Drygt arton grader kallt, jag trpr mer på en ny istid än en glonal uppvärmning. Ska till HC nu på morgonen, så det är bara att bita ihop och ut och frysa häcken av mig. Bäst att ta med mobilen, utifall jag fryser fast på vägen. 

Hur fungerade de flesta innan mobiltelefonen uppfanns? Ja, rättare sagt innan de moderna telefonerna med alla finesser såg dagens ljus. Vart man än kommer, så sitter folk och pillar på sina telefoner. Eller som man allt som oftast stöter på lite här och var, folk som man kan tro pratar för sig själva. Men det gör de naturligtvis inte, de pratar högt med någon i sin mobil med en klump fastsatt på örat.

Ibland har jag till och med hört personer säga i stil med: Jamen jag säger ju hur du ska göra, så gör det bara. Jag tar ansvaret för det hela. Muttrande har personen sedan svurit över dumma anställda som inte fattar ett dugg. Varför den informationen sägs högt är svårt att begripa, men det troliga är ändå, att det inte funnits någon person de pratat med.

Nåja, det var mer som en parentes, en liten fundering om hur knasig vår värld har blivit. Ibland slår mig tanken att svenska folket definitivt blivit dummare, eller så ger de sig inte tid att tänka. Vår regering verkar inte ge sig tid att tänka över de ändringar de vill införa. En förklaring kan vara att ministrarna har bedrövliga rådgivare, men de måste ju tänka själva också.

Talade för någon dag sedan med en tidigare hängiven moderat, men som i framtiden inte kommer att rösta på något parti. Det fanns många anledningar till ställningstagandet, men maktlystnaden han kan se hos de ledande inom partiet, har gjort honom skräckslagen.

Tyvärr verkar det som om Moderaterna kör sitt eget race, det vill säga lägger allt krut på ekonomin. Det får mig att tänka på Joakim Von Anka och antagligen kommer våra ledande makthavare en dag att bli seriefigurer. Ur tragiken skapas ju komiken, det känns lättare att skratta åt eländet än att gråta.

Tragik utspelar sig lite här och var i vårt land. Ser man till hur vårt land försämrats för de sämst ställda, är det verkligen minst sagt oroande. Klyftan mellan rik och fattig har blivit enorm, fattigdomen ökar lavinartat. Många frågar sig hur det kunnat bli så här, eftersom våra politiker skryter om att vi är ett rikt land, ett välfärdsland.

Hur kan det vara möjligt att i ett rikt välfärdsland, ha flera hundra tusen barn som lever i fattigdom? Ja, det är ju egentligen föräldrarna (mest ensamstående) som är fattiga, men det drabbar ju också barnen. Även många pensionärer lever i fattigdom, en del har till och med mindre än existensminimum att leva av.

Men till och med de sämst ställda tvingas vara med och betala skatter och avgifter, som ska hålla vårt land flytande. Varje ny skatt eller avgift kan innebära att det saknas mat på bordet, men så långt tänker inte beslutsfattarna. Naturligtvis borde de tänka sig för både en och två gånger innan de fattar sina beslut. Inte minst när det gäller de enorma belopp som ödslas på att rädda vår miljö och utrotningshotade rovdjur. De pengarna behövs för att förbättra mångas människors livssituation.

Naturligtvis kommer det här att slå tillbaka mot de politiska makthavarna med förödande kraft. Uppvisar en regering brist på empati med de människor som av skilda anledningar inte kan arbeta, eller helt enkelt har för låg inkomst, ska man inte heller säga sig företräda folket. Hur man ska kunna uppnå att alla behandlas lika med det politiska system vi har, måste man se som en omöjlighet.

Nåja, lågkonjunkturen kommer att kräva en hel del av de politiska makthavarna. Alla de gamla etablerade partierna säger sig kunna skapa nya jobb, vilket bevisligen är lättare sagt än gjort. Låter vi politiker ha ansvaret för att skapa jobb, lär det knappast bli några. Råkar de skapa några blir väl det inom de offentliga verksamheterna och då är landet snart utfattigt. Kanske lika bra att gå i ide och se hur det ser ut när våren kommer.

Början på tjugohundratalet började inte speciellt bra, mycket beroende på att Göran Persson inte hade en susning om, hur det nya högteknologiska samhället fungerade. Det hela blev ett vänta och se vad som skulle hända, därför hände ingenting. Partiet som levt på gamla meriter, började få svårt att hålla skenet uppe. Det var en enkel match för den borgerliga alliansen att överta makten, de vann den inte av egen kraft.

Om det fanns några förhoppningar om, att alliansen skulle kunna få rätsida på den byråkrati som effektivt blockerade allt nytänkande, har det smulats sönder och samman. Tvärtom har antalet byråkrater ökat och det är snårigare än någonsin för invånarna.

Men vad gör egentligen landets invånare för att sätta press på makthavande politiker? I princip ingenting, om man bortser från det växande antalet som sympatiserar med SD. I och för sig är det ett tecken på att allt fler är missnöjda med den förda politiken, men den leder ingenstans.

Enda sättet att bryta politikernas makt, är att bojkotta nästa val. Det är betydligt effektivare än att rösta på SD. Med ett valdeltagande under femtio procent, skulle inget parti kunna säga sig ha mandat att skrapa ihop en regering. Naturligtvis skulle kaos uppstå, men ur detta kaos skulle en lösning tvingas fram.

Det är ganska mycket vår regering tvingas acceptera av det EU beslutar, vilket betyder att vi har en massa onödiga statliga verk som inte alls behövs. Vad som kommer från dessa verk är oftast skrattretande idioti och ständigt nya uppgifter vad vi bör och inte bör äta. När det visar sig att vi inte bör äta det som tidigare rekommenderats, kan det inte ses som annat än rena löjan. Det finns alldeles för många byråkrater, som för att försvara sin existens, hittar på de mest förunderliga saker.

Det skulle vara intressant om oberoende rationaliseringsexperter, skulle få ta sig an vår enorma byråkratiska pappersapparat.  Vad det handlar om är ju enorm massa pengar som belastar de gemensamma medlen, de som inte vill räcka till, för det vi betalar skatt för att få utfört.

Centerpartisten Anders W Jonsson har börjat röra om i grytan när det gäller tidigare riksdagsmäns minst sagt generösa pensionsavtal. Ett omställningsbidrag som ska gälla under två år har göreslagits, om det går igenom ska det träda i kraft om två år. Om det blir så, kommer det att gälla en hel del av dagens riksdagsmän. Efter de två åren väntar då förhoppningsvis verkligheten, de inte trott funnits för invånarna i stort.

På något sätt påminner Jonsson om den gamla ledaren för Bondeförbundet, Gunnar Hedlund. Han är lugn och klok, dessutom läkare som sett de negativa effekterna av landstingens oförmåga att hålla i pengar. Kan inte för mitt liv begripa, att han inte valdes till ledare för Centern, de hade verkligen behövt någon med både kunskaper och skinn på näsan. Numera är Centern ett slätstruket parti, eller snarare kanske man ska kalla det för färglöst.

Det är synd, för Centern behövs verkligen för landsbygdens folk, eftersom de flesta andra partier, mest intresserar sig för Fjollträsk. Inte minst landets kvarvarande bönder, skulle behöva en stark Centerledare, för att förhindra utrotning. Något gehör hos den nuvarande regeringen är väl knappast att räkna med, för deras del handlar det mer om pengar, de flesta bönder är ju bara människor med låg inkomst. Som anställda skulle de tjäna betydligt bättre och därmed förse staten med mera pengar.

Och tyvärr är det så att i en krass ekonomisk värld, är inte människorna värda någonting om de inte kan leverera pengar till staten. Alla måste vara lönsamma för att välfärdssamhället ska kunna överleva. Att det kostar enormt med pengar att ha så många som ska till för att välfärdssamhället ska fungera, beror på att staten måste hålla koll på att alla gör rätt för sig.

Visst är det märkligt att de som har sin inkomst från skattemedel, inte kan se att de är en börda för folket. De varken producerar eller tillför landet någonting, men ser ändå inte sig själva som en kostnad. Precis som att riksdagsmännens generösa pensionsvillkor nu ska ses över och ändras, måste det också ske en översyn av, hur många politiskt skapade jobb som kan tas bort. Det är skattebetalarnas pengar det handlar om och det är vad de folkvalda ska se till enligt lag, att de förvaltas på bästa sätt.

Tittade ut genom fönstret med kaffemuggen i handen och ville helst gå och lägga mig igen. Den vita varan som ramlar ner är ingenting för mig. Enligt väderleksrapporten, ska det efter att snön vräkt ner bli rejält kallt. Men för mig går inte det här ihop, vår jord blir varmare för varje år, vi måste satsa en massa pengar på att kyla ner den. Varför det, har vi inte haft tillräckligt kallt i vårt land i år? Vi har inte ens sett skymten av en sommar! Den 21 december ska ju jorden gå under har jag hört, varför då anstränga sig överhuvudtaget?

Om man trots alla katastrofpredikningar ska se framåt, finns det mycket som kan göras som sparar pengar åt invånarna. Det blir allt fler som helt tappat förtroendet för vårt lands trygghetssystem, inte minst de som drabbats av de omänskliga reglerna, som numera styr Försäkringskassans handläggare. I många fall visar det sig att handläggarna inte har den kompetens som fordras. Förtroendeläkare kan utan att träffa vare sig läkare eller den sjuke, underkänna tidigare läkares diagnos och bedömning. Hur det hela kunnat bli så fruktansvärt idiotisk, måste man nog vara politiker för att kunna förklara.

I många år har det talats om förslitningsskador, mest inom de tunga jobben och vården. Nu drabbas många av stressrelaterade skador, tidigare kallades det utbrändhet, Stress bäddar alltså inte bara för misstag, människor blir allvarligt sjuka också. Naturligtvis måste den personal som blivit kvar efter alla neddragningar slita ont, konstigt vore det annars.

Att det privata näringslivet pressar personalen i vinstsyfte hör ju till spelets regler, investeringar och aktieutdelningar är ett måste, det är en fråga om att företagen ska kunna överleva. Spelreglerna för de offentliga verksamheterna är ganska enkla, det gäller att hålla service till invånarna, det är ju vad skattepengarna ska gå till.

Om det beror på stress, eller någonting annat, men man hör ständigt människor beklaga sig över trötthet och svårigheter att koncentrera sig. En orsak kan vara att tiden inte vill räcka till det de tänkt sig göra, att de tyngd av det drabbats av handlingsförlamning. Kanske inte en så tokig gissning, eftersom många har en önskan om att få lägga sig och bara sova. Nu är det inte alla förunnat att kunna göra det, så nedbrytningen smyger sig långsamt på, till dess de en morgon, inte orkar stiga upp ur sängen.

Det mänskliga psyket är en av de sköra detaljer som får oss att fungera. Men för att det ska fungera, måste vi förlita oss till invanda rutiner. Rubbas våra rutiner uppstår till en början osäkerhet och hjärnan vill en sak, kroppen någonting annat. När obalansen väl kommit igång, kan vad som helst hända.

Mycket av det som händer i nuläget, kan hänföras till de politiska beslut som förändrat för invånarna. En tidigare känd trygghet har ersatts av otrygghet och de svagaste klarar inte av pressen. När förändringar drivs igenom för snabbt reagerar invånarna negativt och vänder taggarna utåt. Ett flertal av alliansregeringens beslut har skapat ilska, som tyvärr drabbar helt oskyldiga människor.

Vad som händer är många ger utlopp för sin ilska mot de som befinner sig närmast, inte de som orsakat ilskan. Våld i hemmen och oprovocerat våld på gator och andra offentliga platser, kan vara en följd av de förändringar som tvingats på invånarna. För mig är det oerhört skrämmande, att så kallade folkvalda genom sina beslut, kan förstöra många människors liv.

Om det beror på den sänkta krogmomsen, eller att ett stort antal människor försöker dränka sina problem med alkohol, det får andra försöka ta reda på. Men visst har det bidragit till en krogsväng extra för de som har råd med det. Våra så kallade folkvalda har det och det är ju inte precis ovanligt, att riksdagsledamöter har alkoholproblem. Man har skäl att misstänka, att de tomma stolarna man ofta ser från riksdagen, beror på baksmälla.

Kanske finns ändå en gnutta samvete hos dessa riksdagsledamöter, och att de försöker döva det med alkohol. Men det är ju ingen tröst, för alla de som drabbats av de idiotiska besluten.