I min hemstad, lever vi efter den oskrivna Jantelagen. Egentligen går det hela ut på att inga träd tillåts växa till himmelen. Lagen gäller förstås människor i första hand och föreskriver att ingen ska tillåtas vara för mer än andra. Tänker man efter, kanske är det så med allting.

På sätt och vis är väl det någonting som drabbat Volvo och Saab, men även bland andra Sandvik och Ericsson, som nu börjat krympa. Åtminstone vad gäller antalet anställda. Vad jag vet har inte topparna kapats, än så länge är det bara de nedre kvistarna som skalats bort.

Att storföretagen nu gör sig av med folk, beror på minskad orderingång och försäljning, vilket har med tillgång och efterfrågan att göra enligt en oskriven marknadslag. De stora företagen är medvetna om att arbetskraft är dyr, därför avskedas även tjänstemän som inte längre behövs. Produktion ger pengar, administration kostar pengar, det är den ekonomiska verkligheten.

Att storföretag gjort personalneddragningar har hänt så ofta under min livstid, att jag många gånger frågat mig själv varför det daltas med våra storföretag. Statliga bidrag har de säkert fått allihop. Som jag uppfattat det under åren, är det tyvärr en politisk satsning sen runt femtio år tillbaka i tiden. Ju fler storföretag, desto färre småföretag.

Småföretag och egenföretagare har ansetts vara suspekta småfifflare som lurar staten på pengar och skapar svartjobb. Någon upprättelse har de aldrig fått, när det framkommit att de verkliga fifflarna funnits inom arbetarleden.

En tanke var säkert också att en massa småföretagare inte gav landet någon status. Det gör däremot de stora industriflaggskeppen som agerar på världsmarknaden. Fint ska det vara.

Tänk om vi sen andra världskrigets slut, haft regeringar som insett småföretagarnas betydelse för vårt lands överlevnad. Många bäckar små, gör en stor å, brukar man säga.

Nåja, varför i hela fridens dagar kritiserar en gammal man som jag hur vårt samhälle sköts (eller snarare missköts) av folkvalda politiker? Förklaringen kan vara att jag redan i skolan ansågs av mina lärare vara obstinat, det vill säga ifrågasättande om det de hade att lära ut. Min stackars historielärare fick ta många smällar, när jag ständigt frågade varför vi inte hade nyare material att läsa. Kan det vara så att det man då läste, slutade på artonhundratalet någonstans? Är det så fortfarande?

Kanske skulle jag bättre satt mig in i Romarrikets fall, som på något underligt vis faktiskt påminner om det som händer i nuläget. Hela EU-uppbyggnaden har på flera sätt likheter med Romarriket, men mest att det har växt sig för stort. Visserligen gäller risken för ett fall allting som får växa sig för stort, det blir ju så lätt en koloss på lerfötter.

En test av sammanhållningen inom EU, kommer vi säkert att få uppleva under det här nya året. Kan EU fungera som en enhet om det kärvar till sig rejält? Knappast troligt, eftersom vi än så länge bara sett början på lågkonjunkturen, det blir säkert kärvare runt hörnet.

 Man får en känsla av att det finns alldeles för mycket av var och en sig själv närmast i de sydeuropeiska länderna. Dessutom kan vi där finna en hetlevrad befolkning, som brukar sätta blåslampa i baken på de politiska företrädarna. Av den anledningen kommer det knappast att löpa friktionsfritt vid kommande förhandlingar i EU:s högborg.

Kanske kan vår finansminister, som gett en långtidsprognos om vår ekonomi, förutsäga hur det ska bli. Eller kanske de ändå mer långtseende förutsägarna, miljöexperterna, som kan se bortåt fyrtio år framåt i tiden, ge oss en ännu säkrare prognos om vår framtid. Här rör det sig ju bara om några år.

Eller kan det vara så, att oavsett vad det gäller, kan ingen förutsäga vad som kommer att hända? Det är ju det mest troliga.

Jag har varit uppe ett bra tag och hunnit med en hel del. Tidningen var snabbt genomläst och trots alla braskande rubriker, har det inte hänt någonting speciellt. Jo, på undanskymd plats kunde jag läsa att pensionerna ska sänkas med runt fyra procent. Inser inte politikerna att det är förvaltarna av pensionspengarna, som ska betala det som spelats bort? Smarta förvaltare hade placerat pengarna i säkra papper redan i början på förra året, då hade knappast flera hundra miljarder gått upp i rök.

Att inget av våra media kräver en sådan åtgärd, beror på att det finns en räddhåga hos både journalister och ansvariga utgivare att allt ska vara politiskt korrekt. Varför det? Än så länge har vi yttrandefrihet i landet, varför inte utnyttja den möjligheten. Det daltas alldeles för mycket med politiska makthavare, som vid upprepade tillfällen gett uttryck för att media ska beläggas med munkavle. Det har skett gång på gång av riksdagsledamöter, byråkrater inom statliga verk, makthavare i de hårt kritiserade landstingen, men även av kommunledningar.

Jag tror inte svenska folket insett hur viktig yttrandefriheten är, att den är en garant för vår demokrati. Ja, i ärlighetens namn, det lilla som finns kvar av den. Ser man till alla regler och förordningar som långsamt stryper både företagsamhet och individens frihet, är det skrämmande och långt ifrån ett demokratiskt land vi lever i.

Höga skatter har sen många år varit en plåga för alla, men mest för de lågavlönade och de som balanserat på fattiggränsen, som av den enledningen år efter år tvingats söka bidrag. Att betala en hundring extra i skatt för att få trettio tillbaka, är ett minst sagt märkligt system. Bidrag behövs så länge orättvisorna kvarstår och det är inte de sämst ställda som ska stå för kostnaden.

Det märkligaste är ändå att trots våra höga skatter, har vårt samhällssystem långsamt krackelerat. Naturligtvis behövs skatter för att kunna erbjuda en fungerande skola, vård och omsorg, men då måste också dessa viktiga funktioner prioriteras.

Från det ena till det andra, tog jag mig för pannan efter att för någon dag sen, läst om en människa i rullstol som av Försäkringskassan ansågs vara arbetsför. Hur dum får en försäkringsutredare vara? Ett sådant beslut väcker inte bara ett löjes skimmer över vårt land, vi idiotförklaras.

Under alla år har våra politiska makthavare ivrigt jobbat för att Sverige ska framstå som en förebild för andra länder, nu får vi stå vid skampålen istället. Att fungera som ett varnande exempel på hur snett det kan gå, med ett tidigare framstående land, skapar väl också uppmärksamhet. Egentligen.

Ingen vet i dag vart finanskris och lågkonjunktur kommer att leda oss. Kanske skulle det vara nyttigt om vårt land får börja om från noll. Ett lands enda verkliga tillgång är dess befolkning, alltså måste vårt samhälle utformas så att människorna har det bra. De betalar ju faktiskt skatt för att det ska vara så.

Visst är Sverige fantastiskt. Om det fungerar som det antagligen var tänkt från början, förstås.

I morse dök osökt en helt vansinnig tanke upp i huvudet. Kan det verkligen vara så att vi svenskar är dummare än andra? Tyskarna har i många år kallat oss dumma svenskar och jag vill minnas att Dala-Demokratens chefredaktör för något år sen skrev någonting om, att vår medelklass blivit dummare. Ligger det verkligen någonting i kritiken?

Tja, därom tvista de lärda, som man brukar säga. Men vad är det då som ger intrycket att vi är dumma? En bidragande orsak kan vara att vi är alldeles för godtrogna och i de flesta situationer tänker med hjärtat istället för med hjärnan. Inget fel i det, om det inte var för att det tyvärr händer vid folkval av alla de slag. Det har om man tittar noga efter hänt vid varje val, oavsett om det gällt riksdags- och kommunalval, eller EU- och EMU-val. Landstingsvalen har i många år varit en fars och kyrkovalen bryr sig inte många om.

När Göran Persson talade sig varm för att vi måste gå över till euron, röstade folket mot Persson, inte valutan. Då var det många som röstade med hjärtat. Men det är klart, svenska folket fick aldrig en chans att väga för- och nackdelar mot varandra. Att spela med öppna kort ligger inte för det politiska etablissemanget.

Snart blir det ett EU-val igen och Sverige kommer att bli EU:s ansikte utåt ett halvår. Egentligen är det komiskt att ett land som är så EU-fientligt, kan få spela den rollen. Komiskt är det däremot inte att tänka på kostnaderna för bland annat polissäkerhet, en säkerhet som tidigare visat sig inte vara mycket värd vid krissituationer. Nog borde väl ändå våra skattepengar användas till annat än politiker som leker makthavare.

Från det ena till det andra, har Obama nu svurits in för att leda det Amerikanska folket. En uppgift man kan fundera över att någon med sunda förnuftet i behåll tar på sig. Vi får hoppas Obama vet vad han gör, men även om han inte har lösningarna på alla problem, tycks han ha en förmåga att få folket med sig, den bästa egenskap ett lands ledare kan ha. Utan folkets stöd reser sig knappast Amerika ur den enorma dypöl Bush skapade. Den mannen var (förlåt uttrycket) en duktig idiot.

Jag har en känsla av att tidningsredaktören från Dalarna hade rätt, att medelklassen blivit verkligen dummare. Kanske gäller det över hela världen. Till gruppen hör nämligen folkvalda politiker lönemässigt, inte på grund av utbildning. Naturligtvis har de social kompetens, som antagligen någon smart partistrateg kommit på att kalla bristen på utbildning hos politiker. Social kompetens har i stort sett alla, som gjort misstag och lärt sig av dem.

Visst är det dags att det politiska etablissemanget drastiskt skärs ner, så att vårt rykte förbättras utomlands, för vi vanliga svenskar är inte dumma.

Det finns faktiskt människor som vaknar upp med att oroa sig över vad som ska hända under dagen. Inte gör det livet lättare att bekymra sig över vad som kan komma att hända, det är bättre att ta tag i problemen som de kommer. Visst, det är lätt att säga, men vi måste lära oss sortera bort negativt tänkande. Av egen erfarenhet vet jag att när problem dyker upp, är de betydligt ofarligare än man trott.

Just nu är det varsel och finanskris som oror många och det är fullt förståeligt. Det är inte bra för befolkningen om alldeles för många tappar framtidstron. Jag för min del ser det som händer som ett reningsbad. Som det ser ut ett stålbad, men det behövs. Ända sen den fantastiska saneringen av landet och bankernas ekonomi har det gått utför.

Förklaringen är egentligen enkel, vårt land har en alldeles för stor offentlig (skattefinansierad) kostym. Byråkratin har växt svenska folket över huvudet och administratörer av alla de slag samt yrkespolitiker, kan liknas vid gökungar som bildligt talat, puttar stackars skattebetalare ur boet. Makthavande politiker borde ha insett detta för länge sen (och har säkert också gjort det), men modet att göra det nödvändiga har saknats.

Det ordnar sig säkert, så oroa er inte. Ja, om inte du som läser är byråkrat eller yrkespolitiker, förstås. Ha en bra dag.

Dagen började med ett leende. Lasse Ekstrand, lektor vid Högskolan i Gävle skrev att han fått en guldklocka för lång och trogen tjänst. Jösses, han har kritiserat HiG så länge jag kan minnas. Men han är väl värd "rovan", inte minst för sitt engagemang för att eleverna ska lära sig någonting.

Själv ser jag fram emot en dag då det kanske kommer igång en debatt om det så kallade klimathotet. P-O Eriksson, f.d VD på Sandvik, uttalade sig nyligen att klimathotet är en bluff. Kan mycket väl vara så, om man ser till vad som hänt i Medelhavsländerna. Var själv på Gran Canaria fram till i onsdags och fick uppleva svinkalla nätter. Dessutom kunde jag på teve se vinterlika bilder från Barcelona och Madrid. Den globala uppvärmningen, vart tog den vägen?

Trots att jag kommit upp i åren, känns det fortfarande viktigt att jaga de politiska makthavarna som fått bestämma våra liv alldeles för länge. Inte för min egen skull, utan för barn, barnbarnbarn och barnbarnsbarnens skull. Om det återkommer jag.