Fram till dess tidningen kom strax efter fem, kändes det som att jag måste hoppa över att skriva i dag. Efter att ha läst tidningen och inte hittat något politiskt uttalande om krisen i Grekland, blev jag fundersam. Europa står inför en kris ingen kan ens ana omfattningen av, men våra politiker leker i sin lilla sandlåda. Grytan kokar för fullt, men läggs locket på kanske det slutar det koka, för så brukar ju alla problem kunna lösas internt. Ja, i alla fall inom kommuner och landsting.

Vi seglar alltså vidare som tänkt var, trots att det borde vara dags att försöka få in båten på grundare vatten. Den var inte så sjösäker, som regeringen trodde för bara några månader sedan. Men optimismen har gjort att vi befinner oss långt ut på djupt vatten och flytvästarna är kvar på land. De skulle ju inte behövas. På något sätt börjar det här likna den ”osänkbara” Titanic och vi vet hur det gick.

När det stod klart att Grekerna skulle få rösta om EU:s krispaket, fick det börser runt om i Europa att falla. Svenska kronan vinglade till och både euro och dollar blev dyrare. Bankstyrelser över hela Europa håller på att göra i byxorna, tänk om Grekland hoppar av euron …

Nu är det inte Grekernas bästa som diskuteras, det är Europas framtid. För Grekernas del, skulle det betyda en nystart att gå i konkurs, de kan börja om på ny kula. Men naturligtvis kommer då hela eurozonen att ruskas om rejält. Fortsätter det så här, sitter snart alla euroländer på pottkanten. Inte undra på att hela EU:s hjärntrust kuskat runt överallt för att sy ihop ett räddningspaket, deras framtid står på spel.

Därför är det nu så att Grekland ska räddas, vare sig de vill det eller inte. Den som i leken gett sig med, ska leken tåla. Grekisk statschef eller inte, men ingen fattar egna beslut som kan ställa till det för EU. Nåja, för folket också, förstås. En omröstning skulle tvinga de minst informerade, att välja mellan pest eller kolera. Känns det igen? Vi har haft flera sådana folkomröstningar, när politiska makthavare inte vågat fatta beslut. Hur ska Grekiska folket kunna veta, hur den här krisen bäst ska kunna lösas, när inte ens deras så kallade folkvalda vet?  

Nåja, det politiska rävspelet kommer att fortsätta. Om Grekland rasar ihop och lämnar euron, finns det stora frågetecken för andra länder. Blir det då att försöka rädda Italien eller Spanien, eller kanske båda samtidigt? Det finns många i de länderna, som vill ha tillbaka sin gamla valuta.

Det här väcker naturligtvis frågan, om man helt enkelt ska skrota EU medan tider är. Faktum är att det inte är EU:s höjdare som avgör det, deras öde ligger i Tyskland och Frankrikes händer. Jag tror knappast att vare sig Tyskland eller Frankrike ser till EU:s bästa, om det gäller att rädda det egna landet och sitt eget skinn.

Visst skulle det bli en dyrbar affär att skrota EU, men finns det inga pengar så … Det är ju Greklands stora problem och det som kommer att hända där får väl vägleda. Med de löner som florerar inom EU, har säkert alla som jobbar där råd att vara utan lön, till dess de får ett nytt jobb. Eller tvingas respektive medlemsländer betala visstidspension till dem …?

För vår del gäller att vi drabbas av svallvågor om det blir kris ute i Europa. Vad kommer vår stolta krona att vara värd, om vi får en ny finanskris på halsen? Jag tror inte ens vår finansminister vågar sig på ett svar, en flytande liten valuta är ett osäkert kort när det stormar.

Det är väl som med allting annat, att det finns både för- och nackdelar med en egen valuta. Så länge som hjulen snurrar på, är allt frid och fröjd. Men vi lever hela tiden med en osäkerhet, om det ska hålla i sig eller inte. Om det talar man tyst, varför ropa vargen kommer, innan den står utanför dörren och ylar.

En regerings uppgift är att lugna folket för att undvika panik, men invaggas folket i falsk säkerhet, kan det gå riktigt illa. Men en regering får inte bli tagen på sängen, som fallet tycks vara med den ekonomiska kris många länder nu står inför. Tack och lov har vi en stats- och finansminister som kan lära ut hur andra ska göra, eller har de också valt fel väg? Har de förlitat sig på att andra ska dra det tunga lasset och åka snålskjuts?

Det behövs enormt med pengar för att vårt land ska gå runt, det rör sig om ofantliga summor, som inte kan tas fram på en miniräknare. Enbart lönekostnaderna för regeringskansliet, kan räta upp några kommuners underskott för socialbidrag som ökar oroande fort, det rör sig alltså om miljoner. Halverar man riksdagens ledamöter, lösgörs pengar till exempelvis de stigande vårdkostnaderna för äldre.

Vår stats- och finansminister får gärna höra av sig, jag har en massa förslag som kan vara till gagn för invånarna. För det är väl det de är anställd för av skattebetalarna, att se till att de får valuta för sina pengar. I Sandviken har kommunledningen börjat lyssna på invånarna, är det för mycket begärt att även de så kallade folkvalda i Riksdagen, börjar göra samma sak.

Hur man än ser på saken, är de politiskt valda bara visstidsanställda. Att alldeles för många suttit som folkvalda i många år, beror inte på väljarna, utan partierna som själva utser sina kandidater. Det är svårt att lära gamla hundar sitta och de äldre har därför inte lärt sig, att de kan stryka namn på valsedlarna och skriva dit sitt eget önskemål. Av den anledningen sitter gamla betongrövar kvar, trots att de skulle ha bytts ut för länge sedan.

Det är dags att förtroendevalda, bara får sitta max två mandatperioder.