Den här vintern har fått de flesta att inse hur lite vi kan påverka vårt klimat. Eller kan det vara så, att det som gjorts för att rädda oss från en framtida klimatkatastrof är orsaken? Faktum är att vi famlar i blindo när det gäller vad som ska hända i framtiden, både vad gäller vårt klimat och vår ekonomi.

   Alla politiska beslut som tas, måste ses som chanstagningar, det finns inga garantier för att de fungerar. Som det här med jobblinjen exempelvis. Försämring av a-kassan och strängare regler för de sjuka. Det är för tidigt att slå sig för bröstet över att fler är i arbete, vi har långt kvar till de arbeten som försvunnit. Vad värre är, det tar några år innan snedeffekterna av nuvarande arbetspolitik visar sig.

   Min åsikt är att den politik som förs just nu är människofientlig och strider mot de mänskliga rättigheterna. Människorna är inte ett medel för staten, kommuner och landsting, de är en resurs man inte får slösa med. Vi kan med säkerhet säga att industrijobben kommer att bli allt färre, den traditionella arbetsmarknaden är på väg att försvinna. Vill det sig riktigt illa, kommer endast några ynka procent av befolkningen inom tio år, arbeta inom vår stolta exportindustri.

   Vi kan redan se att största delen av de jobb som försvann under finanskrisen och den åtföljande lågkonjunkturen, försvunnit för gott. Företagen har slimmat sin personal och använder korttidsanställningar för att tillgodose behovet av personal just nu. Anledningen till att företagen korttidsanställer, är den osäkerhet som finns beträffande vad som kommer att hända framöver.

   De nya jobb som skapats, har tillkommit genom ROT och RUT avdraget, inte något av dessa kan ses som en långsiktig lösning. Efterfrågan av tjänster styrs av kunders möjlighet att kunna betala för städning och reparationer, det förutsätter att många människor har råd att leja arbetskraft. Det är knappast arbetslösa som efterfrågar dessa tjänster.

   Med andra ord behövs bara att högavlönade mister sina jobb, precis som hänt i USA. Det stora dragloket USA står fortfarande och stampar på samma fläck, den inhemska konsumtionen har stannat av och de tidigare biljättarna, är numera en skugga av sitt forna jag. Vad värre är, det amerikanska folket har fått en svidande läxa hur det kan gå, om man tar ut framtida löner i förskott.

   För vår del visar de korrigeringar som regeringen tvingats göra när det gäller våra pensioner, att verkligheten ofta straffar politiskt tagna beslut. Vi kan inte räkna med en ständig tillväxt i ekonomin, snarare måste vi gardera oss för de bakslag som kommer att inträffa. Det gäller helt enkelt att dra åt svångremmen i tid och dra ner på de fasta kostnaderna.

   Vad behöver vi i form av service från staten, kommunerna och landstingen, de saker vi betalar skatt för att få utfört? Med det som utgångspunkt är det bara att skala bort det som inte behövs och det är en stor del av de offentliga kostnaderna i dagsläget. Varför inte låta vår finansminister lägga fram en ekonomisk handlingsplan, utan sidoblickar på hur det politiska etablissemanget kommer att påverkas.

   Tyvärr är det politiska nätverket starkare än både lagar, finanskriser och naturkatastrofer, men Borg kan kanske vädja till de som nu har politiken som yrke, att ta sitt samhällsansvar. Det har ju många politiker och regeringar vädjat om, när våra storföretag tvingats avskeda personal.

   Nåja, det hela kommer säkert att lösa sig självt, men först den dag till och med regeringen inser att de för att rädda sitt eget skinn, måste ta tag i det hela. Jag för min del, tror att det kommer att hända långt före den förmodade klimatkatastrofen. Långt före till och med.

   Någonting som legat i luften är den nu fallande dollarkursen. För amerikanarna fungerar det som en devalvering, för våra stora exportföretag svidande valutaförluster. Det slår hårt mot många företag, när två tidigare starka valutor gör djupdykningar. För den som trott att finanskrisen är över och kört på som vanligt, är det dags att börja oroa sig. Man ska inte ropa hej, förrän man kommit över bäcken.