Satt på toan när tidningen kom och tog god tid på mig. När jag plockade upp tidningen innanför dörren, visade det sig att jag fått fel tidning, det vill säga Arbetarbladet istället för Gefle Dagblad. En bagatell kan tyckas, men för mig känns morgonen förstörd. Arbetarbladet borde lära sig av den prisade En spänn gjord av skolungdomar, de är proffsigare än AB:s journalister.

   Samma ägare till tidningarna, men den hälft som inte är lika, sorterades bort efter en snabb genombläddring. Efter att ha bläddrat igenom tidningen under kaffedrickandet, brukar vissa saker komma efter som Arbogaöl. Varför jag fungerar så är svårt att säga, men när det händer, fungerar det som en adrenalinkick. När jag sen sätter mig ner vid datorn, skriver jag bara ner det som flyger för mig, på samma sätt som nu alltså.

   För mig har bloggandet fungerat som tidsfördriv fram till dess frugan vaknar, ingenting annat. Det är ju i alla fall ingen som bryr sig om vad jag skriver. Vad som slagit mig nästan varje morgon är, att våra politiker är tidigt ute med sina budskap. Men varför i hela fridens dagar, ältar de det budskap de redan troende vill höra? Har våra politiker lagt örat till marken och lyssnat vad väljarna verkligen vill ha?

   I vårt län, det röda Gävleborg, med hög arbetslöshet, ska det skapas nya jobb. Naturligtvis blir man fundersam, eftersom den ideologi som genomsyrat besluten under många år, gjort att jobben blivit färre inom det privata näringslivet. Vad jag kan förstå innebär det Miljöpartiet vill göra, att jobben kommer att bli ännu färre. Med sossar, vänster- och miljöpartister vid samma bord för att möta framtiden, finns risk att det blir pannkaka av alltihop.

   Kanske låter jag gnällig, men ser man tillbaka på de senaste femton åren, har både kommun- och landstingspolitiker varit ivriga att bygga monument över sig själva, istället för att pengarna gått till det som behövts allra bäst, en fungerande skola, vård och omsorg.

   Vår grannstad Gävle kostade på ett torg bortåt hundra miljoner, nu ska de höja parkeringsavgifterna för att skrämma bort folk från centrum. Låter inte klokt, men ingen kan bli klok på hur kommunalpolitiker tänker. Men jag kan rekommendera alla golfintresserade att besöka Gävle, det är bara att ta med puttern, hål att putta i finns överallt på gatorna. 

   Sandviken fick en fantastisk gåva av Göranssons stiftelse, som togs emot med öppna armar. Att förvalta gåvan kommer att kosta oerhört med pengar. Under en kort tid på året kommer där att spelas bandy, den övriga tiden är det meningen att evenemang av olika slag ska ge klirr i kassan. Melodifestivalen blev en succé, men några pengar över blev det inte. Oturen tycks grina arenan i ansiktet, för all den snö som föll orsakade skador på takets ytterbeläggning. Man kan fundera över vem som kommit på att ha en gummimatta över det enorma taket.

   Naturligtvis kommer arenan att bli ett stort ekonomiskt problem, ingen kan säga hur mycket den kommer att kosta invånarna i framtiden. De oppositionspolitiker som sa ja och Amen till gåvan har fått kalla fötter, den skulle ju inte kosta invånarna en krona. Styrelseordföranden för arenan anser det olyckligt att ett sådant budskap förmedlades, ingenting är gratis. Det kommer inte att bli en lätt uppgift för kommunledningen, att omfördela de pengar som finns i kommunens kassa, återstår bara inbesparingar.

    För det stora företaget på orten, Sandvik, har det börjat ljusna, för kommuner och landsting som drabbas senare, ser det inte lika ljust ut de närmaste åren. Det kommer att gapas om att staten måste hjälpa till, vilket är nonsens. De skattehöjningar som gjorts skulle ha räckt med råge, men sanningen är att de offentliga verksamheterna har en alldeles för stor kostym, den måste sys in. Med ett rödgrönt styrande de kommande fyra åren, kommer tyvärr problemen att växa, om man lyssnar till vad de vill göra. Det finns många blåögda i vårt land, som tror att vi har en ljusnande framtid. Jo pyttsan!

Märker att jag är inne på sluttampen med mitt bloggande, jag blir bara frustrerad av att tänka på alla dumheter som händer. Den här valupptakten skrämmer mig faktiskt, för båda sidor uppvisar en dumhet som för mig är oförklarlig. Vad man i minsta fall borde kräva av de som vill bli folkvalda, är att de visar sig ha åtminstone en gnutta intelligens.

   Som pensionär känns det naturligtvis trevligt att bli lovad mer i plånboken, men eftersom pengar inte växer på träd, kommer det att ges med ena handen och tas tillbaka med den andra. Att göra på annat sätt skulle vara oansvarligt, för då skulle även vårt land hamna i skuldfällan.

   Efter förra valet gick den borgerliga alliansen ut hårt, för att visa hur snett vårt samhällssystem var, med snyltare som roffade åt sig av de skattemedel som ska fördelas rättvist. Då var det fortfarande högkonjunktur, men varnande signaler fanns att någonting var på gång.

   Eftersom många resonerar som så att man måste passa på att se om sitt hus innan det är för sent, har det varit lite av huggsexa. De senaste åren har varit en orgie i bonusar, så för den borgerliga alliansens del måste det känts surt, att helt andra snyltare hamnat i rampljuset och att många oskyldiga drabbats. Det var väl inte vad de tänkt sig, kan man förmoda.

   Den nu sittande regeringen ska i alla fall ha en eloge, vi har klarat oss mycket bättre genom krisen än många andra Europeiska länder. Dessutom ska de ha en klapp på axeln för att i alla fall försöka räta upp de bedrövliga studieresultaten hos våra ungdomar. Den flumskola som det lades grunden till redan i slutet på sextiotalet, har gjort att de kommunala skolorna idag har skräpstatus. Och värre tycks det bli om vi får ett systemskifte, lärarnas uppgift tycks inte längre vara att lära sina elever någonting.  

   Jag har inget som helst förtroende för det röda blockets möjligheter att räta upp vårt skolsystem. Tvärtom tror jag att det kommer att försämras. Anledningen är att staten knappast kommer att ta tillbaka ansvaret för skolan, det finns alldeles för starka krafter som motarbetar.

   En stor del av lärarkåren har av någon anledning varit vänstervridna under många år. Av den anledningen har försvaret av ett offentligt skolsystem varit starkt. Ända sen kommunernas övertagande av skolan har undervisningen försämrats, men det är först nu som snedeffekterna kommit i rampljuset. De utbildade lärarnas status har försämrats i samma takt med allt sämre studieresultat, inbesparingarna sätter hundhuvudet på fel yrkesgrupp.

   Det är ganska märkligt att MP valt att samarbeta med de båda socialistpartierna, eftersom det i grunden är ett borgerligt parti. Jag vill minnas att de förespråkat att vi ska jobba mindre, inte mer. En sund inställning har fått ge vika för möjligheten att kunna påverka politiska beslut. Vad som kommer att hända är samma sak som för Centern, upp som en sol, ner som en pannkaka.

   Centerns uppgång berodde på kärnkraftsfrågan, folk skrämdes upp med de mest fantastiska saker som kunde hända. Nu har vi en kommande klimatkatastrof att oroa oss för, den vågen rider MP på idag. Men förändringarna avlöser varandra i rasande fart, snart finns andra saker att oroa oss för.

   Alla har säkert svininfluensan i färskt minne, genom alla media fick människor världen över att tänka på digerdöden, att jordens befolkning skulle kunna halveras. Överdrifter spreds som en löpeld och gjorde regeringar stirriga, men tillverkarna av vaccin gnuggade händerna. Att det blev en massa vaccin över enbart i vårt land, kunde ju inte de rå för.

   Problemet för politiker är att kunna skilja på ett skräckscenario och vad som verkligen kan hända. De är alldeles för lyhörda för de påtryckningar som görs från olika lobbyister (de finns till och med i vårt land) och glömmer bort att vara sakliga mot invånarna. I princip är hotet om en klimatkatastrof samma sak, som de skräckbilder som målades upp om vad svininfluensan kunde ställa till med.

   Det största hotet, hur vi ska göra när jobben inte räcker till alla, är någonting som inte ens diskuteras av politiker. De lägger allt krut på att skapa jobb så att alla som kan, ska kunna försörja sig själva. I hastigheten har glömts bort att politiska beslut bara kan underlätta, men aldrig skapa jobb där de gör nytta, nämligen inom det privata näringslivet.

   Naturligtvis kommer våra politiker en dag att tvingas ta i den heta potatisen, att jobben inte kommer att räcka åt alla. Hur de ska lösa den frågan är inte lätt, det fordrar nämligen ett helt nytt samhällssystem. Jag har en känsla av att frågan kommer att dyka upp ganska snart, vår världsdel har haft sitt lilla roliga, betydligt kärvare tider väntar framöver.

Många talare vid demonstrationerna idag, kommer att gotta sig åt opinionssiffrorna som presenteras stup i kvarten. Eftersom vänsteralliansen gör självmål lite titt som tätt, ska de nog inte sälja skinnet innan björnen är skjuten. En grupp som till stor del röstat på vänsterpartier är lärarna, den gruppen skulle jag bli förvånad om inte de byter block. Lärarna ses sen kommunerna tog över skolan som ett medel, inte den resurs som kan lyfta våra ungdomars bristande kunskaper. Stackars lärare och elever.

   Opinionsundersökningar är en alldeles för vansklig metod för att vara tillförlitliga. Anledningen är att svenska folket ger det svar tillfrågaren ska bli nöjd med, den egna åsikten behåller de för sig själva. När det är dags för val, kan de anonymt lufta sina rätta åsikter och det brukar åstadkomma överraskningar.

   Men oavsett valets utgång, kommer många att bli förbaskade. Det säger sig självt, eftersom det rör sig om ungefär femtio procent som satsat på fel häst. De här nästan femtio procenten av de röstberättigade, kommer att tvingas följa beslut de inte alls sympatiserar med. Jag har aldrig hört någon politiker som kommit fram till varför det finns ett politikerförakt, de borde titta närmare på hur många som känner sig överkörda efter ett val.

   Ibland funderar jag över om MP är ute för att sabba en valseger, inte minst efter utspelet om höjd drivmedelsskatt. De väljare MP vänder sig emot är inte låginkomsttagare, utan människor med helt andra värderingar och som har råd att rädda vår skraltiga miljö.

   Följer noga vad som händer i Spanien, där arbetslösheten slår oss med hästlängder. Men det är inte bara den stora arbetslösheten som oroar, det är det snabbt stigande underskottet i statens affärer. Det är ingen hemlighet att Spanien satsat stort senaste åren, eller snarare tagit en rövare, som kanske hållit om inte finanskrisen och lågkonjunkturen slagit till.

   Sorgligt nog verkar Spanien bli nästa till rakning, men jag kan ha fel. Men eftersom det finns flera länder som sitter illa till, måste det vara en mardröm för EU:s höjdare. De som sitter där är politiker, alltså vanliga människor som biträds av rådgivare som de tvingas lita på. När det blir för många som ska vara med och bestämma, blir resultatet därefter. Istället för att stärka de Europeiska länderna mot den globala marknaden, ser vi nu hur snabbt de kan försvagas.

   Många gläds inför semestern av att euron tappat runt en krona i värde sen nyår, euron den är blaha, blaha och ingenting att ha enligt allt fler. Ingen tänker att det finns en baksida, att många svenska företag förlorar pengar på sin export. I många fall har offererats efter den valutakurs som var, så fungerar det ju. Följden blir att vi drabbas lika mycket i slutändan, som invånarna i de länder som har euron som betalmedel. Det som nu händer, kommer att påverka de framtida jobben, eller rättare sagt, hur många jobb som kan försvinna.

   Jag är inte förvånad över att dollarn håller ställningarna, alla är rädd om en global världs handelsvaluta. Det är inte euron och om tilltron till euron minskar ytterligare, kommer vi att ställas inför ett Europeiskt kaos. Hur det hela kommer att påverka den svenska kronan är rena rama lotteriet, men chansen att vi sitter med en nitlott är överhängande.

   Jag som kommit upp i åren, borde inte bry mig, men jag har ju barn, barnbarn och barnsbarnsbarn. Det är deras framtid som står på spel, en framtid som många politiska beslut naggat i kanten. Den som inte inser att som vi nu lever är ohållbart, måste vara en obotlig optimist. Det är dessa optimister som gnäller mest när det krisar till sig, de pessimistiska (eller snarare realisterna) har garderat sig för kommande kriser.

   Vad som behövs för att göra vårt samhälle bättre, är realistiska optimister.