Det känns som om jag försöker sova bort de kyliga dagarna, jag hatar kylan. Hörde någon säga att den här vintern, har vårt land sannerligen fått sin beskärda del av, vad naturen (eller vår miljö som det numera heter) har att erbjuda. Visst är det någonting sjukt med vår miljö, det har säkert de flesta märkt. Men vem kunde tro att Moder Natur skulle göra tvärt emot vad alla experter förutspått, ge oss en vargavinter istället för en varmare. Men det kan ju vara så åtgärderna för at få bukt med den globala uppvärmningen fungerar, så här kallt och snörikt har det inte varit på många år.

  Sverige är ett land som verkligen månar om allting, de senaste åren har det varit miljön som prioriterats. Det sorgliga är att människans väl och ve blivit åsidosatt, så upplever i alla fall de arbetslösa, långtidssjuka och pensionärerna det. När det gäller pensionerna var alla etablerade politiska partier med om det som kommit att bli en försämring för de äldre. Vilken fantastisk belöning för dem som varit med och skapat vår omtalade fantastiska välfärd.

  Vad jag kan förstå har resonemanget varit att de gamla har haft sitt lilla roliga, nu måste de stå tillbaka för alla de som fortfarande har ett jobb. De som ska hålla den ekonomiska tillväxten och välfärdssamhället igång, måste uppmuntras för att orka med att föda en betydande del av vårt lands invånare.

  Fortare än de själva ens kan tänka sig, kommer de idag medelålders också att bli gamla, vad belöningen blir för deras slit visar sig en dag. Eller kan det vara så jäkligt att vårt välfärdssamhälle då inte längre finns. Risken är överhängande, men varför grubbla över det nu.

  En gammal man jag pratade med hade sina funderingar om det var möjligt för en pensionär att söka asyl i något av medelhavsländerna med ett varmare klimat. Skälen för att söka asyl i annat land ansåg han fanns. Egentligen finns samma grunder för dagens fattigpensionärer, som för de som söker sig till vårt frikostiga land. Det tål att tänka på.

  Man pratar ofta om tvåtredjedelssamhället, många blir inte klok på vad det betyder. Betyder det att en tredjedel har ansvaret att försörja de övriga? Tänker man efter och letar lite på Internet, visar det sig stämma ganska bra, det privata näringslivet krymper oroväckande.

  Det finns många gamla, sjuka, arbetslösa och bidragsberoende i vårt land. En inte obetydlig del invandrare också, för den delen. Om det privata näringslivet inte kan återanställa alla som blivit arbetslösa, rubbas hela vårt samhällssystem, baserat på skatter och avgifter..

  Med stöd av siffror som bör vara tillförlitliga, visar det sig att den offentliga sektorn, den som avlönas med skattemedel, växt någonting alldeles ofantligt de senaste trettio åren. Kostnaden för den offentliga sektorn är enorm, trots att det dragits in på dagispersonal, sjukvårdspersonal och lärare. Förklara det den som kan. Vad gör alla dessa övriga människor i skattebetalarnas tjänst, som inte utför sitt jobb inom barnomsorgen, sjukvården och skolan?

  Vi vet att vår byråkrati är omfattande, kommunernas och landstingens administration kräver massvis med människor för att fungera. Men utöver dessa finns ett stort antal människor som på hel- eller deltid är valda att representera invånarna. De har blivit allt fler med åren. Hur underligt det låter är det för att värna om vår fantastiska demokrati.

  Jodå, det är faktiskt sant om man ska tro de politiska makthavarna. Det behövs massvis med människor för att de demokratiska processerna ska kunna leda fram till beslut fattade i demokratisk ordning. Ibland funderar man lite om inte det är ett svepskäl. Vad som händer är ju att ingen enskild står som ansvarig för det slutliga besluten. Men kanske just det är det fina i kråksången, eftersom ingen kan utpekas som ansvarig och kan klandras för de fel som uppstår.

  Det är kanske just det, som gör vårt land så fantastiskt, sett med andras ögon.