En gång i tiden hade vi blomstrande kläd- och skoindustrier, men kläderna och skorna blev för dyra att tillverka, därför slogs de ut av import av produkter från låglöneländer. I många andra av de tidigare industriländerna har samma misstag gjorts, nu växer nya industriländer fram. Förhoppningsvis gör de samma misstag, det skulle jämna ut konkurrensen, men det kan ta många år..

 Från att ha varit någorlunda självförsörjande, övergick vi till att bli beroende av vad andra länder tillverkade. Ja, egentligen började det hända när väl vedermödorna under andra världskriget glömts bort. Men visst skyndade de höjda lönerna på avvecklingen. Det var mycket av det gamla som försvann och minskade vår förmåga till självhushållning.

Hur viktigt det är att ett land är självförsörjande när det gäller exempelvis jordbruksprodukter, har jag en känsla av att vi inte riktigt förstått. Våra storindustrier är inte längre helsvenska, vilket på ett obehagligt sätt kan visa sig en dag. Det enda riktigt helsvenska vi har i dag, är väl de bönder som finns kvar. När våra bönder utrotats (utkonkurrerats), vad har vi då att falla tillbaka på?

Nu börjar man höra larmrapporter om att arbetslösheten kommer att öka de närmaste två åren. Den ljusning en del tycks se, är det andra som ställer sig skeptiska till, inte minst företagen. Det är tvärt emot vad vår finansminister förutspådde för bara någon månad sedan.

Visst kan han skylla på att det ena landet efter det andra efterfrågar mindre av det vi har att exportera, men det måste man alltid ha med i beräkningarna. Vårt land är beroende av våra stora exportindustrier, utan dem har vi ingenting att falla tillbaka på.

Det är fullt naturligt att en regering måste vara optimistisk, men det är farligt att ingjuta allt för stora förhoppningar hos invånarna. Företagen rustar för en lågkonjunktur som kan hålla i sig flera år. Just nu är det tjänstemännen som sägs upp, administrationen trimmas ännu en gång. I och för sig inte alls konstigt, administrationen är en improduktiv del som kostar pengar.

Eftersom den nuvarande ersättningen från a-kassan, inte räcker till den standard många av de tjänstemän som mister sina jobb vant sig vid, kan man räkna med att handeln drabbas. Eftersom det nya året kommer att innebära hyreshöjningar för en stor del av befolkningen, påverkar också det konsumtionen. Dekan det bli riktigt kärva tider för de som blir arbetslösa.

En naturlig följd blir minskad konsumtion, som hållit den ekonomiska tillväxten över nollstrecket under hösten. Det kan tyckas att när några tiotusentals jobb försvinner, ska det inte behöva påverka ett land som vårt. Men det gör det, eftersom enbart de fasta kostnaderna för de offentliga verksamheterna, snabbt påverkas av ett minskat penningflöde. Det skulle vara ganska oklokt att inte göra som företagen och minska administrationen, annars kan det gå som för krisländerna.

Bland alla ekonomiska teorier finns råd om hur man ska undvika att hamna på pottkanten, men inga gångbara råd om vad som måste göras för det land som hamnat på den. I och för sig ganska märkligt, att det inte finns någon varningstext för den som tänker sig använda teorierna. Men det är klart, det handlar ju bara om teorier, det är fritt för var och en att prova om de håller eller inte. Med andra ord finns inga garantier för den som använder sig av teorierna.

Men alla teorier utgår från händelser som utspelats för länge sedan. Med andra ord fungerar det lika chansmässigt som att luta sig mot statistik. Visserligen brukar historien upprepas, men det är bara själva mekanismen som sätter igång det hela, resten är en helt ny erfarenhet. Det stora problemet är att fallet blir från en högre höjd än tidigare, därför är det människornas levnadsstandard som kommer att påverkas.

Jag vet att det låter pessimistiskt, men hur ska man kunna vara optimist när de politiska makthavarna klart visar att de är ute på djupt vatten. Faktum är att vår regering satsat allt på jobblinjen och att få ut alla i jobb, att de inte ens tänkt på att jobben kan bli betydligt färre. I vår moderna tid gäller det att vara helgarderad för alla eventualiteter, det ingår faktiskt i de så kallade folkvaldas uppdrag.

Tyvärr har jag inget som helst förtroende för vad politiskt valda personer kan göra. Däremot har många människor den hårda vägen, fått lära sig vad som händer när beslutsfattare inte haft en susning om vad besluten skulle kunna ställa till med.

Har skrivit i en av mina anteckningsböcker ett litet citat, men har inte en aning om varifrån det kommer. Det lyder i alla fall så här:

Så mycket lidande förorsakas av tanklöshet, genom att inte tänka efter hur en handling påverkar andra.

Kan det sägas bättre?