Det här kommer inte att bli någon vana, men efter det som hänt senaste tiden, kunde jag inte låta bli att sätta mig framför datorn. De bloggar jag skrivit har varit om de tankar som rört sig i mitt huvud, men också det jag nyfiket försökt läsa för att komma fram till. Speciellt det finstilta, som det är meningen att vi ska förbise.

   De politiska budskapen innehåller mycket av stora rubriker och lättläslig text om hur alla ska få det bättre. Längst ner med pytteliten text, finns de reservationer som förklarar att det finns ett viktigt OM för att det ska kunna bli verklighet. Med andra ord kan de politiska budskapen liknas vid ett köpekontrakt, där säljaren frånsäger sig allt ansvar, om varan inte kan levereras.

   Skrattade gott för mig, själv när en ny undersökning om väljarnas sympatier visar, att den borgerliga alliansen hux flux passerat de rödgröna med råge. Svenska folket är inte dummare, än att de tittar på vad som är bäst för dem, det är inte höjningar av skatter. Dessutom har misstaget gjorts att vädja om solidaritet, som har en dålig klang hos de äldre. Det beror på att de aldrig kommit underfund vem eller vilka de varit solidariska med och betalat extra skatter under årtionden.

   När pensionärerna nu blivit tungan på vågen, försöker de makthungriga fjäska så mycket det bara går. Men de nya pensionärerna är inte lika tålmodiga och undfallande som de gamla, de kräver upp till bevis, för de har inte så mycket tid kvar att hinna njuta av livet. För att det ska vara genomförbart, måste det städas upp inom vår politiskt skapade byråkrati. Politiker ska inte kunna ges chefsposter ovanpå de som anställts på grund av sina kunskaper och meriter. Kostnaden stjäl pengar från de medel som så väl behövs, till vad skatter är ämnade för.

   I Grekland är en politiker eller byråkrat ingenting värd idag, de anklagas för att ha hjälp de rika att bli rikare. Samma beskyllning kan man höra lite överallt ute i Europa, så det måste finnas en viss sanning i det. Visst har det gnällts om EU både här hemma och ute i Europa, men nu börjar det verkligen osa katt. De fantasilöner och frikostiga pensionsavtal som medlemsländernas representanter kan gotta sig åt, börjar nu sticka i ögonen på hetlevrade sydlänningar. Än så länge har inte vikingablodet börjat svalla i vår kalla nord, men visst börjar adrenalinet flöda lite här och var.

    Ett svaghetstecken inom politiken och då inte minst inom svensk politik, är att så många suttit alldeles för länge som riksdagsledamöter och förtroendevalda inom kommuner och landsting. Men för att hänga med i den snabba förändring som vår moderna värld bjuder på, gäller det att vara på alerten. Erfarenhet (eller social kompetens) är ingenting att luta sig mot, spelreglerna ändras i alldeles för snabb takt   

   Det enda jag gillar med Mp är att språkrören ska bytas ut efter välförrättat värv. Nytt blod måste till för att kunna hänga med i svängarna. Eller som man sa förr i tiden, på rullande stenar växer ingen mossa. Det vimlar av riksdagsledamöter, kommun- och landstingspolitiker som suttit med i beslutande organ alldeles för länge, men de tycka vara svåra att få bort. Det är väl av den anledningen, de i folkmun kallas betongrövar.  

   Tja, det var väl allt jag hade på hjärtat.