Jag har redan hunnit med att skriva ett par timmar. För mig fungerar det så att jag försvinner in i en annan värld, men när verkligheten tar över kommer tankar som man helst inte vill befatta sig med. Men det går inte att värja sig från jakten på makten som redan är i full gång. Man kan tydligt se det i form av inläggen i tidningarna, men de ska mest ses som en form av sagoberättande.

  Det gör mig irriterad, ja rent ut sagt förbannad när det visar sig att människor som strävar efter makt, utgår från att alla är lättlurade. Vad som dessutom ofta slår mig är att minnet hos de som skriver inläggen måste vara bedrövligt. Eller så har de inte läst på vad partiet gjort en gång. I det fallet tänker jag närmast på de socialdemokratiska företrädarna.

  Att de ojar sig över att pensionärerna nu har drabbats har jag lite svårt att smälta. Alla äldre minns säkert att den socialdemokratiska regeringen i början på åttiotalet lånade av pensionärerna. Det var bara tillfälligt, eftersom de borgerliga misskött ekonomin under sex år. Nästan trettio är senare är lånet fortfarande inte återbetalt, någonting att tänka på om vänsteralliansen vinner valet.

  Vänsterblocket lovar vitt och brett om att återställa allt som det var för de borgerligas övertagande, vi får se om det blir något över till det om lånet till pensionärerna betalas tillbaka. Med ränta på ränta är vi uppe i ett svindlande belopp. Men det är klart, att rätta till någonting som partiets styrande orsakat, har aldrig varit sossarnas starka sida, men de har varit duktiga på att sopa obehagliga saker under mattan.

  Inom vänsterblocket finns det i alla fall ett parti som jobbar hårt med att genomföra sin ideologi. Just nu verkar det som att Miljöpartiet är på väg att uppnå vad de strävat efter, det dröjer säkert inte länge innan bensinen kostar femton kronor litern. Eftersom de kommer att vara tungan på vågen för sossarna, kan det bli en dyrbar kohandel för svenska folket, trots att de flesta nu börjat inse nackdelarna med den nuvarande miljöpolitiken.

  Lars Ohly har gång på gång visat att både han själv och partiet inte är i takt med tiden, för honom var det antagligen bättre förr. Men samma sak gäller ju även sossarna, som ständigt talar om vad partiet gjort en gång i tiden, men det var då det. I vår moderna tid gäller det att vara på alerten, det går inte att sitta mätt och däst och halvsova sig genom en mandatperiod.

  Det är bara att lyssna på vad folk på gatan har att säga för att inse hur innerligt trött de flesta är på alla samhällsexperiment de får vara med om. De flesta har inget som helst intresse av om statens affärer är goda, de är bara intresserade av på vilket sätt den goda ekonomin kan förbättra för alla. De har lärt sig att ”vanligt folk” får betala för alla vansinnigheter och det har de inte råd med.

  Det finns egentligen bara ett sätt att rädda landet från att hamna i fattigdom och det är att drastiskt banta vår byråkrati. Svenska folket har inte råd med att försörja en enorm mängd människor som sägs vara i folkets tjänst, men istället är makthavarnas legoknektar.

  Kanske är det redan för sent, men vi måste gå tillbaka till grunden för vårt samhällssystem, det vill säga skola, vård och omsorg. De skatter som betalas in är till för det, därför måste det sparas in på överhänget som det inte finns utrymme för och därför måste bantas till ett minimum.

  Och för den som tänker efter lite, det skulle väl inte vara helt fel.