Att vi nu har en snabbt växande ekonomi, kommer att innebära problem för den nuvarande regeringen. Risken att allting blir dyrare är överhängande. Inflation har vi upplevt många gånger tidigare och alltid med samma förödande effekt för landets invånare. För att få stopp på inflationen måste räntorna höjas drastiskt, det sätter igång någonting som vi helst vill vara förutan, nämligen krav på kompensation för prisökningarna inom alla led. 

När väl karusellen är igång, står alla som förlorare. Endast ett fåtal av de småföretag som sugit upp arbetslösa under de senaste åren, kommer att överleva. Våra myndigheter har alldeles säkert gammal statistik över hur illa det kan gå, men det hjälper inte de som arbetar inom dessa företag i nuläget.

   Vår regering skapar onormala förväntningar, genom att basunera ut lysande framtidsutsikter gällande landets ekonomi. Verkligheten ute i kommuner och landsting visar, att det inte finns något överflöd att ta av. Tvärtom kämpar kommuner och landsting med en ekonomi, som endast genom friserade och fantasifulla balansrapporter, håller näsan över vattenytan. För att få en klar bild av hur landets ekonomi ser ut, ska därför hela landets offentliga tillgångar och skulder slås ihop.

   De skattefinansierade offentliga verksamheterna skola, vård och omsorg, ska inte gå med vinst. Poängen med att vi betalar skatt, är att få dessa saker utförda på bästa sätt. Det finns med andra ord en prioritering av dessa saker, som våra så kallade folkvalda politiker tycks ha förbisett. Skulle vår regering vara lika optimistisk, om staten tog över det ekonomiska ansvaret för dessa viktiga samhällsfunktioner?

  Mitt i all yra kring en starkare krona och lysande tillväxtsiffror, får det mig bara att tänka på upp som en sol, ner som pannkaka. Framgången beror inte på vår regering, utan att det hela vilar på vår inhemska höga konsumtion och just nu duktiga exportindustrier. Tyvärr är det så, att de ekonomiskt svaga EU-länderna, är de som har vår framtid i sin hand, men så långt vågar väl ingen tänka.