Vi har hunnit så långt in på nya året att det visat sig att de nyårslöften vi gav, visat sig svåra att hålla. Att det sällan blir som man tänkt sig, är någonting som läggs till de erfarenheter ett liv bjuder på. Man kan fråga sig varför vi så ofta sätter upp mål som ska uppnås, det sätter bara press på oss själva. Det ställs tillräckligt med krav på hur vi ska leva av de som valts till företrädare för landets invånare. Vi får inte bli en börda för samhället, vi måste genom slit och skattebetalningar hålla välfärdssamhället igång. Ingen ägnar en tanke åt att en dag blir bördan för tung och den bräckliga människan bryts ner.

  Det märkliga är att när människan av egen fri vilja utför ett arbete, tröttar det inte. När inte kravpiskan viner över ryggen upplevs arbetsglädje och tillfredsställelse. Med det i åtanke, varför skapas inte ett samhälle som ger människorna rätten att styra över sina egna liv? Människan behöver frihet för att utvecklas och finna harmoni i sina liv, varför finns vi annars till här på jorden?

  Jag kan inte hitta någon anledning till att vi ska jobba och sova största delen av våra liv. Naturligtvis måste vi ha mat, kläder och tak över huvudet, men i många fall offrar många en mycket stor del av sina liv för att jobba ihop till boendekostnaden. Många människor har byggt eller köpt en villa på flera hundra kvadratmeter och en massa rum att bo i. Vad är vitsen med det, när de ändå stupar i säng varje dag?

  Det är mänskligt att önska saker, men varför måste det vara bilar, båtar, hus, dyra bostadsrätter och lyxartiklar som visas upp som statussymboler. För många leder förvärvet av det de önskat sig till privat ekonomisk ruin. Det bästa vore att inte önska något annat, än att inte önska något alls.

  Obama har fått mycket kritik för att han drivit på en reform som ska ge alla amerikaner rätt till sjukvård. Man kan fråga sig varför. Men kritikerna har haft de mest underliga argument, inte minst från miljöhåll. Nu ser det ut som om Obama ska stupa på mållinjen, inte ens världens mäktigaste man rår på de krafter som inte syns, men som ändå finns.

  Vad jag kan förstå har Obama gjort ett medvetet val mellan att ta hand om människorna i nutid, för att så småningom kunna ta hand om de ekonomiska frågorna och först därefter hur miljön ska kunna räddas. Om det är fel tänkt, vad ska då kunna rädda mänskligheten i framtiden?

  Den moderna människan räknar allt i pengar, till och med de sämst ställda. Det är pengarna som är betalmedel för allt vi behöver för att överleva. Det lockbete som finns för att människor ska tjäna pengar är att arbeta. Enligt det nya sättet att se, måste alla människor arbeta, annars faller vårt samhälle sönder och samman.

  Jag har ofta frågat mig vad som menas med ett välfärdsamhälle. Är det orter uppdelade att styras av tillsatta personer som små enheter? Det är ju så vårt land fungerar med en hel drös av kommuner, inte att välfärdssamhället är en enda stor väl fungerande enhet. Även om tanken var god från början, kan vi aldrig få vårt land att fungera som en enda enhet med nuvarande politiska styrning.

  Råkade lyssna lite på partiledardebatten och det slog mig att vi nu är på väg att tvingas ändra på vår nuvarande stelbenta politiska beslutsprocess. Ingen orkar lyssna på de politiker som slåss om att ha makten efter valet i höst, eftersom det bara diskuteras skatter, jobb och bidrag. Det skulle vara intressant att höra någon politiker kliva utanför de politiska ramarna och säga, att vi måste börja titta efter alternativ till det samhälle vi nu har.

  Nedbantningen av företag inom det privata näringslivet kommer inte att sluta inom de närmaste åren, återanställningar kommer bara att ske vid naturlig avgång. Den nedåtgående spiralen kan bara brytas genom nytänkande, att inte förse det privata näringslivet med arbetskraft. Att släppa människorna fria att göra vad de vill är ett sätt.

  Jag tvivlar på att människorna i en sådan situation skulle gå och dra benen efter sig, man ska aldrig underskatta den kreativitet alla bär med sig redan från födseln. Som små tillåts vi leka och vara kreativa, ja till och med uppmuntras till det. Men så en dag ställs kraven att vara en god samhällsmedborgare och solidariskt ta på sig ansvaret att föda inte bara behövande, utan också en kostnadskrävande offentlig apparat som ständigt kräver mer och mer pengar. Men det är sant som det säga, mycket vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt.

  Pensionssystemets utformning utgör en fara för framtida pensionärer, med allt färre i arbete som betalar de löpande pensionerna, kommer det hela att falla som ett korthus. När dessutom de skattefinansierade offentliga verksamheterna slukar allt mer av skattepengarna varje år, hur ska människorna orka bära den bördan? Enda lösningen tycks vara att skrota vårt nuvarande samhällssystem och införa medborgarlön. Det kommer i alla fall att ge svenska folket en rättvis fördelning, så fungerar det inte nu.