Jag vet inte varifrån det kom, men under tiden datorn startade upp, kom jag att tänka på en gammal historia. Det kan bero på att vår finansminister yttrade att risken för en kris minskat dramatiskt, efter att Grekland lyckats få bankerna att ge med på ett skambud. I samma andetag lade han till en brasklapp, att Spanien hänger på snöret. Han kunde lagt till Portugal och Italien också, så hade han varit någorlunda helgarderad.

För bankernas del när det gäller Grekland, var det ju att få någonting, istället för ingenting alls. Men om Grekerna kommer att leva upp till sina löften, det vet man inte. Faran är alltså långt ifrån över, de närmaste månaderna ska mera ses som en andhämtningspaus, det lurar många kriser runt hörnet.

 För min del är jag orolig För Spanien, där är läget minst sagt oroande. Den som tänker semestra i Spanien, bör tänka på att strejker kan blossa upp när man minst anar det framöver. Men jag förstår det Spanska folket, de har blivit lurade precis som Grekerna.

Hur det är i Italien vet vi inte ett dugg om än så länge, men det kommer säkert. Lägger man sedan till ytterligare några länder som än så länge inte fått bekänna färg, kan man inte säga att faran är över. Vad hade det ovanstående med den historia jag kom att tänka på, kanske någon undrar. Jo, vår finansministers uttalande kan tolkas på olika sätt.

Det var nämligen så här, att en man genomgick en hjärtoperation. När han kvicknat till någorlunda, passade han under ronden några dagar senare på att fråga läkaren om allt gått bra. Jodå, sa läkaren, ditt hjärta kommer att slå så länge du lever.

Man kan alltså tolka vår finansministers uttalande att det inte blir någon kris, förrän den inträffar. Förhoppningsvis efter nästa val, kan man förmoda att regeringen tänker. Men Moderaterna har tidigare visat att de drar till sig problem genom den politik de vill föra. Det beror antagligen på att verkligheten, inte alls vill stämma överens med de politiska målen.

De minst sagt underliga beslut som fattats under regeringstiden har skapat framtida problem, men än så länge har de varit tämligen osynliga (om man bortser hur arbetslösa och sjuka människor behandlats förstås), Men nu börjar de nu synas i nästan allas plånböcker. För de allra flesta gamlingarna räckte inte höjningen av pensionen ens till hyreshöjningen, lägger man dessutom till alla (smyg)höjningar, blir det knappast något över på jobbskatteavdraget heller.

Inflationstakten ligger inom ramarna, hörde jag någon säga. Räknar man in höjningarna på el och drivmedel, måste inflationsmålet ha höjts. Med de nya löneavtalen klara, har vi ytterligare prisökningar att vänta, det är så det fungerar. Summan av kardemumman blir, att det blir dyrt att leva i vårt land för de med normala inkomster, a-kassa, sjuklön eller pension. Om det är vad våra politiker brinner för, blir det väl bara aska kvar av vårt land.

Om jag varit försiktig med pengar tidigare, är jag det ännu mera nu. Och jag är inte ensam om att tänka så, man hör det allt oftare numera. Det gäller att vara beredd på det värsta, då blir det inte så farligt. Det bättre att vara en snål pessimist, än en utfattig optimist.