Den första tanken som slog mig efter att ha satt mig ner med en mugg varm choklad bredvid var: Vet vi överhuvudtaget hur människor fungerar? De flesta fungerar sorgligt nog som robotar, eller snarare gör allting av gammal vana. Morgonrutiner som om de blir störda påverkar resten av dagen, samma sak med plötsligt uppdykande och irriterande problem, allt skall gå sin gilla gång, annars ...

Ofta hör man någon säga: jag hade räknat med att göra någonting helt annat, men det sprack. Inte så konstigt med det, det går nästan aldrig som man tänkt sig. Det här har gjort att många människor blivit självcentrerade, det egna jaget tar upp en stor del av tänkandet. De ser inte sig själva som egoister, så långt tänker de inte ens.

Det är ett bra tag sedan nu, men det har faktiskt hållits skrattkurser i vårt land. Skulle behövas ännu mer i dessa eländes dagar då till och med vädret slår ner humöret. Kanske är det verkligen så illa att svenska folket glömt bort att skratta, många skulle behöva skratta åt sina egna dumheter, inte minst våra politiker. Enbart Kristersson skulle om inte det han säger är ett allvarligt hot mot många av landets invånare, kan ses som ett enda stort skämt.

Hans sätt att uttrycka sig har retat upp många, men kanske mest att han tror sig var lämpas att vara landsfader. Eller som en tidigare partikamarat sade, jag kände honom innan han började utmåla sig själv som ett helgon. Vad han menade med det får andra fundera över, men många underliga saker har han varit delaktig i, så någon gloria passar knappast på hans huvud.

Naturligtvis är det svårt att hitta en politiker som inte har ett eller flera lik i garderoben, det är av den anledningen vårt politiska styrelsesätt är alldeles åt helsike. Vi är bara människor var det en politiker som försvarade ett vansinnigt beslut med, men då skall de inte heller ha viktiga maktfunktioner som kan påverka invånarna. Svenska folket har inte råd med att de politiska företrädarna gör misstag.

I en tid då nya politiska vindar börjat blåsa passar inte heller Moderaterna in i den framtida bilden. De båda regeringsperioderna blev inte alls som de tänkt sig, men de trodde ju blint på att svenska folket med ett arbete kunde köpas och göra partiet till ett statsbärande. De räknade aldrig med vad konsekvenserna skulle bli för alldeles för många, till och med sympatisörer drabbades och blev före detta.

Ingen kan påstå annat än att Moderaterna är ett höginkomsttagarparti som med alla medel ser till att de som redan har skall få ännu mera kvar, det vill säga genom att betala lägre skatt. När de rika talar lyssnar inte minst Moderaterna. Lägre skatt innebär nämligen att dessa personer kan ta ut högre löner, men problemet är att med de årslöner de har, måste man lägga ihop åtskilliga årslöner för pensionärer och de med permanent sjukbidrag, för att komma upp till det en enda person tjänar på ett år.  

Vad inte våra politiker räknat med är att svenska folket skulle börja opponera sig emot de skapade orättvisorna, men alla orättvisor har fungerat som droppen som urholkar stenen. Det räcker inte längre att justera ekonomiska orättvisor med ett par hundralappar, nu är det tusenlappar som gäller och det rubbar inte minst de politiska cirklarna.

Senaste valet visar med all tydlighet att invånarna fattat galoppen, tyvärr läggs röster på partier som aldrig kommer i närheten av en riksdagsplats, eller en plats inom kommuner och landsting. Lär sig svenska folket att rösta med hjärnan istället för hjärtat, kan det bli intressant framöver. Kanske det till och med blir så att de traditionella partierna måste ta till sig och titta närmare på vad som intresserar allt fler invånare.

Om inte alla tecken slår fel blir det sakfrågorna våra politiker måste ta tag i och det finns många viktiga sakfrågor som invånarna anser viktiga. Det betyder att de som kommer hårdast i kläm i första hand blir kommunal- och landstingspolitiker. De lokala problemen är betydligt lättare att sätta fingret på och det är därför missnöjet har växt överallt ute i landet. Till och med i en storstad som Göteborg.

Skulle inte förvåna om krav ställs att kommunerna och landstingen öppet måste redovisa vad skattepengarna går till. Det skall vara möjligt i dag för den som vill gräva i finanserna, men det har inte "vanligt" folk tid med. Däremot kan de precis som våra politiker läsa statistik i form av färgglada staplar och tårtbitar, där de utöver de normala kostnaderna kan se hur mycket det kostar invånarna att ha folk anställda för att ge dem den service de betalar för. Det har inte invånarna en aning om i dagsläget.

Noterade som hastigast att SD ställer sig bakom M och KD i den omröstning som skall göras i morgon. Det verkar som om Åkesson börjar få panik, annars skulle han aldrig ställa sig bakom Kristersson. Röstas Kristersson ner i morgon har SD valt sida och kommer knappast att få vara med i gemenskapen under lång tid framöver. Sunda förnuftet säger att det enda parti som skulle tjäna på ett nyval är Socialdemokraterna och plocka väljare från SD. Det är naturligt om de missnöjda som röstat på SD tröttnat.

Har en känsla av att Socialdemokraterna är det parti som tvingas ta skeden i vacker hand och föra den politik partiet en gång utgick ifrån, att sätta människorna i första rummet. Att partiet blir det som skär ner på onödiga verksamheter som bara kostar pengar. Det skydd vårt politiska styrelsesätt skapat har blivit lika ihåligt som trygghetsförsäkringarna, det är den politiska existensen som står på spel.

Zacharias Topelius skrev en gång:  Akta dig väl att såra din nästa. Är såret djupt kan det ej alltid läkas och upphör då heller aldrig att svida. Och det är ju exakt vad de politiska misstagen handlar om, alldeles för många människor har allvarligt sårats av politiska beslut.  

Man kan ofta läsa att äldre människor överges genom den digitalisering som inte är vad folk önskat sig utan tvingas anpassa sig till. Ur miljösynpunkt och för att spara på våra naturresurser kan papperstidningarnas sorti ur våra liv ses som en fördel, men det drabbar även en mycket stor del som inte kan ta del av det som kan läsas på digitala medier.

Naturligtvis borde man tänkt på att äldre människor skulle få det svårt att hänga med, de har växt upp med papper och penna, många använder fortfarande huvudräkning istället för en kalkylator som var rätt ovanliga när de växte upp. Säg den expedit som idag kan räkna ut växel i huvudet, de trycker på en knapp så är det klart. Varför då anstränga sig att räkna ut det i huvudet.

På något underligt sätt väcker det misstanken om att den försämrade skolan, ständiga försök att begränsa yttrandefriheten betyder att våra politiker börjar känna flåset i nacken. Hur skall de kunna kräva mandat att bestämma över invånarna när de inte vet mer än folk i gemen. De har helt enkelt en intelligens som speglar ett genomsnitt av befolkningen i vårt land. Skulle vara intressant om de testades mot femteklassare trots den låga utbildningsnivån vi fått.

Många politiker har tagits på sängen när folk tittat på sakfrågor istället för idéer och visioner om hur vårt samhälle skall utformas. Ett enda parti har hållit fast vid en sakfråga som det visat sig överensstämma med hur många ser på det som hänt med vårt land. Fler tillkommer hela tiden i takt med att samhällen förändras och kulturkrockar ställer till det. Om inte den sakfrågan varit viktig för många hade det visat sig vid valet.

Det finns så många sakfrågor för våra makthavande politiker att verkligen ta itu med, att det inte finns utrymme för egna förslag. Just nu snurrar hjulen och våra politiker gnuggar händerna och vill använda pengarna till saker som definitivt inte gynnar invånarna som helhet. Förhoppningsvis omedvetet har beslut fattats som påverkat alldeles för många på ett förödande sätt, det är de negativa besluten som skapat det instabila politiska läget, inte invånarna.

Vad våra politiker beslutat om och räknar med skall komma är ett elintensivt samhälle, hur de smarta maskinerna, robotarna och elbilarna skall kunna matas med den nödvändiga elen räknar man med skall lösas efter hand på ett smidigt sätt. Så tänkte man också om en kommande åldrande befolkning, som debatterades för tjugofem år sedan. Nu har vi det, men det löste inte sig självt som våra politiker trodde.

Har full förståelse för att våra politiker skulle vilja dra ett streck över det som hänt sedan 2015, kanske till och med längre tillbaka. Vet inte om ni hört talas om Snedtänkt, en grupp som finns på nätet. Här platsar i alla fall våra politiker in, ingenting har kunnat visa sig vara mer snedtänkt än hur våra politiker tänkt. Om de tänkt överhuvudtaget, vilket är en skrämmande tanke.

Nu önskar säkert många att de skulle byggts en mur runt vårt land precis som Trump vill, men istället stod vår statsminister och sa att vårt land inte hade några murar. Hit var alla välkomna enligt alla partier utom ett enda. Vem hade lovat våra politiker att yttra någonting sådant? Det är så man måste se de motsättningar som blivit resultatet av flyktingmottagningen. Vad jag kan förstå är deras egna fattade beslut egenmäktigt förfarande och därmed brottsligt. Det finns många saker våra politiker drivit igenom som måste anses som brottsligt, men när skall de ställas till svars för sina handlingar och av vem?

Det finns en mening med allting brukar man säga och kanske var det meningen att våra politiker skulle visa upp hur lite det vet om hur allting fungerar. Det hjälper inte att i efterhand säga att de inte kunde ana att det skulle bli som det blev, men då skall de inte heller tala om för svenska folket hur de skall tycka och tänka. De enorma problem som skapats har lämpats över på invånarna som en het potatis. Det är makthavarnas förmynderi som retat många, de har ingen som helst rätt att styra över invånarna, de skall se till att allt fungerar.

Man ser flera länder försöka blockera de sociala medierna och det kan man förstå, glöm teve och radio det är på nätet det går att läsa bara sekunder efter att saker har hänt. Politikers uttalanden, fadäser de gör sprids över hela landet, det skydd våra politiker hade under industrisamhällets dagar är borta för länge sedan, men de har inte fattat det. De är lika sårbara som de som drabbats av Försäkringskassans omänskliga bedömningar, men de drabbade kan slå tillbaka genom att rösta bort de som orsakat deras problem.

Vad som kommer ut av det här är svårt att säga, men de gamla etablerade partierna har skapat ett monster som de får svårt att besegra. If you can't beat them, join them är ett bevingat uttryck och det är väl där vi hamnar efter många om och men. Två halvstora partier som inte vill samarbeta med varandra och som till sin hjälp på vardera sidan har små partier som kämpar för sin överlevnad, kan inte streta emot hur länge som helst, för då hotar ett förnedrande nederlag.

Spärren till riksdagen måste höjas till det dubbla mot i dagsläget, vilket skulle gallra bort de partier en majoritet av invånarna inte vill skall ha någonting att säga till om. Det skulle kunna leda till att högst fyra partier blir kvar och riksdagens ledamöter kan reduceras med två tredjedelar. Vad det innebär i inbesparing av partistöd med mera kan alla räkna ut.

Jag förstår de som säger att de inte vill att varken SD eller V skall ingå i en regering, det är två ytterlighetspartier med många lik i garderoben. Men SD har stöd av runt en femtedel av svenska folket och om de andra partierna skall fortsätta kriga om makten, finns risk att SD blir landets största parti. Är det inte dags att skrota vårt föråldrade och korrupta maktsystem och skapa någonting som är i takt med tiden? Det är inte de än så länge största partierna och verkar inte heller bli det. Politik handlar inte om styrkeförhållanden, det handlar om ödmjukhet att få för folkets talan.

Valet i Amerika fick likheter med vårt eget, precis som Kristersson ser Trump en förlust som en seger. Men visst märks det att det går rent ut sagt dåligt för de politiska partier som försöker hålla sig på mittlinjen, men de övriga har inte heller någonting att hurra över. Fem partier som över nittio procent av väljarna inte vill ska ha något inflytande men ändå envist kämpar för det måste ses som tomma tunnor bullrar mest.

Nåja, de båda största partierna har inte heller någonting att skryta över, det är alldeles för många som inte sympatiserar med deras politiska budskap. Det sägs att alla dessa partier som ständigt pockar på uppmärksamhet är garanten för vår demokrati, men demokratiska beslut var det länge sedan som fattades i vårt land. De majoritetsbeslut har fattats under många år kan bara ses som styrkedemonstrationer och har ingenting med demokrati att göra. Tycker att de stora partierna borde inse hur små de egentligen är när de måste ta hjälp av småpartierna.

Man märker tydligt att det gått så långt att de politiska makthavarna och väljarna hamnat på kollisionskurs och protesterna börjar till och med nå upp till beslutsfattarna. Eller snarare de som lojalt ställer sig bakom sina partiledningar, många av dem har ingenting att falla tillbaka på om de mister sina välavlönade platser som förtroendevalda. Det är otroligt många som är beroende av att partiet håller sig kvar över riksdagsspärren, men också att kan behålla sin plats i kommunalfullmäktige eller inom landstingen.

Om SD lyckats med en sak utöver att dra till sig över en miljon sympatisörer, är det att sno platser i de församlingar de traditionella partierna sett som självklara. Naturligtvis avtrubbas lojaliteten hos de som mister sina platser och förpassas till en anonym tillvaro. Kan förstå de politiker som funderar på att hitta sin plats hos SD  (eller redan gjort det) eftersom  SD har och har haft svårt att fylla sina stolar. Vem kunde ens ana det för femton år sedan.

Eftersom många har politiken som yrke har deras roll som företrädare för sina väljare helt kommit i skymundan. Det gäller att i första hand säkra sin egen plats, så det måste till att slicka rätt rövar, det vill säga partiledningarnas. Det i sin tur för med sig att partiledningarna hela tiden tror sig göra rätt eftersom ingen säger emot.

Det stora problemet är de som biträder våra politiker, det är de som skulle ha uppfattat varningssignalerna. De skulle varit ute i affärer, på gator och torg för där skulle de hört vad svenska folket anser vara viktigt. Men alla dessa rör sig inom samma krets och försöker norpa åt sig idéer andra partier har att komma med. Eftersom alla partier är lika vilse i pannkakan har vi hamnat i den situation vi nu är.

Att Gudrun Schyman kastat in handduken är ingen överraskning, hon har insett att den traditionella politiken är körd. Framtiden kommer inte att handla om politiska visioner och reformer, utan sakfrågor som är viktiga för invånarna och problematiska för makthavarna. Eftersom de flesta politiker inte vet vad invånarna vill ha, blir de tvungna att ta skeden i vacker hand och lyssna på vad invånarna anser vara viktigast.

Som de flesta kanske märkt lunkar vårt land på trots avsaknaden av en regering, det är nämligen så fiffigt system vi har att den uppbyggda kontrollapparaten gör att våra politiker egentligen är överflödiga. Så var det knappast tänkt att det skulle bli, byråkratin skulle fungera som ett skydd att kunna bevara vårt politiska maktsystem.

Vad det lett fram till är att våra politiker skapat sitt alldeles egna lilla samhälle, de tror verkligen att vi alla lever i ett välfärdssamhälle. Det är därför vi återkommande får höra att vi måste slå vakt om vår demokrati och att vårt välfärdssamhälle måste bevaras. Att inte "vanligt" folk fattar vad de pratar om kan man förstå, de ser bara försämringar och hur politiska beslut kör över dem.

Partiledarna har haft fullt upp med talmansrundor och rävspel bakom kulisserna att de nu glömt bort sina väljare. Att det är svårt att bilda en regering är inte förvånande, prestige går före landet och invånarnas bästa. Det rävspel som pågår har vi fått uppleva de senaste tjugo åren, tydligast har det varit inom kommuner och landsting. Samhället och invånarna har förändrats, men de politiska partierna har envist vägrat förnya sig.

Man får en känsla av att folk väntar på att någonting nytt skall växa fram, en rörelse som är anpassad efter den moderna tid vi lever i. Orättvisor finns det gott om precis som förr i världen, det är dags att folk kliver upp på barriärerna igen. I ett land där de viktigaste funktionerna är skattefinansierade, har blandats in lönsamhetskrav som skapat ökade avgifter på toppen av de skatter som betalas in. Var och en inser att någonting kostar pengar som inte skall göra det, nämligen politiska ledningar och byråkrater som förökar sig som amöbor.

Vårt land har ett styrelsesätt där personer utan de kvalifikationer som krävs sitter i beslutande ställning som påverkar invånarna. Eftersom allt numera handlar om ekonomi, måste vi därför istället för politiskt tillsatta ha kvalificerade personer med erfarenhet av att ledarskap, organisation och rationalisering. Dessa personer behöver bara följa en enda instruktion, och det är att följa den lag som finns, att på bästa sätt förvalta invånarnas skattepengar. Vårt land måste rationaliseras vilket för med sig att politikers roll drastiskt måste förändras.

Om vårt land skall drivas företagsmässigt är det mycket som måste bort, inte minst en mycket stor del av de statliga verken. Många av dessa statliga verk har ingen annan uppgift än att tolka de beslut som fattas av EU. Det har vårt lands byråkrater varit odugliga på, de har haft fullt upp med att försvara sin egen existens.   

Jag har aldrig kunnat acceptera politiken som ett "yrke", det finns ingen utbildning för det, endast vad som många politiker själva framhåller, att de har social kompetens. Kom därför på ett citat av Richard Müller-Freinnenfels skrev en gång och som lyder så här: De flesta yrken är blott ramar, där de mest olikartade begåvningar kan få rum och inom vilka de mest skiftande typer kan verka alltefter läggning och kynne.

Det citatet passar in på politiker som är ett tvärsnitt av folket, men  när det gäller våra politiker försöker de passa in i en alldeles egen ram som skapats enbart för dem.

I dag händer det. Följer med intresse det som händer i Amerika där gubbväldet nu utmanas av inte minst en hel hög med unga kvinnor. Inom de båda partierna Republikanerna och Demokraterna är det lika illa, med alla medel försöker de gamla uvarna hålla fast vid sina prestigefyllda uppdrag. Precis som i vårt land har det inneburit att vara politiskt korrekt, det vill säga hålla varandra om ryggen för att bevara den exklusiva klubben intakt. Men nu håller den på att krackelera och kanske till och med rasa ihop.

Man brukar säga att nya vindar blåser, men de vindar som nu blåser är så oberäkneliga att det inte går att vända kappan efter vinden. Det politiska etablissemanget har målat in sig i ett hörn tack vare sina ställningstaganden, när de försöker slingra sig ur knipan förvärrar de istället sin egen situation.  Våra politiker bör noga studera utfallet av mellanvalet i Amerika, då kanske de kan se hur vindarna i vårt land kommer att blåsa.

Folk är trötta på det samhälle vi fått, den signalen borde nått alla politiskt aktiva vid det här laget. Storstädningen i Norrbotten visar att det politiska "yrket" inte alls är så säkert som det en gång var. Vid senaste valet började det röra sig på kommunal nivå lite överallt, vi kan räkna med att det kommer att visa sig även vid nästa val. Som utfallet av valet blev kan inte svenska folket ha det, eller rättare sagt det kaos som uppkommit på grund av svenska folket inte längre röstar som de alltid gjort. Men det är ju en rättighet svenska folket har så det måste tas med i beräkningarna.

Svenska folket vill inte ha en regering eller politiska makthavre på lokal nivå som tvingar invånarna att anpassa sig efter de beslut som fattas. Vad som krävs är en regering som ser till att svenska folket får bästa möjliga valuta för sina skattepengar, samma sak gäller kommuner och landsting. Så sker inte och har inte skett på många år. Och det är väl det som är våra politiska partiers stora problem, hur ska de kunna undvika att folk till sist i protest vägrar gå till valurnorna?

Vårt politiska styrelsesätt är en mycket stor orsak till att vårt land blivit som det nu är. Att det dessutom får de politiska företrädarna att framstå som patetiska löjeväckande figurer verkar de inte ens ägna en tanke. De vill framstå som handlingskraftiga som kan få saker och ting utförda, men det är inte lätt med tummen mitt i handen. Istället för färgstarka ledare upplevs partiledarna som en skock kameleonter som skiftar färg för att smälta in i omgivningen.

Vår enorma byråkrati som är skapad för att skydda den politiska makten, skapar på grund av inkompetens och bristfälliga direktiv oöverstigliga problem. I många fall vet inte de offentliga verksamheterna vad som gäller och tolkar de direktiv som ges som fan läser bibeln.

Den som skall ställas till svars när det uppstår problem som med exempelvis Försäkringskassan, är ansvarig minister. Men så är det inte när denna person sätts under press, då heter det att många är inblandade i de direktiv som getts. Är det tjänstemäns förslag som skrivs under? Men en fråga måste kunna besvaras, om direktiven är alldeles åt helsike, vem är då ytterst ansvarig för att de rättas till?

Vad som förvärrar är tidningarnas försök att skapa lockande löpsedlar, de trissar upp den dåliga stämning som uppstått istället för att försöka reda ut begreppen. Men är man ute efter sensationer, varför inte göra en utförlig artikel om Kristerssons minst sagt underliga affärer på skattebetalarnas bekostnad? Sätt rubriken: Är denna man verklig lämplig ens som partiledare?

Att lämpligheten provas och vädras när det gäller jobbet som statsminister är inte för mycket begärt. I Kristerssons fall finns många uttalanden som gör honom fullständigt olämplig att representera svenska folket och alla uttalanden och märkliga "affärer" finns att läsa på nätet. Det är av den anledningen jag fört fram att en opolitisk statsminister är att föredra, en som kan sparkas om inte jobbet sköts på rätt sätt.

I det politiska maktsystemet finns en vaneföreställningen om vad leda och fördela egentligen innebär. Ett politiskt förtroendeuppdrag innebär att på bästa sätt tjäna folket som helhet, inte en förmögen grupp som anses vara bra för landet. Invånarna tvingades ställa upp och hjälpa bankerna som var på fallrepet, nu anser bankerna att de inte är till för att hantera invånarnas pengar, de är affärsföretag som har fastställda vinstmål att nå upp till.

För de som har pengar är bankerna en osäker plats att förvara dem med den finansiella oro som finns, det är betydligt säkrare att ha dem i madrassen. Någon ränteförlust handlar det inte om tack vare den negativa räntan – som ingen räknat på vad staten förlorat i intäkter på inkomsträntor och ränteavdrag. Vad våra politiker inte fattat är att hela svenska folket får vara med och betala, till och med de sämst ställda.

Med hoten om de smarta maskinernas och robotarnas ankomst tillika med att vi kan se tecken på en ny finanskris, bråkar våra politiker om vem eller vilka som skall få bestämma. Har de överhuvudtaget tänkt över vad de vill bestämma om? Det är ingen skröna som berättas om hur människor kommer att ersättas av maskiner, men hotet om en lågkonjunktur är mera akut. Vi vet inte när det händer, det kan hända i början på nästa år eftersom allt är så oroligt. Eftersom  trygghetsförsäkringarna som fanns har trasats sönder, kan det alltså bli statens problem att försörja alla de som förlorar sina arbeten.

I kölvattnet av att människor förlorar sina jobb kommer problemen med det skuldberg som finns, det drabbar inte bara långivare och de som inte längre klarar av att betala av sina lån, det drabbar alla. Lägger vi dessutom till det stora antal som kommit till vårt land är det en omänsklig uppgift våra makthavande politiker står inför.

Handelskriget har redan orsakat skada på den globala ekonomin, inom några veckor kommer vi att kunna se konsekvenserna av Brexit. Allt sammantaget kan vi inte göra annat än att hoppas på det bästa. Först nu börjar de utanför storstäderna i England som röstade för ett utträde förstå, att det inte är som att byta kalsonger eller trosor. Men det var ju så lätt att ta till sig allt tal om nackdelarna, fördelarna däremot var det ingen som riktigt visste vilka de var. Men så är det här i världen, det finns för- och nackdelar med allting.

Det är skillnad att vakna tidigt på sommaren och till grått och trist höstväder. Om ni inte märkt det så pekar även den ekonomiska barometern på ostadigt just nu, om några dagar får vi se hur  mellanvalet i Amerika påverkar aktiemarknaden. Det kan bli lika stökigt i Amerika som här hemma när folk inte längre röstar som de alltid gjort. Vad valet tycks komma att handla om i Amerika är för och emot Donald Trump och många Republikanska politiker kan komma att svära ve och förbannelse över honom efter valet.

För och emot är våra partiledare verkligen, men det är svårt att hålla reda på vad de är för och vad de är emot. Det som var rätt tänkt för fyra år sedan skiljer sig från vad som är det idag, vilket beror på att invånarna inte bryr sig om vad som är politiskt korrekt. Kan förstå att lobbyisterna inte vet vem de skall försöka sälja in sina förslag till. Måste kännas ganska lönlöst när ingen kan bestämma någonting på egen hand utan allt måste stötas och blötas. Det som händer är ju för många som att bli lurade på andra akten av en föreställning och får gissa sig till hur det slutar.

Men orolig börjar säkert vårt politiska etablissemang bli, hela upplägget med att oavsett vilket block som vinner valet skall allt ändå vara sig likt. Visserligen vann ett block, men det räknas inte och som så ofta tidigare, har inte våra politiker ägnat en tanke åt hur invånarna tycker och tänker. För att tänka är vad en stor del av svenska folket börjat göra. De har sett vad som händer vid sjukdom och arbetslöshet, de allmosorna betalar inte ens de fasta kostnaderna för boende med mera. Den väntande pensionen vågar folk inte ens tänka på..

Nåja, en sak är tydligen säker och om det kan man läsa rätt ofta, nämligen att vi lever alldeles åt helsike fel enligt experter och att så här kan det inte fortsätta. Läser man lite mer får man  förklaringen att människorna för länge sedan passerat gränsen för hur många det skall finnas på jorden. Ju fler människor desto större problem, så teorin att fler människor genererar mer pengar och välfärd är med andra ord felaktigt.

Vårt så kallade välfärdssamhälle lever farligt, det har sedan många år levt hand i mun, den buffert som finns räcker bara några månader. Mycket av det beror på gamla synder och de akuta problemen blivit fler. Det är så illa att allting står och faller med att invånarna konsumerar och kan betala sina lån. Tidigare var storföretagen grunden som stöttade upp, nu har vi ett tjänstesamhälle vilket betyder att om konsumtionen kraftigt avtar, blir många försäljare, hantverkare och butiksanställda arbetslösa.

Ett tjänstesamhälle fungerar så länge det finns kunder som kan betala för den service tjänsteföretagen har att erbjuda. Det samhälle vi har är helt beroende av att människorna fortsätter konsumera som de gjort och helst ännu mera. Men till det som hittills konsumerats har lånats pengar och  människor världen över har tagit ut förskott på de pengar de skall tjäna längre fram. Men om jobben försvinner kommer det inte in några löner att betala tillbaka det som tagits ut i förskott.

Det fåtal som sitter på svindlande förmögenheter har insett att det räcker med lite ekonomisk oro för att det hela skall flamma upp och bli en rejäl brasa. Varje gång det blir en nedgång på börsen ges alltid lugnande besked och det rullar på ett tag till. Den senaste tiden har det blivit svårare, mycket beroende på att handelskriget nu börjat ge effekt. När man kan läsa att det kärvat till sig i Kina tror vi att det inte berör oss, men det gör det faktiskt.

Alla länder är numera en del av den globala världen vilket en del experter inte minst i Asien ser som både en för och nackdel för deras del. En mycket stor del av det som tillverkas och säljs kommer från Kina, Sydkorea, Taiwan, Indien, Indonesien med flera länder och dessa varor ersätter man inte i en handvändning med egen produktion. Om det ens är möjligt. Även om det svider just nu har Kina råd med ett handelskrig det har inte Amerika med sitt enorma budgetunderskott.

Vi är på väg in i tider där var och en är sig själv närmast, vilket lett fram till att vår värld blivit betydligt oroligare på kort tid. Det vi ser är en låsning genom att länder börjat tänka protektionistiskt vilket drabbar alla länder i slutändan. Men ser man tillbaka på historien så är det inte förvånande, stora mäktiga riken har fallit av skilda anledningar och klimatförändringar har inträffat i miljontals år.

Det som är på väg att förändra vår värld är att de unga insett att deras förfäder och föräldrar blivit utnyttjade och grundlurade. De köper inte det politiska budskapet att det måste skapas låglönejobb, de är nämligen inte till för att de unga skall kunna tjäna pengar, utan för att någon skall tjäna mera pengar genom att betala låga löner.

Både politiker och företag kallar låglönejobben för instegsjobb, det sedan är upp till var och en att skaffa sig ett bättre betalt jobb. Eftersom det är lättare sagt än gjort blir många av de unga kvar i låglönejobben. Men många av dessa låglönejobb är helt beroende av konsumtionen, sjunker den blir de av med jobben därför att de då kostar pengar, istället för att tillföra ägarna pengar.

Det synsättet kan man förstå hos företag, men efter den principen fungerar även våra offentliga verksamheter numera. Tydligen kostar lärare, sjuksköterskor, poliser med mera pengar som skulle kunna användas till annat. På annat sätt kan inte förklaras att lönerna inom dessa yrken halkat efter, och då inte minst i förhållande till våra politikers generösa lönehöjningar. Naturligtvis får det folk att tänka vad som behövs mest för att vårt samhälle skall fungera och där drar våra politiker kortaste strået.

Slutsatsen de unga dragit av det här är, att det är åt helsike fel, att de egentligen inte har någon möjlighet att påverka eller styra sina egna liv. Ur det har växt fram de nya demokratirörelserna som kräver att den som har råd måste betala och inte som nu få igenom skattelättnader. För traditionella politiker har det kommit som en överraskning, det var inte så det var tänkt att fungera. Tänk om de rika gör slag i saken och flyttar som de hotat med?

Ägarna själva kan enkelt flytta, men att flytta företag är ingen lätt procedur och frågan är vart de skall flytta. Många av de stora företagen lever på vårt lands naturtillgångar, var hittar de vad de behöver någon annanstans?  Har en känsla av att det blir de rika, banker och de stora företagen som kommer att få krypa till korset en vacker dag. De kan skaffa smarta datorer och robotar som gör jobben, men vem skall köpa produkterna eller tjänsterna?

Morgonstund har guld mund sa man förr, på den tiden drack man kaffe på fat. För det var väl den första kaffetåren som menades antar jag. Hursomhelst kom jag på mig själv att leta efter någonting positivt utöver kaffemuggen i den mörka tid vi går in i,  men kunde i hastigheten inte komma på någonting. Vi behöver ljusglimtar som lättar upp vardagen, men de gånger det händer är det som att se glöden från en cigarett glimma till men slocknar lika fort.  

Om det beror på hösten vet jag inte, men folk är surare och grinigare än i somras. Dåligt humör beror ju på någonting, den varma sommaren satte verkligen griller i huvudet på folk. Man hör till och med folk säga att den globala uppvärmningen får skynda på och komma på allvar. Hellre varmt än kallt är det inte minst många äldre som föredrar. Nåja, att folk blivit grinigare kan ju bero på det våra politiker håller på med också förstås.

Reagerade då mungiporna hängde på en människa jag känner som nästan alltid haft ett leende på läpparna. Hur är läget, är det full fart, sa jag och han stirrade på mig. Full fart, i helvete heller, sa han, det var väl nån gång på nittiotalet senast. Så kan det gå när man försöker vara trevlig mot någon.

Är det människorna eller samhället det är fel på? Kanske är det så att när ett samhälle förändras till det sämre, händer samma sak med invånarna. De unga som fortfarande har känslan att hela livet ligger framför dem slår bort den oro de lite äldre börjat känna av. De som hunnit fram till mitt i livet har kommit underfund med att den halva som förhoppningsvis återstår kommer att gå fort och inte ser speciellt ljus ut. De kan se fram emot att jobba längre också, om jobbet finns kvar eller om psyket och kroppen håller vill säga.

Men de oroar sig också för sina barn som i det hårda samhälle vi fått kan drabbas av psykisk ohälsa, till och med ta livet av sig. Det händer tyvärr och då räcker det inte att säga att det är oacceptabelt, men det är den tröst föräldrarna får. Våra myndigheter och skolans ansvariga har inte lyckats komma tillrätta med den mobbing som trasar sönder många ungas liv. De har inte ens lyckats ställa upp för lärarna så de kan jobba i en lugn och trygg miljö, kanske Försvaret skall kallas in. Att det blivit så kan helt tillskrivas politikers oförmåga att kunna ta tag i och hantera problem.

Jag är gammal och har hört våra politiker försvara det styrelsesätt vi har med en sliten klyscha att det behövs flera aktiva politiker för att värna om vår demokrati. I Amerika säger man bullshit, här säger vi skitsnack, för det är vad det är. Det är genom att det blivit alldeles för många som lever på politiska uppdrag som vår tidigare omtalade demokrati inte längre existerar.

Om den gjort det hade vårt land inte sett ut som det gör i dag där Försäkringskassans handläggare kan avfärda läkares sjukskrivningar som otillräckliga och friskförklara sjuka personer. Vi har blivit ett land som mer talar om att rädda vår miljö och utrotningshotade djur än att hjälpa de fattiga och sjuka.

Politiker har pippi på statistik, men vad de försöker bevisa med statistik är svårt att förstå, det handlar bara om siffror som hela tiden ändras beroende på omständigheterna. Det är i ytterst få fall statistik kan vara till någon hjälp att fatta långsiktiga beslut, i övrigt kan det bara ses som någonting som hänt och det vill säkert de makthavande helst glömma.

Om regeringen lyckas få ner sjuktalen och arbetslösheten med de medel som nu används blir det som att vinna slaget, men förlora hela kriget. Våra politiker måste inse att om de inte får invånarna med sig  kommer de att stå som förlorare. Sorgligt nog är det vad som är på väg att hända, men våra politiker är så upptagna av maktstriden att det inte hört hur det mullrar överallt i vårt land.

Kanske har vi sett början på det som kommer att förändra politiken när lokala sakfrågepartier knuffar undan de gamla etablerade. Att det blir ute i kommunerna som invånarna engagerar sig för de frågor som är viktiga för dem och går samman för att få till en förändring. Avgående Socialdemokrater i Norrland önskade Sjukvårdspartiet lycka till att försöka öppna upp de små sjukhusen igen. Kan inte ses som annat än en spydig kommentar, de har redan bränt alla broar så det finns ingen väg tillbaka.

Kanske är det så att folk börjat titta på vilka som varit med om beslut som drabbat invånarna negativt och insett att så här kan det inte fortsätta. Det kommer i så fall också att spridas till rikspolitiken, att krav kommer att ställas på en halvering av riksdagen till att börja med. Nästa steg blir då att få de makthavande att skära ner på de statliga verk som inte behövts på många år.

Med all säkerhet kommer det att börja röra på sig när Riksbanken börjar höja räntan, även en liten korrigering kommer att märkas av många låntagare. Dominobrickorna har inte bara den senaste regeringen utan även tidigare staplat upp, vi får se vad som händer när den första brickan faller. Alla har ju hört talas om Dominoeffekten, faller en faller alla. Har en känsla av att våra politiker inte har en aning om vad de ställt till med, inte heller vad konsekvenserna kommer att bli.

När jag läste att sjuktalen pressats ner slog det mig det Erik Axel Karlfeldt skrev en gång och som passar in på den pågående politiska kampen, men också det krig som pågår mot de som råkar bli sjuka och det lyder så här: Har du köpt segern med ett stycke av din själ, så är den värdelös. Men som tröst till alla som drabbas av i mångas ögon vidriga beslut: Drabbar dig motgången trots modig kamp, så har du ändå segrat.

Har svårt att tro annat än att invånarna kommer att vinna kampen mot de politiska makthavarna på ena eller andra sättet. Det är invånarna som har makten att avsätta de som inte ser till invånarnas bästa. Vad vi kunnat se vid senaste valet, har det gått upp för invånarna att de verkligen kan förändra om de går samman.

Människorna börjar få så skilda behov och många har av omständigheter de inte ens kunnat drömma om, tvingats ändra sina värderingar. Det har att göra med att saker händer som vi trodde inte skulle hända. Någonting vi knappast har med i våra framtidsdrömmar är att bli allvarligt sjuk, men chansen att bli det är ungefär som att råka vara med om en olycka vilken som helst.

Att bli sjuk i vårt land är numera en prövning av både psyke och ekonomi, du måste ha ett starkt psyke och besparingar för att klara av en långvarig sjukdom. I en skämtsam grej på Facebook för ett tag sedan kunde jag läsa att årets Nobelpris i medicin borde ha gått till Försäkringskassan. Antalet medicinska underverk den myndigheten åstadkommer – där svårt sjuka människor mirakulöst återfår full arbetsförmåga över en natt – saknar motsvarighet i den civiliserade världen.

Priset kanske skall gå till Kristersson som var medverkande till att myndigheten kunnat bli som den nu är, en som stjälper istället för hjälper de sjuka. Han har ju ansett att de sjuka är simulanter och att de arbetslösa är arbetsskygga. Själv är han lat har jag kunnat läsa, antagligen för lat för att ta reda på hur det är att ha ett riktigt arbete, det har han aldrig haft. Man kan fundera över vem som kavlade opp skjortärmarna på honom under valrörelsen. Hans fru kanske ...

I tystnaden på morgonen kommer tankar om hur människan ständigt manipuleras, det blir inte bättre av den lättillgängliga information som är svår att veta är sann eller falsk. Överdriven många gånger för att folk skall läsa, vilket även det ger en sned bild av vad som verkligen hänt. Vi behöver alltså tid att smälta det vi får veta och tänka efter, det är inte alla förunnat att få tid över till det.

Nu har vi fått reda på att det brinner i knutarna för att rädda vår miljö. Om tjugo år kan temperaturen stigit med flera grader. För att rädda vår miljö krävs att alla jordens länder hjälper till, men många länder har akuta problem som ligger mycket närmare i tiden. Kanske har vi fått ännu ett genom oroliga aktiebörser. Det finns alltså problem som ses som allvarligare än om det blir som klimatforskarna säger. Tjugo år ... tja den dagen den sorgen.

Men om miljöhotet verkligen är så allvarligt, varför ska då alla i arbete och på ålderns höst jobba längre? Borde vi inte redan nu börja vara rädda om vår miljö? Våra politiker påskyndar katastrofen genom det vi kallar arbetslinjen, för om det är någonting som påverkar miljön är det resor till och från jobbet och tvingas skjutsa barnen till dagis för att kunna jobba. Skall vi vara rädda om vår miljö och på samma gång även människorna, vore det därför viktigare att alla jobbade mindre, eller helst inte jobbade alls.

Det låter inte riktigt klokt, men det är ju vad sunda förnuftet säger. Men sunt förnuft och pengar går inte ihop, så människorna måste betala för att vår miljö ska må bättre i form av skatter och miljöavgifter och för att klara det måste de jobba. Det här luktar med andra ord lurendrejeri, det får mig att tänka att det inte är miljön som är viktigast och att orkaner med mera ses som ett utmärkt skäl att kunna pressa människorna på ännu mer. Pengarna behövs till massvis med andra saker.

Att transportera gods och oss själva kommer vi nog aldrig ifrån, men hur fordonen kommer att drivas har vi än så länge bara mänskliga lösningar som styr. De smarta datorerna kommer alldeles säkert att komma på en betydligt enklare lösning än elbilar, som skapar följdproblemet hur vi ska kunna producera el att ladda dem. Dessutom rör det sig om så många batterier som måste tillverkas att råvarorna får svårt att räcka till. Men det största problemet är hur folk skall ha råd att köpa dyra elbilar!  

Sätts en gräns som nu har gjorts startar det någonting som varken forskare eller regeringschefer världen över tänkt på, det skapar panik. De i dag gamla kan ta det lugnt, de kommer inte att beröras av det som sägs skall hända. Men att skrämma upp de unga är inte precis klokt, de kan se det som att skall det gå åt helvete, varför då jobba livet ur sig. Det är ju inte någon trevlig framtid de har att se fram emot så bäst att passa på att njuta av livet medan möjligheten finns.

Lägger man dessutom till de senaste veckornas skakiga aktiebörser, knyter det sig säkert i magen på de som oroar sig över sin kommande pension. En stor del av pensionspengarna är placerade i aktier, en minst sagt osäker placering har det visat sig. Från att ha varit en långsiktig sparform har aktiemarknaden övergått till att bli kortsiktig och osäker. 

Det är räntorna som spökar har jag kunnat läsa, men visst är det också det handelskrig som Trump satte igång och vill trappa upp ytterligare, vilket gjort att de rika stora placerarna fått kalla fötter. Många har förträngt finanskrisen och återgått till gamla vanor före den förra krisen. Det har alltså blivit ett Pyramidspel av den globala ekonomin, först ut får sina pengar, resten står där med lång näsa.  

Men varför skall vi oroa oss för vad som sägs skall komma, det är som att ta ut eländes elände i förskott. Archibald Rutledge skrev en gång: Vi överdimensionerar vår fruktan för framtiden, glömmer att livets broar är svårast att passera i fantasin – genomlider ting som vanligen aldrig händer. Fruktan för det stundande innebär att lasta på sig bördor som kommer oss att stappla på vägen.

De miljöforskare som lämnat den skrämmande rapporten jobbar efter modeller för att komma fram till ett resultat, det är med andra ord inte fakta de har att komma med utan en prognos precis som väderrapporterna. Liknande katastrofer vi nu upplever har hänt tidigare, men det var mycket länge sedan. Problemet är informationssamhället, vi uppmärksammas om katastrofer i samma ögonblick de händer och kan därför utnyttjas i syften som är kortsiktiga.

Stäng av telefonen, strunta i teves nyhetsrapportering, koppla av och försök läsa någonting underhållande. Det är en rutten värld vi lever i och det är det ruttna som förpestar och förstör för både människor och vår miljö.

Det är vitt utanför fönstret, de långa kalsongernas natt har börjat på allvar. Det är svårt att tänka långsiktigt när de kortsiktiga problemen överskuggar allt. För många äldre kan snö och halka betyda brutna armar och lårbenshalsar, om de är självgående vill säga för många äldre är inte det. Men även unga riskerar att råka illa ut under den tid som ligger framför oss. Tiden allt måste hinnas med trots halka och elände förändras inte, det kommer inte minst hemtjänsternas personal att få känna av.

Nåja, ute på hal is är verkligen våra politiska partier. Av ett val som verkligen chockade de politiska partierna står vi inför att få en regering som oavsett hur den kommer att se ut, inte kan utföra någonting långsiktigt. Dessutom kommer tveksamma beslut att väcka folkstorm och braskande rubriker. Kanske får vi se fler brinnande bilar än marschaller när den mörka tiden nu är över oss.

Vi har nämligen hamnat i en situation när till och med det en gång stora partiet kämpar att hålla det av även de övriga partierna avskydda SD bakom sig. Naturligtvis kan det göra att SD växer, eller att många av de som röstade på partiet vid senaste valet ändrar sig. Vem vet, de kanske väljer sofflocket istället därför att inget av partierna talat eller talar för deras sak. Än så länge har inte invånarna kommit underfund med vilken sakfråga som är viktigast, det är på så många områden det fungerar uruselt.

Förr eller senare tvingas de makthavande inse att de måste följa folkviljan, att fortsätta som tidigare skapar ännu mer irritation. Förmodligen kommer en ny regering att ta till sig den nya larmrapporten om klimatet, det kommer antagligen att ta död på politiska beslut som inte varit långsiktiga. Många beslut har varit kortsiktiga eftersom de styrts av lobbyister som talat om vad det skulle innebära ekonomiskt för båda parter, det vill säga företagen och regeringen. Den viktigaste delen som inte ens nämnts är vad som måste rättas till för att inte skada fler invånare än som redan skett.

Nyliberalt tänkande vad det egentligen är för någonting har ställt till det så att de makthavande måste tänka om. Behoven är ganska lika för de flesta, de vill inte att deras liv skall kompliceras mer än de redan fått känna av. Löfven och partiet fick på ett smärtsamt sätt erfara hur det går när invånarna retas upp. Det är rent ut sagt idiotiskt att födande kvinnor tvingas åka tio mil eller mer till ett BB, men så självklara saker kommer beslutsfattarna underfund med när det är för sent.

De stora sjukhuskomplexen har spelat ut sin roll om de överhuvudtaget haft någon. Specialistsjukhus strategiskt placerad som komplement till små sjukhus med husläkare som man förr sa skulle ha varit betydligt effektivare Större sjukhus blir dessutom lätt en koloss på lerfötter och anledningen till det är politisk styrning trots att det krävs en väloljad organisation för att det skall fungera. Jag håller det för omöjligt att politiska ledningar kan hålla i trådarna, det krävs att hela personalstyrkan får vara med i all planering som  rör respektive avdelningar. Man kan inte blanda de vårdbehövande hursomhelst, varje avdelning har sin specialitet.

På något underligt sätt får de stora sjukhusen mig att tänka på de enorma köpcentra som hamnat utanför stadskärnorna.  På sjukhusen anses ju vad som tidigare hette patienter numera vara kunder. Genom nedläggningar och satsningar på de större sjukhusen har det inneburit långa resor för många. Det har skapats både fördyringar i form av resor och en belastning på miljön.

När det gäller köpcentra uppväger inte det något billigare priserna dyrare drivmedel, men det har vi än så länge inte kunnat se effekten av, men det kommer. Men den skada dessa stora köpcentra orsakat kommer inte att kunna repareras i en handvändning eftersom affärerna i centrum tvingats lägga ner. De har inte bara haft de stora köpcentra att slåss emot, utan också internethandel och stigande hyror.

Nu gapar många affärslokaler tomma på många platser vilket knappast ger några hyresintäkter och inte heller skattepengar till kommunerna. Många städer gjorde misstaget att göra gågator, de räknade aldrig med att affärerna i centrum kunde försvinna. Men eftersom människan inte bara är stressad utan också bekväm av naturen, är det affärer där bilen kunnat parkeras utanför dörren som dragit längsta strået. Man kan säga att kommunledningars övertro på att kunderna vill promenera runt  på gågatorna, istället gjort att de blivit en bidragande orsak till butiksdöden i centrum.

Det här visar hur lite förtroendevalda på kommunal nivå använt sunda förnuftet, det är det enda de kan förlita sig till. Om de själva gillar att promenera är ens ak, men det är lite som att en del gillar surströmming och andra inte. Man kan med fog säga att de förtroendevalda utgick från vad de själva tyckte var bra, men det visade sig att de var tämligen ensamma om det.

Det är lite av pudelns kärna när det gäller hur invånarna numera ser på politiker, de vet inte och bryr sig inte heller om hur invånarna vill ha det. De väljer den enkla vägen att genom makt tvinga invånarna att anpassa sig till fattade beslut. Det handlar om makfullkomlighet och har ingenting med demokrati att göra. Det är inte de politiska företrädarnas uppdrag att förändra för invånarna efter partiernas eller de egna ideologierna, det är att anpassa samhället efter invånarnas behov..

Hur kan en regering överhuvudtaget komma på idén att på konstgjord väg med hjälp av Försäkringskassan få ned statistiken för sjuktalen? Det är en regerings uppgift att se till att invånarna får vad de betalar för, nämligen den sjukförsäkring som betalas in. Om inte de pengarna räcker måste det sparas in på det som kostar pengar men inte hör sjukförsäkringen till. Om inte våra politiker som säger sig vända på alla stenar kommer underfund med att det är stenvändarna som kostar pengar, finns inget hopp för vårt land.

Kan de politiska partierna inte enas om vad de måste göra för landet och invånarnas bästa, kommer med all säkerhet våra politiker tvingas genom en skärseld. Om det är makten som är så viktig, varför riskerar de då att SD kommer att bli landets största parti. Som jag ser det är det ingen omöjlighet eftersom invånarna tröttnat på att få betala notan för alla politiska misstag som gjorts.

Kan förstå om våra politiker känner sig förorättade över den misstro de nu får möta, de har ju gjort så gott de kunnat. Men okunnigheten om hur beslut ställt till det för stora grupper av invånarna är oförlåtligt eftersom de skall företräda folket på bästa sätt. Johan Wolfgang Von Goethe skrev några sanningens ord som våra politiker bör ta till sig. Glöm aldrig att ju sämre ni behandlar människorna desto sämre blir de och ju mer ni tror dem om ont desto mer kommer de att bli onda.   

Hur tror våra politiker att de arbetslösa, sjuka, sjukpensionerade, gravt handikappade som behöver hjälp dygnet runt och pensionärer ser på dem? Det förakt som man allt oftare hör över de så kallade politiska företrädarna är självförvållat, det finns ingen ursäkt för vad de orsakat en stor del av svenska folket.