Har försökt följa med i det som händer med ekonomin runt om i världen, men har svårt att se den ljusning det pratas om. Tvärtom hopar sig orosmolnen över många länder, en del av dem har levt över sina tillgångar. När det händer riktas inte vreden i första hand mot sig själv utan de som har makten. De borde ha begripit bättre och dragit åt bromsen. Inte utan en viss oror kan man vänta sig oroligheter lite varstans ute i Europa under det här året.

  De som varit kritiska till en europeisk union ser ut att få rätt. Så länge det fanns en fördel att vara med var allt frid och fröjd, men när det kärvat till sig blir det svårt att hålla samman, Egentligen var det hela dömt att misslyckas, precis som med frikostiga sjukförmåner och bidrag i vårt land, har EU gjort samma misstag och bidrag av alla de former har missbrukats.

  Ingen kan i nuläget sia om hur Grekiska folket kommer att reagera, när EU sätter press på deras regering att höja skatter och avgifter. Att staten behöver mera pengar är en sak, men befolkningen i övrigt är det ingen som bryr sig om. Så är det ju för all del i alla länder, men den fortfarande pågående krisen har satt fokus på att det är de politiska makthavarna som är ansvariga.

  Hur det här kommer att påverka vårt land är svårt att säga. Än så länge har vi bara kunnat se att euron blivit billigare, men vad händer i förlängningen? Utöver Grekland finns frågetecken för Spanien, Portugal och Irland, länder som inte bara utnyttjat EU till max utan också levt loppan. Det som kommer att hända i dessa länder, kommer även att påverka oss på ena eller andra sättet.

  Gemensamt för alla länder inom EU är att jobben försvinner, det ger minskat skatteunderlag och därmed kommer även den byråkratiskt uppbyggda kontrollapparaten att drabbas. De länder som varit försiktiga och inte slösat med upplånade pengar, kan tvingas skjuta till av de reserver som de själva kommer att behöva. Med andra ord kan det bli så att alla EU-länderna blir lika fattiga.

  Asien framstår mer och mer som en vinnare med sina industrier som spottar fram varor till priser de tidigare stora industriländerna inte har en möjlighet att matcha. Ett skräckscenario är att de globala företagen flyttar sin produktion, kvar blir i så fall bara de som inte har råd eller möjlighet att flytta. Inte ens det tjänstesamhälle det talas om som en räddare i nöden, kan leva i ett jobblöst samhälle.

  Kanske måste vi redan nu inrikta oss på ett samhälle där vi tar hand om varandra på ett helt annat sätt än det vi kallar välfärdssamhället. Som det nu är tar alla hand om människor som blivit utsedda att ta hand om folket genom att betala skatt. Ett system som fungerar så länge det finns privata företag vars anställda fyller på skattkistan. När de privata företagens anställda blir allt färre, uppstår en omöjlig situation.

  Enda lösningen är precis vad som nu kommer att hända i Grekland, nämligen att höja skatter och avgifter, eller (som är en politisk omöjlighet) drastiskt skära ner den offentliga byråkratin. På något sätt påminner det som nu händer om DDR:s kollaps som orsakades av det forna Sovjetunionens urusla ekonomi. En alldeles för stor byråkrati, kan rasera ett lands ekonomi på bara några år.

  Vad skulle hända om ett land inför en ekonomisk grundtrygghet för sina medborgare? Naturligtvis skattefri, konsumtionen ska förse staten med pengar. En utopi säger säkert många, men är det verkligen det? Vad vet vi hur människorna i vårt land skulle ta till sig det nya. Ensamstående föräldrar exempelvis skulle ges möjlighet att studera på distans, samtidigt som de själva kan ta hand om sina barn. Vad det betyder för barnen ska inte underskattas, eftersom kontakten med föräldrar är viktiga under uppväxten.

  Men det kanske allra viktigaste är den frihet som erbjuds medborgarna, att själv kunna välja vad de vill få ut av sina liv. Alla är bra på någonting, men har inte möjlighet att prova på vad som passar dem bäst. Enbart genom möjligheten att släppa loss den inneboende kreativitet som finns inom de flesta, finns möjligheter att en hobby blir till någonting lukrativt och att nya jobb kan växa fram.

  Hur man än vänder och vrider på vår nuvarande osäkra framtid, vad har vi att förlora på att prova på någonting som åtminstone sätter människan i första rummet?