Strax efter att jag vaknade, fick jag för mig att skiva om vårt bedrövliga utbildningsväsende. Hur än vår skolminister försöker, kan inga som helst politiska beslut få eleverna att prestera bättre. Politiska beslut utgår tyvärr från att alla har samma förutsättningar, men så är det ju inte.

Lärarnas arbetsförhållanden styrs också av politiska beslut. De förändringar som gjorts, har fungerat som att hälla en hink kallvatten över dem. De lärare jag pratat med, känner sig numera mera som administratörer än lärare, jag förstår att många av dem tappar sugen och hoppar av.

Väldigt få vill bli lärare numera och det kan man förstå. Det är inte bara usel lön i förhållande till det som satsats på utbildningen, det är stökiga klasser och skolledningar som bara håller koll på hur mycket allting kostar. Att kunskapskontoren kostar pengar tänker inte de på, som fått i uppdrag att driva skolan, de måste ju finnas där för att hålla i alla trådar.

Det är väl just där felet ligger när det gäller skolan, lärare kan inte fungera som marionetter, de ska ju använda sina kunskaper och föra dem vidare. Börjar man titta på vad barnen kostar under sina skolår, är det lika bra att dra ner utbildningstiden till hälften. Många barn ser ändå de sista skolåren som en förvaring, det vill helt enkelt inte vara där.

När det började gå snett, är det många som har sin mening om, jag och flera med mig anser att det började i slutet på nittonhundrasextiotalet. Men det som definitivt såg till att skolan spårade ur, var beslutet att staten lämnade över skolundervisningen till kommunerna. Det var verkligen att sätta bocken som trädgårdsmästare.

Det är för sent att vrida klockan tillbaka, men det är inte för sent att skapa en fungerande skola. De kommunala kunskapskontoren består av en salig blandning människor och den politiska styrningen får hela tiden hjulen att gå åt fel håll. Besluten hur undervisningen ska ske kan inte tas av en ledningsgrupp, de måste tas av lärarna ute i klassrummen. Det är de som varje dag kommer i kontakt med eleverna.

Redan tidigt kan lärare se vilka som har läshuvud och de som är praktiskt lagda. Naturligtvis skapar det problem. Det är väl inget fel i att de med läshuvud går i en klass och de som inte har det i en annan. Det går faktiskt att ha underhållande lektioner som får till och med de skoltrötta att hänga med. Men det är bara lärarna som kan lägga upp det hela efter sitt huvud.

Mycket av de störningar som förekommer i klassrummen, är ju från elever som inte kan hänga med. Ingen vill ju anses vara dum i huvudet, vilket de framstår som om de inte fattar lika snabbt som andra som har lättare för sig. Huvudsaken är att eleverna får en grund att stå på, det räcker för att kunna bli politiker.

Politiska vägar borde överhuvudtaget inte finnas för skolan inom skolundervisningen, de leder ingenstans. Faktum är att ju mindre politisk inblandning, desto bättre kommer det hela att fungera. Vad jag lärt mig under mina levnadsår är att politiker, bara ställer till det för folket i sin iver att förändra vårt samhälle. När de pratar om hur vårt samhälle utvecklats, pratar de i nattmössan. Däremot har politiska beslut de senaste sextio åren, lyckats förändra inte bara hela vårt samhälle, utan också livsstil, men inte har det blivit till det bättre.

Människan anses vara den intelligentaste varelsen på jorden, det tvivlar jag på.