Har många gånger klagat över att tidningen varit sen, det behöver jag inte göra numera. Det känns ovant att läsa tidningen före innan jag sätter mig ner vid datorn, men det börjar kännas som förr. Att vakna med tidningen är fasiken så mycket trevligare, än tevekanalernas vakna med program. Jag har inte fattat varför radioprogram sänds i teve. Tacka vet jag den gamla goda tiden, med Sigge Fürst och Frukostklubben. 

   Den nya hektiska moderna tiden gör att många ser tillbaka, till och med människor i femtioårsåldern. Att vara nostalgisk är en sak, men att klamra sig fast vid en förgången tid är ytterst beklagligt. Efter de senaste veckornas tjafs om RUT och ROT avdragen, verkar styrande inom sossarna tillhöra den senare kategorin. Jobb som jobb borde väl vara parollen, det pratas ju inte om annat än att så många som möjligt måste föda sig själva för att rädda välfärden.

  Undantaget är Vänsterpartiet, som vill att alla ska jobba inom de offentliga verksamheterna. Men för att det ska kunna gå ihop ekonomiskt, måste alla dessa då betala hela sin lön i skatt. Låter kanske märkligt, men det fungerar så när människor avlönas med skattepengar, det uppstår ett glapp varje år som blir allt svårare att täcka upp.

   Den politiska verkligheten, har en förmåga att vara raka motsatsen mot vad landets invånare tvingas leva med varje dag. Alla etablerade partier är överens om två saker, att miljön måste räddas till varje pris och att det måste skapas jobb till alla. Önsketänkande är en sak, vad verkligheten kan ställa till med en annan.

   Satt och funderade över hur politiker ska kunna få stopp på vulkanutbrott, som verkligen förmår skita ner vår miljö på ett olustigt sätt. Ja, det var naturligtvis ironiskt tänkt, för det ligger ju långt utanför vad de kan göra. Men det fick mig att tänka att Moder natur kanske insett att en renare miljö, ställer till det för bland annat växtligheten. Många växtarter är beroende av kolidioxid för att överleva.

   Allt vi nu gör för att få en renare miljö, kan skapa problem vi inte ens kan föreställa oss. Precis som vid alla försök att rädda någonting, får man räkna med att det utlöser någon form av snedeffekt. För mig är alla försök att rädda vår miljö genom politiska beslut, samma sak som att mediciner måste skrivas ut, för att motverka biverkningarna som orsakas av den medicin som ska bota patienten.

   Man får en känsla av ingen egentligen vet vad som kan hända, när vi försöker påverka vår miljö genom politiska beslut. Den enda lösning som kan fungera är ett samspel mellan människan och naturen, men det är en omöjlighet så länge som tillväxt i ekonomin får styra det hela. Antagligen börjar vi närma oss den gräns, då vi tvingas leva på ett helt annat sätt.

   Läste för ett tag sen vår finansministers prognos om de kommande åren och blev minst sagt besviken. Inte på att det ska delas ut pengar till höger och vänster, utan att det inte finns någon plan B, om inte prognosen håller. Mycket kan ändras på bara några månader, vad gör vi om det planar ut på den nivå vi nu befinner oss? Det är inte statens, kommunernas och landstingens väl och ve som garanterar invånarnas välfärd och framtid, men det glöms bort av de politiska makthavarna.

   Jag har försökt tänka mig hur ett samhälle skulle se ut, om invånarna måste dela på de medel som finns tillgängliga. Helt klart skulle vi få ett helt annat samhälle, där allting justeras efter vad människorna har råd att betala. Visst är den moderna människan bortskämd, men inte värre än att det skulle gå att anpassa sig till nya förhållanden.

   Oavsett vad som händer visar det sig att de flesta människor är anpassningsbara, men bara till en viss gräns. Jag satt faktiskt och småskrattade för mig själv, när vänsteralliansen tror att svenska folket är villiga betala mera i skatt för att rädda vår välfärd. De allra flesta frågar sig, vilken välfärd? De senaste tio åren har det bara handlat om nedskärningar, av det invånarna betalar skatt för att få utfört.

   Nåja, en dag kommer verkligheten att överraska de politiska makthavarna, förhoppningsvis lever jag den dagen.