Solen tittade fram i går och trots kylan kändes det lite lättare. Faktiskt tittade den fram en stund i dag också. Vi behöver ljus, för vintern är en tung årstid där mörkret påverkar oss allra mest. Om det beror på en dålig sommar åtföljd av en lång blöt höst som gjort allt mörkare än vanligt, men jag läste att psykisk ohälsa ökat dramatiskt bland unga människor. Det är mer än sorgligt, eftersom det är de som en dag ska föda de äldre och sjuka genom det upplägg vårt lands välfärd vilar på.

Samtidigt kunde jag läsa att SKL, det vill säga Sveriges kommuner och landsting, varnar att nu är det dags att dra i nödbromsen. Problemet är inte att det kommer att fattas folk i  de offentliga verksamheterna vård och skola, problemet är att jobben skulle behövas i det privata näringslivet. Krymper det privata näringslivet och de offentliga växer, uppstår en ekonomisk obalans då de gemensamma medlen det så vackert heter inte räcker till.

Får alltid en känsla av att våra politiker inte har ett hum om, hur bräckligt hela vårt så kallade välfärdssamhälle är. Antagligen passerades gränsen för hur många vi kan vara i vårt land för många år sedan. Problemen med skolan och vården har funnits länge, en åldrande befolkning har det skyllts på de senaste tjugo åren. Dålig politisk framförhållning är den rätta beskrivningen, det pratades men hände ingenting.

Nu har de makthavande fått ännu ett svårlöst problem på halsen, öppna våra hjärtan och alla är välkomna visade sig vara optimistiskt i överkant. Det är ett stort tillskott av människor som kommit hit och måste försörjas för en mycket lång tid framåt och hur det ska kunna lösas står skrivet i stjärnorna. Men troligtvis kommer vårt land att tvingas ta till lika drastiska metoder som Danmark, oavsett vad alla åsiktskorridorer säger. Verkligheten kan vara grym.

Vad som händer nu är ointressant, det är hur allting ska kunna betalas om tio år som är det stora problemet. Det kostar pengar att rusta upp ett samhälle som fått förfalla på grund av politiska experiment. Av dessa experiment måste jobbskatteavdraget ses som det verkliga lågvattenmärket. Jag kan inte se det som annat än ett röstfiske som till stor del finansierats genom försämringar av trygghetsförsäkringarna och höga skatter för pensionärer. Men Moderaterna blev aldrig ett statsbärande parti, de har nog än i dag inte fattat varför.

Jösses, Amanda! Tänk på vilka genomförde vansinnigheterna vid valet i höst, med Moderaterna vid rodret kommer säkert nya skattelättnader att presenteras. Knappast då för de arbetslösa, de som tvingas leva på usla sjukbidrag eller de med låga pensioner. Men utan deras skatter kantrar hela välfärdssystemet och drar med sig hela det politiska etablissemanget.

Lyckligt ovetande om de faror som lurar verkar alla politiska partier vara. Varningar om tecken på en annalkande ny finskris tas inte på allvar. Om det händer, händer det inte oss kan man förmoda att de tänker. Vi klarade ju förra krisen vilket många andra länder inte gjorde. Men det svänger snabbt i den globala värld vi nu tillhör. Ett bevis för det är vad som nu händer på aktiemarknaden.

I en värld där framgång mäts i pengar och fantasilöner, hamnar vi till slut i ett läge där det hela tar slut. När aktiemarknaden vacklar är det säkert många som fått myror i brallorna. Det är inte företagen som sätter ribban för aktiekurserna, det är analytikernas förväntningar som hela tiden blåses upp. Det har skapat en global konkurrens där det handlar om vilka som blir kvar eller inte. Det är de starka som överlever, men belöningen kan bli annat än de tänkt sig.

Men dit vi nått nu måste företagen bli ännu mer kostnadseffektiva än de varit och där drar människan det kortaste strået. Vi kommer alldeles säkert redan under det här året att se de smarta maskinernas och robotarnas intåg som kommer att reducera antalet anställda. Jag har länge varnat för butiksdöden, den pågår nu för fullt i Amerika.

Vi har även sett början på det i vårt land, men det är små orter som drabbats de senaste åren. När storstäderna kommer in i bilden hamnar det hela i knät på regeringen. Folk i gemen har inte fattat vad det här kommer att innebära, de har inte ens blivit varnade för vilka konsekvenser utvecklingen kommer att få för alla. Utveckling är någonting naturligt, men den ska komma långsamt så att människorna hinner anpassa sig.

De stora mataffärerna satsar stort på självbetjäning, de unga tycker det är bra att slippa stå i kö vid kassan, de äldre svär ve och förbannelse över detta nya i deras tycke krångliga. Många av de äldre har bara ett uttagskort till bankomaten, de vet inte ens hur man handlar med ett betalkort. De vill ha reda pengar i plånboken för att se vad de har råd att handla.

Det här har gjort att unga och gamla ställs emot varandra och det är där ungdomlig dårskap kontra livserfarenhet kommer in i bilden. De äldre har sett att det är på väg att barka alldeles åt helsike, de unga vill inte lyssna på varningarna. Om några år kommer de säkert att se att det de trodde sig veta i dag, var alldeles åt helsike. Men det är så dags då.

Jag har en kuslig föraning om, att det som kommer att hända i vårt land blir smärtsamt för alla. Mest för de som i dag tror att allt ska rulla på som tidigare och tror sig kunna fortsätta leva en ekonomiskt trygg tillvaro. Det händer inte över en dag, men på några veckor eller månader kan hela vår värld förändras.

Tyvärr måste vi räkna med att det blir till det sämre framöver, det är dags att skära ner på de fasta kostnaderna och konsumtionen, för pengarna kommer att behövas. Det gäller inte bara staten, kommuner och landsting, utan också folk i gemen.

När jag sätter mig ner och skriver av mig kan det lätt uppfattas som att jag är en grinig gammal gubbe. Jag är inte grinig, jag är förbannad på den idiotiska värld vi tvingas leva i. Alla politiska löften som gavs på femtiotalet har visat sig inte vara värda ett ruttet lingon. De senaste tjugofem årens politiska makthavare har fört oss dit vi nu är, de senaste tre åren med MP i regeringen är den största katastrof som drabbat vårt land. Värre än den klimatkatastrof MP säger att vi går till mötes.

Vad har MP:s inflytande inneburit för svenska folket? Inte har vår miljö blivit märkbart bättre, däremot betydligt kallare och regnigare. Det har med klimatförändringen att göra, hörde jag en miljöpartist säga. Visst har vi fått en klimatförsämring men än så länge vet vi inte vad det beror på. Däremot vet vi att de svagaste gruppernas ekonomi försämrats drastiskt genom fördyringar på grund av miljöskatter och avgifter.

Känner mig verkligen som en gammal man efter att ha varit ut en sväng i snö kyla och nu funderar över vad FN:s klimatpanel håller på med. I min enfald trodde jag mig få uppleva hur vårt land skulle bli varmare genom den globala uppvärmningen. Istället sitter jag här och funderar över när vi hade en lång varm och solig sommar senast. Det är säkert fler än jag som gör det.

Det skulle vara trevligt om någon klimatexpert träder fram och talar om varför vissa länder blivit kallare och snörikare än normalt. Att det öser ner regn på ett ställe, ett annat har drabbats av långvarig torka måste ses som lokala företeelser. Varför det blivit kallare funderar alldeles säkert de som bor på de Kanariska öarna också, medeltemperaturen där ligger långt under det normala och kommer så att göra några veckor framåt.

Någonting kan därför misstänkas gått snett i försöket att förhindra en global uppvärmning, men troligtvis är det Moder Jord som visar vem som verkligen bestämmer över klimatet på jorden. Så har det ju fungerat i miljontals år, varför ska det vara annorlunda nu.

Jag har hört förnuftiga människor säga att en högra makt styr det som händer, att det gäller både människor och djur. Det kan ju vara så att vi går in i en tid då mänskligheten på vår jord måste decimeras genom olika former av naturkatastrofer. Krig också för den delen. Det har talats flera år om att det snart inte kommer att finnas mat åt alla, vilket medför att endast de starkaste överlever. Till dess klimatexperterna kommer med en vettig förklaring, tror jag mer på de förnuftiga människorna.

Men naturligtvis måste vi se framåt mot den tid då smarta maskiner behandlar all tillgänglig information och ger oss råd därefter. De mänskliga råden har visat sig vara alldeles åt helsike i många fall, det är en komplicerad värld vi lever i och det är lätt att ta till de enklaste lösningarna. De enklaste lösningarna är att så gjorde man förr och det är ju som att uppfinna hjulet på nytt.

Klimatforskarna har väldigt lite på fötterna att komma med, inte ens deras datorer kunde spotta fram rätt resultat för hur snabbt glaciärerna skulle smälta. Skall bli intressant hur mycket de får fram att jorden har värmts upp efter den här vintern. Även i det fallet har de redovisat fel siffror eller rent av fake news för de senaste tio åren, eftersom den rätt siffra nu redovisats som 0.1 grad.

Ser vi tillbaka på artonhundratalet förekom stora temperaturskillnader, många platser drabbades då av kalla vintrar och bedrövliga somrar. Men så kom en tid då Bondepraktikan stämde någorlunda, det gör den inte i dag. Många äldre räknar att tre dåliga somrar efterföljs av en varm och skön, men det har inte stämt sedan långt tillbaka. I vårt land verkar vi istället ha fått tre årstider, vinter, vår och höst.

Det var ett tag sedan vi hade en varm och skön midsommarhelg. Om det beror på att vi sägs ligga i framkant för att förhindra global uppvärmning visar sig väl så småningom. Men tänk om det är just därför vi fått det usla klimat vi nu har. Alla miljöskatter och avgifter som har betalats in har inte gynnat vårt land, eller så blåser det in en massa luftföroreningar från andra länder. Alla minns vad Tjernobyl orsakade och rester av det finns fortfarande kvar.

De kaxiga miljövännerna får mig att tänka på den tolvtaggade älgtjuren som stod vid en skogstjärn och drack. Han beundrade sin egen spegelbild 0ch sa:. Du är verkligen stilig, en skogens konung. Ett dovt brummande hördes bakom honom och han vände sig om och såg en väldig björn stå på bakbenen med utbredda ramar. Förlåt broder björn, sa älgen, man säger så mycket när man dricker. Nåja, med det inte sagt att miljöpartister dricker, men visst pratar många av dom i nattmössan.

Att någonting drastiskt är på väg att hända när det gäller klimatet håller jag med om, men orsaken som anges tror jag inte ett dugg på. Snarare har åtgärderna i form av att minska koldioxiden någonting med de minst sagt oförutsägbara jetströmmar det talas om att göra. Det har troligtvis skapats en obalans i atmosfären ingen har kunnat förutse. Människan har gjort Moder Jord förbannad helt enkelt.

Att dumhet styr världen får vi ofta bevis för och att människans dumhet kan förgöra världen måste vi ta med i beräkningarna. Men jag tror att den globala uppvärmningen kommer att glömmas bort, eftersom världen kommer att förändras i en takt vi inte ens kan göra oss en föreställning om. Om tjugo år kanske vi har det arbetsfria samhället där människorna lever helt annorlunda än i dag. Det kommer vår miljö att må bra av och det kanske även får Moder Jord på bättre humör.

Den folkomflyttning vi kan se från fattiga länder, kanske kommer att ske även i vårt land. Att människor i storstäder flyttar ut på landet och lever av det jorden kan ge. Så har människor i vårt land levt tidigare och överlevt. Med nya tekniker är det betydligt lättare än vad det en gång var.

Det stora problemet kommer då att vara vad människorna ska handla för, det vill säga pengar kommer troligtvis att finnas kvar och behövas. Det kommer att vara det stora problemet som våra politiker, miljön kanske mår bättre av att klara sig på egen hand. För det har den ju alltid gjort, till dess människor trodde sig veta bättre.

Att våra politiker vill styra och ställa är en märklig förändring av vad deras förtroendeuppdrag går ut på. Det finns ingenting i den arbetsbeskrivning som anges i lagen som ger dem rätt att bestämma efter eget huvud eller ideologi, det är folkviljan som ska styra besluten. En ursäkt jag hört att det kunnat bli så här, är att det sitter i väggarna. Jag tolkar det som att undan för undan har politiker tagit sig friheter eftersom de inte hört några protester, uppfattat det som ett tyst medgivande från invånarna.

Naturligtvis väcks nyfikenheten om vem eller vilka som placerat det i väggarna. Ett uttryck man ofta hörde förr var att väggarna har öron, tydligen kan väggarna även hålla kvar det de hört och kan föra det vidare. Nu är det inte så utan ett sätt att förklara hur en form av kultur kunnat leva vidare och förfinats.

Den teknik som nu står till buds är knappast välkommen av våra politiker, felsägningar (eller vad politiker verkligen tycker) sprids snabbt via våra sociala media. Vad som är sant eller inte spelar ingen större roll för de som snabbt bläddrar igenom det som står, men visst stannar det kvar i bakhuvudet. Har kommit underfund med att sanningen (om det finns en sådan) finns att läsa i utländska tidningar. Man kan ana ett litet hånleende i många artiklar skrivet av utländska journalister.

Fake news har myntats av Trump som visat att vad som helst som inte faller en på läppen, kan skyllas på att tillhöra den kategorin. Men vilseledande information har regeringar i vårt land ägnat sig åt i många år, anledningen har varit att hålla skenet uppe. Hur mycket som dolts och fortfarande döljs  för svenska folket får vi inte reda på förrän det är för sent. Svenska folket ska så länge det är möjligt inte få veta hela sanningen.

Någonting som inte kan döljas är det som händer om människor blir sjuka och oförmögna att arbeta. Vi måste vara det enda land där läkarnas auktoritet och kunskaper nedvärderas av personer utan några som helst medicinska kunskaper. Genom en snårig byråkrati kan handläggare hänvisa till ofullständiga läkarintyg, där läkarna skall komplettera med exempelvis hur patienter fungerar i rummet.

Naturligtvis uppstår ett stort frågetecken i huvudet på läkarna, vad menas med den formuleringen? En förklaring jag fått är att läkaren skall ha gjort sig en uppfattning hur patienten fungerar utanför mottagningens väggar. Läkaren vet i det fallet lika lite som handläggaren vid Försäkringskassan, men har i alla fall stått öga mot öga med patienten och gjort sin medicinska diagnos. Den regering eller politiker som inte inser vansinnet i de bedömningar som nu görs av handläggarna, bör snarast avsäga sig sina uppdrag.

Det finns massvis med tyckare och hispiga organisation i vårt land som förvarar djurens rätt mm, men mig veterligen ingen som högljutt kämpar för människans rätt i vårt numera omänskliga samhälle. Det borde vara de så kallade politiskt förtroendevalda, men det var länge sedan de övergav sina väljare på grund av sina levnadsförhållanden. De har helt enkelt ingen förståelse för att varje fördyring skapar ett helvete för många fattiga.

Ett uttalande som ofta kan höras från politiska talespersoner är: Det råder fullständig enighet inom partiet i den eller den frågan. För mig låter det ofattbart, eller så är partmedlemmarna hjärntvättade. En person med åtminstone lite erfarenhet av livet, har säkert också skaffat sig egna åsikter. Konstigt vore det annars.

Visst händer det ibland någon politiker att tungan är snabbare än hjärnan och saker blir sagda som inte skulle ha sagts. Det gäller med andra ord att nöta in de standarfraser som ska sägas i olika situationer. Dessa människor ska ses som föregångare till de robotar som i framtiden tar över de flesta jobben, med den skillnaden att dessa robotar är supersmarta.

Det politiska arbetet går på rutin och följer hela tiden samma mönster, ett tämligen intelligensbefriat "yrke". Ärenden presenteras med staplar och tårtbitar eftersom det handlar om så många siffror numera att det blir svårbegripligt. En miljard hit eller dit får räknenissarna ta hand om för att sedan presentera på färggranna blad som underlag till ledamöterna vid beslut.

Jag ställer mig därför frågan varför invånarna ska gå till valurnorna när inget parti företräder dem. En missnöjesröst på SD är bortkastad, de återstående gamla partierna har visat att de genom sina beslut och politisk korrekthet kastat in landet i en kris som de inte har kunskaper och förmåga att lösa. Att betala löner till politiska företrädare kan därför ses som att kasta pärlor för svin. Med den osäkerhet som finns hur en ny regering kan se ut, är det som att köpa grisen i säcken.

Kan förstå alla människor som tvivlar på den globala uppvärmningen och alla fördyringar som därmed drabbat de fattiga och sämst ställda. Kanske vädret som drabbat inte bara vårt land utan också kylt ner Kanarieöarna, orsakats av att människan försöker rädda vår miljö. Det får vi svaret på en dag, men fram till dess tvingas människorna leva med ett experiment som kanske förgör jorden.

Tänker man efter, ska man aldrig underskatta de makthavandes dumhet. Men bakom dessa makthavare finns bara ännu mer dumhet. Den dumme hitta nämligen alltid en som är dummare och då blir det tok gjorde som tok sa.

Den ökade brottsligheten, ungdomsligor som skjuter på varandra är ett politiskt skapat problem kunde jag läsa i en artikel. Det handlar om ungdomar som oförskyllt hamnat i en gråzon och redan tidigt slagits ut av vårt skolsystem, sedan av Arbetsförmedlingen och Socialkontoren. Istället för tacksamhet för i bästa fall överlevnadspengar, känner de ilska över att bli behandlad som skit. Att inte ses som de människor de faktiskt är. Därför känner de ingen som helst samhörighet med det samhälle våra politiker skryter om.

De är inte ensamma, många har mistat tron på det politiskt skapade samhället som inte kan leverera vad det tar betalt för genom skatter. Ministrar visar sig i teve och i jagform säger att de fel som blivit ska de rätta till. Lite märkligt med sådana uttalanden, varje beslut måste dras i demokratisk ordning (långbänk), eftersom en majoritet måste ställa sig bakom förslaget.

Det är alltså lätt för en minister att lova, men kan sedan skylla på att inte andra ställt sig bakom när det hela går i stöpet. Lagledaren Löfven har trasslat in sig i en olöslig situation genom att tvingas ta hjälp av MP och V. Någon lösning på vårt lands växande problem kan vi knappast vänta oss före valet i höst, det som skulle behöva göras möter alldeles för stort motstånd.

Samma sak kommer att hända en borgerlig regering om det blir en sådan efter valet. Det som behöver göras kan nämligen ses som ett politiskt självmord, att drastiskt skära ner inom vår enorma byråkrati. Ändå är det vad makthavande politiker kommer att tvingas till i en inte alltför avlägsen framtid. De har nämligen inte mandat av en majoritet av invånarna att besluta om det som är bra för staten, men inte för invånarna.

Det har pratats länge om regioner, det vill säga sammanslagningar av län, men det har inte vunnit gehör. Man kan inte rita om vårt lands karta utan att ta hänsyn till invånarna, istället för centralisering måste det därför ske decentralisering, invånarna måste få närmare till det de betalar för att få utfört genom sina skatter.

Vi har under åren tagit efter Amerika, inte minst de enorma köpcentra som byggts utanför städer. I Amerika har dessa köpcentra hamnat i utförsbacken, inte på grund av miljöskäl utan att det innebär resor som tar tid och att drivmedel har blivit dyrare. Närköpsbutiker har öppnats som komplement till att handla matkassar på nätet.

När vi nu kan se stora butikskedjor slå igen är det en varningssignal de makthavande måste ta på allvar. I jakten på lönsamhet är anställda inte bara en stor utgiftspost, utan innebär också dyrbar krånglig administration. Det man kan se i många livsmedelsbutiker är att kunden gör allt själv genom scanning av varorna och betalning med kort som sker via en bildskärm.

Dessa butiker räknat kallt med att någon vara inte blir inslagen, kontroller kommer därför allt tätare i början. Men även om det slinker igenom någon vara, blir det billigare än den personal som sparas in. Redan i slutet av det här året kommer vi att se vidden av det som händer inom handeln och det kommer knappast att glädja våra makthavande politiker. De är för långt från verkligheten för att fatta vad som händer.

För långt från verkligheten är de också i andra frågor. Till och med folk på gatan begriper att genom tvång få ner sjukskrivningarna genom beslut om hårdare regler, kommer att innebära fler sjukskrivna. Dessutom kommer sjukskrivningarna att bli långvarigare, genom att många tvingas arbeta ör länge med sin sjukdom. I samband med personalindragningar kommer därför enorma problem att uppstå för sittande regering, oavsett block.

Skådespel för folket i kärva tider fungerade en gång i tiden, men när som nu politiker står för underhållningen fastnar skrattet i halsen. Många beslut som fattats strider mot de mänskliga fri och rättigheterna, det senaste är pensionssänkningarna för runt etthundrafemtio tusen offentliganställda. Vad händer om det prövas rättsligt och det visar sig att det är olagligt? Att ta pengar från trygghetsförsäkringar måste då anses vara precis lika olagligt.

Men det är inte det enda våra makthavande politiker har att oroa sig för, problemen hopar sig för varje dag som går, Nu har ett upprop startats av förskollärarna, som inte längre klarar av sitt jobb på grund av alldeles för stora grupper. Det kommer fler upprop om bedrövliga arbetsförhållanden, men också grupper som känner sig överkörda av beslut som aldrig skulle ha fattats, var så säker. Och det kommer naturligtvis att sätta press på de politiska partierna. För de politiska partierna går det inte att hitta en nisch, nu krävs ett helt batteri med lösningar inom flera områden

Det är mycket som blivit sämre i vårt land och problem inom sjukvården, skolan, förskolan och polisen är de saker som är intressant för de flesta av väljarna. Orättvisorna för pensionärer och sjukpensionärer kvarstår, den lilla ökning de med lägsta pensionerna fått, kan bara ses som ett slag i ansiktet. Den politiker som inte tror att det kommer att påverka väljarna i slutändan, har verkligen valt fel "yrke".

En smutsig valrörelse kan få till följd att ett stort antal inte kommer att rösta, alla partier kommer att förlora på det. Politiska misstag har lett till att vi kan få se samma sak som vid valet i USA, men också vid den Engelska Brexit omröstningen. Utgången av någonting sådant vet vi, och det borde skrämma livet ur det politiska etablissemanget.

Istället för att partierna säger vad de vill göra, måste de inse vad de är tvungna till att göra. Alla partier måste gå samman på enad front för invånarnas bästa, inte vad som är bra för staten. Ingen kan förutsäga vad missnöjet med dagens Sverige kan ställa till med och samma sak gäller det som händer i vår omvärld.

Trump är en oberäknelig person som kan ställa till det bara genom sin klantighet. Han kan rent av få ett infall att trycka på den röda kärnvapenknappen innan någon hinner hindra honom. Det här gör våra politiker till småpojkar som leker i sin alldeles egna lilla sandlåda. Men leken de håller på med påverkar alla landets invånare och det är verkligen skrämmande.

Vart tog Socialdemokratin vägen? Den frågan är befogad när partiets företrädare inte reagerat på den ökande fattigdomen, de politiskt skapade samhällsklyftorna, eller lyssnat på de klagomål om de orättvisor som finns i vårt samhälle. Den ideologi som en gång fanns gäller inte längre i praktiken, men väl i den retorik som företrädarna lägger fram för sina eventuella väljare.

Socialdemokrater talar ofta om de gamla ledarna för partiet och vad de uträttat för svenska folket. Jag växte upp i ett samhälle där en förkrossande majoritet var Socialdemokrater. SSU anordnade danskvällar som lockade de unga och Folkparkerna var en naturlig samlingsplats för många, men också ett monument över det stora partiet. Den sammanhållanden länken var ändå att alla hade lika dåligt ställt eftersom lönerna var låga.

Per-Albin Hansson framhålls ofta av partiets företrädare och han var den som förde fram tanken om Folkhemmet redan i slutet på trettiotalet, det vill säga för åttio år sedan. Ja, egentligen var det en högerpolitiker som lanserade Folkhemmet redan i början på nittonhundratalet, men bara Per-Albin nappade på idén.

Men det beslutades aldrig om att Folkhemmet skulle införas, även om de flesta trodde det vid den tiden. Detta samhällsexperiment fick ändå till följd, att statens makt ökade och individens frihet minskade. Redan då urholkades vår så omtalade demokrati och grunden för vårt kontrollsamhälle skapades. Det finns med andra ord en förklaring till, varför invånarna kan köras över genom beslut som går stick i stäv med folkviljan. De makthavande (oavsett partifärg) tror sig ha mandat att göra det, för så har gjorts sedan långt tillbaka.

Per-Albin gick bort 1946 och den som tog på sig rollen att föra Folkhemstanken vidare var Tage Erlander. Budskapet var enligt Per-Albin ett samhälle där alla är lika och alla hjälps åt, det trummades in i invånarna hur viktig solidaritet var. Tyvärr sprack drömmen om Folkhemmet redan på sextiotalet men har av antagligen nostalgiskt skäl, funnits kvar sedan dess inom partiet.

För några år sedan skulle jag skrivit att det Sverige som fanns under Per-Albin Hanssons tid, inte på något sätt kunnat jämföras med dagens, men så fel jag då haft. Det samhälle vi nu har, är inte bättre än det Per-Albin ville förändra, om man ser till de orättvisor och inkomstklyftor som finns. Till och med klassamhället har återuppstått. Per-Albins dröm var att klassamhällets Sverige skulle ersättas av Folkhemmet, som skulle präglas av samförstånd och jämlikhet.

Det skulle inte finnas några privilegierade kelgrisar och ingen skulle kunna skaffa sig fördel på andras bekostnad och den starke skulle inte kunna trycka ner och plundra de svaga. Tyvärr är det precis så vårt samhälle blivit, människor i maktställning skor sig på andras bekostnad och med hjälp av Försäkringskassan och vår byråkrati, trycks de svaga ner och plundras.

När jag ser tillbaka på det Per-Albin sa, är det ett underkännande av det politiskt skapade samhälle vi fått. Hur långt är vi inte från hans ord: Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnader avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredes andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras och tillämpas även socialt och ekonomiskt.

Men på samma sätt som världen förändrats, har även vårt land gjort det. Även människornas värderingar är i dag helt annorlunda än för sextio år sedan. Och tacka för det, mycket vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt. Girigheten finns till och med bland de så kallade förtroendevalda, det gäller att sko sig så länge det går. En demokrati är vi bara i den politiska retoriken, folket får välja vart fjärde år, det är allt folket har att säga till om.

Nu oroar sig många hur länge det kommer att hålla, man kan ana att sötebrödsdagarna är över och kärvare tider väntar. Det kontrollsamhälle som byggts upp i stället för det Folkhem Per-Albin förespråkade, kostar enormt med pengar att administrera. De fasta kostnaderna har ökat för varje år och staten har därför tvingats använda pengar som är invånarnas. Och värre kommer det att bli innan det hela kollapsar.

Någonting som kan rädda ansiktet på våra politiker är de smarta maskinerna, som genom att bearbeta fakta presenterar lösningar som inte färgas av ideologier eller politikers godtycklighet. För många socialsekreterare i Sydsverige har den tekniska utvecklingen kommit som en chock, en maskin klarar av deras rutinjobb både snabbare och säkrare. Antagligen har inte många reagerat över detta, ändå är det vad många kan vänta sig framöver, att maskiner som kan jobba dygnet runt om så behövs tar över.

Vi är nu så långt ifrån det goda medborgarsamhället som det går att komma. Det finns politiker som anser att vi är ett jämställt och jämlikt land, men sanningen är att en stor del av invånarna lever under helt andra förhållanden än andra. De rika har blivit rikare, de fattiga fattigare och dessutom finns en gråzon med människor som är skuldsatta upp över öronen, men ingen har ens försökt uppskatta hur många det är. Klassamhället framstår tydligare i dag än på Per-Albins tid, vilket måste ses som ett underkännande av de politiker vi haft under åren.

Jag ser fram emot att smarta maskiner tar över och följer de lagar och regler som fastställts. Inte minst att den av EU angivna fattigdomsgränsen efterföljs så att ingen ska tvingas leva under den. Dessutom kanske dessa maskiner kan skilja på vad som är statens och invånarnas pengar, så att pengar inte kan tas från trygghetsförsäkringarna. Pengar finns, det är ju vad vi ofta får höra från regeringen, så varför ta invånarnas försäkringspengar? Nåja, just nu finns det pengar, men hur länge kan ingen svara på, mycket kan hända på kort tid.

Vad man redan nu kan se är att kostnadsläget är på väg att bli högre än "vanligt" folk har råd med. Naturligtvis kommer det att påverka konsumtionen, vilket i sin tur kommer att påverka hela vårt samhälle. Staten, kommuner och landsting kommer att tvingas skära ner på kostnader som inte påverkar verksamheterna, det betyder minskning av administrationen. Ju tidigare det görs dess bättre, eftersom tidsödande byråkrati och pappersarbete ändå att kommer att ersättas av snabba smarta maskiner.

Vad tänker Socialdemokraterna göra åt det? Det enda beskedet Löfven har gett är att det löser sig självt, genom att nya jobb kommer att växa fram. Vad jag kan förstå betyder det att regeringen håller tummarna för att ett under ska ske. Men Löfven är inte ensam, alla partiledare har i ivern att tala om hur de ska lösa landets omfattande kris, inte tid att tänka på vad nya tekniker kommer att innebära för vårt land. Det får tydligen bli som det blir, någon annan slutsats går det inte att komma fram till.

Jag vet inte om en gammal mans råd är någonting att följa, men ger ändå rådet att aldrig försöka leva upp till andras förväntningar. Var och en är unik, födda med förmågor som det gäller att prova sig fram vilka de är. Att ha politiken i blodet som en del politiker säger är rent skitsnack, det handlar bara om en omedveten inlärning från unga år. Som de gamla sjunga, kvittra de unga.

Visst är det så att många ättlingar hjälps in i politiken av föräldrar, de vet att "yrket" ger en trygg inkomst och en god försörjning livet ut. Människor som brinner för att förändra vårt samhälle har ett sämre utgångsläge. Glöden slocknar på ganska kort tid när dessa människor inser att de inte har särskilt stora möjligheter att påverka de politiska besluten och därför hoppar av.

Jag kan se tillbaka på många av de socialdemokratiska ledargestalterna och har full förståelse för partiets kräftgång. Partiets företrädare har sedan åttiotalet talat om vad partiet gjort, men för att leva upp till den handlingskraften har de drabbats av handlingsförlamning. Ideologin har blivit urvattnad, det är svårt att föra både de svaga gruppernas talan och samtidigt flirta med medelklassen.

Det största misstaget har varit den Palmedyrkan som visats öppet. Det har även gått så långt som till handling, inte minst av vår nuvarande utrikesminister, som än så länge har statsministerns välsignelse. Uppenbarligen gör hon precis samma misstag som Olof Palme, skaffar sig viktiga ovänner istället för viktiga vänner.

Genom vår egen hemkokade demokrati och våra politikers förvrängda syn på verkligheten, har landet hamnat i situationer våra grannländer lyckats hantera betydligt bättre. Istället för att lyssna på det stora antal som ville stänga gränserna när flyktingvågen startade, valde de gamla etablerade partierna att välkomna alla. Det kan liknas vid en föräldrafri fest med spritskåpet olåst och den förödelse som fyllslaget efterlämnar.

Läste en artikel om att en stor del av de flyktingar som kommit till vårt land, måste ses som ekonomiska flyktingar. En flykt som många familjer betalat flera hundratusen kronor för. När politiker vädjar till svenska folket att känna empati för de som kommit hit för att undvika krig och elände, måste det ändå väcka lite av eftertankens kranka blekhet. De som  mest var i behov av hjälp, hade inte pengar att kunna fly utan blev kvar i krig och elände eller flyktingläger.

De öppna gränserna och ett land där makthavare och myndigheter blev tagna på sängen, gjorde att ett stort antal människor med brottslig bakgrund kunde slinka in. I vilket annat land som helst hade polisen fått resurser att kolla upp och se till att snabbt utvisa dessa personer, men inte i vårt land. Istället har krav på hårdare tag mötts med att kalla budbärarna för rasister.

Den dag verkligheten kommer ikapp våra politiker är det för sent. Personer som avvikit från asylboenden har gjort att det finns ett "underjordiskt" samhälle där dessa personer överlever på brott som drabbar oskyldiga medborgare. Många tidigare invandrare har skapat sina egna samhällen och lever som de en gång gjorde i det gamla hemlandet.

Det här är någonting våra politiker inte kan blunda för, de måste se till att invandrare och flyktingar måste ta seden dit de kommit. Det vill säga lära sig språket och leva efter de lagar som gäller. Det avskydda IS som nu är på väg att utplånas har haft och verkar fortfarande ha ett starkt fäste i vårt land, många unga har tilltufsade kommit tillbaka utan att straffas. Men frågan är om de reste av egen fri vilja, eller om dessa unga skickats iväg av sina föräldrar eller andliga ledare.

För mig som åskådare till det här känns det minst sagt otäckt. Hur många invandrare och flyktingar bor nu i vårt land som anser att vi svenskar är mindre värda och väntar på att ta över kontrollen av vårt land? Att någonting sådant kan hända är tabubelagt att diskutera eller föra fram. Det skulle betyda att en stor del av invandrarna måste ses som rasister.

Att avfärda avvikande åsikter om invandring och flyktingmottagning som rasistiska, är ett fruktansvärt dåligt försvar av felaktiga politiska beslut. Det stora felet våra politiker gjorde var att truga på invånarna sin åsikt och försvara den med att alla emot var rasister. Det visade bara att vår demokrati inte längre fungerar eftersom ingen tog reda på vad folket ansåg i frågan.

Skulle de fråga nu, tror jag inte de skulle tycka om svaret. Varje dag kan jag se många av de flyktingar som kommit till vår stad göra sina inköp mitt över gatan. De kommer i bilar av nyare årsmodell värda från hundra och upp till runt fyrahundratusen kronor. Knappast flyktingar svenska folket ska behöva känna empati med, många av invånarna i vår stad lever under mycket knappa förhållanden.

Så länge vårt land rullar på bryr sig inte de flesta, det är när det kärvar till sig det börjar hända saker. Moderatstrateger har insett att en mycket stor del av befolkningen anser sig överkörda av "den snälla linjen". Det har gjort det betydligt enklare, att ha en åsikt om det kaos som flyktingmottagningen orsakat, på grund av Moderaternas nya hårdare linje. Ingen kallar Moderaterna för rasister, eftersom de lägger fram det som att det handlar om vårt lands framtid.

Faktum är att svenska folket aldrig fått säga sin mening, det kommer de antagligen att göra vid valet i höst. Det jäser på många ställen i vårt land, det blir lätt så när samhällen förändras. Vid ett val är invånarna anonyma och kan fritt lägga sin röst på det de anser gynna dem. Genom att inte vara ute bland folket och lyssna på tongångarna, är det flera partier som kan råka ut för en överraskning vid valet.

Men invandring och flyktingmottagning blir ingen het valfråga, det hoppas jag istället blir att sjuka människor utsätts för en förnedrande behandling och drabbas av ekonomiska bekymmer. Hos allt fler uppfattas det inte bara som en orättvisa, utan som ett slag på käften. Eller snarare att regeringen sparkar på de som redan ligger. Är det inte i första hand för dessa människor vår regering och övriga politiska partier ska känna empati? Det drabbar ju människor som valt dem att föra deras talan.

Det är dags att någon städar upp vårt land och då ska det ske uppifrån och nedåt.

Jag ställde mig själv frågan vid morgonkaffet: Vad ända in i helsike är det som händer? Visserligen har regering efter regering bäddat för det som nu händer, men ändå slås jag av häpnad över hur otroligt klantigt vårt land skötts under många år. Man får en känsla av att våra politiker gav upp redan på nittiotalet, sedan har det fått rulla på för att se, går det så går det. Nu kan vi konstatera att det gick inte, det sprack till sist.

Gammal är äldst brukar man säga och det kan ju ingen förneka. Men att bli gammal betyder att man levt ett liv och gjort många misstag. Att pånyttfödas med all den erfarenhet man samlat på sig skulle naturligtvis vara fantastiskt, om man lärt sig av misstagen vill säga. När jag ser tillbaka gjordes de största misstagen i ungdomlig yra, eller snarare att man trodde sig veta mera än vad man gjorde.

Och det är så ett liv fungerar, det börjar med drömmar om framtiden men efterhand tar livet över och krossar de tidiga framtidsdrömmarna. I vårt land indoktrineras vi till att bli nyttiga medborgare, det vill säga via skatter betala för de tjänster samhället åtagit sig att utföra. Vackert tänkt, men som med så mycket annat, blev det inte som tänkt var.

Efter andra världskriget när vårt land lyfte från hög arbetslöshet och fattigdom, presenterade de politiska makthavarna en framtidsdröm, nämligen Folkhemmet. Ett folkhem som skulle ta hand om invånarna från vaggan till graven, men då måste invånarna också vara beredda att betala för det. Det lade grunden för att vårt lands invånare skulle bli de högst beskattade i världen.

Hur blev det då med Folkhemmet? Kanske hade det varit möjligt om inte de krigshärjade länderna så snabbt kommit ikapp och i flera fall förbi. Plötsligt stannade det hela av och Folkhemmet sågs inte längre som möjligt att genomföra. Alla de personer som placerats i politiska funktioner för att genomföra det som aldrig skulle bli verklighet, skulle naturligtvis ha sparkats. Men så skedde inte, istället slutade de politiska makthavarna att prata om folkhemmet, det döptes helt enkelt om till välfärdssamhället istället.

Det misslyckade samhällsexperimentet hänger med än i dag i form av enorma kostnader som invånarna inte får någonting för. Bortkastade pengar helt enkelt. Men från politiskt håll har det hela försvarats med att alla politiskt aktiva är nödvändiga för vår demokratis överlevnad. Alla är säkert medvetna om att i demokratisk ordning fattade beslut inte har någonting med demokrati att göra, det handlar enbart om att störst bestämmer.

Under många år fungerade vårt land som en enpartistat där största partiet hade egen majoritet och kunde klubba igenom alla förslag utan problem. Men så hände någonting med svenska folket i mitten på sjuttiotalet och sedan har vårt land inte varit sig likt. Plötsligt måste det vara flera som måste komma överens för att beslut skulle kunna fattas och på den vägen är det.

En väg som ingen vet vart den leder eller kommer att sluta har skapats, men som invånarna knappast stillatigande kommer att låta det politiska etablissemanget fortsätta med, är ofoget att bestämma hur invånarna ska leva. Det utmattningssyndrom som drabbat en mycket stor del av svenska folket, är en följd av att invånarna pressats för hårt. De som inte klagat har fått täcka upp för alla som slutat på grund av urusla arbetsförhållanden. När unga börjat klaga över att de inte har något eget liv, är det verkligen fara på färde.

Vad det beror på kan ha sin förklaring i det ansvar alla numera tvingas ta ansvar för sina liv. Eller snarare att de kommit underfund med det. Det finns inga skyddsnät och politiska företrädare som tar hand om problemen, tvärtom kommer de hela tiden med nya krav. Det mänskliga psyket är skört, dagliga problem nöter på både kropp och själ.

Man kan säga att den indoktrinering invånarna utsätts för från tidig ålder, har omvandlat individer till en form av arbetsmyror som alla måste dra sitt strå till stacken. När folket inser att det inte gynnar dem själva i form av en vettig pension, kan vi vänta oss våldsamma protester. Vi kan se det som nu händer i Iran som någonting som kan hända även här. Det finns fattigdom och ett slöseri med invånarnas skattepengar som inte kan försvaras av våra politiker.

Vi äldre som växte upp med en stark Socialdemokrati, har under åren lärt oss att partiet alltid försökt lösa ekonomiska problem med nya skatter. Tillsammans med Miljöpartiet har verkligen regeringen kommit med nya skattepålagor som drabbar de sämst ställda allra värst. Tror inte Löfven är medveten om vad det här kommer att innebära, men det är ingen vild gissning att partiet kommer att få känna av missnöjet vid valet.

Ett gammalt talesätt är att man vet vad man har, men inte vad man får. Vid en sådan jämförelse vinner knappast Löfven några sympatisörer, för många kan det inte bli värre än vad det nu är.

Inbrott och stölder har blivit vardagsmat, vårt land har blivit tjuvarnas paradis, men invånarnas helvete. Våra politiker inom alla partier borde naturligtvis ställas till svars för det som hänt med vårt land, det är ju de som låtit det hela gå alldeles för långt. Men det som hänt och nu händer visar att politiker varken kan styra ett land eller hantera invånarnas pengar.

Genom de upprop som ruskat om vårt land har svenska folket fått blodad tand, det går verkligen att sätta även mäktiga och aktade personer vid skampålen. Vi kan med andra ord se fram emot att politiker, byråkrater och tjänstemän kommer att avkrävas ansvar för sina handlingar.

Vårt land kan liknas vid hur det kan bli när en privat fest våldgästas av icke inbjudna. Det hela spårar ur och efterlämnar en förödelse att ta reda på. I vårt fall är det politiska makthavare som stått för inbjudan, men frånsäger sig allt ansvar för att städa upp efter "festen". Det är därför dags att de politiska makthavarna får betala för det som förstörts.

Hur ska nu det gå till? Enklaste lösningen är att hela politikerkåren bantas ner till ett minimum. Fler politiskt aktiva är ingen garanti för vår demokrati, det visar de viktiga och för många människor förödande beslut, som fattats över huvudet på invånarna. Felet är att makthavande politiker trott att de har mer att säga till om än vad de egentligen har. Så ska det inte fungera i ett demokratiskt land.

Ser man tillbaka på vad det blev av många av arbetarrörelsens företrädare, finner man att de nu lever gott till döddagar på skattebetalarnas bekostnad. Det är inga fattigpensionärer man kan hitta bland alla dessa, tvärtom har de ett rejält bankkonto att luta sig emot. Jag har full förståelse för alla de gamla som inte bara känner sig grundlurade av personer de valt att företräda dem, utan också fly förbannade.

Läste att SKL (som jag anser inte har någon funktion att fylla) varnat för att skatterna i kommuner och landsting måste höjas framöver. Tydligen har SKL ingen koll på hur det slösas inom både landsting och kommuner på grund av inkompetenta politiska ledningar och chefer. Men det har ju alltid varit så att om inte pengarna räckt till har i första hand staten krävts på pengar och om det blivit nej, har skatterna höjts. Snart står vi inför hur dessa ledningar tvingas spara pengar genom att avsätta sig själva, det vill säga tar sitt sociala ansvar.

Alla inser att det måste ses som en omöjlighet, det måste till en ekonomisk kollaps, så att inga löner kan betalas ut till alla dessa förtroendevalda och politiskt tillsatta chefer. På något sätt känns det inte så långt borta, kanske vi till och med får uppleva det under nästa år. Anledningen till mitt antagande är att det behövs så otroligt lite för att bostads- och lånebubblan ska spricka.

Jag är inte pessimist, däremot en realist. Vårt land har levt ur hand i mun i så många år, att den för invånarna osynliga skuldbördan för vår enorma heltidspolitikerkår, byråkrati och administration i form av pensioner, växt över huvudet på de styrande. En god vän som under många år jobbade som tidsstudieingenjör räknade för runt tjugo år sedan ut, att nästan dubbelt så många måste betala skatt redan 2020. Detta på grund av just de ständigt stigande kostnaderna för politiker, politiskt skapade jobb och vår enorma byråkrati. Där finns antagligen förklaringen till varför våra politiker hela tiden talar om att fler måste komma i arbete, att vi måste jobba längre, och fan i mig inte bli sjuka.

Den folksjukdom vi kan se i form av utbrända människor som politiker envisas med att kalla psykisk ohälsa, har verkligen satt skräck i inte minst finansministern. Varje långtidssjuk innebär mycket mindre i skatteintäkter för stat, kommuner och landsting. Många hårt arbetande inom inte minst vården går redan på knäna och endast tanken på hur mycket mindre pengar de tvingas leva på håller dem igång. Men en dag går det inte längre och de kommer inte upp ur sängen.

Tyvärr är det så att alla behöver pengar för att leva och genom den konsumtionshysteri vi haft i några år har priserna stigit. Löneökningar om så bara på runt en procent, slår igenom på konsumentpriserna. För de grupper som inte fått någon kompensation för de höjningar som skett under åren, har det inneburit att de blivit fattigare och fattigare. Pensionerna och bostadsbidragen är utmärkt exempel på att de uträkningar som fanns var kortsiktiga.

Att förtroendevalda utsätts för hot har de faktiskt sig själva att skylla för. Vårt samhälle har blivit mer och mer orättvis för varje år som gått utan att de reagerat. Ändå säger de sig vara sina väljares företrädare. I helsike heller, de har istället med näbbar och klor försökt klamra sig fast vid att ha ett fantasiarvode och en hägrande fet pension.

Vårt land måste gå tillbaka till att ha ideella politiker som rör sig ute i arbetslivet och bland "vanligt" folk. Det är där de kan höra och se de problem som finns och kan lägga fram dem för de beslutsfattande. Att inte någon politiker sett det orimliga i att de fattar beslut om saker invånarna inte vill ha övergår mitt förstånd. De ska följa folkets vilja, ingenting annat. Passar inte galoscherna är det bara att kliva ur dem.

I en värld som styrs av människor som uppvisar en intelligens på dagisnivå, inser man att människorna var klokare förr. Vi pratar vitt och brett om rasism, men i själva verket handlar det om fördomar och i det fallet är alla nationaliteter lika goda kålsupare. Jag minns att Albert Einstein en gång skrev: Det är mycket nedslående att leva i en tid där det är lättare att spränga en atom än en fördom. Och fördomar finns hos hela det politiska etablissemanget som ser de arbetslösa som arbetsskygga och de sjuka simulanter. Låt de arbetslösa skaffa sig jobb på egen hand och låt de sjuka i lugn och ro bli friska utan politisk inblandning.

Ha ett gott slut på det gamla året och ett riktigt Gott Nytt År!