Direktlänk till inlägg 28 oktober 2009

Vad har vi egentligen lärt oss av de kloka människor som funnits?

Av Sven-Erik Hemlin - 28 oktober 2009 05:49

Än så länge har inte någon förkylning brutit ut, men inte är jag pigg precis. Huvudet känns som om det sugit upp innehållet i kudden, men ska man se det från den ljusa sidan, finns det någonting där i alla fall.

Hursomhelst var jag igår inne på att fastighetsbubblan kommer att spricka. Priserna på hus och bostadsrätter stiger, det är billigt att låna i dagsläget. Investors vd befarade för ett tag sen att en rejäl bubbla är på väg att skapas. Jag kan förstå hans oro, det är inte bara ”vanligt” folk som kommer att drabbas om bubblan spricker, det påverkar inte bara "vanligt" folk, utan också hela vårt näringsliv.

Det skapas lagar som förbjuder rökning i offentliga lokaler, rökning är en fara för både icke rökare och rökaren själv. Om något år har vi antagligen en lag som hindrar människor från att låna, till någonting de inte kan betala. Det beror naturligtvis på att om inte invånarna begriper sitt eget bästa, måste de politiska makthavarna ta tag i det hela. Tja, det är ju så det fungerar.

Konsten att leda ett land, kommun, eller landsting, är att hålla stenhård kontroll på invånarna. Offentlig service kostar mycket pengar varje år, när invånarna kräver för mycket måste det dras ner på servicen. Lite av att dra in på lördagsgodiset, på samma sätt som att pensionärer, sjuka och arbetslösa ska straffas för att de inte arbetar.

Vad det handlar om är att människor nedvärderas till någonting nödvändigt ont. Bara en sådan sak som att ha som ledstjärna att den som inte arbetar, ska inte heller äta, visar ett tydligt människoförakt. Jag för min del kan inte med bästa vilja i världen godta, att politiska uppdrag ska ses som ett arbete. Massvis med politiker har under åren sagt sig brinna för att förändra vårt samhälle, det ska med andra ord inte ses som ett arbete utan ett kall. Man kan inte begära få betalt för det brinnande intresset att arbeta för att medmänniskor ska få det bättre.

Visserligen finns det i förhållande till folkmängden enormt många politiker, men någon folkrörelse är det inte. Om det beror på betydligt lägre status, eller att många av de som jobbat ideellt inom politiken, men inte haft någonting för det, har ledsnat och hoppat av är svårt att säga. Naturligtvis har de som provat på hoppats att även de skulle få ett uppdrag, de skulle ha kunnat leva gott på.

Visst är det många som jobbar ideellt inom partierna, men tänk så otroligt många som ideellt jobbar inom de stora folkrörelserna. De brinner visserligen för en annan sak, men arbetsinsatsen är minst lika stor om inte större, än för politiker. De har tagit på sig ansvaret det politiska etablissemanget frånsagt sig, att fostra ungdomar till att kunna dra åt samma håll.

Hur skapar man laganda i ett land, så att alla drar åt samma håll? En knepig fråga, men tänker man efter, har det med rättvis fördelning att göra. Det ska inte behövas ”arbetsmyror” som drar strån till stacken för att samhället ska fortleva. En maktpyramid som talar om vad alla övriga ska göra, skrämmer bort de duktiga individualisterna. Det behövs en stor bas för att en pyramid ska kunna stå stadigt, om basen minskar, ja då är toppen illa ute.

Oavsett hur ett land är tänkt att fungera, är alla beroende av varandra. Ju fler som faller bort genom ålderdom, arbetslöshet eller sjukdom, desto instabilare blir vårt samhälle. De företag som är beroende av invånarna i landet och de olika affärernas omsättning minskar av naturliga skäl. Följden blir fler arbetslösa. Dagens politiskt styrda samhällssystem har ingen plan B om det händer, det borde naturligtvis finnas.

För att undvika oroligheter behövs en grundtrygghet för landets invånare. Med en sådan kommer den mänskliga drivkraften att överleva, att skapa lösningar ingen ens kunnat tänka sig. En medveten politik har skapat storstadsområden, som snabbare än de byggts upp kan övergå till att bli slumområden. De driftiga kommer att befolka de glesbygder som skapats genom politiska beslut, förhoppningsvis kan det leda till att hela Sverige kan leva vidare.

Ordet medborgarlön tycks vara ett rött skynke för makteliten, men om man kallar det invånarersättning... Eftersom ett samhälle formas efter de ekonomiska förutsättningarna, kommer alla att tjäna på det. Ser man att det inte går att komma framåt med det nuvarande tänkandet, måste man tänka om. De gamla hjulspåren har blivit alldeles för djupa, det är väl anledningen till att det är svårt att byta färdriktning. Men försöka duger för det stämmer säkert det jag läst någon gång, men tyvärr inte har en susning om vem som skrivit det. Det lyder i alla fall så här:

Om vi alltid gör det som andra har gjort, då är det de döda som är levande och de levande som är döda.