Är det bara inbillning att vädret var bättre förr? Kanske var det inte så, men allt runtomkring gör att vi ser mer negativt, på allting som händer i vår fantastiska nutid. Man ställer sig ofta själv frågan, om vår värld har förändrats till det bättre eller sämre, det har vi än så länge inget svar på.

   Men vad vi den senaste tiden blivit uppmärksammade på är, att ett välfärdssamhälle kostar pengar. De politiska makthavarna klagar över att de offentliga kostnaderna är en betungande post, inte minst i de länder som hamnat på fallrepet. På det av vänsteranhängare hyllade Kuba, ska skalas bort en miljon människor från de offentliga verksamheterna, de är inte produktiva. Det har de aldrig varit, så anledningen är helt enkelt, att det inte finns pengar att avlöna dessa människor.

   Ordet privatisering är ett rött skynke för politiker på vänsterkanten. Tacka för det, när de verksamheter som privatiserats visat sig ge bättre resultat för mindre pengar, vilket gjort att det uppstått en vinst. Är betalningen till de privata företagen för frikostig, eller är de duktigare på att inte slösa? Vad orsaken än kan vara, visar det att någonting är fel med de offentliga verksamheterna.

   Någonstans under vägen har de politiska makthavarna tappat greppet om, vad ett land har råd med. Om de glömt bort, eller helt enkelt struntat i att skatter är en betalning för att få saker och ting utförda, är en känslig fråga som de politiska makthavarna på alla sätt försöker undvika.

   Inom politiken har ordet omfördelning använts när pengar tagits från vad de varit avsedda för och lagts på någonting annat. När pengarna inte räckt till, har den enkla lösningen varit att intäkterna varit för låga. Ett mänskligt sätt att se på det hela, ett sätt att slippa tackla det verkliga problemet, att kostnaderna varit för höga.

   När inga allvarliga försök görs för att bromsa upp de ständigt ökade kostnaderna, rullar det på i allt snabbare takt. Tills en dag… Ja, vi kan se vart det burit i Grekland, Portugal, Spanien och Italien. Nu sällar sig även det anrika Storbritannien till skaran av länder som inte insett faran. Den som tror att det inte kommer att påverka vårt land negativt, måste anses vara en obotlig optimist.

    När det drabbar oss är det lätt att fördöma hur dessa länder skötts, men vid en närmare titt är vårt land en lika god kålsupare. Vi har en alldeles för stor offentlig sektor med alldeles för dålig kostnadskontroll, frikostiga löner och pensionsvillkor för politiskt förtroendevalda, ja listan kan göras hur lång som helst.

   Numera döljs det verkliga problemet bakom att alla måste arbeta, det vill säga roten till det onda anses vara ett alldeles för frikostigt system, som inte uppmuntrar (eller sätter press på) människor att försörja sig själva. Jag har full förståelse för de som kommit i kläm på grund av det nya tänkandet, vänder ryggen mot allt vad politiker säger. Politikerförakt kan de så kallade folkvalda ruska av sig, men om folket vägrar att rösta...

   Varför behandlas förtroendevalda politiker på annat sätt än övriga befolkningen? Med vilken rätt har beslutats att förtroendevalda skall ha höga löner, frikostiga avtal både vad gäller avhopp och pensioner? Frågorna växer i antal för varje dag som går. Hela tiden ökar vi på det som måste betalas en dag, vilket betyder att även vi kommer att hamna i samma situation, som de länder som befinner sig i kris i dagsläget.

   Vi ligger inte i spets som många tycks tro, utan har istället under många år, befunnit oss på efterkälken. Vad finns kvar av pengar och empati hos övriga länder, den dag vi hamnar i kris?