Jag har varit uppe ett bra tag och hunnit med en hel del. Tidningen var snabbt genomläst och trots alla braskande rubriker, har det inte hänt någonting speciellt. Jo, på undanskymd plats kunde jag läsa att pensionerna ska sänkas med runt fyra procent. Inser inte politikerna att det är förvaltarna av pensionspengarna, som ska betala det som spelats bort? Smarta förvaltare hade placerat pengarna i säkra papper redan i början på förra året, då hade knappast flera hundra miljarder gått upp i rök.

Att inget av våra media kräver en sådan åtgärd, beror på att det finns en räddhåga hos både journalister och ansvariga utgivare att allt ska vara politiskt korrekt. Varför det? Än så länge har vi yttrandefrihet i landet, varför inte utnyttja den möjligheten. Det daltas alldeles för mycket med politiska makthavare, som vid upprepade tillfällen gett uttryck för att media ska beläggas med munkavle. Det har skett gång på gång av riksdagsledamöter, byråkrater inom statliga verk, makthavare i de hårt kritiserade landstingen, men även av kommunledningar.

Jag tror inte svenska folket insett hur viktig yttrandefriheten är, att den är en garant för vår demokrati. Ja, i ärlighetens namn, det lilla som finns kvar av den. Ser man till alla regler och förordningar som långsamt stryper både företagsamhet och individens frihet, är det skrämmande och långt ifrån ett demokratiskt land vi lever i.

Höga skatter har sen många år varit en plåga för alla, men mest för de lågavlönade och de som balanserat på fattiggränsen, som av den enledningen år efter år tvingats söka bidrag. Att betala en hundring extra i skatt för att få trettio tillbaka, är ett minst sagt märkligt system. Bidrag behövs så länge orättvisorna kvarstår och det är inte de sämst ställda som ska stå för kostnaden.

Det märkligaste är ändå att trots våra höga skatter, har vårt samhällssystem långsamt krackelerat. Naturligtvis behövs skatter för att kunna erbjuda en fungerande skola, vård och omsorg, men då måste också dessa viktiga funktioner prioriteras.

Från det ena till det andra, tog jag mig för pannan efter att för någon dag sen, läst om en människa i rullstol som av Försäkringskassan ansågs vara arbetsför. Hur dum får en försäkringsutredare vara? Ett sådant beslut väcker inte bara ett löjes skimmer över vårt land, vi idiotförklaras.

Under alla år har våra politiska makthavare ivrigt jobbat för att Sverige ska framstå som en förebild för andra länder, nu får vi stå vid skampålen istället. Att fungera som ett varnande exempel på hur snett det kan gå, med ett tidigare framstående land, skapar väl också uppmärksamhet. Egentligen.

Ingen vet i dag vart finanskris och lågkonjunktur kommer att leda oss. Kanske skulle det vara nyttigt om vårt land får börja om från noll. Ett lands enda verkliga tillgång är dess befolkning, alltså måste vårt samhälle utformas så att människorna har det bra. De betalar ju faktiskt skatt för att det ska vara så.

Visst är Sverige fantastiskt. Om det fungerar som det antagligen var tänkt från början, förstås.