Jag har för mycket problem att lösa just nu, tankarna irrar lite hursomhelst och det skapar bara kaos i huvudet. Enda sättet att avlasta tankeverksamheten är att sätta mig ner och skriva en stund. Inte löser jag problemen på det sättet och inte blir jag klokare, men vem blir klok på det som händer i nuläget.

Exempelvis blir jag inte klok på det här med att de politiska makthavarna vill få folk att jobba så länge som möjligt. Den erfarenhet jag har är att de som är runt sextio, inte är villiga att göra det. Man får en känsla av att fel personer tillfrågats om de är villiga att arbeta ”över”, istället för att gå i pension.

Men nu är det ju en gång för alla pengar det handlar om, men i inte i lika hög grad för de som blivit arbetslösa, som för kommuner och landsting. Har träffat några som blivit arbetslösa, men som på köpet fått en helt ny syn på livet och tillvaron. Det är först när någonting händer, som människan ifrågasätter om de verkligen tagit vara på livet eller inte. Den påtvingade ledigheten upplevs av många som någonting fantastiskt, att rätta munnen efter matsäcken en ny erfarenhet. Märkligt nog är det ingen som klagat, utan tvärtom känt tillfredsställelse över att inte längre känna pressen att inte räcka till för familjen. 

Jag kan förstå varför pendeln är på väg att svänga inför valet nästa år. Oppositionen har ingenting att komma med, men det behövs inte heller. Trots Ohlys försäkran om att makten är viktigare, än den mossiga ideologi som sympatisörerna klamrar sig fast vid.

Säga vad man vill om finanskrisen, men den har gjort att en majoritet av människorna fått andra värderingar. Skattesänkningar i form av jobbavdrag gynnar en allt mindre grupp, den gruppen har upptäckt att de blir allt färre som måste föda allt fler.

Den dag pengarna inte längre känns lika viktigt för människorna, kommer vi att få uppleva att ett helt nytt samhälle växer fram. Om det inte längre går att locka människor att tjäna pengar, hjälper det inte vad de politiska makthavarna säger.

Men pengar är verkligen någonting staten, kommunerna och landstingen behöver, det kostar skjortan när allting ska skötas politiskt korrekt. Det går åt mera energi till att försöka öka skatteintäkterna än att dra ner på kostnaderna. Det har gått så långt att dagens politiker anser alla sätt vara bra, till och med de tråkiga. Nu har de makthavande i Fjollträsk fått för sig att det till och med är möjligt att göra pengar på kultur. Ja, om man får tro vår kulturminister och hennes entusiastiska rådgivare, förstås.

Tyvärr fattar jag inte galoppen. Är det meningen att alla arbetslösa ungdomar ska uppmuntras att vara kreativa, sätta igång att måla, skulptera, skriva böcker eller musik som säljs världen över? I och för sig är export av allt som går att sälja viktigt för ett litet pyttelitet land som vårt, dessutom är det säkert sant att ingen blir profet i sitt eget hemland.

Bara ett fåtal lyckas exempelvis skriva böcker eller skapa musik som säljs i enorma upplagor, vårt land är för litet för det. Men det är nyckfulla branscher, böcker som säljer bra ses mest som förströelse. Det litterära värdet struntar läsarna blankt i. Musik som ungdomar världen över gillar, är för det mesta färskvara med kort datum.  Men det är klart, framgångsrika svenska artister som blir poppis utomlands ger inte bara finfin statistik över vår export (viktigt i ett pytteland som vårt), utan också klirr i statskassan flera gånger om.

Men är det fint nog för ett högt stående land som vårt att sola sig i glansen av några fixstjärnor, som ute i världen bara förknippas med vad de gör, inte med vårt land? I vissa länder har människorna inte en aning om var vårt land finns på kartan. Inte vad vår statsminister heter heller, för den delen.

Den som väljer inte bara ära och berömmelse som sitt högsta mål i livet, utan också en säker inkomst livet ut, satsar redan tidigt på den politiska banan. Många politiker begriper sig inte alls på kultur, vilken den baksluge snabbt inser vara en idiotsäker nisch för att kunna göra politisk karriär.

Nåja, vår kulturminister får sprattla bäst hon vill. Kultur är någonting det inte går att sätta ett pris på, man kan inte heller lagstadga att invånarna ska läsa böcker, gå på konstutställningar, balett, teatern eller operan, det är helt upp till människorna själva att avgöra.

Jag har hört förslag om att barnen redan i skolan ska lära sig vad kultur är, men det fungerar inte. Boken, tavlan, operan, balett- eller teaterföreställningen uppfattas individuellt, det har ingenting med inlärning att göra. Egentligen är det så enkelt, att om man tycker om att läsa en bok, titta på en tavla, se på balett, lyssna på opera eller se en teaterföreställning, räcker det för att intresset ska vara väckt.

Det är alltså upp till ”kulturarbetarna” att väcka människors intresse, men för att det ska möjligt måste de sänka sig till de ”vanliga” invånarnas nivå. Det är ju så i vårt land att det som höjs till skyarna av kulturkritiker, spolas av allmänheten. För det mesta är det så att det kulturkritikerna sågar jäms med fotknölarna, älskas av ”vanligt” folk. Så har det varit med Lasse Åbergs filmer som dragit storpublik, men även revyer och lustspel (läs buskis) drar fulla hus. Enkelt uttryckt kan man väl kalla det en folklig kultur att gilla det som är roligt, svenska folket är inte finare i kanten än så.

Med en rysning minns jag det vansinniga förslaget att genusperspektivet skulle införas inom teatern. Märkligt att ingen inom teatern tagit lärdom av den politiska teatern på sjuttiotalet, som stötte bort tidigare teaterälskare. Samma sak hände med bokläsandet. Vad jag minns handlade många böcker om psykvården eller hade ett politiskt budskap, lyckliga slut var bannlysta vid den tiden. När politiska ideologier blandas in och inkräktar på den fria kulturen, brukar det gå käpprätt åt helsike.

Det har fungerat tidigare att makthavare slagit på stort och bjudit på skådebröd åt folket i kärva tider, varför inte prova det, istället för att försöka göra pengar på kulturen.

Efter att ha läst någonting som Blaise Pascal skrivit, har jag börjat förstå vad som driver våra politiska makthavare. De är ju bara människor och deras längtan att synas, beundras och berömmas, skymmer sikten för dem. Det Blaise Pascal skrivit och som stämmer in på inte bara politiker, utan också folk i allmänhet lyder så här: Fåfängligheten har så djupa rötter i människans hjärta, att varje soldat, kock, kusk eller åsnedrivare vill ha beundrare.

Det är ju precis vad det handlar om när alla idiotiska förslag läggs fram, en liten klick som beundrar varandra kan inte komma fram till någonting vettigt. Vad händer den dag vi upptäcker att inbördes beundran, leder oss alldeles åt helsike?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...