Att vapenaffären mörkats förvånar säkert ingen. Visserligen var det på Göran Perssons tid som avtalet slöts, men det såg inte bra ut för landet, så den borgerliga regeringen beslöt att försöka sopa det under mattan. Det är många saker som mörkats (eller sopats under mattan)i vårt land de senaste femtio åren, kan vi över huvud taget lita på våra så kallade folkvalda?

Det vi inte vet, mår vi inte heller illa av. Men när vi väl får veta, naturligtvis blir vi förbannade. Nu visade det sig inte vara någon väl bevarad hemlighet, regeringskansliet och sossarna visste vad det handlade om. Den nya centerledaren visste ingenting, men det bara på grund av kommunikationsproblem. Men ytterst ansvarig för mörkandet är den nuvarande regeringen.

Varför man ständigt får en känsla av att den nuvarande regeringen inte spelar med öppna kort, beror ju på de dimridåer som läggs ut med jämna mellanrum. Svenska folket behöver bara lägga sig i och rösta, när det handlar om saker regeringen inte vågar fatta beslut om. Men när svenska folket sagt sitt, ses det ändå bara som en rekommendation, inte någonting bindande.

Den som är politiskt aktiv, ska inte lägga sig i det beslutsfattarna kommit fram till, uttalade sig en sossekvinna i Gävle för många år sedan. Antagligen tänker de flesta politiker likadant, de har ju ett underlag som visar att väljarna har fel. Men när det drar ihop sig till val, då är alla röster värdefulla och löftena haglar som spön i backen.

När jag hörde att Grekiska toppolitiker fört ut enorma summor ur landet och att landets finansminister visste om det, blev jag inte förvånad. Att folket blivit fly förbannade förstår man, det mesta av det som förts ut är pengar toppolitikerna fått i lön. Först nu tycks det gått upp för Grekerna att den lönen utbetalas med skattepengar, lånade till och med.

Men att det slösas med skattepengar även här, tycks för en del komma som en överraskning. Vi har i landet exempelvis en massa före detta landstings- och kommunalråd, som lever gott på den pension det sägs att de tjänat ihop. I många fall har marken börjat brinna under fötterna på dem och de har frivilligt hoppat av. De pengarna skulle göra enorm nytta ute i verksamheterna, därför ska dessa personer ses som en börda vi måste göra oss av med. Inte behövs någon att vända en massa stenar, för att komma fram till det.

Kan politiker öppet driva frågan om Kungahusets avskaffande, varför kan man inte begära att det politiska etablissemanget avskaffas. Istället för politiker, kan svenska folket anställa skickliga företagsledare att driva både landet och de offentliga verksamheterna. Jag har en känsla av att det blir både bättre och billigare i långa loppet.

Tala inte om vad du tänker göra, utan gör det, hittade jag nedskrivet i en gammal anteckningsbok. Antagligen har de ledande inom regering också läst det någonstans. Men ska man verkligen tolka det som att svenska folket, inte ska få veta någonting om vad de gör?