Det går allt trögare att komma på, vad jag ska skriva om varje morgon. Men jag jäktar inte för att sätta mig ner framför datorn. Eller kan det vara så, att jag äntligen lärt mig ta det lite lugnare? Nu är det ju inte ansträngande precis att knacka ner flummiga tankar på tangentbordet, men det är ju bara ett tidsfördriv. Ett sätt att slå ihjäl tiden till dess frugan vaknar och vill ha kaffet serverat.

Konstigt nog hinner man mycket mer, om man tar det lugnt och metodiskt. Kanske borde alla slå av på takten, till och med de unga. Många upplever det som att de springer runt i ett ekorrhjul. Om man frågar någon varför de jäktar, får man till svar att alla gör det. Det ska gå fort att hämta barnen på dagis, fort att handla, fort att få barnen i säng. Ja, det mesta måste ske i flygande fläng, men om det även gäller i sängkammaren, är det väl inte så bra förstås.

Jodå, dagens kvinnor är högröstade när de pratas vid i sina mobiltelefoner och inte är de blyga heller. Det jag hörde en kvinna med hög röst säga, var att hennes karl kan tacka sin lyckliga stjärna, att det inte finns en fartkamera uppsatt i sovrummet . En sådan som knäpper en bild när det går för fort.

Man kan fundera över, vart det romantiska samhälle vi en gång hade tagit vägen. Fram till en bit in på sextiotalet, kunde man på radion dag ut och dag in höra låtar om kärlek. Olycklig kärlek också för den delen. Ändå hade rockmusiken gjort sitt inträde i det svenska folkhemmet.

Men det var inte rockmusiken som tog överhanden, på jukeboxarna kunde vi exempelvis höra Pat Boone sjunga Kärleksbrev i sanden. Den låten går faktiskt att lyssna på än i dag. Tänker man efter, matades vi faktiskt med romantiska låtar och blev kanske därefter. Det är väl därför jag fortfarande är en obotlig gammaldags romantiker och det skäms jag inte för.

Hur någon ska kunna bli romantisk av Hårdrock, Hip Hop eller Rap, kan då inte jag bli klok på. Dagens sångare och sångerskor skriker ut texterna, så man får ont i öronen. Ändå är det svårt att höra vad de sjunger. Visst finns det undantag, men de är få. Det är väl därför jag aldrig lyssnar på radion, eller tittar på teveprogram som vänder sig till ungdomar. Och det gör ju de flesta programmen nuförtiden.

Men jag kan inte undgå att höra reklamen när frugan tittar och kors i taket, gamla härliga låtar har börjat användas av reklammakarna. Ibland funderar jag över vart samban tog vägen, en musik som får det att spritta både lite här och var i kroppen. Men det är klart, spritter i kroppen på det unga gör det ändå.

Förr gjorde jag radioprogram för äldre, en tacksam uppgift eftersom de gamla låtarna sällan eller aldrig hördes på radion. Och så är det fortfarande. Många äldre har frågat mig när Radio Sandviken, ska börja spela musik det går att lyssna på igen. Själv orkar jag inte göra fler program, det är ett slitgöra att lyssna igenom de gamla låtarna, om de går att lyssna på överhuvudtaget. Folk har blivit bortskämda med ljudkvalitet, om det hackar och raspar när skivan spelas, tror de att radion är på väg att paja. Annat var det förr, då hörde hackandet och raspandet till, det fick man på köpet.

Men så har det blivit överlag, vi ställer allt högre krav på allting. Inte heller är vi nöjda med det vi har, nytt ska det vara för att sätta sprätt på livsandarna. Kanske är det orsaken till alla havererade äktenskap och samboförhållanden också. Grannens gräs är alltid grönare, ända till dess man tittar närmare och ser alla fläckar som inte synts på håll.

Jag för min del, tror aldrig vi människor blir nöjda, det är därför vår värld ser ut som den gör. Och det är därför vi blir lurade hela tiden av det politiska etablissemanget. Det måste finnas ett missnöje med saker och ting. Vad skulle politiker komma med för budskap, om alla var nöjda? I förlängningen skulle de inte behövas alls för att förändra vårt samhälle till det bättre, som de själva anser sig göra.

Så ett gott råd till alla som vill ändra på det samhällssystem vi har i dag, säg att det får vara stopp och att ni är nöjda med hur det är. Först då kanske saker och ting förbättras. Ska vi ha politiskt valda personer, måste de ta till sig vad människorna vill ha och försöka genomföra det.

De krav som ställs av våra politiska makthavare om hur vårt samhälle ska fungera, bortser från att det inte fungerar för alla invånare. Byråkrater tolkar de fattade besluten som fan läser bibeln och handläggare fungerar därför som domare, inte som hjälp för invånare i nöd. Det som händer i vårt land, kan liknas vid de häxprocesser som förekom en gång. Är det verkligen så vi vill att ett modernt samhälle ska fungera?

Nåja, märker att jag inte rättat mig efter det jag en gång läst och tyckte var otroligt förnuftigt. Det lyder så här: Hur mycket tid skulle vi inte få över för vårt eget, om vi sysslade mindre med andras! Med andra ord, sköt dig själv och skit i andra.

Jag tycker vår regering ska lägga all tid på det som berör vårt land och fullständigt skita i hur andra länder gör. Vi har nog med problem för egen del som måste lösas. Men det är klart, det måste göras på det sätt Palme en gång sa: Det gäller att ta ett helvete i taget. Och en massa helveten finns att ta hand om i vårt land, det är ett som är säkert.