Vaknade sent idag igen, ingen tid att passa så varför inte. Har genom busvädret skrivit mycket på dagtid, tidigare har det blivit tidig morgon innan frugan vaknat. Om det har gjort att jag haft annat att tänka på än att folkvalda politiker är på väg att sänka vårt välfärdssamhälle, sover jag gärna till fram emot lunch.

  Nåja, lite funderingar dyker alltid upp efter kaffet. Man kan ju fundera över om det är folkviljan som styr de beslut som fattas. Det sägs att vi är ett demokratiskt land, med politiska företrädare som ska föra folkets talan och uppfylla invånarnas önskemål om hur vårt samhälle ska fungera. Tyvärr fungerar det inte så, beslut fattas som är bra för staten och vårt byråkratiskt uppbyggda samhällsystem, det är så vårt välfärdssamhälle fungerar.

  Att leda och fördela arbetet fanns det folk som tillsattes att göra en gång i tiden. Företagsledningens förlängda arm var förmän, som över sig hade överförmän, som i sin tur hade sina överordnade. Inom det privata näringslivet existerar inte chef över chef i flera lager längre, men inom de offentliga verksamheterna finns det kvar.

  Just oförmågan att ställa om till ett smidigare system som blir effektivare, är den offentliga sektorns stora och svårlösta problem. Det finns chefer över chefer och sparkade chefer som avlönas i så många lager att det hela mest liknar en lök. Om alla dessa onödiga lager skalas bort så att endast kärnan blir kvar, skulle ändå invånarna inte märka någon skillnad, annat än att det skulle kosta betydligt mindre.

  Att många av de offentliga verksamheterna inte privatiserats är en gåta. Om människorna betalar exempelvis en privat sjukförsäkring istället för landstingsskatt, skulle det innebära besparingar för invånarna. De pengar sjukvården kostar skulle gå raka vägen till vården, utan det överhäng med kostnader som de politikerstyrda landstingen belastar skattebetalarna med i dagsläget.

  Den moderna människan har nog med vardagsproblem att ta hand om, därför är det inte många som tänker på alla de onödiga kostnader som de tvingas betala via skatten. Politiker inom landsting och kommuner sparar in pengar på det invånarna betalar för att få utfört, men glömmer bort att de själva är en kostnad som bidrar till den dåliga ekonomin. Naturligtvis ska kostnaderna ses över, men eventuella besparingar får inte drabba skattebetalarna.

  Jag vet att välbetalda politiker försvarar sig med att de betalar skatt, men i själva verket gör de bara en mindre återbetalning av vad de kostar skattebetalarna. Man måste räkna det brutto de kostar (och kommer att kosta) i form av löner, sociala avgifter men också speciella avgångsavtal och pensioner. Många heltidspolitiker förblir en ekonomisk börda för skattebetalarna så länge de lever. Många utnyttjar till och med möjligheten att hoppa av politiken, men ändå ha en väl tilltagen lön. De kompenseras för att inte ha någon utbildning som är gångbar i dagens samhälle. Minst sagt märkligt.  

  Eftersom vårt samhällssystem är uppbyggt så att vårt land lever efter principen ur hand i mun när det gäller pensioner, de offentliganställdas lönekostnader mm, är det svårt att få det hela att gå ihop. Av den anledningen måste alla (och dessutom även de som inte kan) jobba för att inte allt ska gå över styr. Sunda förnuftet säger att det kommer att gå åt helsike.

  De unga människorna i landet är mer informerade om saker och ting än tidigare generationer. Information finns att hämta om allt, därför blockeras Internet av vissa länder, faran finns att det kan hända även här. Det är ju möjligt att bara med några knapptryckningar på datorn, leta fram de eftersökta uppgifterna.

  De ungdomar jag pratat med är medvetna om att deras framtid kommer att bli att försörja hela välfärdssystemet och dessutom de människor som under sin tid i invånarnas tjänst, kostat föregående generation en massa pengar varje år. 

  Vi ser framåt när det gäller vår miljö och den katastrof som kan inträffa, den ekonomiska katastrofen är mer överhängande. Därför är det dags att skrota vårt nuvarande politiskt styrda samhälle, för kommande generationers skull. Ingen kan idag säga hur vår ekonomi ser ut om tjugo år, det gäller att vara förberedd på att både jobb och pengar kan vara en bristvara.

  Jag kan förstå om politiskt aktiva tar illa vid sig, men faktum är att de inte längre behövs på samma sätt som för femtio år sen. Att ett visst antal förtroendevalda ska fungera som tummen i ögat på de som anställts på sina meriter att sköta landet på bästa sätt kan så vara, men de måste vara väl kvalificerade för sin uppgift. Det är bara att lyssna vad som sägs just nu, att den som inte har betyg och ett utmärkt cv, riskerar att slås ut på den framtida arbetsmarknaden. Vi kan inte ställa mindre krav på de så kallade folkvalda.