Allt är som vanligt igen, vaknade halv fem. På ett sätt utnyttjar jag dagarna fullt ut, men eftermiddagarna känns sega. Det brukar bli lite av att anden är villig, men köttet svagt. Nåja, just nu känns det som det brukar, så vi får se vad som hamnar på skärmen i dag.

En god vän kallar Dagens Nyheter för Dagens Nonsens. Tyvärr är det så numera, att vad alla tidningar serverar sina läsare, måste ses som ren nonsens. Det sorgliga är att de numera måste fungera som en form av annonsblad, för att kunna överleva. Nåja, hjälp på traven har de fått av alla som klistrat en lapp på sina brevlådor, att de inte vill ha någon reklam. Den enes död … Men visst retar det upp många när reklam ramlar ur tidningen, jag är en av dem.

Om våra dagstidningar har något läsvärde eller inte, finn det många åsikter. De senaste dagarna har en sensationell rättsskandal dominerat. Men det var först efter att teveprogrammet Uppdrag granskning visats. Var finns de grävande journalisterna på våra lokaltidningar?

Den nyhetsrapportering som finns i tidningarna på morgonen är gammal skåpmat från föregående dag. Utdelningen av morgontidningen sker på många ställen så sent, att folk kunnat läsa det viktigaste på datorn, textteve eller höra det på radion. Visst är det högteknologiska samhället fantastiskt, men kanske alldeles för komplicerat för oss människor.

Nåja, tillbaka till tidningarnas läsvärde. Upptäckte för många år sedan, att bara ett fåtal läser ledarsidorna. Fullt förståeligt, eftersom ledarskribenterna mest hackar på, vad den eller den skrivit i sin ledare i andra tidningar. När inte den egna politiska åsikten förs fram, förstås.

Oavsett vad en ledare handlar om, måste den vara politiskt korrekt. Det gäller att vara rädd om tidningsstödet. Det är svårt att avgöra om de unga hungriga kvinnliga ledarskribenterna är politiskt korrekta, men när det gäller att spy galla över någonting är de värst.

Arga unga män har man hört talas om, varför ingen säger arga unga kvinnor vet jag inte. Den moderna kvinnan är tuff och tar för sig, nu vill de ha kvotering till styrelserummen också. Om det hela utmynnar i ädel tävlan vet jag inte, men vi får väl säga: Må bästa man eller kvinna vinna.

I och för sig spelar det ingen roll vilket kön en person har när det gäller att sitta med i en styrelse för ett företag, eller vara ledarskribent. Det är helt enkelt kompetensen som ska vara avgörande. Men det går inte att undvika, att när en snygg parant kvinna finns på bild på ledarsidan, eller står i en talarstol, dyker det upp en tanke om vad hon har för underkläder. Eller till och med, hur hon ser ut utan kläder! Det händer aldrig när en karl står där. Av den anledningen går mycket förlorat av det kvinnan skriver i sin ledare, eller säger i talarstolen.

Den som tycker att det låter knasigt, bör gå ut och prata med folk på gatan. Inte bara män, utan också kvinnor. Jag tror fullt och fast att även kvinnorna har funderingar kring framgångsrika kvinnors kläder, både det som syns och inte syns. Med en så ansvarsfull befattning, är det alldeles säkert inga billiga saker de bär.

Det finns inga tvivel om saken, kvinnor som hamnar i hög befattning är också medvetna om det. I en del fall försöker de smälta in i den manliga omgivningen. Har inte tänkt på det, men är det därför så många karriärkvinnor har byxor och kavaj …?

Nåja, det får vara hur det vill med det, men på bilder man sett, korsar de benen precis som karlarna. Bär de kjol eller klänning och någonting råkar synas, ska det vara snyggt. För de manliga höjdarnas del, tycks arbetsuniformen vara svarta skor och kritstrecksrandiga kostymer. Man kan förmoda att de har neutralt färgade kalsonger, ifall de glömt knäppa gylfen.

Jag har ingenting emot kvinnor, tvärtom. Men kvinnornas framfusighet och framgångar har ett pris, de måste hitta en likvärdig man. Om kvinnan tjänar mycket bättre än mannen, uppstår det lätt problem. I vissa fall kan mannen få problem med potensen, det kan bli så för den som börjar känna sig underlägsen och tappar självförtroendet. Men risken att männen får problem med spriten, är lika överhängande. Män är mycket känsligare än vad kvinnorna tror.

Vad som aldrig tycks gå upp för våra politiker, ledarskribenter, eller auktoriteter av skilda slag, är att människorna i det stora hela, inte tycker om och tänker samma saker som de. Smaken är som baken och det går inte att göra någonting åt. Men i en krets där människor samlas kring en enda sak, kan man tro att alla andra tycker på samma sätt. Det är väl det som gör, att vi har människor som utifrån vad de upplever i sin lilla bubbla, tror sig ha svaret på allting.

I min lilla bubbla sätter jag familjen i första rummet och lyssnar på hur de vill ha det. Tyvärr räcker jag inte till för alla önskemål, men försöker så gott det går. Tänk om de som kallar sig förtroendevalda försökte sig på samma sak, att se alla invånare som en enda stor familj. Det skulle ju då bli på samma sätt, som de nu månar om sina kollegor, som är en jättestor grupp i vårt lilla land. Då skulle alla få en rejäl löneförhöjning med jämna mellanrum, visstidspension vid arbetslöshet och en ålderpension ”vanliga” människor bara kan drömma om. Skulle det bli så mycket dyrare än vad det är nu? Lösningen för att få det hela att gå ihop är ju löjligt enkel, alla får samma lön, oavsett vad man håller på med. Tänk så jämställt vårt samhälle skulle bli! Konsekvensen skulle dessutom bli att alla får chansen att arbeta med det de brinner för. De som nu säger sig brinna för att förändra vårt samhälle, lämnar bara rykande ruiner efter sig.

Ta fram brandsläckaren och släck brasan innan allt blir till aska.