Det blev ett ofrivilligt uppehåll i skrivandet, en nerv i högra axeln råkade komma i kläm. Hur det gick till vet jag inte, men två veckors fruktansvärd värk har jag i alla fall genomlidit. Just nu känns det sisådär, om jag undviker hastiga rörelser och inte sitter för länge vid datorn.

Det går inte så bra att tänka om man har värk, allting blir blockerat. De flesta nätterna under den här tiden har jag tillbringat gående. Tidningsläsandet har också gjorts gående, bara det en ny erfarenhet. Men i takt med att smärtan tonat ner till uthärdlighet, har också tankeverksamheten börjat fungera igen.

Jag har fått en smärtsam påminnelse om, att saker och ting hux flux bara kan hända. Nåja, i mitt fall har kroppen sagt ifrån tidigare, utan att jag lyssnat. Saker och ting händer inte som en blixt från klar himmel, det är bara så att vi slår bort eventuella varningssignaler.

Det slog mig att allt det som nu händer runt om i världen har varit på gång ett tag, men regeringar (och invånarna i länderna) har blundat för att det ska kunna övergå i någonting allvarligt. Invånarna är tyvärr de minst informerade om eventuella framtida problem, men drabbas av konsekvenserna av regeringars misstag.

Det som oroar mest när det gäller framtiden är, att ingen med säkerhet kan säga vad den aktuella krisen kommer att leda till. Den ekonomiska tillväxten, som varit ledstjärnan mot ett blomstrande välfärdssamhälle, kommer nätt och jämnt att hålla styrfart. Faktum är att flera länder är på väg att stanna upp helt, eller till och med rulla bakåt.

Att vårt lilla land ska kunna klara sig undan en ny kris lika lättvindigt som den förra, måste ses om rent önsketänkande. Frågan är bara hur hårt det kommer att slå mot vår exportindustri, som är helt beroende av att hjulen snurrar ute i världen. Det intressantaste av allt är hur vår lovordade finansminister och regeringschef ska agera. Som jag ser det blir det en fråga om upp till bevis.

Naturligtvis ska man inte måla fan på väggen, men vårt land tycks vara sämre rustat inför en kris i dag än för tre år sedan. Skulle det råka bli massarbetslöshet under nästa år, kommer det att sätta hela vårt land i gungning. Någon fastighetsbubbla har vi inte enligt både regering och ekonomiska experter, vi har en finansbubbla. Oavsett vilken bubbla det är, blir det som att slänga skit i fläkten, alla kommer att stänkas ner om bubblan spricker.

Vår borgerliga regering har missat en allvarlig sak, nämligen att de ska se till hela svenska folkets bästa. Vad som nu sker, är en indelning av för staten nyttiga personer och de som inte bör finnas över huvud taget. Vart det leder till i slutändan är det ingen som vet, men varningssignaler om att det hela kan urarta till någonting otäckt finns redan.

Som förvaltare av invånarnas skattepengar måste regeringe (och naturligtvis landsting och kommuner) i första hand avsätta pengar för grundstenarna i vårt samhälle, skola, vård och omsorg. Om inte dessa saker prioriteras utan pengar försvinner på annat, måste det ses som trolöshet mot huvudman, det vill säga mot landets invånare. Det är dags att svenska folket vaknar upp och ryter till, innan det är för sent.