Kommer aldrig mer att klaga över att vakna mellan fyra och fem. Sov som en stock fram till sex men känner mig minst av allt utsövd, tvärtom känns huvudet som en klump och resten av kroppen ledbruten. Vad som kommer att trilla fram ur hjärnvindlingarna i dag, vet väl fasiken.

November är en tung månad att välta på rygg i vanliga fall, men tack vare det varma vädret, känns det än så länge lite lättare. Men vintern är lång, oavsett om det kommer snö eller inte, för mörkret är det som känns mest bedrövligt.

Man kan säga att den kris som är under uppsegling, kommer vid alldeles fel tidpunkt. Åtminstone för svenska folket. Nästa månad, är ju den som svenska folket bränner otroligt mycket pengar på julklappar, hur det blir i år, är för tidigt att säga. Kanske många resonerar som så, att det kanske är sista chansen.

Det känns ganska olustigt, att det inte går att förutsäga hur det kommer att se ut om en månad. Vissa branscher börjar redan känna av folks försiktighet, inte minst bilhandeln. Inte många kan köpa en bil kontant och att dra på sig lån som ska betalas flera år framåt i tiden, känns just nu ganska riskfyllt. Det var länge sedan jag hörde folk vara så negativa om framtiden.

Naturligtvis får alla de som tagit ut framtiden i förskott skylla sig själva. Men samtidigt måste man ändå hålla staten ansvarig för att det blivit så. Folk har uppmuntrats att konsumera, det måste finnas en ekonomisk tillväxt, för att det hela ska gå ihop. Ja, för staten, alltså. Det kostar inga småpengar att hålla igång en statsapparat, fråga Grekerna. Och Italien med, för den delen.

De Grekiska politikerna spelar ett högt spel, de försöker pressa övriga Europa, att skriva av den gamla skulden och samtidigt få så mycket nya friska pengar som möjligt. Alla politiker och byråkrater måste ju få ut sina löner. Ett farligt spel, eftersom flera länder visat sig leva över sina tillgångar. Det hela kan sluta med, att Grekland tvingas begära sig i konkurs. Politiskt rävspel om makten, kan ställa till med olustiga och smärtsamma saker för invånarna.

Men om ekonomin kollapsar i ett antal länder, försvinner inte alla pengarna. De finns någonstans, men förmögenheten kommer att minska i värde, för de som sitter på dem. Investeringar med noga kalkylerad vinst som följd, kommer att stå outnyttjad. Vad ska företagen sälja, om det inte finns några köpare?

Det är den verkliga anledningen till, att Grekland måste räddas till varje pris. Till och med Kineserna har insett det och är villig att stötta den Europeiska marknaden. Man kan ta till det gamla uttrycket enade vi stå, söndrade vi falla. Den globala ekonomin har gjort att drabbas en, påverkar det alla andra. Obama talar om den Europeiska krisen som en hämmande faktor, för det egna landets återhämtning av landets ekonomi. Till viss del kanske, men det mesta som gått snett i Amerika, är självförvållat.

Från det ena till det andra, nämligen till vårt eget lands problem. Ja, egentligen Socialdemokraternas, men deras kris påverkar det mesta just nu. Läste för någon dag sedan att förtroendet för Juholt är bottenlågt. Nåja, sjunker han tillräckligt djupt genom dyn – till där det finns fast mark – kan han sparka sig upp till ytan igen.

Visst är Juholt en klantskalle när det gäller att hålla koll på sig själv och vissa andra saker också. Men det kan vara en fördel i långa loppet. Ingen har några förväntningar om att han kan utföra stordåd, men hans klantiga beteende kanske kan få partiet att lägga manken till, att försöka rätta till saker, som blivit helt fel.

Att tvärsäkert säga att saker och ting ska genomföras, är det ingen som längre tror på. Verkligheten sätter hela tiden käppar i hjulet. Det är ju det som varit Socialdemokraternas svaga punkt, de har lovat runt men hållit tunt. Inte ens de gamla trogna väljarna, tror längre på det partiet säger sig vilja driva igenom. Och det är väl den egentliga orsaken till kräftgången.

Det är klart, uttalanden som att det bara är Socialdemokratiska partiet som kan regera, har ju visat sig vara en myt. Istället frågar sig många om Socialdemokrater, överhuvudtaget vet någonting om ekonomi. Partiets ekonomiska talesman, har då sannerligen inte kunnat bevisa motsatsen. Damma av Kjell-Olov Feldt och låt honom läsa lusen av de partikamrater, som tror att de har guldbyxor att plocka fram pengar ur.

Allt det här har fått Moderaterna att växa och de små partierna att krympa. Det ser illa ut för den gamla alliansen, där de tre småpartierna hänger på snöret. Ja, de har inte kraft till annat än att sprattla som marionetter, när beslut ska fattas. Att de fått ministerposter ska de vara glada för, politikens utformning sköter Moderaterna om.

Att det ser illa ut för småpartierna inom den borgerliga alliansen, har fått MP att vädra morgonluft. Partiets högsta önskan i många år, har varit att sitta i en regering. MP är ju ett parti som varken står till höger eller vänster, det kan diskuteras om de ens står i mitten. Med alla krav på en bättre miljö till varje pris (genom skatter på allt som rör sig, utom vindsnurror), är det knappast någonting en majoritet av folket vill ha i beslutande ställning. Moderaterna lär nog tänka sig för både en och flera gånger, om de vill bli ett statsbärande parti.

Genom att ha båda fötterna stadigt förankrade i marken istället för i luften, går det däremot att utforma en politik som tilltalar en mycket stor del av folket. Det är vad Socialdemokraterna måste jobba på. Men partiet måste plocka in nya hungriga välutbildade krafter, som kan ta upp matchen med Moderaterna. De gamla stofilerna måste bort, de har varit mätta och dästa i många år. Om inte annat, så visar de senaste valresultaten, att det är en nödvändighet. Allting sker så snabbt numera, att de gamla rutinerade rävarna, inte har kunnat hänga med i utvecklingen.

Nu börjar jag fundera över, vad det jag skrivit kommit ifrån. Jag har inga som helst sympatier för något parti. Men antagligen kommer det ur en känsla, att vi måste få en förändring till ett mjukare och människovänligare samhälle. Ska det vara så omöjligt?

Bäst att sluta innan jag trasslar in mig för mycket.