Spekulationerna om vem som ska bli socialdemokraternas nya ledare, börjar likna en fars. Jag höll på att kikna av skratt, när Nuder fördes fram som kandidat av några, det visar hur desperata en del av sossarna blivit. Alla som står utanför, det vill säga de presumtiva väljarna inser, att ingen av de som funnits i partitoppen länge, kan vända opinionssiffrorna.

   Det gamla gardet förknippas med beslutsvånda och desperata kopieringar och smärre justeringar av förslag som lagts fram av de borgerliga partierna. Det finns helt enkelt inga egna idéer eller visioner om vad som är bäst för landet. När dessutom många av myterna om partiets förträfflighet slagits i spillror, måste det till någon som vågar utmana det gamla gardet och LO.

   Ett LO som har allt färre socialdemokratiska sympatisörer, är ingenting att hålla i handen. Tvärtom finns risken att det forna så mäktiga LO, istället blir till en kvarnsten runt halsen. Naturligtvis är det en ekonomisk fråga för partiet, LO pumpar in enormt mycket av medlemmarnas pengar.

   Men pengar är inte allt brukar man säga, rätt budskap når fram i alla fall. Kanske borde sossarna snegla lite på hur SD växt sig starka, det gäller att ta tag i någonting som känns viktigt för en stor del av befolkningen.

   Jag vet att partiet försökt komma på vad som gått snett, men har knappast ens tänkt på, att mycket beror på att många av partiets företrädare berusats av makten. Med alla medel har sossar runt om i landet gjort mer för att klänga sig kvar vid makten, än att tjäna folket. Den striden har tagit all tid och kraft och tjänstemän och konsulter har utformat de beslut som tagits.

    Ett utmärkt bevis på att socialdemokratins företrädare inte har den minsta aning om hur man skapar en framtid människor, är vårt röda Gävleborg. Förutsättningarna har funnits, men i kraft av det största partiet, har sossarna sabbat alla möjligheter. Av vilken anledning är svårt att säga, men fattade beslut som varit felaktiga har legat fast, trots att till och med beslutsfattarna måste ha insett att det varit fel.

   Hur många gånger jag sett insändare besvarats av politiker att den som inte är politiskt aktiv, inte ska kritisera de beslut som fattas, har jag tappat räkningen på. Men faktum är att många av de politiska företrädarna uppträtt och försvarat sitt handlande på ett sätt som skapat misstro mot politiker. Ordet politikerförakt nämndes första gången av en politiker, om jag minns rätt.

   Vad det handlar om för sossarna är att återupprätta den heder de en gång hade för länge sedan. Att rakryggad stå för sina åsikter och kämpa för dem, som man får gå tillbaka minst femtio år i tiden för att få konkreta bevis på. Jag har en känsla av att det enda som kan rädda sossarna från att krympa ännu mer, är att ersätta en stor del av det gamla gardet.

   Den erfarenhet som finns inom det gamla gardet är ingenting värt i dagens föränderliga värld, det måste till personer som snabbt kan utvärdera nya förutsättningar. Den demokratiska beslutsprocess som alltid framhålls som så viktig, är ingenting annat än en ursäkt för den okunskap som finns om allt det nya.

   Nya kvastar sopar bäst.