När jag hör folk säga att man måste leva i nuet, börjar jag fundera över hur stora problem de har. Att ta en dag i sänder, betyder egentligen samma sak, men ändå med en viss skillnad. Men i båda fallen, vill man inte se för långt framåt, det känns alldeles för skrämmande.

Många av de människor som säger sig leva i nuet, bränner även broar bakom sig, det finns ingen väg tillbaka. Tyvärr är det hur många unga människor lever i dag, de avskärmar sig från vad som kan hända framöver. Den dagen, den sorgen.

De som tar en dag i taget, är som regel människor som kommit upp i hög ålder, människor som drabbats av allvarliga sjukdomar, eller hamnat i djup fattigdom. Men de har i alla fall kvar hoppet om en framtid, det gäller bara att hänga i och ta en dag i sänder.

En annan stor grupp som tvingas ta en dag i sänder, är de arbetslösa. En grupp vi inte tänker så mycket på däremot, är våra bönder. Är det inte väder och vind som ställer till det, är det konkurrens från andra länder. Att jordbruksprodukter från andra länder kan säljas billigare, måste betyda, att vårt lands kostnadsläge är för högt.

När bankerna blivit mer restriktiva med att låna ut pengar, kommer många bönder att tvingas lägga ner verksamheterna, eller gå i konkurs. Hur många grisuppfödare och mjölkbönder som redan tvingats lägga ner sina verksamheter, finns det säkert uppgifter om. I regeringens ögon har de bara varit olönsamma verksamheter, som inte är någonting att sörja över för statens del.

I en värld då allt snurrar kring ekonomi, stirrar man sig blind på det som inte är lönsamt. Till och med de skattefinansierade verksamheterna ska gå med vinst. För att det ska vara möjligt, måste invånarna utöver sina inbetalda skatter, betala avgifter som ska ge vinster åt verksamheterna.

Hur vårt samhälle överhuvudtaget ska kunna fungera om det skulle bli en depression, verkar ingen ha ett svar på i dag. Men under många år har det delats ut matlappar till de fattiga i Amerika, antagligen för att undvika att pengar i handen kunnat användas till annat.

På sätt och vis rätt tänkt, men det skapar ett förmyndarsystem som är ovärdigt mot invånarna. Tyvärr är det många politiska beslut, som utgår från att invånarna inte vet sitt eget bästa. I själva verket är det ett politiskt kontrollbehov, ett sätt att förvara sin existens.

När gruppen av människor som tvivlar på vad de politiska makthavarna kan göra för dem blir tillräckligt stor, är det ingen som vet vad som händer. Varför inte de politiska besluten ifrågasatts tidigare, är i och för sig en gåta. Eller är det så att invånarna verkligen inte vetat sitt eget bästa? Hade väljarna för länge sedan vetat sitt eget bästa, hade vi inte haft ett så stort och kostnadskrävande politiskt etablissemang. Usch, jag blir bara ledsen av att tänka på det.

Hursomhelst blir det inget skrivande i morgon. Efter att ha fått en snabbremiss, ska jag tidigt på morgonen in till Gävle Sjukhus för ”besiktning”. Får väl hoppas det inte blir för många tvåor, eller kanske rent av körförbud. Jag har slarvat en hel del med underhåll och service, det brukar straffa sig.