Tiden vill inte räcka till. Som pensionär borde man ha all tid i världen, istället jagas man av klockan. Det är så mycket som ska hinnas med, trots att jag försöker bromsa min fru. Jag har en känsla av att kvinnor har svårare för att varva ner, de ser allting som behöver göras.

Man brukar säga att det är bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete och visst nöter det eviga städandet. Själv är jag en slarver när det gäller att hålla ordning omkring mig, ändå vet jag precis var jag ska hitta det jag behöver. Därför uppstår kaos när det i all välmening städas upp där jag brukar krypa undan.

Har märkt att politiker oavsett kön, på alla sätt börjar likna städgalna fruntimmer. En del av dem ställer till med korsdrag i sin iver att vädra ut unken luft, andra sopar för glatta livet. De som sopar ivrigast, är de som sopar saker och ting under mattan. Den kategorin tycks finnas inom kommuner och landsting, det är mycket skit företrädarna lämnat efter sig och om de varit partikamrater så …

Vad man kan läsa har Mona Sahlin drabbats av städiver, allting ska ställas till rätta om hon och hennes vänsterallians vinner valet. När jag först läste det, trodde jag inte det var sant. Oavsett om det är Mona, odugliga rådgivare, eller partiets betongrövar som kläckt denna vansinniga idé, visar det att politiker och ”vanligt” folk, lever i skilda världar.

Kan det vara möjligt att den kollapsade folkhemsdrömmen fortfarande är partiets ledstjärna? På annat sätt kan man inte tolka att Socialdemokraterna tänker gå till val på att höja skatterna. Lösningen på alla problem som hotar att övergå i en samhällsupplösning, är alltså att politiska företrädare ska ta hand om och fördela skattepengarna. Jösses, det är ju vad som orsakat att pengarna inte räckt till tidigare. Politiskt tillsatta personer kan inte hantera pengar, de rinner genom fingrarna på dem.

Höjda skatter drabbar alltid de sämst ställda grupperna, en stor del av de tilltänkta skatteintäkterna kommer att gå till allmosor för att de sämst ställda ska kunna överleva. Jag har hört en politiker på fullt allvar säga att alla har råd med att betala några hundringar extra i månaden i skatt. Den som uttalar sig så, visar bara att han tittat i den egna plånboken, fylld med skattebetalarnas pengar.

Men det var egentligen inte det jag tänkte skriva om idag, utan det som knappast går att undvika, nämligen att fastighetsbubblan kommer att spricka. Ni har säker någon gång hört att tyskar har kallat oss dumma svenskar. Orsaken har varit de vansinniga beslut svenska makthavare tagit, men också uttalanden som med fog har kunnat misstänkas om det stått rätt till i huvudet på dem.

Kanske har dumheten smittat av sig på en stor grupp ”vanligt folk”, på annat sätt går inte att förklara att folk fortsätter att låna för att köpa bostäder till överpris. Visserligen styrs priserna av tillgång och efterfrågan, men det försvarar inte att priserna på fastigheter stiger trots den kris vi fortfarande inte sett slutet på.

Riksbanken har jag väldigt lite förtroende för, kanske för att den inte är så självständig som det sägs. Riksdagen ska inte kunna utöva påtryckningar men behöver det inte heller, eftersom Riksbanken ofta ställer till det för sig på egen hand. Avvägningen när det gäller att hantera räntan på rätt sätt är en fråga om att hjälpa eller stjälpa. En för snabb ekonomisk tillväxt skapar överhettning och inflation, som är minst lika förödande som en finanskris.

I nuvarande läge är bankerna vinnare, hur länge återstår att se. Genom att både spar- och låneräntan är historiskt låg, lönar det sig bättre att slösa än att spara. Det har en stor del av svenska folket tagit till sig. Trots krisen har det fortsatt att konsumeras på kredit, det sägs ju att blixten inte slår ner två gånger på samma ställe. Nja, man ska inte vara för säker.

Varför stirra sig blind på konsumtion för att få fart på tillväxten? Uppväxt under krigsåren lärde jag mig en betydligt bättre metod att få det som fanns att räcka till, nämligen ransonering. Kanske vore det klokt att införa ransonering på både pengar och jobb, det skulle skapa en jämställdhet utan like. Vår regering skulle till och med kunna hålla seminarier om det och lära övriga världen hur det ska gå till. Det skulle ge bättre gehör än det våra makthavare kämpar frenetiskt för, att vårt land ska ligga i spets för att rädda vår miljö.

Nåja, miljön är inget hett ämne just nu. Det är däremot bonusutbetalningar på miljontals kronor, som tycks ena inte bara EU, utan också medlemsländernas regeringar. Alla är överens, någonting måste göras för att förhindra snikna bankdirektörer att sko sig på sina kunder. Den misstänksamme anar att det handlar om att blickarna ska vändas åt annat håll än mot ”moraltanterna” själva. Fantasilöner och feta pensioner som utbetalas till de så kallade folkvalda, väcker också ont blod.

Jag får väl säga som någonting jag läst en gång och som fastnat i huvudet: Vad tjänar det till att komma med förmaningar efteråt. Det är så dags då. De ska komma långt tidigare.