Det talas redan om nyval, men vad det skall vara bra för är svårt att förstå. Om våra politiker skulle göra sig omaket att prata med "vanligt" folk, skulle de snabbt inse att ett nytt "parti" då kan komma att rusa upp till runt tjugo procent, nämligen "Soffliggarpartiet". Det börjar bli allt fler som tycker det är lika bra att bli kvar på sofflocket, som att lägga sin röst på partier som inte bryr sig ett dugg om invånarna efter valet, utan istället slåss om makten att styra över dem.

Det är de styrandes oförmåga att utföra de uppdrag som åligger dem, som övertygar invånarna om att det vore bättre att de (politikerna), inte har någonting att säga till om. Om det är demokratiskt tänkt eller inte låter de som inte längre vill rösta andra avgöra, men det är fritt land och det finns inget tvång att rösta det är bara en rättighet. Men många har insett att det fortfarande finns chansen att rädda vården, skolan och polisen, men då måste all politisk inblandning förbjudas.

Maktkampen som ständigt pågår inom politiken har gjort invånarna tveksamma till det styrelsesätt vi har. Ett uråldrigt system som våra politiker tycks omedvetna om att med de ändringar som gjorts, inte längre ser till invånarnas bästa. Men Politikerna själva ser det som någonting naturligt, att de själva har förmåner som de ärvt från tidigare generationer av politiska makthavare, men både löner och förmåner är betydligt bättre nu än tidigare.

Tyvärr har tidigare generationer politiker lämnat efter sig en kultur som vi nu kan se är på väg att urarta. Många anser att Socialdemokraternas långa maktinnehav är anledningen till den vänskapskorruption som frodas i vårt land. Införandet av Folkhemmet innebar att en massa lojala partikamrater engagerades för att "förvalta" pengarna som skulle räcka till en trygghet för alla från vaggan till graven. De enda de lyckats med var att skapa en trygghet för dem själva på äldre dagar.

Det är inte bara vänskapkorruption som påverkat vårt land, det är mycket fiffel och båg som passerat under de grävande journalisternas radar. Vissa saker lyckade de dra fram, minns hur SSU försvarade sitt friserande av medlemsantalet med att så hade alltid gjorts, men vad mer som alltid gjorts får vi veta efter hand som saker uppdagas.  Det hela har utvecklats till att gälla hela det politiska etablissemanget, kan de så kan vi tycks även de ha resonerat. Tidningarna är med andra ord livsviktiga för att upprätthålla vår demokrati, det är inte premier som gäller elfordon. Använd istället pengarna till att halvera priset på papperstidningar, det blir betydligt billigare också.

Minns stackars Mona som kölhalades för att ha köpt Toblerone, nu har avslöjanden gjorts gällande privata flyg- och taxiresor, men även restaurangnotor på skattebetalarnas bekostnad för hundratusentals kronor. Det blir många Toblerone det. Ändå kan man förmoda att det som nu förts fram i dagsljuset bara är toppen av ett isberg.

Maktmissbruk är numera mer en regel än ett undantag, det visar inte minst de direktiv Försäkringskassan jobbar efter, vilket gett det människofientligt samhället ett ansikte. Konfiskering av invånarnas skattepengar och trygghetsförsäkringarna har aldrig prövats i domstol, men måste ses som egenmäktigt förfarande och därmed brottsligt. Listan kan göra lång som visar hur vårt gamla styrelsesätt gör att pengar försvinner ur stora svarta hål i landets, kommunernas och landstingens kassakistor.

Ett växande "Soffliggarparti" skulle naturligtvis påverka i allra högsta grad, om det blir största parti kan inget politiskt parti säga sig ha mandat och kräva få ha makten. Men finns verkligen något parti som med kraft kan styra vårt numera skakiga land? På det måste svaret bli nej, de politiska företrädarna har varken den kompetens som behövs i en allt mer komplicerad värld, inte heller den erfarenhet om hur invånarna tvingas tackla alla problem som uppstått genom politiska beslut. Här kolliderar två vitt skilda världar.

Med de erfarenheter vi har av en Moderat och Socialdemokratisk ledd regering, blir det därför underkänt över hela linjen. Moderaterna försöker övertyga om att de kan ekonomi, Socialdemokraterna försöker på alla vis skyla över att de inte alls kan regera som de sagt under alla år. Historien visar nämligen en helt annan sak. Men precis som de övriga gamla partierna har de bidragit till att SD vuxit och om ingenting görs för invånarnas bästa, kan det partiet ve och fasa bli landets största parti. Det är en het potatis våra politiker på både den rödgröna sidan och den blå alliansen får bolla mellan varandra.

Förr talade de rivaliserande partierna om att den som inte röstade gynnade motståndarna, i själva verket en rädslan att svenska folket skulle vända de politiska partierna ryggen. Rädslan har visat sig vara befogad  om man lyssnar på vad folk har att säga, deras dom över politikers oförmåga att föra deras talan under många år är hård. Det är inte bara politikers löner och förmåner som sticker i ögonen, det går ju inte ens att få de som visar sig vara fullständigt odugliga avskedade. Dessa personer finns med på partiernas valsedlar vid varje nytt val, vilket ytterligare späder på missnöjet.

Det känns som att det som nu hände vid valet egentligen var ofrånkomligt, någon måste tröttna på de ständiga klantiga försöken att få rätsida på de viktiga verksamheterna skola, vård och vad som verkligen behövs numera, poliser som patrullerar våra gator och torg. Inte förvånande blev det invånarna som tröttnade först, någonting annat var inte att vänta.

Med ord klingande i öronen att vår planet är döende och domedagen (eller snarare klimatkatastrofen) är nära, kan man fundera över varför vi inte passar på att leva livet istället för att arbeta. Våra politiker har visat att de följer det som alltid gjorts, men skall man verkligen göra det? Minns vad Anatole France skrev en gång för länge sedan: Om vi alltid gör det som andra ha gjort, då är det de döda som leva och de levande som äro döda.

Var finns alla kloka människor nuförtiden? Om de verkligen fanns några, skulle inte vår värld se ut som den gör. Kanske beror allt som händer på att vi gör som det alltid gjorts. Längre i utvecklingen har inte människan kommit, än att följa det de blivit lärda att göra. Vad händer den dag då människorna börjar tänka själva och går sin egen väg och inte politikernas?

Vanans makt är stor, ibland större än de föresatser man försöker följa, så i tidiga morgontimmen satte jag mig ner för att skriva av mig. På kort tid har jag lyckats städa undan saker som annars hade kunnat orsaka huvudbry, men huvudet behövs för att ta sig igenom de vardagsfällor som hela tiden finns i vårt moderna samhälle. Om folk jag möter kunde låta bli att använda mig som bollplank för vad som rör sig i deras huvuden, skulle det antagligen finnas mer tid för det jag helst vill göra. Vad kan jag göra för att lösa deras problem annat än göra en sammanfattning av dem? 

Den finns där under ytan när man pratar med folk, uppgivenheten att de ingenting kunnat eller kan göra för att få rätsida på vårt land. Våra politiker brottas med samma problem, hur de än gör blir det fel. De senaste trettio åren har det gjorts samhällsexperiment som förvärrat istället för att få rätsida på de grundproblem som fanns, det har handlat om prestige och det har hållits fast vid felaktiga beslut alldeles för länge.

Nu råkar det vara så att om man ändrar på en sak påverkar det någonting annat och det kan man aldrig komma ifrån. Om det visar sig att de beslut som fattats påverkat invånarna på ett negativt sätt gäller det att snabbt rätta till det, vilket i sin tur skapar något nytt problem som också måste lösas. Det finns med andra ord bara en lösning för att kunna rätta till de problem alla samhällsexperiment orsakat och det är att göra om allting och börja om från början.

Inte det lättaste precis, men här kommer det nya högteknologiska samhället att vara till god hjälp. Det tvingar oss nämligen att helt tänka om när det gäller hur människorna lever idag och hur levnadsvillkoren kommer att se ut i framtiden. I förlängningen av de högteknologiska hjälpmedlens övertagande av många jobb, uppstår frågan på vilket sätt de skall försörja de människor som blir över.

Att betala med pengar försvinner inte i ett nafs, de smarta maskinerna måste alltså beskattas på samma sätt som de med ett arbete, annars faller hela samhällssystemet ihop som ett korthus för allt kostar pengar. Men har vi någon som helst beredskap för att övergå till att bli ett högteknologiskt samhälle? Långt ifrån, våra politiker talar istället om att fler måste i arbete och att vi måste jobba längre. Har de inte läst eller tagit till sig det som skrivits om vad Artificiell Intelligens kommer att medföra?

Vad det handlar om är maskiner som blir smartare och smartare ju längre de körs, de har nämligen programmerats till att lära sig själva efterhand. Ju mer information de hanterar desto smartare blir de och om inte det låter skrämmande så inte vet jag. Det betyder nämligen att det måste till hyperintelligenta människor, som kan sätta spärrar för hur långt de smarta maskinerna skall tillåtas bestämma. Kanske är det så att det hela har gått längre, än vad utvecklarna hade tänkt sig ...?

I takt med naturkatastrofer lite här och var på vår jord, kan vi räkna med att de smarta maskinerna kommer att användas till att finna orsaken. De kanske redan är i bruk men blir lurade av de forskningsresultat de matas med. Eftersom datorer bara förstår instruktioner i form av ettor och nollor har myntats uttrycket skräp in skräp ut. Det kan vara massvis med skräp i det forskarna kommit fram till, men det kommer säkert de smarta datorerna att avslöja.

Det kan mycket väl hända att vi en dag får veta vad människan gjort för fel. De smarta datorerna kan ju programmeras att använda uteslutningsmetoden, med utgångspunkt från de värden som fanns när det började beslutas om att vi skulle rädda vår miljö. De flesta länders miljöskatter och avgifter går direkt in i den statliga kassakistan där de blandas ihop med allting annat. Allt tal om att rädda miljön har väckt ekonomiska baktankar och möjligheten att skapa nya jobb. 

Eftersom vi tydligen inte kunnat göra vår sjuka miljö friskare under de år som invånarna betalat in miljarder i miljöskatter och avgifter av alla de slag, finns misstanken att de styrande sett det hela som ett utmärkt sätt att tillföra statskassan mera pengar. Precis som med de öppna gränserna, vad skulle egentligen kunna hända? Tja, plötslig strömmade en massa människor över våra gränser och som grädde på moset fick vi en het sommar och torkan och skogsbränderna slog till. Nu har de flesta av våra politiker en helt annan syn på invandring och flyktingmottagning, dessutom har de nu även börjat tala om klimatet. Det gäller att hålla kappan rättvänd efter de vindar som blåser.

Med stöd av historien vet vi att klimatet kan ändras av någon utlösande faktor, det finns många saker som kan påverka i modern tid. Sprängning av atombomber, skövling av regnskogar och oljeborrhål som gjort att vårt stackars jordklot mest liknar en Sweizerost, välj själv vad som kan ha ställt till det. Vad som utlöste tidigare klimatförändringar har jag inte en aning om, men någonting var det alldeles säkert. Massvis med vulkanutbrott och jordbävningar kanske, det skrevs knappast ner vad som hände en gång för länge, länge sedan..

En dag kanske vi har svaret med hjälp av smarta datorer, men fram till dess får vi dras med det nyckfulla vädret och klimatet. Ser det lite som en domedagspredikan när man kan läsa om att många av världens stora städer kommer att ligga under vatten om vi inte värnar om vår miljö. Har för mig att ha läst om Atlantis som skall finnas någonstans i havets djup. Om det inte är en saga utan en berättelse som förts vidare sedan urminnes tider, kan det alltså ha hänt någon gång för länge sedan. Folk tror ju på det som står i Bibeln, så varför inte.

Jag för min del tycker det är otäckt att skrämma våra barn med, att om ni inte är rädda om miljön så kommer det att hända otäcka saker. Som om inte barnen har tillräckligt att oroa sig över i en värld som blir osäkrare för varje dag som går.  Det uppmuntrar definitivt inte heller människorna till att se framåt och tvingas jobba längre, för att överhuvudtaget få en pension att leva på. Men det måste ändå uppmuntra invånarna i de låglänta städerna att investera i en gummibåt för att kunna ta sig fram om det händer att vattnet stiger som det sägs.

För de unga med förhoppningsvis ett långt liv framför sig, väntar en värld de inte har en aning om hur den kommer att se ut. De idag gamla har en fördel, de kan se varje ny dag som en bonus, det gäller att få ut det mesta av det i det stora hela korta liv vi har.

Känner att jag hamnar i samma hjulspår och tänker därför göra ett uppehåll på några veckor. Vid min ålder kan man inte ha för många bollar i luften så jag tänker göra som Olof Palme sa, ta ett helvete i taget.

Nåja, nog om det. Man märker tydligt att vi är på väg in i den långa mörka delen av året när timmarna av dagsljus krymper ner till bara några timmar. Människor åker snart till jobbet när det är mörkt och kommer hem när det är mörkt, tacka fan för att det suger.

Efter en sommar då vi blev bortskämda med sol och värme precis som i Medelhavsländerna, har satt outplånliga spår i många. Varför har vi inte soligt, varmt och skönt året om? Tyvärr är det en lika omöjlig önskan som att politiker kan lära sig att allt de beslutar om får konsekvenser på något sätt. För det mesta som de inte tänkt sig, men när det oförutsedda händer tvingas försvara sig med att de inte nådde ända fram.

Så blev det med miljöskatten på elektronikvaror som skulle ge statskassan 2,4 miljarder i intäkter, men det blev 1.7 miljarder i förlust istället. Än så länge skall tilläggas, för de negativa effekterna bättrar hela tiden på förlusten. Men det är ju egentligen så enkelt att till och med en finansminister skall kunna räkna ut det att om en vara blir för dyr säljs den inte. Tyvärr är det inte lika lätt att komma undan kostnader för det vi absolut behöver.

När skall våra politiker lära sig att skatter och avgifter inte bara gör de svagare grupperna i vårt samhälle fattigare, det påverkar allas ekonomi negativt, till och med företagens. Nya skatter på sprit och tobak gör smugglare rikare och staten fattigare, det är så det fungerar.

Dessutom är det inte meningen att invånarna genom extra skatter och avgifter skall försörja den enorma politiskt styrda apparat vårt land blivit, skatterna är till för att stat, kommuner och landsting skall utföra vad de får betalt för. De makthavande måste lära sig att ta bort kostnader av samma storlek som de räknar med att de behöver genom nya skatter och avgifter. Skall det vara så svårt?

I valets sista timmar drogs EU in i debatten, men ingen talade om att den svenska kronan har svårt att hävda sig i en global ekonomi. Man kan vara för och emot EU, de som är emot har upptäckt att det påminner om  vårt lands styrelsesätt. Precis som regeringar gjort i vårt land och kört över en stor del av invånarna, kör EU:s ledande över medlemsländerna. I småsaker som formen på gurkor eller om snuset skall få säljas lite överallt kan delegaterna ställa till med skada som irriterar ett land, men när det verkligen gäller är EU en tandlös tiger.

Med en växande nationalism har vi fått länder som vägrar rätta sig efter EU och den högsta EU ledningen har insett att de inte kan göra någonting åt det, det skulle riskera EU:s framtid. Efter Englands besked om Brexit har länder som är trötta på EU:s inblandning mopsat upp sig så vad vi kan se är bara början.

Nästa problem för EU precis som för medlemsländerna är om vi kommer att få en global finanskris. Att den kommer förr eller senare tycka alla experter vara eniga om, men ingen vet när. Medlemsländerna och då inte minst vårt land kommer att inte ha råd att betala en massa miljarder i avgift till EU när pengarna behövs till invånarnas överlevnad. Det är bara att inse att även vårt land kan tvingas slå näven i bordet och bli protektionistiskt för att skydda invånarna.

Och skydd kommer invånarna i alla länder att behöva när Artificiell Intelligens slår igenom. Om smarta maskiner och robotar tar över, vad skall människorna göra? Har funderat över hur våra politiker tänker som talar om införandet av låglönejobb, i princip själsdödande monotona jobb för att sysselsätta folk. Inte bara dessa jobb utan miljontals andra kommer att försvinna genom införandet av AI. I vårt land rör det sig om hundratusentals jobb som kan ersättas med smarta maskiner och robotar.

Hur går det med våra storstäder där de flesta jobbar inom affärer och tjänsteföretag, deras överlevnad är helt beroende på om kunder köper deras varor och tjänster? Butiksdöden börjar nu märkas även i storstäder och till och med det stora företaget H&M har insett att de vaknade för sent när det gäller e-handel. Många experter anser att de är på väg att bli utkonkurrerade av företag som varit mer förutseende.

Samma sak gäller för vårt lands politiska etablissemang, vad hjälper det att kriga om makten om det handlar om att alla måste hjälpas åt för att rädda landet och invånarna. Tyvärr har vårt land alltid varit sent ute när det gäller att vara lyhörd för förestående förändringar, så har det varit med en åldrande befolkning och att fattigdomen spridit sig så att alla nu kan se det.

Det är så vårt land och vår  värld ser ut idag, men det blir betydligt värre framöver och det är därför de smarta datorerna och robotarna kommer i användning tidigare än vad experter trott. Det gäller helt enkelt att rädda det som räddas kan, vilket naturligtvis kommer att få följdverkningar vi inte ens kan överblicka. Vad man kan ana är att vårt samhälle kommer att förändras till oigenkännlighet inom kanske bara tio år. Det som obemärkt nu händer i bakgrunden är som när det varnas för någonting som kan utlösa en lavin. När schabraket släpper, är det bara att hoppas förödelsen inte blir för stor.

Vad som än händer är det invånarna som tvingas ta tag i förödelsen och försöka bygga upp på nytt. Men då kommer knappast politiska företrädare att vara arbetsledare. Kanske alla till och med har samma lön, som är beroende på hur mycket det finns i den gemensamma kassan och som invånarna kan dela på? Inte alls otroligt och en betydligt förnuftigare gissning än vad våra politiker har att komma med. Jobb åt alla, jo pyttsan!

Hur jag än försöker, gnager oron om att vårt instabila politiska maktsystem, kommer att bli den utlösande faktorn som många ekonomer varnat för. Med en riksbankschef som suttit för länge och som målat in sig i ett hörn för att nå inflationsmålet, har vi en minusränta som uppmuntrar till skuldsättning och hög konsumtion. Men hur länge kommer det att fungera att konsumtionen och den ekonomiska tillväxten, till största delen sker med lånade pengar?

De två än så länge största partiernas partiledare säger sig vilja ta ansvar för landet, men när det gäller ekonomin är de ute på hal is och frånsäger sig allt ansvar. Förstå mig rätt, de vill gärna ha ansvar för att sätt sprätt på pengarna som kommer in, men deras syn på vad det måste sparas in på gör folk förbannade. Kristersson vill ta från de sjuka och arbetslösa för att ge till de som redan har så de klarar sig, Löfven blir ingen klok på vad han vill spara in på, men ett tips för besparing är att kostnaderna för vår byråkrati ökat de senaste fyra åren.

I en artikel som nästan passerade obemärkt kunde jag läsa att de finansiella problem flera länder har idag, kan vara början på en ny finanskris. Det är inga små länder det handlar om, de som har allvarliga problem är Turkiet, Italien, Argentina, Brasilien och några fler. Ja, Venezuela får inte glömmas bort, där finns den verkliga ekonomiska härdsmältan med ett styre som försöker sko sig till dess militären gör uppror och tar över.

Det börjar bli allt svårare för de rika att kunna känna sig säkra och det gör att de blir försiktigare. Vad företagen insett är att trots jordens ständigt ökande befolkning, har vi passerat toppen av vad folk behöver och har råd att konsumera. Många som inte har råd handlar i alla fall, men det är en helt annan historia.

Nu talas om att framtidens jobb blir att plocka upp skräp ur havet och återanvända det. De som säger så har insett att jordens resurser inte kommer att räcka i evighet. Klimatet börjar också bli ett irriterande problem, orkaner uppstår på löpande band, just nu vräker regnet ner på Amerikas sydliga östra kust på andra ställen är det snustorrt. Stormen i Amerika kommer Trump antagligen att skylla på Demokraterna, ordet klimatförändring finns inte i hans telefon..

Men till och med forskare börjar bli osäkra på vad som orsakat det instabila klimatet och skapar de naturkatastrofer som blivit allt vanligare. Det borde blivit bättre med de åtgärder som redan vidtagits i form av minskade utsläpp. Men om några är rädda om miljön och andra inte, hjälper det pyttelite vad vi gör i vårt land.

Det finns många varianter på hur vår jord kom till, men knappast genom en Big Bang. Vad jag kan förstå har universum alltid funnits, men finessen med jorden är att vi kretsar runt solen. Kanske kom de första människorna till vår jord från en annan planet, trots att det skedde när vi började vår jords tidsräkning. Men jag får det inte att gå ihop med de berättelse jag läst om Adam och Eva, dinosaurier och grottmänniskor som vi utvecklats ifrån. Nåja, det finns många grottmänniskor kvar om än i moderna kläder. Hursomhelst har det under många år letats efter någon planet dit människor kan flytta, det kanske är så att när en planet utnyttjats till max finns inte längre någon framtid för den.

Om hundra år kanske inte vår jord finns längre, att timglaset runnit ut och människan tvingas börja om på nytt med att bygga upp en annan planet att leva på. Får mig osökt att tänka på Noaks Ark, att vissa arter är värda att bevara andra inte, att det som verkligen kan uträtta saker för att bygga upp någonting nytt flyttas, resten får vara med om jordens undergång. Vi som lever nu får knappast veta svaret, vi är lyckligt ovetande om vad som kan drabba oss redan i morgon, för några garantier för våra liv finns inte.

Antagligen är det för att människan inte vet vad som väntar, som vår värld kunnat bli som den nu är. Vi planerar för år framöver, men vet inte om vi finns kvar i morgon. Det naturliga skulle vara att människan tar vara på och njuter av varje dag som om det var den sista, då skulle antagligen vår värld se helt annorlunda ut.

Tror ingen tänker på att inte ens barnen får en chans att vara barn längre, de skall så fort som möjligt tas om hand av andra människor, för att föräldrarna skall kunna arbeta och försörja både sig själva, stat, kommuner och landsting. Det kostar att låta andra ta över det ansvar som egentligen vilar på föräldrarna och barnen har ingen talan.

Det politiskt skapade kravsamhället skördar offer genom att det som kallas psykisk ohälsa kryper allt längre ner i åldrarna. Istället för att utvecklas i sin egen takt sätts press på de unga och drabbas av prestationsångest. Läste det nästan overkliga att till och med unga killar har problem med potensen och tvingas söka läkare för det. Var och en borde inse att nu är det dags att förändra vårt samhälle till att bli mindre krävande och mer människovänligt.

Handen på hjärtat, är det verkligen så här vi vill att vårt samhälle skall se ut? Med lite lugn och ro skulle människorna i vårt land kunna hitta lösningar som är betydligt bättre än vad våra politiker kan komma med. De är så fixerade vid att kunna påverka utvecklingen att de inte ser att de river ner istället och så kan vi inte ha det.

Kanske är det dags att ta timeout som många politiker gör när de av mindre smickrande anledningar hamnar i rampljuset. Som det blivit behöver invånarna stanna upp, inte bara för att hämta andan, utan också ges tid att tänka. De som idag fyllt femtio behöver knappast oroa sig för att tvingas jobba längre som våra politiker anser vi måste göra, det är bara politiskt önsketänkande att det skall rädda pensionerna och vårt land. Om femton år kommer antagligen människor att ha tid att tänka själva utan politiska företrädare, eftersom smarta maskiner och robotar tagit över deras jobb.

Vid den tiden kanske också alla har en statlig grundlön och inrättar sina liv efter den. Det finns så mycket annat här i livet som är roligare än att arbeta för någon annan, men en hobby kan övergå till att bli en inkomstkälla. Då känns det inte som ett arbete utan som ett eget välbefinnande.

Det finns oändliga möjligheter för människan om den får tid att använda sina medfödda anlag och innovativa förmågor, det sätter vårt nuvarande styrelsesätt stopp för. För de allra flesta gäller nämligen att det arbete många tvingas utföra för att överleva, varken ger något välstånd eller bättre hälsa, vi har ju sett att det i alldeles för många fall blivit tvärtom.

Vardagen har tagit över och nu rullar repriserna på teve som vanligt, de flesta vill helst glömma det val som varit. Men det går inte att undvika hur valet utfallit och då inser man att de två största partierna krymper och småpartierna växer lite grand med undantag av MP. Vid sidan om har SD lockat till sig de som inte gillar de gamla partiernas ständiga maktkamp och löften som aldrig infrias. 

MP får en tung väg tillbaka för att återupprätta förtroendet hos de kvarvarande sympatisörerna, det går inte med nuvarande ledning. För något år sedan låg grönt tänkande i tiden, men så började invånarna inse att det vi gör i vårt land för miljön fördyrar det vi behöver. Så sakta har oron över ekonomin blivit starkare än över en kommande klimatkatastrof.

Naturligtvis måste vi vara rädda om vår miljö, men det kan vi vara utan att det kostar en massa pengar. Det fungerar nämligen så att när vi låser oss för miljöavgifter, miljöskatter och förändrar vårt sätt att transportera både människor och det gods som hamnar på affärernas hyllor, är det en dyrbar omställning som måste betalas och det får alla vara med om, både fattig och rik. Nu är det de sämst ställda som måste hjälpas, miljön får vänta så länge.

Det är inte Internet som sprider de oroliga tankarna, det fungerar som det gjort för SD genom mun till mun metoden. Att folk börjat prata om vad som är fel i vårt samhälle. Nu har det börjat pratas om en kommande lågkonjunktur och många människor riskerar att mistat sina jobb. Ändrade köpvanor rör än så länge bara marginellt om i grytan men många bäckar små gör en stor å som man sa förr.

Att tvingas leva på a-kassa eller sjukbidrag betyder försakelser av det som tidigare setts som någonting naturligt. Men det som det tänkts minst på är att som  vårt samhälle fungerar i dag, ställs allt på huvudet. Om de gamla bilarna som är en nödvändighet för otroligt många, hur skall då vårt samhälle kunna fungera? Barnen skall lämnas på dagis för att sedan åka vidare till jobbet, en omvänd procedur händer vid dagens slut, men då måste det också handlas och barn skjutsas till fritidsaktiviteter. Hur många av dessa där en övervägande majoritet inte är speciellt högavlönade kan kunna tänkas ha råd med en ny el- eller hybridbil för flera hundra tusen kronor?  

Naturligtvis vill inte folk tänka på att det kommer sämre tider, ändå är det nu som människorna måste gardera sig. Det gäller att inte ha höga fasta kostnader, de unga borde tala med fattigpensionärer om hur de kan överleva på vad de anser som fickpengar de kan bränna på en krogkväll. För en majoritet av de äldre pensionärerna är till och med tevelicensen en kostnad som kräver att det dras in på nödvändiga saker. När den skall betalas är det gröt som gäller och kanske någonting rödmärkt till halva priset.

Såg en löpsedel där det stod att fet mjölk kan motverka stroke och hjärtproblem, men mjölken är i dag alldeles för dyr för många pensionärer, till och med ost hör numera till lyxvaror. Det är först när inkomsten är låg som folk inser hur dyrt allting blivit och det är tyvärr vad många har att se fram emot inom en snar framtid. Utvecklingen kan inte våra politiker göra någonting åt, bara försöka anpassa sig till de nya förhållandena.

Med det instabila politiska läget kommer det att bli oerhört svårt om lågkonjunkturen slår till redan nästa år. Många bankekonomer ser att avmattningen redan börjat men vi är helt i händerna på vad som händer i vår omvärld. De som upplever det som att  vi har en politisk kris nu, är det ingenting mot hur det kommer att bli när svångremmen måste dras åt och statens kostnader skäras ner på kort tid. Det kommer inte att finnas utrymme för en långdragen process, det gör det hela bara mer smärtsamt för alla inblandade.

Finns det då någon lösning på det här om lågkonjunkturen slår till? Knappast någon politisk i alla fall med det låsta läget med två konkurrerande block och den som råkar sitta i regeringsställning helst vill bli av med den så fort som möjligt. För vem vill regera när det bara handlar om att skära bort kostnader där det gör minst skada för svenska folket. Under åren som gått skulle det ha trimmats lite här och där för att minska vår byråkrati, i värsta fall kan det bli en fråga för de makthavande att kalhugga den snårskog av byråkrater inom statliga verk med mera som växt upp under åren.

Många ekonomer och experter av alla de slag har försökt hitta lösningar på de problem som uppstått genom snedvriden inkomstfördelning. Till och med rikaste är oroliga att sötebrödsdagarna är över och att deras pengar i ett nafs kan bli värdelösa. Det är ju egentligen inte reda pengar de har, deras förmögenheter finns till största delen investerade i fastigheter och värdepapper, men de betalar inga räkningar om de tillgångarna tappar i värde eller blir värdelösa.

Kanske blir det som många förutspått att ländernas befolkningar måste dela på de pengar som kommer in till den gemensamma kassan. Det är ju inte frågan om högteknologiska maskiner och robotar tar över många av jobben, utan hur snart det kommer att hända. Vi har alltså inte bara en lågkonjunktur att oroa oss för utan också den tekniska utvecklingen. Det kommer inte att bli lätt att vara människa i framtiden och inte politiker heller för den delen.

Hursomhelst har svenska folket fått blodad tand, nu har de insett att det politiska etablissemanget sannerligen inte har den makt de trott sig ha. I slutändan är det folkviljan som styr, men för att få våra politiker att inse det har det varit en lång tröttsam transportsträcka, som skapat den irriterade stämning som finns hos alldeles för många av invånarna. Det är dags att göra om riksdagen till en liten församling som tvingas enas om vad som är bäst för invånarna, inte vem som skall bestämma.

Så här i efterdyningarna efter valet som inte skapade några svallvågor precis, känns det på något sätt som att svenska folket blivit lurade på konfekten. Precis som vanligt kanske jag skall tillägga, för det är ju inte att se till folkets bästa de rivaliserande partierna slåss om, det är makten. Det är just det som har pulvriserat vår demokrati, svenska folket har ingen påverkan på de beslut som fattas.

Hörde ett kommunalråd med en suck säga att nu måste vi få ihop en ny majoritet igen. Det börjar behövas många partier för att få ihop en majoritet numera på de orter där det forna stora partiet tappat sympatisörer. När rikets största parti inte kan locka mer än en fjärdedel av väljarna, inser man att det politiska maktsystem vi har nått vägs ände. Åtminstone på kommun och regionnivå skulle personval oavsett partitillhörighet vara att föredra, framför de inkompetenta personer partierna nominerar.

Det styrelsesätt vi har är enormt dyrt och fruktansvärt tunggrott, man brukar tala om att saker dras i långbänk, men det vi har skall snarare liknas vid en lus på tjärad sticka. Komplicerade problem skjuts över på en utredning som när den är klar efter ett par år får kastas i papperskorgen. Men problemen finns fortfarande kvar och det blir till slut som att skjuta ett berg framför sig.

Det blev inte den framgång media och SD hade tänkt sig och det slog mig att SD skall njuta av  framgången så här långt, det är nu vägen utför har börjat. Att jag är så säker på det är den vågmästarroll partiet nu har och om de ställer sig på Alliansens sida och det beslutas om försämringar för arbetslösa och sjuka, är det många av partiets sympatisörer som drabbas. Det är ju de som känner sig orättvist behandlade och vill hämnas som gjort partiet så stort.

Om inte SD kan få igenom några förbättringar, kommer alla dessa som känner sig orättvist behandlade att visa sitt missnöje mot partiet. Det stora problemet som inte våra politiker vill tala om är att alldeles för många blivit fattiga och upplever det som att de politiska makthavarna inte bryr sig om att de tvingas leva under bedrövliga levnadsförhållanden. Den politiska överlevnaden hänger på att laga det skyddsnät som först Göran Persson sedan Alliansen trasade sönder.

Att många fick kalla fötter i valets slutskede och röstade på Socialdemokraterna kan man förstå, det är det parti som är tvingat till att radera ut orättvisorna, annars blir de ett småparti som alla andra. Det budskap Kristersson kom med före valet tilltalade de med feta plånböcker, men knappast de som jobbar under vidriga förhållanden inom vården och riskerar att bli utbrända. Och det är många som är på fallrepet på grund av personalbrist och politiska ledningar som inte vet vad personalpolitik innebär.

Hur det skall kunna rättas till av en regering är för mig ofattbart, det räcker inte att lova pengar till verksamheterna, våra regioner måste förändras i grunden och befrias från politisk ledning. Om inte personalen får inflytande över sina arbetsplatser, hjälper inga pengar i världen. Vad de anställda vill är att behandlas som människor, inte som någonting nödvändigt ont.

Samma problem finns inom skolan och polisen som drabbats av administrativa uppgifter i den byråkrati de offentliga verksamheterna blivit. När övriga världen går mot en minskning av administration med hjälp av Artificiell Intelligens, gör politiska ledningar tvärtom. Viss dokumentation är nödvändig, men den skall vara ett minimum för att inte inkräkta på yrkesutövandet.

En gång i tiden fanns det skillnader mellan de politiska partierna, men numera är det lika svårt att skilja partierna budskap från varandra som formen på alla nya bilar. Nu kanske nån tycker att det är en dålig liknelse, men om man frågar visar det sig att nästan alla inte kan skilja bilmodellerna åt. Det var betydligt lättare förr, men då fanns ju inte heller så många bilmärken att känna igen. Märker hos de äldre att problemet är detsamma inom politiken, partiledarna vet de vilka de är, men resten är en grå massa de inte vet någonting om.

Kanske är det här medvetet inom politiken, de flesta med politiska uppdrag är ju faktiskt statister som kallas in när det är dags att säga ja till de mest idiotiska förslag. Det gäller att helt sakna samvete när det visar sig att besluten orsakat enorma problem för medmänniskor. Nu ser de för all del inte de människor som drabbas, bara staplar eller tårtbitar över hur många som drabbats. Eller saknas helt sådan statistik?

Visst har många visat sitt missnöje i valet, men vad har de revolterat emot? Tja, vem vill ha ett människofientligt samhälle, som blivit det genom att de politiska partierna hyllat arbetslinjen. Vad arbetslinjen går ut på är att tvinga folk i arbete, till och med svårt sjuka, halta och lytta. Eftersom människor upplever att personer i deras närhet drabbas, inser de att samma sak kan hända dem. Att alla har samma värde var grunden till det som skapades en gång för länge sedan, men politiska beslut totalt struntar i.

Att ha klättrat upp på den politiska karriärstegen har inneburit att ha sitt på det torra livet ut, men plötsligt kastas de politiskt aktiva in i en omskakande förändring där det inte finns någon status i att vara politiker. Tvärtom ses många politiker som de lägst stående i näringskedjan, endast ett fåtal skulle klara av att försörja sig på den öppna arbetsmarknaden.

Blev valet en fråga om att vi vet vad vi har men inte vad vi får? jag tror det eftersom Kristersson knappast gjort sig känd för att vara empatisk med de som har det svårt. Hans meritlista och uttalanden under åren blev till slut det som antagligen spolierade statsministerplanerna. Hellre en gammal svetsare som inte kan debattera än en politisk broiler som inte vet vad ett knegarjobb eller vara långvarigt sjuk innebär, var det en som sa i dag. Han hade ändrat sig i sista stund i riksdagsvalet, men inte i kommunalvalet.

Om verkligen Centern och Liberalerna menar allvar med att ta ansvar för landet och dess invånare får vi se. Socialdemokraterna har ett rykte om sig att köra över sina samarbetspartners, om de inte tänker om så kommer vi knappast att få en fungerande regering. Hursomhelst sjunger vårt politiska styrelsesätt på sista versen, vad som kommer efter har vi inte den blekaste aning om än så länge. Kanske enda utvägen är att införa en statlig grundlön så snart som möjligt, eftersom vi snart kommer att få se jobben minska.

Hade tänkt ta det lugnt och läsa böcker, ett sätt att rensa bort allt som rört sig i huvudet senaste tiden. Men så plingar det oupphörligt i telefonen och den eller den har åsikter om hur valet kunde bli som det blev. Ja, egentligen vet vi inte hur det gått, det får vi vänta på några dagar.

Valrysaren är som sagt inte klar än, men det som nu händer med vårt land får mig att tänka på texten i den gamla melodin Pessimistkonsulten, det spelar ingen roll vad vi drömmer om, det går åt helvete i alla fall. Om någon funderar varför, är det bara att läsa vad Anders Borg och Göran Persson skrev i valspurten, det hjälpte varken Kristersson eller Löfven, men det skrämde skiten ur många.

Dansen runt Guldkalven är tydligen över, nu är det en fråga om hur djup svackan blir när konjunkturen vänder neråt. I och för sig ingen brilliant förutsägelse, den finansiella oron har funnits en tid och nu försöker många sko sig så länge det går. Även utländska experter har lagt sig i och det är okej, vårt lands politiker brukar ju ha åsikter om andra länder och hur de sköts. Men precis som många invånare, har många av de utländska experterna noterat att vi knappast fungerar som en demokrati längre.

Vad vi har är ett försök att bevara någonting som är lika gammalt som gatan, det politiska maktsystemet. Att vara politiskt korrekt är ingenting annat än att hålla varandra om ryggen för att försvara det styrelsesätt vi har, trots att det bevisligen inte längre fungerar. Under åren har det här förödande styrelsesättet kunna fortsätta tack vare ett kontrollsystem, som håller invånarna på mattan, det är sannerligen inte demokratiskt.

Med svaga regeringar har statliga verk och verksamheter styrts av politiskt tillsatta ledningar, ingen har haft det övergripande ansvaret. Vad som våra politiker kommer att bli tvingade till genom att invånarna nu inte accepterar att allt rullar på som vanligt, blir att skära ner på statliga verk och att det sker en decentralisering av besluten. Riksdagen skall inte kunna fatta beslut som påverkar människor i glesbygd, de vet inte ens vilka problem dessa människor brottas med. Dagens politiker utgår från vad som finns i storstäder och drar alla över en kam.

På sätt och vis är jag besviken över att MP lyckades klamra sig kvar i riksdagen, det är ett parti som orsakat de svaga grupperna smärtsamma kostnader. Vad de helt misslyckats med är att se vad som är bäst för vårt land, det är inte miljöskatter av alla de slag, inte heller bevarandet av utrotningshotade rovdjur. Har ingen tänkt på att bevara rovdjur är någonting som helt kan urarta och bli en plåga för stora delar av vårt land? Vad beslut påverkat är att precis som så mycket annat är att ändra på vad tidigare generationer sett som ett problem.

Jag tror ingen säger emot om att okunskap och oförmåga att läsa av verkligheten gjort att det de senaste fyra åren skapat fler problem än som lösts. Tandlösa regeringar som släpar sig igenom en mandatperiod genom kompromisser är inte svenska folket betjänt av. En mycket stor del av invånarna har markerat att nu jävlar får det vara nog genom att rösta på SD. När Löfven och Kristersson försöker hålla skenet uppe jublar flera småpartier och tror att just deras löften lockat väljare. Glöm det, det här valet har handlat om misstroende mot hela det politiska maktsystemet, så fortsättning följer.

Nu väntar det verkliga eldprovet för SD, att skrapa ihop folk till de mandat de fått. Men kan någon gå från KD till SD, varför inte de som mistat sin plats när MP gjort ett uselt val. Knappast de islamister MP har inom sina led, men det finns ju de som ser politiken som ett välbetalt jobb. Ideologier i alla ära, men pengar behövs för att överleva i vår tuffa värld.

Där det rörts om mest i grytan tycks vara ute i landets kommuner, de gamla partierna har inte alls hängt med i den ilska som vädras i gatans parlament. Driftiga personer har sett att de gamla partierna levt i sin egen lilla sandlåda och effektivt skrämt bort de som försökt ta sig in och rasera sandslotten som byggts. För att ett nytt parti i en landsortskommun skall kunna få inflytande, är det bara att tala om vad de styrande totalt missat och det räcker långt.

Vad man ändå kan utläsa av valresultatet så här långt är, att de svaga grupperna är de som påverkat valet mest. Kan inte se någon som helst anledning till att V fått det stöd valresultatet visar. Vad partiet lovat är någonting som de aldrig får vara med om att genomföra, den politik partiet för skall mer ses som en religion. Men var och en blir salig på sin tro.

Så där är vi nu, oavsett vad som händer framöver kan en stor del av svenska folket känna sig grundlurade. Men det betyder att det kommer att bli ännu mer kaosliknande framöver förstås, men skit samma om det ändå kommer att gå åt helvete.

Valdagen är här och svenska folkets dom över hur vårt samhälle blivit kommer att kunna avläsas. Vad våra politiker lovat i stridens hetta är inte vad många hoppats få höra, men det har gett utrymme för nya partier att växa fram. Med rätt personer i ledningen som har rykte om sig att kunna få saker och ting gjorda, finns det stora möjligheter att ett parti i tiden som ser till invånarnas bästa, blir större än S, M och SD.

Politik är att kunna gå balansgång på slak lina och hålla sig kvar trots att det blåser, det är bara att gå tillbaka i tiden för få det bekräftat. Jag minns att alla plötsligt skulle vara feminister, inte i själ och hjärta, ord och handling, men i alla fall. Genusperspektivet skulle genomsyra vårt samhälle. Vad som blev av det var HEN, så naturligtvis var det bara ett spel för galleriet, det är svårt att lära gamla hundar sitta. Titta bara på Svenska Akademien.

Frugan ropade under partledarduellen igår att jag skulle komma och titta. Jag blev tvungen att sätta mig i fåtöljen annars hade jag ramlat omkull av skratt. Löfven stod där som en tjärstubbe, den andra statsministerkandidaten pratade med stor inlevelse med händerna. Kristerssons framträdande upplevde jag som feminint, eller kanske snarare som en toffelhjälte. Bakom den fasaden har han visat sig sakna empati för både pensionärer och de som av skilda anledningar inte kan jobba och som till övervägande delen är kvinnor. Den mannen är en gåta.

Efter den varma sommaren påpekar partierna att klimathotet är viktigast och åter igen glömmer våra politiker bort vilka de representerar, nämligen människorna som bor i vårt land. Om inte de akuta problemen för människorna är viktigare än en kommande miljökatastrof, kan det bara sluta i katastrof på annat sätt. Allt hänger ju ihop med solens kretslopp runt ett jordklot som misshandlats i jakten på makt och pengar. Tro aldrig på människor som säger sig kunna förändra det genom skatter, avgifter och åtgärder i vårt lilla land.

Efter valet kan vi oavsett vilket block som utropar sig till segrare, se fram mot en tid då oppositionen kommer att motsätta sig de flesta förslagen. Vågmästare blir SD som även om de hålls utanför, framstår som det parti som har landets framtid i sina händer. Ja, åtminstone närmaste månaderna. Partiet är tillräckligt stort för att kunna skapa oreda inom politiken, för att få till ett majoritetsbeslut eller att sätta ihop en regering, gäller det att stryka SD medhårs, annars ... Ja, riktigt så enkelt är det inte, det är ju att bevara det politiska maktsystemet det handlar om.

Hörde en gammal Socialdemokrat säga att det som nu händer inom politiken, hade han inte ens kunnat drömma om. Nåja, den som ärligt rannsakar sig själv förvånas inte över att de två största partierna inte längre lockar väljarna, vårt politiska maktsystem är inte skapat för invånarnas bästa och behov, det har många kommit underfund med.

Vårt föråldrade styrelsesätt skulle ha reformerats samtidigt som det gamla industrisamhället gick i graven. De politiska samhällsexperimenten som regeringen Bildt satte igång i början på nittiotalet har haft katastrofala följder för vårt land. Samma sak med Göran Perssons sanering av landets och bankernas urusla ekonomier. Om man ändrar på någonting måste man också vara medveten om att många saker påverkas, i många fall sådant ingen räknat med.

Det är ingen tillfällighet att vårt land nu står inför problem som inte kan lösas av våra politiker. Frågan är om någon kan göra det överhuvudtaget, det är lite som ett X2000 tåg som rusar fram i full fart utan bromsar och vi vet att rälsen tar slut. Så är det tyvärr även med den ekonomi som nu går på högvarv och alla "fartblinda" riskerar att mista vad de lånat ihop till.

Det sorgliga är att alla står som förlorare när högkonjunkturen är över för den här gången. Om man som jag kommit upp i åren har det varit en bergochdalbana sedan början på sjuttiotalet. Nu behöver de politiska makthavarna inte devalvera vår stolta valuta som vi äldre fått vara med om, nu sköter andra om det och vi vet inte ens vilka de är.

När ett lands valuta blir svagare finns en anledning till det, men även i det fallet förblir vi helt ovetande. De som sätter värdet ser längre fram än det som finns i landets kassakista i nuläget, vårt land har skjutit ekonomiska problem framför sig i många år. Har läst både artiklar och böcker för att hitta fördelar med nya skatteuttag och skattesänkningar och kommit fram till att de enda som fungerar är att helt slopa skatterna för de sämst ställda. Istället för att höja skatter är det effektivare att jaga onödiga kostnader i form av byråkrati. Det ger en omedelbar effekt på den ekonomiska tillväxten. I det stora hela är de rikas konsumtion en droppe i havet, de ser till att pengarna förökas istället.

Att de gamla ekonomiska teorierna inte längre stämmer beror till stor del på snedfördelningen av pengar. Det är lite som en kortspelshaj som skinnar alla på pengarna, det finns en gräns vad han kan vinna. Till slut står han där utan att kunna få tag på några att skinna, då hjälper det inte hur duktig han är eller hur mycket pengar han har att spela med.

Den högkonjunktur vi haft en längre tid är till största delen konstgjord eftersom det mesta av konsumtionen skett med lånade pengar. Det finns till och med människor som tvingas ta ytterligare lån för att kunna betala räntorna. En räntehöjning eller att staten sparar in på ränteavdraget kan vara spiken i kistan för många.

Det välstånd våra politiker så gärna talar om gäller inte alla, en mycket stor del av befolkningen lever under svåra ekonomiska förhållanden. Just oförståelsen för att inte alla har samma förutsättningar har skapat de motsättningar vi nu kan se. Det våra politiker genom att se i sina egna bankkonton anser att alla har råd med, kan vara en fråga om mat på bordet för alldeles för många. Och det är skillnaden i levnadsvillkor som kommer att tvinga våra politiker till att skapa ett rättvisare samhälle.

Till alla de som säger sig älska sitt arbete, men arbetsgivaren dödar glädjen kan jag ge ett ord på vägen med ett citat av John Ruskin: Om man med glatt mod fullgör sin plikt skall man sluta med att älska den.