Cirkus Grekland rullar vidare, nu ska det inte bli någon folkomröstning. Men vad blir det istället? Det enda som är säkert, tycks vara att ingen vet vad som kommer att hända. Alla höjdare är ivriga att visa en försiktig optimism om att allt ska lösa sig till det bästa. Det har fört med sig att varje krismöte, mest liknar en hönsgård med bara tuppar, som försöker gala högst för att bli hörd.

På hemmaplan har vi vår alldeles egna lilla hönsgård, den uppmärksammas inte lika mycket som den ute i Europa. Kanske för att våra så kallade folkvalda inte är högröstade, men duktiga på att lägga orden väl, för att skapa förtroende. Och förtroende är viktigt, om man vill vara ett statsbärande parti under många år framöver. Vi får väl se hur det blir med det.

I det läge som nu råder, måste våra regeringsföreträdare vara extra övertygande, det har börjat blåsa snåla vindar. Nu är det för all del inte många som lyssnar på vad de säger, men desto mer på nyhetsrapporteringarna. Det är där alla kan höra senaste nytt om det som händer. Förklaringar från politiska makthavare, kommer alltid efter att något hänt och då är det som regel för sent att göra någonting åt det.

För att bli politiker behövs inga gymnasiebetyg eller högre utbildning, men en egenskap en politiker måste ha, är att vara en skicklig talare och debattör. Dessutom ha en förmåga att kunna improvisera, när frågorna inte stämmer överens med, vad de förmodats handla om.

En duktig debattör ska inte bara kunna vända svart till vitt och tvärtom, utan också ställa motfrågor om samma sak. Det sätter knorr på debatterna och sätter motståndarna på det hala. Att det hela bara utmynnar i ett ställningskrig och att ingen lyssnare till slut blivit klok på vad det hela handlat om, är en annan femma.

Även om kvicktänktheten är ärftlig, gäller det att träna på att kunna slingra sig ur de mest knepiga situationer. Tyvärr har det visat sig att personer med talets gåva, varit totalt odugliga att omsätta ord i handling. Vissa politiker pratar ständigt om vad de ska göra, och efter ett tag, tror de själva att de verkligen har gjort det.

Alla har säkert hört talas om politiska vägar som inte nått ända fram. Naturligtvis en bortförklaring av beslut som varit helt fel från början. Men det är inte bara politiker som skyller ifrån sig, det är en mänsklig reaktion att göra det när någonting händer.

Och visst är det väl fantastiskt, att det finns ett enkelt ord, som kan användas för att gardera sig för framtida händelser. Ja, det kan även användas till att (bort)förklara vad som hänt. Kanske just därför är det användbart för både politiker och ”vanligt” folk. Men vi tänker inte på, att vi använder det dagligen i något sammanhang.

 Vem har inte sett tillbaka och tänkt: Tänk OM jag gjort si eller så. Man kan också vända på det: Tänk OM jag inte gjort si eller så. Vi får inget svar av oss själva och blir inte heller klokare av att tänka så. I det första fallet, vet vi inte hur det skulle blivit på annat sätt. När det däremot dyker upp ett INTE efter OM, har det definitivt inte gått som vi tänkt oss.

Den som inte är säker på utfallet av någonting kan säga: OM ingenting oväntat händer så … Man har ju inte sagt att det ska lyckas, men chansen finns, OM ingenting sätter en käpp i hjulet. Skulle det hända, kan man förklara det hela med: OM inte det hade hänt så …

Att dribbla med ord är advokater duktiga på, faktum är att allting kan tolkas på olika sätt, inte minst vår lagtext. Det är väl därför många kommuner tolkat lagen som det passat dem bäst. Hursomhelst vet jag en person, som fick påstötning om sin deklaration från Skattemyndigheten. Vad det gällde spelar ingen roll, men förklaringen var minst sagt rörig och obegriplig.

Nåja, det visade sig att handläggaren inte begrep ett dugg och kände sig säkert dum. På sätt och vis lät det vettigt, men gick inte det hela i en rundgång … Handläggaren gick då in till sin chef och lät honom läsa förklaringen.

Chefen läste och lade pannan i djupa veck och sa efter en stund: Vad anser du om det som står här? Handläggaren kunde inte erkänna att han inte förstod ett jota, så han sa: Det verkar vettigt. Chefen kunde i sin tur inte erkänna för en underordnad, att han inte begrep ett dugg. För chefen fanns därför inget annat att göra, än att godkänna förklaringen.

Alldeles säkert känner någon igen sig, ingen vill framstå som dum i huvudet. Tyvärr är det samma sak med våra så kallade förtroendevalda, de vågar inte erkänna att de inte fattar ett pilleskit av det som ska beslutas. Vi har alltså en samling människor i beslutande ställning, som inte vågar säga, att de inte begriper ett dugg, av det besluten kan ställa till med.

Just osäkerheten om hur de ständigt nya komplexa problemen ska tacklas, ökar risken för misstag. När det gäller politiska lösningar, sneglas det på sådant som en gång fungerade. I vissa fall, har det visat sig bli en del konstiga snedeffekter för invånarna, men i det stora hela så …. Ja, det har naturligtvis fordrats att lappa och laga lite, för att mildra (sned)effekterna.

Men i vår moderna tid, där det som händer i andra länder även påverkar oss, kan vi inte fortsätta att klänga oss fast vid det gamla och beprövade. Det går inte att tänka att med lite justeringar här och där, så kanske … Det är bara att konstatera, att de gamla beprövade metoderna inte längre fungerar och nya lösningar är det ont om.

Kanske dags att våra makthavare sätter sig under ett träd med vinteräpplen på grenarna. De är inte bara hårda, de finns fortfarande kvar på grenarna lite här och var. Kanske ett äpple faller och träffar någon av dem i huvudet. Kanske denna någon också kommer på en fantastisk idé, om hur allting ska lösas. Har inte det hänt en person för länge, länge sedan …? Nåja, det som behövs, är kanske bara att rätt person, får ett hårt äpple i huvudet.

Samma sak skulle naturligtvis kunna hända, om riksdagsledamöterna slår ihop sina kloka huvuden. Problemet för en alliansregering är, vilka som har kloka huvuden. Är det bara träskallar som slår ihop sina huvuden, lär det knappast framkalla några finurliga idéer. Men råkar det dyka upp ett förslag som låter vettigt, kan man ju singla slant och låta slumpen få avgöra. Att så sker ibland, är en känsla man får, när det gäller en del underliga politiska beslut.

Slantsingling kan fungera, men det kan lika gärna gå åt helvete. Men det är klart, det går ju alltid att ta till en folkomröstning, resultatet är ju i alla fall bara vägledande. Så gör man i ett demokratiskt land, när frågan är för svår att besluta om på regeringsnivå. Men om regeringen skulle följa folkviljan och det folket säger ja eller nej till barkar alldeles åt skogen, får ju landets invånare skylla sig själva. Regeringen däremot, kan två sina händer.

Har suttit och skrivit ner mina fantastiska tankar i en och en halv timme och har nu slut på idéer. Finns det andra förslag?