Det verkar som om snöbollen kommit i rullning. Nu menar jag inte det som slagit slint med den globala uppvärmningen, utan det växande intresset för medborgarlön. I och för sig är det ganska naturligt i den trakt jag bor, ungdomsarbetslösheten är bland det högsta i landet. Och att just ungdomarna börjat intressera sig för medborgarlön, kan visa sig vara början till att en samhällsförändring tvingas fram.

  Motståndet mot medborgarlön är stort, eller snarare är det väl så att det finns många politiska makthavare som spjärnar emot. Hela konstruktionen med politiska makthavare som spindeln i nätet, har skapats för att skydda mot drastiska samhällsförändringar. Oavsett de strategiska blockeringar som kan göras, raseras det hela i samma ögonblick som en majoritet av folket kräver en ekonomisk grundtrygghet.

  Folkhemmet var tänkt att fungera som ett trygghetssystem som skulle ta hand om alla från vaggan till graven, men det behövdes alldeles för många för att ta hand om allting. Precis som nu, hade alldeles för få, tvingats försörja alldeles för många. Alliansregeringens osmidiga påtryckningar att alla måste dra sitt strå till stacken, visar att vi även nu står inför samma problem.

  Redan när tanken på Folkhemmet såg dagens ljus, fanns människor som upptäckt att en grundtrygghet behövs för att människorna ska kunna göra sitt bästa. När experimentet med Folkhemmet visade sig vara ogenomförbart, började bidragsformer av alla de slag dyka upp, det hade med solidaritet att göra, sas det.

  I modern tid har av något underligt anledning människors önskan om trygghet i tillvaron, inte tagits på allvar. Eller snarare är det väl så att det hela av någon anledning missuppfattats av de politiska makthavarna, att folket behövde en dadda som tog hand om allting. Det politiskt uppbyggda samhällssystemet har utvecklats till att bli överbeskyddande.

  Resultatet har blivit att alldeles för många nu är inblandade för att ta hand om saker och ting. Det har blivit för många kockar helt enkelt och det har blivit en dyr och oätlig soppa av alltihop. Det blir så när smaksättningen görs för att passa alla, men smaken är ju så olika, det en del gillar, avskyr betydligt många fler.

  Vad medborgarlön handlar om, är ju att människan inte längre belastas med kravet att vara en samhällsförsörjare utan en del av samhället. Tanken är att ett samhälle skapas, där var en blir sin egen lyckas smed. Omställningen blir naturligtvis inte lätt, människorna kommer till att börja med att känna sig vilsna. De har sen barnsben lärt sig att andra talar om vad de ska och inte ska göra.

  För oss äldre känns medborgarlön som att slungas tillbaka till ungdomsåren. Uppfinningsrikedomen när det gällde att sysselsätta sig utan att det kostade pengar, fick de flesta lära sig fram till början på femtiotalet. Vårt land hade troligtvis inte sett ut som det gör idag, om invånarna getts en chans att utveckla sig själva och landet, istället för att tas om hand.

  Dagens ungdom är inte lika lyckligt lottade som vi äldre, nästan allt kostar pengar om de vill göra någonting. De har aldrig fått lära sig att själva utforma sina aktiviteter, det har andra tagit hand om. Svenska folket har blivit beroende på många sätt, eller snarare avsagt sig möjligheten att själva bestämma. Det finns massvis med organisationer som byggt upp för att ta hand om allting i vårt land, vilket inneburit onödiga kostnader för någonting människorna kunnat göra själva.

  Det växande intresset för medborgarlön är intressant, det visar att inte minst de unga insett att ett liv inte handlar om lev idag, dö i morgon. De vill engagera sig på ena eller andra sättet, men ges inte en chans att påverka hur deras framtid ska se ut. Jag har hört politiker ge rådet att de unga ska engagera sig politiskt, men det fungerar inte. Det är inte de politiskt aktiva som kommer att leda landet mot ett nytt samhällssystem, det är alla de som vill ha någonting som inte styrs av politiska beslut som fattas ovanför deras huvuden.

  Kommer det samhället en dag att bli verklighet? Jag har en känsla av att det kommer betydligt tidigare, än den så omtalade klimatkatastrofen som ska inträffa någon gång framöver.