Att förvarna om en framtida miljökatastrof, är inte ett försök att skrämmas enligt en forskare jag råkade lyssna på. Talar man med folk, nog fasiken har det fungerat som ett skrämselskott, trots att det bara är en fingervisning om, att vi måste övergå till ett hållbarare samhälle. Med andra ord är vårt nuvarande samhällssystem minst sagt bräckligt.

   Nåja, om det inte varit meningen att skrämma upp folk, då uppstår den stora övergripande frågan, hur ser ett hållbart samhälle ut? Vi måste sluta använda fossila bränslen som måste fasas ut, ingen lätt sak i ett så transportkrävande land som vårt. Men hur löser man problemet att många tvingas använda bilen och inte har råd att byta till en miljövänlig?

   Det är inte bara varor som måste transporteras, det är även människor som måste till jobbet, dagis, barnens fritidsaktiviteter. Lägger man dessutom till sjukresor och inköp av förnödenheter, tvingas många av någon anledning till att besöka sjukhus flera mil från hemmet, eller för att handla, köpcentrum utanför stadskärnorna.

   Vad jag kan förstå, är det de sakkunniga säger om hur vi ska kunna rädda vår miljö, ett underkännande av tidigare politiska beslut. Med vetskapen om att kortsiktiga beslut med konsumtion och tillväxt för ögonen visat sig vara ett misstag, hur ser då den långsiktiga visionen ut?

   Ingen tycks tänka på det, men den nuvarande jobblinjen kommer att påskynda försämringen av vår miljö. Ju fler som anses kunna jobba trots sjukdom, desto fler måste fara runt som skållade råttor för att besöka Af och söka jobb. Att sjuka människor ska behandlas som unga friska starka, är inte det lite väl naivt?

   Precis som utrotningshotade rovdjur, måste människorna ges en chans att överleva. Ingen kan idag säga med hur många år de sjukas liv kommer att förkortas. Det kan väl inte vara det, som är meningen med det hela? Att de politiska makthavarna insett, att allt pekar på att det inte kommer att finnas pengar till pensioner inom en snar framtid. Den som ser på det hela realistiskt, inser att det inte kommer att finnas jobb för alla, trots att många pensioneras inom de närmaste åren.

   Anledningen till att det blivit så snedvridet, beror på att antalet anställda inom det privata näringslivet krymper. En ökning av anställda i offentlig tjänst avlönade med skattepengar, gör oss utfattiga. Grekland är ett utmärkt exempel på vad som kan hända, vilket är samma sak som hände med det forna DDR.

   Vad skulle hända om alla avlönades av staten? Naturligtvis inte med några fantasilöner, utan en summa som ska täcka de utgifter som behövs för att överleva. Frågan är intressant, eftersom det skulle skapa en helt nytt typ av samhälle. Antagligen ett hållbarare, eftersom alla skulle tvingas leva på ett helt annat sätt.

   Ett samhälle anpassas efter de förutsättningar som finns, det är så det fungerar. Men hur många är villiga att dra in på det som blivit en vana? Fråga alla som fått mera i plånboken genom skattesänkningarna, om de är villiga att betala tillbaka till den gemensamma kassan, genom att betala högre skatt. Den som tror att svaret blir ja, måste vara totalt isolerad i sin egen lilla värld. De flesta vill ha mer, mycket mer.