Många talare vid demonstrationerna idag, kommer att gotta sig åt opinionssiffrorna som presenteras stup i kvarten. Eftersom vänsteralliansen gör självmål lite titt som tätt, ska de nog inte sälja skinnet innan björnen är skjuten. En grupp som till stor del röstat på vänsterpartier är lärarna, den gruppen skulle jag bli förvånad om inte de byter block. Lärarna ses sen kommunerna tog över skolan som ett medel, inte den resurs som kan lyfta våra ungdomars bristande kunskaper. Stackars lärare och elever.

   Opinionsundersökningar är en alldeles för vansklig metod för att vara tillförlitliga. Anledningen är att svenska folket ger det svar tillfrågaren ska bli nöjd med, den egna åsikten behåller de för sig själva. När det är dags för val, kan de anonymt lufta sina rätta åsikter och det brukar åstadkomma överraskningar.

   Men oavsett valets utgång, kommer många att bli förbaskade. Det säger sig självt, eftersom det rör sig om ungefär femtio procent som satsat på fel häst. De här nästan femtio procenten av de röstberättigade, kommer att tvingas följa beslut de inte alls sympatiserar med. Jag har aldrig hört någon politiker som kommit fram till varför det finns ett politikerförakt, de borde titta närmare på hur många som känner sig överkörda efter ett val.

   Ibland funderar jag över om MP är ute för att sabba en valseger, inte minst efter utspelet om höjd drivmedelsskatt. De väljare MP vänder sig emot är inte låginkomsttagare, utan människor med helt andra värderingar och som har råd att rädda vår skraltiga miljö.

   Följer noga vad som händer i Spanien, där arbetslösheten slår oss med hästlängder. Men det är inte bara den stora arbetslösheten som oroar, det är det snabbt stigande underskottet i statens affärer. Det är ingen hemlighet att Spanien satsat stort senaste åren, eller snarare tagit en rövare, som kanske hållit om inte finanskrisen och lågkonjunkturen slagit till.

   Sorgligt nog verkar Spanien bli nästa till rakning, men jag kan ha fel. Men eftersom det finns flera länder som sitter illa till, måste det vara en mardröm för EU:s höjdare. De som sitter där är politiker, alltså vanliga människor som biträds av rådgivare som de tvingas lita på. När det blir för många som ska vara med och bestämma, blir resultatet därefter. Istället för att stärka de Europeiska länderna mot den globala marknaden, ser vi nu hur snabbt de kan försvagas.

   Många gläds inför semestern av att euron tappat runt en krona i värde sen nyår, euron den är blaha, blaha och ingenting att ha enligt allt fler. Ingen tänker att det finns en baksida, att många svenska företag förlorar pengar på sin export. I många fall har offererats efter den valutakurs som var, så fungerar det ju. Följden blir att vi drabbas lika mycket i slutändan, som invånarna i de länder som har euron som betalmedel. Det som nu händer, kommer att påverka de framtida jobben, eller rättare sagt, hur många jobb som kan försvinna.

   Jag är inte förvånad över att dollarn håller ställningarna, alla är rädd om en global världs handelsvaluta. Det är inte euron och om tilltron till euron minskar ytterligare, kommer vi att ställas inför ett Europeiskt kaos. Hur det hela kommer att påverka den svenska kronan är rena rama lotteriet, men chansen att vi sitter med en nitlott är överhängande.

   Jag som kommit upp i åren, borde inte bry mig, men jag har ju barn, barnbarn och barnsbarnsbarn. Det är deras framtid som står på spel, en framtid som många politiska beslut naggat i kanten. Den som inte inser att som vi nu lever är ohållbart, måste vara en obotlig optimist. Det är dessa optimister som gnäller mest när det krisar till sig, de pessimistiska (eller snarare realisterna) har garderat sig för kommande kriser.

   Vad som behövs för att göra vårt samhälle bättre, är realistiska optimister.