Vaknade i morse med huvudet fullt av det jag samlat på mig några dagar. Tänkte inte sätta mig ner och skriva, men så blev det i alla fall. Tog del av vad löjliga familjen tjafsat om i riksdagsdebatten, det är en sorglig samling intetsägande figurer som bestämmer över våra liv.

Bonusdirektörer har jag hört till leda om, varför diskuteras inte riksdagspolitiker, som ständigt uppvisar en skrämmande dumhet och snikenhet. Inte minst då deckarförfattaren Bodström som gör reklam för sin egen bok från riksdagshuset. Han uppför sig som en sann socialdemokrat, var det en som sa i affären i förrgår.

De framgångsrika politikerna i vår kaotiska nutid, beundras för att vara kvicktänkta och pålästa. Vad hjälper det när minnet är dåligt på de äldre och att de unga antagligen inte hört eller missat, att man aldrig ska lägga alla ägg i samma korg. Hur ska det annars kunna förklaras att hela det politiska etablissemanget, satsar på åtgärder att skapa nya jobb och att hålla arbetslösa sysselsatta. Sätten att göra det är olika, men andemeningen densamma.

Ett förtroendeuppdrag i folkets tjänst innebär att de skattepengar som förvaltas, i första hand ska komma invånarna tillgodo. Många människor far illa i vårt land, behovet av hjälp kan inte de förtroendevalda blunda för. Pengar finns tydligen om man ser till vad både regering och opposition vill göra, ändå ökar de fattigas antal i rasande takt.

På SVT debatt pågår just nu en livlig ordväxling efter Lasse Ekstrands krav, att medborgarlön införs omedelbart. Anledningen till inlägget, var en rapport om hur ett och samma fall behandlades av 37 socialsekreterare. Det skrämmande resultatet blev att hälften beviljade bidraget, den andra hälften gav avslag. Med andra ord är det fråga om ett lotteri för den sökande, där vinsten är att få en förstående socialsekreterare.

Fungerar verkligen hela vårt trygghetssystem som ett bidragslotteri? För mig är det nog med att vi alla föds till att delta i livets lotteri. Kyrkan och Frälsningsarmén träffar många som fått nitlotter, men bland dem finns alldeles säkert inte någon yrkespolitiker. Visst är det märkligt att företrädare för de fattiga, inte har något problem att kunna försörja sig?

Om det inte är så att förtroendevalda politikers löner, inte tas från den gemensamma kassan som aldrig vill räcka till, varifrån kommer då deras lönepengar? Det finns skäl att misstänka att invånarnas skattepengar under många år, satsats och förlorats i ett politiskt skapat Pyramidspel, där bara några kammar hem vinsten och resten får betala.

Nåja, nog om det och tillbaka till debattinlägget. En som nappade på Ekstrands krok med medborgarlön som bete, var miljöpartisten Christian Valtersson. På den tiden jag var ung, kallades ungdomliga uppstickare för gröngölingar, vi hade inte erfarenhet nog att uttala oss. Det Valtersson skrev var säkert inspirerat av ungdomlig yra, förstånd kommer med tiden.

Det sägs att ett gott skratt förlänger livet, hans svar till Lasse Ekstrand fick mig istället att vilja gråta. Medborgarlön är ett gammaldags hemmafrubidrag, skrev Valtersson. Om det inte är för att hemmafruar inte betalar någon skatt, som staten, kommuner och landsting kan sätta sprätt på, vad är det då för fel att vara hemmafru?

För sextio år sen var det inte alls ovanligt med hemmafruar, en medveten politik för att öka statens inkomster drev dem senare ut i arbetslivet. Efter ett tag visade det sig att familjerna inte fick mer pengar att röra sig med. Det blev barnen som fick sitta emellan och på den vägen är vi fortfarande.

Att vi är på väg bort från 1900-talets industriella ekonomi, men även de traditionella jobben, kan man hålla med denne Valtersson om. Likaså att det behövs ett generellt, solidariskt och modernt trygghetssystem. Men för att det ska kunna genomföras, måste hela vårt samhällssystem ändras, vilket är politiskt ogenomförbart. Alla förslag till förändring genomsyras av att det gamla bevaras och en politisk kontroll är nödvändig.

Att genom politiska beslut skapa nya jobb fungerar inte och det har nog de flesta inom regeringen börjat förstå. Däremot är jag tveksam om Socialdemokraterna och Vänstern insett att världen förändrats de senaste hundra åren. Miljöpartiet blir ingen klok på, de tycks bara stirra sig bara blind på köttgrytorna som kanske väntar. Men att sänka arbetsgivaravgiften med tio procent, har vi inte hört det förut, men det visat sig rinna ut i sanden?

Receptet alla partier försöker tillaga är inte bara krångligt, det kan visa sig bli osmakligt också. Det tycks finnas bara två råvaror att ta av, utbildning och att arbetslösa startar egna företag. Det kan ses som en vacker tanke att uppmuntra unga människor till att utnyttja sin naturliga kreativitet och viljan att starta eget. Att starta ett företag är lätt som en plätt, men att kunna leva på det …

För att starta ett företag krävs inte bara ett rikt tilltaget startkapital, utan också att de nya företagarna ges frihet under ansvar. Vem kommer att förse de nya företagarna med pengar och vem ska ta hand om alla de som försöker men misslyckas? Ett politiskt lurendrejeri, det är vad det är.

Ingen kan idag säga hur en omställning till den tjänstebaserade och digitaliserade ekonomi som sägs ligga framför oss kommer att fungera. Ingen vet om det kommer att bli av överhuvudtaget, det finns för många om och men.

Jag blir inte klok på de grönas lösning för att vårt land ska kunna överleva i framtiden. Att sätta fokus på gröna jobb och hållbarhet, kan det vara någonting så flummigt som att vi ska satsa på självhushållning och att alla tilldelas en liten täppa att odla sina egna grönsaker på? För mig låter de grönas förslag, som att ett landsortsreservat dit tiden inte når ska skapas.

Bättre lösningar måste till, men de kommer att tvingas fram av omständigheterna och inte genom politiska beslut. Har skrivit ner någonting tänkvärt av Robert Browning, som inte minst våra politiker skulle behöva ta till sig och det lyder så här: Ingenting är mer förlamande för ambitionen och hindrande för din strävan eller för hela din framtid, än att jämt gå i samma hjulspår. Människan är skapad för att växa, inte att stå stilla.

Jamen, det är ju precis vad medborgarlön är tänkt att fungera som, att människorna tillåts växa, istället för att plattas till av lagar och förordningar. För mig låter det som att medborgarlön är enda lösningen på vårt lilla lands överlevnad. Men det blir folket och inte de politiska makthavarna, som kommer att gå i spetsen för ett införande.