En rivstart på dagen är avklarad, det är tvättdag idag och maskinerna är laddade. Ser på klockan att jag kan skriva en halvtimme, så jag gör väl det.

Har grubblat en hel del över det man kallar sunt förnuft. En del anser det vara samma sak som att tänka logiskt, men det stämmer inte riktigt. Sunt förnuft är någonting vi förvärvar under livets gång, man lär sig vad som fungerar eller inte. Logiskt tänkande är mera en fråga om att väga för eller emot. I alla beslut som fattas finns en osäkerhet om konsekvenserna, därför försöker den logiskt tänkande hitta en lösning som kan minimera riskerna.

Bland de så kallade folkvalda som representerar ett tvärsnitt av landets befolkning, borde det därför statistiskt sett, finnas både de som har sunt förnuft och förmågan att tänka logiskt. Tyvärr sätter vår demokratiska beslutsprocess krokben för de som använder sunt förnuft och förmågan att tänka logiskt. Ett majoritetsbeslut fattat i demokratisk ordning, blir nämligen ofta en urvattnad kompromiss. I värsta fall fattas med hjälp av ja-sägare ett styrkebeslut som inte har någonting med demokrati att göra.

Ibland kan man höra politiker skryta över vårt lands utveckling och ser man till de kosmetiska förbättringarna, är det väl så. Men ibland funderar man över om inte den tekniska utvecklingen, ligger alldeles för långt före människans.

Vad vi idag använder oss av som hjälpmedel, är en oerhört komplicerad och avancerad teknologi. Problemet är att det behövs människors medverkan för att det ska fungera och människan är inte felfri. Men antalet människor som behövs minskar hela tiden, till slut behövs bara ett fåtal, som ägnar sin tid åt att sköta tekniken. Vad det ska bli av det hela i slutändan, är det nog ingen som en kan föreställa sig.

Det ska satsas enorma summor på forskning, som i sin tur ska leda till ännu mer förfinade tekniker. Om man ser tillbaka på den tekniska utvecklingen de senaste tio åren, inser man att det inte ens går att föreställa sig, hur vår värld ser ut om tio år.

Risken finns att de allt mer avancerade teknikerna kommer att användas till att övervaka och styra människorna. Missnöjda invånare är för ett lands makthavare lika oberäkneliga som noshörningar, därför måste det finnas en kontroll av det de kommunicerar med varandra. Det går att tysta och kväsa ett folk genom lagförslag, men det är ingen bra idé, det brukar sluta med en revolution.

De närmaste åren kommer att påverka inte bara invånarna, utan också hela det politiska etablissemanget. Vad och hur mycket kan de offentliga verksamheterna utföra med krympande skatteintäkter? Precis som folket indelats i närande och tärande, kommer även de offentliganställda att råka ut för samma sak. Vilka behövs för att vårt land ska kunna fungera?

Arbetslösheten ses av alla politiskt aktiva som ett enormt problem, för de som drabbats (eller kommer att drabbas) är det till största delen ett ekonomiskt. För alla framtida eventualiteter borde därför de politiska makthavarna inrikta sig på att invånarna ges en ekonomisk grundtrygghet, jobben får komma i andra hand.

Det har att göra med att se möjligheterna och inte stirra sig blind på problemen. Så länge invånarna är vid liv och mår bra finns det hopp, om inte sätts en rörelse igång som ingen kan stoppa. Med tanke på de politiska förslag som finns inför valet nästa år, inser man att politiska ideologier enbart ska ses som en form av religion som kan ge tröst åt de troende, men kan ställa till elände för andra.

Det är dags att vi inser vår egen begränsning när det gäller nya djärva mål. Att skapa förhoppningar om någonting som blir svårt att uppnå skapar bara besvikelse. Någon gång har jag läst att när man inte kan få det man älskar, måste man älska det man har. Bättre utgångspunkt kan man inte ha för att kunna skapa ett nytt och bättre samhälle. Det vi nu har är inte mycket att hurra över, för den som är sjuk, arbetslös, låginkomsttagare, ensamstående förälder, eller pensionär med låg pension.

Nu är det bara en kvart kvar innan maskinerna är färdiga, dags att vara lite nyttig för en gångs skull.