Världen gick inte under, men vår finansministers drömvärld gjorde det med dunder och brak. Kanske dags att använda sunt förnuft istället för ekonomiska teorier. Det är bara att komma ihåg, lita aldrig på auktoriteter som uttalar sig om saker och ting, de flesta har blivit det på gamla meriter. TYvärr är det så att allt det nya okända som måste utforskas, har de inte en susning om hur det fungerar.  

Det var förvånansvärt lite finansministern hade att säga om alla varsel och avskedanden. Ja, om man bortser från att han inte tyckte det var någon panik, så vi får väl vänta och se vad regeringen kan hitta på om det blir värre. Helst av allt skulle finaqnsministern säkert föredragit att locket lagts på, talar man inte om det, finns det inte, det är ju så det alltid varit med invandringsproblemet. Men runt om i landet börjar människor inte bara tala om, utan också börjat känna av, att företagen går sämre och oron sprider sig. De ser ju med egna ögon att allt inte står rätt till.

Nu har för all del mycket krut fått läggas på sorgebarnet EU, som förtvivlat kämpar för sin existens. Snus och vargjakt tycks ha samma prioritet som skuldkrisen, det är dags att vårt land förklarar för EU att passar inte galoscherna, är det bara att hoppa ur dem. Väl medveten om att nästan hela svenska folket inte vill ha någonting med varken EU eller euron att göra, gäller det att bita ifrån sig. Men det hela verkar minst sagt halvhjärtat, vårt radarpar vill ju så gärna frottera sig med de andra höjdarna.

Men tydligen litar många på att Moderaterna ska bli en frälsare i nöden, även om vi än så länge inte fått känna av vad det innebär. Nåja, man kan väl säga att det går lite upp och ner för Moderaterna, det beror ju på vilka som blir utfrågade. Och hur det blir framöver, förstås, eftersom Borg tvingades kapa sin tidigare optimistprognos med mer än hälften.

Men att försöka sälja skinnet innan björnen är skjuten är han inte ensam om. Det inte många som tror att Socialdemokraterna kan hantera både pengar och en lågkonjunktur bättre. Historien visar hur dåliga sossarna varit på att förvalta svenska folkets skattepengar på rätt sätt. Men skattehöjningar har de varit duktiga på och det är folk livrädda för att råka ut för igen.

Jag blir aldrig klok på hur det en gång så stora partiet har svårigheter att hantera verkligheten, den ser inte alls ut som partiledningen tror. Och just det är partiets stora svaghet, de ledande tycks fortfarande bara lyssna på rövslickarna istället för att lyssna vad gräsrötterna har att säga. Det är ju de trogna väljarna som lever ute i verkligheten, som kan tala om vad som är fel.

Trodde inte att jag under min levnad skulle få bara med om att politiker skulle komma att behandlas som alla andra. Därför är det glädjande att det börjar röra på sig, när det gäller politikers egenhändigt skapade trygghetssystem. Naturligtvis skulle det ha åtgärdats för länge sedan, det är en skamfläck som inte borde få förekomma i ett demokratiskt land. För skattebetalarna är det inte bara den stora skara med heltidspolitiker som är betungande, även före detta politikers löner, förmåner och pensioner är omfattande kostnader som drabbar det som våra skatter är till för.

Men visst kommer det att ta tid och frågan är om vi verkligen har mycket tid på oss för att hålla vårt land flytande. Vår finansminister var för optimistisk och gav helt fel signaler till svenska folket, som fortsatte att konsumera. Men de stora företagen hade helt annan information och låg tidigt i startgroparna för att göra sig av med kostnader för att överleva,

Den stora frågan är hur snabbt det kommer att rulla utför och hur långt ner vi kommer att hamna. Som det ser ut har vi inte bara ett djupdykande Europa, utan också hur Amerika ska kunna få fason på sitt enorma skuldberg.

Tyvärr skapar uppsägningar ringar på vattnet, alla branscher drabbas. Inte minst tjänsteföretag som är beroende av att utföra tjänster åt företag och privatpersoner. Men även handeln kommer att påverkas, för att överleva gäller det att handla billigt och ingenting onödigt.

I och för sig kan det bli en nyttig läxa för de som dragits med i konsumtionshysterin, det finns många som köpt saker som hänger eller står i garderober eller samlar damm på något annat ställe. Det var ju glädjen att köpa klädtrasan eller prylen som gav en kick, sedan var det nya saker som hägrade. För alla dessa gäller endera en smärtsam omställning, eller att de fortsätter som tidigare och blir utfattiga. Alla tolkar ju inte Riksbankens sänkning som ett bevis på att kärva tider står för dörren, utan tror att det nu är dags att låna pengar.

Och utfattiga tycks de flesta kommuner och landsting vara, där behövs sannerligen en rejäl minskning av administrationen. Det finns alldeles för många politiskt skapade jobb som inte har någon egentlig funktion att fylla. Att säga att de ska finnas där för att värna om vår demokrati är ren nonsens, jobben har skapats för att premiera lojala partikamrater.

Vart det hela kommer att leda går inte att förutsäga, det gamla kommer att försvaras med näbbar och klor så länge det går att omfördela pengar. Men den dag det inte finns några pengar, kanske Arbetsförmedlingen vet någon som behöver personer som är duktiga på att vända på alla stenar.

Förr sa man att statens kaka var liten men säker, med åren har kakan blivit betydligt större för de med politiska uppdrag. Men nu kanske det visar sig, att den är ganska osäker också för de som inte kommit så långt upp på stegen. Det kan bli så om man gapar över för mycket.

Med det önskar jag alla som orkat läsa mina tokerier en God Jul och ett Gott Nytt År!