Oplanerat som vanligt satte jag mig ner framför datorn och lät tankarna flyta fritt. Det finns så mycket som snurrar runt i huvudet, det är lätt att bli yr i huvudet av den politiska karusellen. Det verkar som om våra politiker själva också blivit det, för det de har att säga blir snurrigare och snurrigare.

Folk fattar inte, var det en politiker som sa. Förstår fullt och fast varför,  det våra politiker talar om är fullständigt obegripligt. De talar om saker de vill göra för att förändra landet, men att förändra utan att veta hur det kommer att bli är att utmana ödet. Såg en bild av Annika Strandhäll där hennes ansiktsuttryck visade att hon inte fattat vad minskade sjuktal skulle innebära. Jag lider verkligen med de människor som utses av sina partier till förtroendeuppdrag de inte vet hur de skall utföra, eller i okunskap kan ställa till med. 

Om allting annat misslyckas, varför inte gå tillbaka till när det fungerade? Efter alla misslyckade förändringar är folk nöjda med om dekan få tillbaka det som de en gång hade. Trygghetsförsäkringar värda namnet, en någorlunda fungerande skola, vård och omsorg, varför inte också patrullerande poliser på gatorna. Det var så vårt samhälle såg ut innan politiska beslutsfattare raserade allt som byggts upp.

Den som försöker förändra ett samhälle till att passa de politiska makthavarna gräver sin egen grav. Förändringar utan folkets stöd är med andra ord ett utmärkt sätt att begå politiskt självmord, ändå är det vad våra politiker håller på med. Det må krigas hur mycket som helst om makten, men effekten blir kanske att de nya demokratirörelserna, eller något nytt parti som för invånarnas talan kommer att leda fram till en samhällsförändring. Men folk är trötta på politiker och skulle vilja ha en helt annan styrelseform än politiskt styre.

Dessutom är det ett otroligt dyrt sätt att styra landet, kommunerna och landstingen, vi har politiska företrädare på bekostnad av för lite personal som skall utföra jobben. Varför ingen politiker tänkt på det är ofattbart, men det har blivit alldeles för många som avlönas med skattepengar. Lärare, läkare, sjuksköterskor och övrig personal inom vård och omsorg på golvet är de som behövs och poliser förstås. Ett samhälle där våldet blivit vardagsmat sätter press på både poliser och vårdpersonal.

Jag har svårt att se politiska företrädares roll i det moderna samhällsmaskineriet. En ytterst ansvarig som utses som folkets kontrollant att allt fungerar bör räcka mer än väl, allt övrigt skall kvalificerade anställda ta hand om. Vad de olika verksamheterna kostar är kända varför fördelning av pengarna inte behöver göras av politiskt tillsatta, det finns kunnigt folk att anställa till det. Dessutom är det då möjligt att kräva ansvar och att sparka de som inte sköter jobbet, det går inte med våra så kallade politiska företrädare.

Men det här är antagligen någonting som kommer att lösa sig självt inom bara några år. Naturligtvis betyder den snabba tekniska utvecklingen att landets sätt att styras kommer att förändras. En dag har vi kanske rent av direktdemokrati där befolkningen genom en knapptryckning visar tummen upp eller ner om det som skall beslutas. För bara några år sedan skulle jag skrattat åt mina tankar, nu har jag insett att det är vad vi kan vänta oss.

Det mest kittlande i de här tankarna är att det kan vara verklighet inom bara några år, kanske till och med jag får uppleva det. För att ens komma på de här tankarna krävs att ha läst och följt med i det som hänt de senaste fem åren. Enbart det senaste året har sjumilakliv tagits när det gäller de smarta maskinerna, det vill säga datorer och robotar. De kan redan i dag ersätta miljontals människors arbeten, det är lite som att vänta på att någon trycker på den röda knappen som startar ett atomkrig.

Vid de första allvarliga tecknen på en avmattning av konjunkturen kan vi vänta oss att många företag kommer att göra inbesparingar genom att minska antalet anställda. I det läget kan vi vänta oss stora problem eftersom arbetsmarknaden fortfarande styrs av vad som måste ses som uråldriga lagar och regler, men maskiner och robotar kommer inte att omfattas av dem. Hur företagen i förlängningen räknar med att kunna sälja sina produkter till människor med en betydligt försämrad ekonomi är en annan femma, det är deras problem.

Men som alltid är det pengar som är den egentliga makten, politiker är bara ett redskap de kan manipulera efter sina syften som är att tjäna mera pengar. Att politiker representerar folket är en missuppfattning eller snarare en skapad myt, de försöker i möjligaste mån stryka de mäktiga rika medhårs. Men hur mycket påverkar de rika vårt lands ekonomi? Egentligen? Majoritetsägarna i de stora företagen hotar med att flytta sina pengar och företag, men det blir som att börja om på ny kula och en osäker framtid. Grannens gräs är inte grönare, det ser bara så ut.

Satt och småskrattade för mig själv när riksbankschefen talade om att räntehöjning  är att vänta. Kan förstå den vånda, den som kommer att sitta som finansminister får att uppleva  inför räntehöjningar och att tvingas skära ner på räntebidraget. Naturligtvis kommer det att påverka många invånares privatekonomi,  vilket i sin tur kommer att påverka konsumtionen. Det får mig att tänka på den gamla ramsan, katten på råttan, råttan på repet ... och så vidare. Ingen kan förutsäga följdeffekterna eftersom det kommer att få följdverkningar inom många områden.

Jag kanske målar fan på väggen, men kan se ett scenario där långsiktig planering inte längre gäller utan det istället kommer att handla om brandkårsutryckningar. Aktier som tidigare var långsiktiga placeringar fungerar i dag som vilken spelform som helst och det är de små aktörerna som i slutändan står som förlorare. Tyvärr är även en stor del av pensionspengarna i farozonen utöver det som giriga pensionsmäklare försnillat.

Känns obehagligt när bilden av vårt land växer fram där de som kan försöker sko sig så länge det går. Dessutom har vi fått en okontrollerad arbetskraftinvandring, tiggare och flyktingar i en omfattning som till och med skulle ha märkts i det stora landet Amerika. I det läget ges subventioner till de som har råd att köpa dyra elbilar eller elcyklar! Och detta beslut fattades av en regering med uppgiften att förvalta invånarnas skattepengar på bästa sätt.    

Vårta politiker skall vara försiktiga med vad de säger, de skall inte säga mer än vad de kan stå för. Men går det att få stopp på våra pratglada politiker som utan skamkänsla lovar vad de vet att de inte kan hålla. Henry Delaune skrev en gång: Tänk allt du säger, men säg inte allt du tänker. Ord är inte rök i vinden – de är ting med makt och verkan till gott eller ont.

Antagligen skulle jag ha hållit det jag skrivit i dag för mig själv, men det är för sent att ändra på det nu.

Tyvärr drar politiken till sig personer som definitivt inte borde få komma i närheten av invånarnas pengar. Med de bevis som finns borde därför Kristersson inte ens vara partiledare, men eftersom han är det säger det en hel del om hur Moderaterna fungerar. Med över åttio procent av invånarna som inte för sitt liv vill se Kristersson som statsminister fortsätter han och partivännerna att envist jobba för det.

Men Kristersson kan inte få någon makt tillsammans med L, C och KD det måste till stöd från SD också. Ett stöd som om Åkesson tvingas till eftergifter, skulle betyda att SD tappar en mycket stor del av sina väljare och blir ett marginellt parti utan vågmästarroll. En majoritet av SD:s väljare är "vanligt" folk som missnöjesröstat på grund av de gamla partiernas ständiga maktkamp som gjort att invånarna kommit i kläm. Det är ingen stadig grund partiet står på, folk tröttnar om partiet inte kan leverera vad de lovat.

Kan Löfven prata med Sjöstedt varför inte med Åkesson? Kanske skulle han då få lite grepp om vad SD kan erbjuda LO anslutna, men inte Socialdemokraterna. Dessutom förbryllar det folk på gatan eftersom Åkesson knappast är värre än de många ledande vänsterpartister som hyllat minst sagt suspekta länder. De har till och med sympatiserat med Stalin, det kollapsade DDR, Kuba, ja säg den diktatur som i skydd av att säga sin vara socialistisk inte har hyllats. Det var inte så länge sedan Sjöstedt talade i berömmande ord om Venezuela, men alltid är det kapitalister som ställer till det.

Nu är det ju så att de nazister som sägs finnas inom SD, inte har en susning om vad nazisterna egentligen gjorde fram till det totala nederlaget. De var inga hjältar, tvärtom var ledarna maktgalna men dummare än tåget. Nazisterna rönte samma öde som IS kommer att göra, utplånas så bara en liten klick finns kvar. Men de besvikna förlorarna berättar sina historier som förs vidare som en sanning som bara dumhuvuden tror på. Men så är det och har varit, en dum hittar alltid någon som är dummare och som ser upp till dem.

Men tillbaka till Kristersson. Små män med stora ambitioner skall vi passa oss för, det är bara att se tillbaka på historien vad de kan ställa till med. Men allt det som nu händer är inte bara Kristerssons fel, hela det politiska etablissemanget har inte fattat att politisk styrning leder mot avgrunden. Anledningen är enkel att förklara, de politiska makthavarna har inte de kunskaper som krävs i det moderna komplicerade samhälle som växt fram.

De krampaktiga försöken att försöka hålla kvar greppet om invånarna har lett fram till det spektakel vi nu kan se. På samma sätt som Svenska Akademien har verkligheten slagit hål på den skyddande mur som funnits. Fantastiska förmåner och makt försvinner när de behandlas som "vanliga" människor, vilket de ju också är. Om politiken förnyas eller helt enkelt får börja om från början igen är någonting framtiden får utvisa, men för våra traditionella politiker har tiden runnit ut.

Det är inte bara i vårt land det händer saker, Tyskland ser ut att bli nästa land där det kommer att ske en förändring. Det gamla gardet av politiker anser att det är populistiska krafter som trycker på, men i själva verket beror det på att folk har tröttnat på politiker som inte är i takt med tiden. De är hopplöst föråldrade i sitt tänkande vilket medför att beslut hamnar på kollisionskurs med hur invånarna vill ha det.

Istället för utveckling kan vi se avveckling, de grundfel som funnits har inte åtgärdats vilket medfört att problemen ökar istället för minskar. Det är sorgligt att konstatera att med nuvarande styrelsesätt har vårt land ingen framtid, inte ens före den stora flyktingsströmmen till vårt land kunde samhället ta hand om invånarnas behov i form av en fungerande skola, vård och omsorg. Det är någonting inte SD kan ändra på, men förhoppningsvis påskynda att de politiska företrädarna börjar se sanningen i vitögat och representera folket istället för att försöka bygga monument över sig själva.

Landet och invånarnas väl och ve skall alltid gå i första hand, partiernas ideologier är en kvarleva från flydda tider som inte passar in i en krass ekonomisk verklighet. Politiska löften som att vi skall ha lägst arbetslöshet i Europa har visat sig skada en mycket stor del av svenska folket, politik har blivit farligt för invånarna. Farlig därför att människan glöms bort i ivern att uppvisa handlingskraft och resultat.

Jag har lärt mig att våra politiker knappast kan läsa en balansräkning, inte heller kan de greppa de enorma antalet siffror som presenteras vad saker och ting kostar. Men statistik är både opersonligt och enkelt att titta på, det står siffror på staplar och tårtbitar, men att dessa siffror berör invånarna har de inte fattat. Det är ju en så liten tårtbit eller stapel som visar hur illa ställt det är för pensionärer, långtidssjuka med mera. Och dessa människor har utsetts av sina partier att företräda landets invånare! Naturligtvis måste det skylas över vilket sker genom retorik.

På något underligt sätt för det tanken till den bevisligen mördade och styckade journalisten, en person som var obekväm för ett rikt och mäktigt arabland. Även i vårt land är yttrandefriheten hotad, det finns flera politiska beslut som försvårat för papperstidningarna. Men politikerna hade inte räknat med att tidningarna skulle övergå till att bli digitala och att nyheter skulle spridas i samma ögonblick de händer. Det har gjort det betydligt svårare att slå blå dunster i ögonen på invånarna.

Att papperstidningarna sakta tynar bort kommer också att få ekonomiska följder, men kommer att spara på vår naturtillgång skogen. Enbart  den nedgång vi sett har sparat in en hel del, men fortsätter det och papperstidningarna i det närmaste försvinner, kommer den ekonomiska skadan att bli långsiktig. Vad skall skogsägarna göra med de träd som blir över och vad skall massafabrikerna producera istället?

Gång på gång ser vi bevis på vad som kan anges som orsak och verkan, men det kan ta tio, eller rent av tjugo år innan vi kan se skadan fullt ut. Det är först nu de verkliga konsekvenserna av saneringen av landet och bankerna ekonomi visar sig med full kraft. Det är nu sjukvården, skolan och pensionärerna är ett bevis på vad som händer när pengar använts till att sanera skulder istället för att minska statens utgifter. Pensionspengar konfiskerades och det staten skulle stå för lastades över på kommuner och landsting.

Jodå, staten och bankerna har klarat sig bra sedan dess, det har varit sämre för de som tvingades ta smällen. Nu har det rullat på så länge att både politiker och invånarna glömt bort vad en lågkonjunktur innebär, men plötsligt börjar börsen skaka på grund av oron inför en kommande lågkonjunktur. Handelskrig är lätta att vinna skröt Trump, men det finns inga vinnare i ett krig, bara förlorare. Den skada han orsakat Kina och andra länder var den tändande gnistan och nu brinner stubintråden, så det är bara att vänta på den stora smällen. 

Ofta inbillar man sig att saker och ting är svåra att klara av, men då skall man gaska upp sig och tänka att det måste helt enkelt gå. Tyvärr är det den situation många som valt den politiska banan hamnar i, kunskaperna saknas men det måste gå i alla fall. Många politiker har kunnat hålla på i många år genom att tala vitt och brett om ingenting och ansetts vara utmärka debattör och retoriker.

Men tiderna förändras, plötsligt sitter någon och kontrollerar det som sägs och det visar sig vara alldeles åt helsike. Smarta telefoner och klösplattor har blivit våra politikers fiende nummer ett. Inte nog med att det som sägs kan spelas in så att det kan läggas ut på nätet, det kommer att hänga med framöver. 

Der värsta som kan hända politiker är att inte längre kunna övertyga invånarna om nödvändigheten av de beslut som fattas. Att de inte kan komma med trovärdiga förklaringar om varför invånarna måste göra si och så. Men det kanske allra största problemet är att kunna övertyga invånarna om deras egen existens som företrädare att föra fram de viktiga sakfrågorna.

Sakfrågor har fått ge vika för löften om förändringar som ligger framåt i tiden, det vill säga en förhalning av de akuta problem som invånarna anser måste lösas så snabbt som möjligt. Med det politiska system vi har är det en omöjlighet, allt måste dras i långbänk eftersom ingen har mandat att bestämma.

För att bryta det politiska dödläget det politiska maktsystemet skapat, måste det skapas ett beslutande organ som hanterar vad som är bäst för landet och invånarna. Invånarna får helt enkelt välja en verkställande direktör och en styrelse som driver landet enligt företagsmässiga principer åt huvudägarna, det vill säga invånarna.

Det kommer naturligtvis att krävas rationaliseringar och omorganisationer där det tydligt anges vem eller vilka som är ansvariga för det invånarna betalar skatt för att få utfört. Eftersom de offentliga verksamheterna är skattefinansierade måste pengar till dessa öronmärkas, det finns hjälpmedel som kan räkna ut hur mycket varje verksamhet skall kunna klara sig på. Det skall med andra ord inte finnas pengar till politiska förtroendeuppdrag, de behövs helt enkelt inte.

Enbart en så enkel åtgärd som att politiska företrädare inte belastar de olika verksamheterna innebär en enorm inbesparing. Det är nämligen en av orsakerna till att de privata skol- och vårdföretagen kan ge vinst, de är medvetna om hur för stor administration drar ner resultatet. Våra politiker har tagit efter mycket från företagsvärlden, tyvärr har det mesta på grund av okunnighet misstolkats.

Efter valet som verkligen ställde till oreda inte bara för en regeringsbildning, utan också inom landsting och kommuner, försöker nu de största partierna skrapa ihop en beslutande majoritet. Det är svårt att förstå vad de politiska ledningarna skall kunna enas om med vitt skilda ideologier, för alla kommer att föra fram sina hjärtebarn. Man kan redan ana den usla soppa som kommer att presenteras invånarna, det blir som att koka soppa på en spik.

De tidigare styrande vill inte kännas vid de misstag som gjorts, men när flera får insyn blir det svårt att dölja dem. Förr eller senare kommer någon att läcka till pressen som då börjar gräva, det kommer att upplevas som ett helsike att ha politiska uppdrag. Enda trösten är att de blir väl omhändertagen fram till pensionen och efter den med för den delen.

Ingen skall kunna begära att en avdankad politiker står till arbetsmarknadens förfogande som offrat så mycket för att företräda invånarna. Hoppas ni uppfattade satiren, jag känner en som nu är över nittio och började jobba när han var femton år. Som tack för alla åren har han när räkningarna betalts trettonhundra kronor kvar att leva på.

Trots allt måste man se det från den ljusa sidan brukar han säga. Sonen som fyllt sjuttio fyller frysen med färdigrätter och god pilsner från Lidl och än så länge har han inte glömt hur han sätter på mikron. Skulle han tvingas anlita hemtjänsten skulle han inte ha råd med pilsner till maten. Tack vare att han klarar sig själv kan han lägga undan tvåhundra i månaden till tevelicensen, för textteve kan han inte vara förutan.

Och det är väl så Socialdemokraterna resonerar nuförtiden, de gamla skall bo hemma tills de bärs ut med fötterna först, annars kostar de samhället pengar. Men med nästan varje gamling som går ur tiden, minskar också det en gång så stora partiet. Med alla LO-anslutna som röstar på SD, är det väl dags att det kallar sig för det nya arbetarpartiet, de fångar ju upp de som inte når upp till medelklass.

I takt med att flyktingar tar större plats på många mindre orter kommer att bli ett enormt problem redan nästa år. De lever och uppför sig som de gjorde i det gamla hemlandet vilket kolliderar med hur invånarna levt sina liv tidigare. Det har inte att göra med rasism, det har att göra med vårt levnadssätt som påverkas negativt på grund av kulturkrockar.

Hårdast har de ungdomar som saknar utbildning drabbats, inte minst möjligheten att kunna få egna bostäder och flytta hemifrån. Detta blir en påfrestning för föräldrarna som i sin tur retar upp sig och steget är sedan inte långt till att vilja sätta press på ansvariga politiker. Jag tycker faktisk synd om de som på kommunal nivå skall försöka gjuta olja på vågorna, de kommer i alla fall inte kunna leva ett normalt liv. Så frågan kommer att bli hur många som vill ha politiska uppdrag.

För de allra flesta förpestar politiken tillvaron just nu, inte minst allt käbblande om vem som skall ha makten. Folk är trötta på att ständigt läsa om och höra hur vuxet folk beter sig sämre än barn på dagis. Våra riksdagspolitiker har ju ett land att ta hand om för tusan! Francis Bacon hade rätt när han skrev: Hur kan den fatta beslut om stora ting som för mycket splittrar sig genom att hänga upp sig på småsaker?

Ofta när jag sätter mig ner för att skriva tar jag på mig hörlurarna och lyssnar på gammal lugnande musik. Stannar upp ibland för att lyssna på texten, som om man ser till de melodier som nu skrivs verkligen hade ett tänkvärt innehåll. I dag blev jag sittande och lyssnade igenom den första melodin jag råkade ha i spellistan, What a difference a day make. Tänker man efter, visst är det skillnad på dagar även om vi inte är medvetna om det, inte ens på de monotona jobben ser dagarna likadana ut.

Det är så vår verklighet fungerar för plötsligt händer det som vi inte ens tänkt oss skall kunna hända. Vi har fått lära oss att det kan börja storma på många sätt, inte bara som den monstruösa orkanen som drabbade den sydligaste delen av Amerika. Även på andra ställen i världen ställen stormar det, till och med på aktiebörser. Till råga på allt strömmade varmluft upp över vårt land och slog värmerekord för oktober. Vad som orsakat händelserna kan vi bara spekulera om, vi balanserar hela tiden på en gräns vi inte har en aning om vad som finns utanför den.

Aktiebörser kan rasa och det varnas ständigt om korrigeringar som de kallar det när aktiernas värde sjunker till vad de egentligen är värda. Att många aktier legat långt över vad de varit värda har berott på spekulationer och i många fall medvetna upptrissningar av värdena. Det gäller även hus och bostadsrätter, en korrigering som kommer förr eller senare.

Oro på aktiemarknaden kan betyda att vi står inför en nedgång, men lika väl början på en ny finanskris och då sitter vårt land verkligen illa till. Vi är ett av få länder som inte har någon fallhöjd på grund av minusräntan. I det fallet har Amerikanska centralbanken varit förutseende och höjt räntan med jämna mellanrum.

Vad händer om vi nu går in i en ny finanskris? Eftersom det drabbar alla länder och vårt land är extremt exportberoende är det naturligtvis minst sagt oroande. Oavsett vilken regering vi kommer att ha framöver kommer den att sitta fast som i en rävsax, handlingsutrymmet kommer att vara starkt begränsat. Vi kommer kanske att få det jag predikat om i många år skall hända, att de politiska partierna får genomgå det stålbad de skulle ha haft för länge sedan.

De små partierna är bara brickor i det politiska spelet och har cementerat det styrelsesätt vi har. Att de små partierna behövts för att kunna fatta majoritetsbeslut har inte gynnat svenska folket utan istället ställt till stor skada genom de kompromisser de kunnat tvinga fram. Svenska folket har därför påtvingats beslutsfattare som har helt andra ideologier än en överväldigande majoritet av folket.

Det våra politiker inte fattat är, att så här vill inte svenska folket ha det. Alla skandaler och slöseri med invånarnas pengar beror på politiska ledningar och politiskt tillsatta chefer som är fullständigt inkompetenta. Det moderna samhälle vi har kräver skickliga välutbildade chefer utan några som helst förutfattade meningar om annat än vad som är bäst för verksamheterna. Enbart detta skulle spara miljarder åt invånarna.

Att det nu handlar om en politisk kris är nog ingen omedveten om, förtroendet för vad  våra politiker verkligen kan göra för invånarna är i botten. Det man hör många säga är att hur skall personer som ställt till att landet blivit som det nu är, överhuvudtaget kunna rätta till det som blivit fel. Så har hänt i många fall där politiskt tillsatta personer själva tagit hand om utredningar av de uppenbara fel som gjorts och de varit delaktiga i besluten. Det är lite som att låta inbrottstjuven själv göra den kriminaltekniska utredningen, det borde till och med våra politiker förstå.

Att de ändå envisats med att starta utredningar som inte kan ses som opartiska, förstärks känslan av att det är värre än vad invånarna tror, att allvarliga saker sopas under mattan. Ju mer våra journalister gräver, desto mer förstärks känslan av att kontrollen över hur våra skattepengar förvaltas tycks vara minimal. Politiskt tillsatta personer har kunnat utnyttja skattebetalarnas pengar för egen del, i hur stor omfattning vet inte ens de politiska ledningarna.

Hur det kunna bli så här är inte förvånande, det handlar om människor som genom sitt politiska engagemang och inte genom sin utbildningar och kunskaper, får förtroendet att på bästa sätt förvalta invånarnas pengar. Många av dem klarar inte ens av att sköta sina egna ekonomier, hur skall de då kunna hantera miljardbelopp?

Dessa personer tappar snabbt greppet om pengars värde, några miljoner hit eller dit till ditt eller datt spelar ingen roll, det finns massvis att ta av. De har växt in i en miljö där de lärt sig att räcker inte skattepengarna, måste skatterna höjas. Det är när gränsen nås då det inte längre går att höja skatterna som verkligheten kryper inpå de makthavande. Enklaste lösningen blir då att fler måste i arbete för att få in mera skattepengar.

Som så ofta i politikers sätt att resonera är det verkligheten som ställer till det för dem. Att fler måste i arbete är en kortsiktig lösning, en konjunkturnedgång kan komma inom loppet av bara några månader. Vad skall de ta sig till om arbetslösheten snabbt stiger med bortåt hundratusen, vilket inte alls är otroligt eftersom många i dag jobbar med politiskt skapade jobb.

De som är viktiga för invånarna sliter som djur på sina arbetspass, andra surfar på nätet på arbetstid för att fördriva tiden. Att det är så kan helt tillskriva det som kallas arbetslinjen där numera halta och lytta men också de med dödshotande sjukdomar anses kunna göra någonting. Med utgångspunkt från vad makthavande politiker utför i sina välbetalda uppdrag kan man förstå det, de behöver bara kunna röra på läpparna.

Det som är mest frustrerande är att de kommer med nya förslag när det vimlar av gamla problem som måste åtgärdas. När landet hamnat i ett läge som måste anses som kritiskt, gäller det för alla som kallar sig folkvalda att gemensamt ta tag i problemen och försöka lösa dem. För svenska folket är det totalt ointressant vem eller vilka som har handlingskraft att rätta till det som blivit fel, det är ju politikerna själva som orsakat de problem vi har.

Jag har massvis med citat och det som passar bäst in på våra politiker har Adolphe Monod skrivit: Mellan de stora ting vi inte kan göra och de små vi inte vill göra är det fara värt att vi gör ingenting.

Allting förändras vare sig vi vill det eller inte, det är så det fungerar i vår allt galnare värld. De enda som inte uppfattat att vi inte bara står inför utmaningar vi inte varit med om tidigare är de som sysslar med politik. Det är inget jobb de har, det är förtroendeuppdrag som ofattbart nog ger en betydande inkomst, långt över en majoritet av sina väljare. Vad det blir av dem den dag invånarna inte tillåter dem att fortsätta är egentligen inte invånarnas problem utan deras egna.

Det som satte igång tankarna om förändringar var att jag kunde läsa att gamla anrika Sears varuhuskedja har begärts i konkurs. En amerikansk ikon eller vad man skall kalla denna en gång så enorma varuhuskedja. Av nostalgiska skäl plockade jag fram Sears tegelstenstjocka katalog för 1985. Minns inte vad jag köpte på Sears, men jag betalade inte 4$ för katalogen som det står på framsidan utan fick den gratis. Snål svensk minns jag att killen sa som jag fick den av, men han sa med ett leende.

Säg det som inte Sears sålde på postorder och i affärerna med för den delen. Tittade som hastigast på priserna i katalogen på olika saker men har inget minne av vad dollarn stod i vid den tiden. Inte svenska kronan heller, det var ju en tid i vårt land då vi hade en Hawaiiekonomi – som många experter kallade det under åttiotal som präglades av höga räntor och en finansminister som tappade sugen och avgick.

När ett så stort företag som funnits med ända sedan slutet på artonhundratalet inte längre klarar konkurrensen av de stora nätjättarna med Amazon i spetsen, förstå man varför vårt land är illa ute. Det är så mycket som förändrats, inte minst människors köpvanor och sätt att tänka. Med i beräkningarna tas inte bara priset utan också vad som är smidigast och sparar tid. Att få varorna levererade till dörr underlättar för många, det kostar både tid och pengar att ta sig till affärerna.

Men vad som framträder när man läser lite mer om bakgrunden om varför det jättestora företaget Sears hamnat på dekis, är det till stor del beroende på att delar av företaget sålts ut för att hålla det flytande och nu finns inte tillräckligt mycket värdefullt kvar.

Tänker man efter har samma sak hänt i vårt land, statliga företag som varit lönsamma har sålts och pengarna har gått till att hålla vårt land rullande. Nu finns inte mycket kvar som ägs av invånarna och de som finns kvar har på grund av dåliga ledningar mes handlat om skandaler och förluster istället för vinster. Vattenfalls minst sagt märkliga utlandsprojekt har kostat invånarna miljarder istället för intäkter.

Orsaken till att Sears tynat bort är att ägaren mest skall ses som en form av vrakplundrare, det mesta som sålts har bolag han varit delägare i köpt. Men vem eller vilka har varit vrakplundrare med hjälp av politiker? Kristerssons utförsäljningar under sin tid vid makten i Stockholm har bara antytts, men borde naturligtvis lyftas fram så att skattebetalarna kan se det. Man kan misstänka att uppbackningen av honom är ett tack för hjälpen, för några utmärkta kvalifikationer har han inte.

Man funderar över hur korrumperat vårt land verkligen är, människor som Kristersson kanske inte är ett undantag utan en regel. Hur skall man annars kunna förklara hur kommuner, kommunala bolag, lansting och många andra offentliga verksamheter kunnat betala ut bluffakturor på tösalt som rör sig om åtskilliga miljoner. Det är både fruktansvärt och skrämmande.

Det mest skrämmande är hur långt tillbaka i tiden skall vi gå? När vi påminns om hur Falcon och Allra kunnat jobba ostört med att leva loppan på pensionspengar, hur många blufföretag finns det i vårt land? Som man uppfattar det är det bara de hårt arbetande folket som myndigheterna har koll på, resten kan jobba ostörda och sko sig så länge det går.

Vi är ett land som lever kvar i det gamla industrisamhällets dagar, den av politiker och storföretag hyllade svenska modellen är en kvarleva från den tiden. Om det fungerade så fantastiskt är det märkligt att inget annat land ens försökt kopiera vårt samhällssystem. Istället måste det ses som att vi var ett land som hade alla chanser men makthavande politiker har sumpat allt.

Att politiskt styra ett land kräver enormt skickliga ledare, det är runt sextio år sedan vi hade det senast. Sedan dess har vårt land devalverat vår stolta valuta, verkligen varit illa ute när det gjordes en attack mot kronan. Hur illa det verkligen var har vi aldrig fått veta, men Göran Persson satte igång en sanering av både statens och bankerna urusla ekonomier. Sviterna av det lider vi fortfarande av, inte minst sjukvården, många kommuner och landets pensionärer.

Nu hotas det som alla partier varit överens om, att sänka skatterna för pensionärer för att försöka rätta till det som skulle ha gjorts för många år sedan. Misslyckas det med att få ihop en regering kommer det inte bara att drabba pensionärerna, det sker ett politiskt självmord inför öppen ridå. De partier som nu käbblar om vem som skall bestämma kommer att straffas hårt om det går så långt att tidsfristen rinner ut och det förskjuts ytterligare ett år.

Ingen skulle bli gladare än jag om hela det gammalmodiga politiska styrelsesättet gick i graven, men det skulle till en början skapa ett kaos som skulle bli smärtsamt för alla.  Men det är som med gamla ingångna bekväma skor som måste slängas, är de slut så är de. Tror till och med att våra politiker insett att de inte längre klarar av de uppdrag som tilldelas av partierna och därför utsätter sig för invånarnas vrede.

Var sak har sin tid brukar man säga och det är inte förvånande att ett styrelsesätt som fungerade för ett halvt sekel sedan, inte fungerar i en värld som ser helt annorlunda ut. Det politiska kaos vi nu kan se är antagligen bara en försmak av vad vi kan vänta oss framöver. De gamla partierna kämpar med näbbar och klor om vem som skall ha makten, men glömmer helt bort att den har SD genom sin vågmästarroll.

Det är enbart löjligt att utestänga SD eftersom en så stor del av svenska folket röstat på dem, det väcker bara ont blod. Folk blir heligt förbannade helt enkelt, för vårt land och invånarna är oändligt mycket viktigare än de politiska ideologierna. De som sitter i riksdagen skall se hela svenska folkets bästa, klarar de inte av det skall de avgå med omedelbar verkan.

Kan bara citera det Blaise Pascal skrev en gång: Fåfängligheten har så djupa rötter i människans hjärta, att varje soldat, kock, kusk och åsnedrivare vill ha beundrare. Längtan att synas, beundras och berömmas – den mänskliga fåfängan – hör till vår karaktärs envisaste lyten.

Kan våra politiker beskrivas på ett bättre sätt? De är verkligen fåfänga nog att tro att de är förmer än vad de är, ett tvärsnitt av svenska folket. Varken klokare eller dummare, det säger väl allt.

Det är en omtumlande känsla att veta att vi nu står på toppen och vad som väntar är vägen utför. Vad livet handlar om är att få uppleva upp och nergångar, men det är upp till var och en att mildra effekterna. Läste att många är beredda att avstå del av lönen för att få bättre pension, det är vad vi äldre gjort under hela arbetslivet, det talar inte våra politiker om. Inte heller att dessa pengar gått till vad de ansett som reformer, i själva verket en form av muta för att behålla makten.

Man kan se det som att slänga åt hunden ett köttben ibland för att inte bli biten. Men förr eller senare är det inte tillräckligt och hunden biter. Ungefär så kan man beskriva det som nu händer, i verklighetens värld är det människorna som behandlats på samma sätt och reagerar precis som hunden som fått nog av att bara få ett köttben ibland och vara hungrig däremellan.  

Egentligen är det så enkelt att vara politisk makthavare att se till att invånarna får vad de betalar för och hur de vill att vårt samhälle skall vara. Jag har sagt det förut och säger det igen, ett sjukt land skapar ett sjukt folk och allt beror på att människan glömts bort. Det ges rubriker om att rädda vår miljö, utrotningshotade rovdjur men att dessa saker drabbar människor negativt tas aldrig upp.

Jodå, några snyftartiklar förekommer ibland men ingen har gått på djupet hur illa det verkligen är. Såg en artikel att gamla tar livet av sig, anledningen borde naturligtvis utredas men kanske inte ens behövs. Många gamla lever i en tröstlös fattig tillvaro som ses som en utdragen väntan på döden. Ingen bryr sig eller tackar för det arbete och skatter alla dessa gamlingar betalat in under åren utan tvärtom.

Många unga frågar sig varför de tvingas vara med och betala till vårt havererade pensionssystem, få se hur de själva kommer att få det på gamla dagar. Inte låter det förhoppningsfullt precis och de som bara har några år kvar till pensionen har börjat oroa sig. Att alla blir friskare och måste jobba längre är bara det en varningssignal att våra politiker helt tappat greppet om hur de skall få fram pengar till pensionärerna framöver.

Pengar betyder makt det kan man inte komma ifrån, men att de rika kan förlora sina förmögenheter i ett nafs har hänt och kan hända igen. Den här veckan har varit en nagelbitare för många med stora aktieportföljer. Men det är människorna som sliter och jobbar som skapar rikedomarna, men om de skulle erbjudas annat alternativ för att överleva skulle de säkert nappa på det. Tänk om folk börjar tänka att så här mycket är de fasta kostnaderna, men det lilla som blir över är vad allt arbete ger för egen del. Men är det inte så vi skall tänka?

På något underligt sätt känns det som det mer och mer kryper in i människors medvetande. Varför skall de betala löner till personer som säger sig företräda dem, men kapitalt misslyckas att föra deras talan. Det är det politiska etablissemangets stora problem, inte vem eller vilka som skall ha makten. Om väljarna sviker vem skall de då säga att de företräder?

De fasta kostnaderna för att driva landet, det vill säga lönekostnader för politiker, byråkrater och administratörer är i dag svindlande, ändå är de inte vad svenska folket förutsätter få för sina skattepengar. Det vi betalar för är en fungerande skola, vård, omsorg och ett rättsväsende som skyddar invånarna. I takt med att invånarna inte får valuta för sina pengar kommer också kravet på att antalet politiker, byråkrater och administratörer kraftigt reduceras.

I och för sig kommer det att ske i samband med att nya tekniker tas i bruk, men fram till dess försvinner pengar från den gemensamma kassan som behövs nu. Misskötsel, slöseri och korruption trodde vi äldre aldrig skulle kunna förekomma i vårt land, nu ifrågasätter alla hur omfattande det är. Kan förstå att inget parti utom SD vill ha ett nyval, det skulle spetsa till det hela ännu mer.

De små partierna är medvetna om att tiden är på väg att rinna ut för deras del, det bästa vore om de slog sig ihop till ett enda parti och koncentrerade sig på de kärnfrågor som är viktiga för invånarna. De säger sig vara feminister, värna om miljön, vill förbättra skolan och vården, fler poliser på gatorna, ja till och med att hela landet skall leva, inte bara storstäderna. Det är en utmärkt grund att börja ifrån som skulle locka många väljare. Ett nytt fräscht parti som börjar från noll utan besvärande bagage.

I förlängningen skulle då dessa politiker inse att det knappast är miljövänligt att vi följer en arbetslinje där alla som kan måste jobba. Hur mycket påverkas vår miljö av resor till och från jobbet, att skjutsa barnen till dagis för att kunna jobba? I vårt avlånga land rör det sig uppskattningsvis om några hundratusen som är tvingade att använda bilen. Är det verkligen så kritiskt för en kommande klimatkatastrof, kan inte jag se det som annat än att de som är tvingade att ha bilen till jobbet, gör större nytta att stanna hemma och bli försörjda av staten istället.

För att rädda vår miljö måste vi jobba mindre, det är den slutsats man kommer fram till. Naturligtvis går det inte ihop med hur våra politiska makthavare vill ha det, men vågar de verkligen chansa att larmrapporterna som kommit senaste tiden inte stämmer? Hur går det med den svenska arbetslinjen om EU bestämmer att bensin- och dieselbilar helt skall ersättas med elbilar? En förkrossande majoritet av svenska folket har inte råd att köpa en elbil, inte ens till subventionerat pris.

Observera att jag inte ens nämnt vad vi kan vänta oss när de smarta datorerna och robotarna börjar  användas och människor blir överflödiga som arbetskraft. Vi vet inte hur snart det kommer, men i alla fall betydligt tidigare än den klimatkatastrof det nu varnas för. Det kan betyda att vi blir miljövänliga på naturlig väg höll jag på att säga, det vill säga genom att vi tvingas leva på ett sätt som sparar på vår miljö. Och vad jag kan komma på, är det bästa sättet att inte behöva åka fram och tillbaka till jobbet och lämna barn på dagis.

Konsekvenser är någonting våra politiker aldrig förstått sig på, av den anledningen överraskas de alltid av snedeffekterna av fattade beslut. Det vore betydligt lättare om våra politiker tänkte som Zarathustra myntade en gång: Är du tveksam om en handling är god eller dålig så avstå från den. Enklare än så kan det väl inte bli.

Tänkte ge mig in på någonting som jag uppfattat det som, att gamla gubbar inte skall hålla på med. Kanske just därför gör jag det, har alltid varit obstinat när så kallade auktoriteter (som de förresten blivit på gamla meriter­) kommer med tvärsäkra uttalanden. Men vad jag tänker göra är att försöka förenkla det som kan upplevas som krångligt.

När inte våra makthavande politiker förstått det, hur skall då folk på gatan kunna förstå att vi i framtiden kommer att styras av algoritmer. Enkelt förklarat väldefinierade instruktioner för att lösa problem baserade på kända fakta. Naturligtvis är det mer komplicerat än så, men vad det handlar om är att de nya smarta datorerna tar det sunda förnuftet åtskilliga steg över hur människan kan använda sin hjärna. Allt kommer att handla om matematik på hög nivå, tyvärr inte bara plus och minus.

Men haken är att det måste vara väl genomtänkta instruktioner som maskinen kan bearbeta, det kräver alltså välutbildade personer som utformar instruktionerna för de problem som skall bearbetas. De smarta datorerna kan sedan med hjälp av dessa instruktioner komma fram till beslut om saker och ting på ett sätt människan knappast är kapabel till. I en framtid kommer vi helt enkelt inte att låta helt vanliga människor som våra politiker faktiskt är, fatta beslut som påverkar landet och invånarna.

Men det gäller för alla övriga att vara på tårna och hänga med i den snabba utveckling som kommer att ske. Naturligtvis finns det både för och nackdelar med det samhälle som kommer att växa fram, inte minst måste vi släppa greppet om hur landet en gång var. Redan kan man se att det en gång så stora och mäktiga LO riskerar tynar bort och försvinner antagligen helt när mänsklig arbetskraft byts ut mot maskiner. SKL som skall ta hand om och hjälpa våra kommuner och landsting kommer inte att ha någon funktion att fylla, det tar datorer hand om på ett betydligt bättre och billigare sätt.

Landstingen eller Regioner som en del kallas kommer antagligen inte att finnas om tio år och kommunerna kommer att styras av anställda opolitiska chefer som avlönas för att invånarna skall få ut så mycket som möjligt för sina pengar. Medvetet skrev jag inte inkomstskatter, troligen övergår det till att bli produktionsskatter vi kommer att tala om. Med de smarta maskinerna och robotarna som ersätter mänsklig arbetskraft förändras nämligen hur staten och kommunerna skall få in pengar. Det handlar ju inte bara om produktion utan även administration som kommer att påverkas. Vad maskinerna med lätthet skall kunna göra är att organisera alla de offentliga verksamheterna, vilket kommer att spara in mycket arbetskraft eftersom alla onödiga jobb kommer att försvinna.

Som hjälpmedel vet vi redan idag att våra telefoner, datorer och skrivplattor snabbt utför det vi en gång tvingades använda papper och penna till. Vi kommer att handla och själva kunna få svar på dagliga problem genom att mata in dem och sedan låta våra smarta telefoner göra jobbet med att hitta den bästa lösningen. Det kommer att räcka med att vi säger exempelvis rotmos och fläsklägg för fyra personer i telefonen och den beställer ingredienserna i affären. Var och en förstår säkert vad det innebär för regeringar som klänger sig fast vid det gamla, de utmanövreras helt av en överlägsen teknik.

Minst sagt förvånad är jag över att så få intresserat sig för hur Artificiell Intelligens kommer att förändra våra liv. Kina lägger ner enorma summor för att ligga i framkant när det gäller utvecklingen, men kapplöpningen pågår i hela världen. Vad jag kommit fram till är vi inte med på tåget utan väntar på att nästa skall komma. Våra politiska makthavare talar hellre om snabbtåg och att subventionera vad de tror skall lösa miljöproblem med elbilar och att våra skogar ersätts med skogar av vindsnurror och solpaneler på taken. 

Med politiker som inte har de kunskaper som krävs är det bara att inse att vi kommer få svårt att kunna hänga med i den utveckling som kommer att styras av Artificiell Intelligens,  men vi kommer definitivt ändå att styras av det på ena eller andra sättet. Läste förresten i en artikel att ungdomar borde förbjudas kunna påverka politiska beslut och det avskräckande exemplet var MP där ungdomlig yra ställt till det. Jag håller inte riktigt med, det som borde förbjudas är ideologisk påverkan på de beslut som fattas. Det tekniska däremot skall absolut de unga vara med och säga sitt, de är uppfödda med att använda de nya teknikerna.

De ideologier som finns kom till i tider som inte har några som helst likheter med hur vår värld ser ut idag, den har förändrats på bara några år. Människorna har börjat få helt andra värderingar och nyliberalt önsketänkande har fått vårt samhällssystem att gå överstyr. Invånarna ses inte längre som en tillgång utan en resurs som skall utnyttjas så mycket det går för att det politiska maktsystemet skall kunna leva vidare. Vad inte våra politiker insett är, att de själva inte kommer att behövas inom en inte alltför avlägsen framtid.

Vad som troligtvis väntar är vad jag kan förstå någonting som kan kallas direktdemokrati, med förenklade röstningar via telefoner, datorer eller skrivplattor där invånarna ges möjlighet att se för och nackdelar med besluten framtagna av en smart dator. En sådan håller också lätt reda på personalbehov, onödiga arbetsuppgifter kommer att sållas bort, det bör kunna ta död på den politiska vänskapskorruptionen.

Hur kommer då världen att se ut när vi sett slutet på konsumtionshysterin som hållit det hela flytande? Man får se satsningen på smarta maskiner och robotar som en gardering för minskad försäljning. Anställda kostar pengar om produktionsapparaten står stilla, maskinerna kostar nästan ingenting. Det enda de smarta maskinerna inte kan förändra är snikenheten, de snikna hittar alltid nya vägar med hjälp av sina pengar. När de nu förlorat massvis med pengar genom börsens plötsliga ras, blir de ännu ivrigare att skydda sina investeringar. 

Har läst lugnande besked att det som händer bara är en normal korrigering av en överhettad marknad. Rådet är att ha is i magen istället för att sälja ut i panik. Ett totalt bortkastat råd eftersom det är svårt att bli av med aktier medan de faller, det handlar om miljoner "småhandlare" som trott sig kunna göra pengar på att köpa och sälja aktier. Hur många av dem har råd att vänta in en uppgång som kanske kan ta flera år för att få tillbaka pengarna?

Hittade för länge sedan någonting som beskriver hur det blivit runt om i världen och i vårt land med för den delen. I Koranen kan man hitta följande visdomsord: Ni äro besatta av snikenhet efter mer och mer tills ni sänks i era gravar ... men på den dagen skall man fråga eder vad ni hava gjort med livets gåvor.

Det finns en mening med allting brukar man säga och det kanske är meningen att människan skall få uppleva hur de kan ta tillvara på livet, istället för att slita till dess de inte kan njuta av den pension de betalat in till. Att de smarta maskinerna och robotarna är en välsignelse, för att födas på nytt tror inte jag på. Det gäller därför att försöka få ut det mesta av livet så länge som möjligt, det borde alla göra. Snikenheten räddar ingen från att dö.

Demonstrationer av makt som exempelvis vid nomineringen av en domare till Högsta Domstolen i Amerika som anklagas för försök till våldtäkt, visar att det finns en rädsla för den förändring ingen har en aning om vad den kommer att innebära. Det blev en principsak att den skandalomsusade domaren skulle bli vald, det kom att gälla de bestämmande själva och deras makt. Vi ser det även i vårt land där våra politiker blivit aggressivare i debatter och anklagelser möts med motanklagelser och att allt det ni kan göra, kan vi göra bättre. Ingen vill veta av de misstag som gjorts och som försatt vårt land i en situation som blir minst sagt svår att lösa. Om det ens är möjligt.

I det läget dyker Carl Bildt upp i debatten och uppmanar Kristersson att köra över runt åttio procent av svenska folket. Där har vi en person som börjar känna lukten av förändringen som är på gång. Han har aldrig brytt sig om någon annan än sig själv och verkar vara ute efter en plats som utrikesminister igen för att ha en grundinkomst några år framöver. Om någon skall portförbjudas att hålla på med politik är det Carl Bildt, han har skadat vårt land tillräckligt.

Vet inte varför men jag har svårt att släppa vissa saker jag läst om, får en obehaglig känsla som gnager i bakhuvudet att det inte stämmer. Läste en artikel för länge sedan där teknikföretaget Oracle testat sin smarta superdator med att skriva om gammal programkod till ny som fungerar på dagens datorer. Resultatet visade inte bara att det kunde göras snabbt, det visade sig också vara buggfritt (utan programmeringsfel) som nästan varit  oundvikligt om mänskliga programmerare varit inblandade.  

Det gav inga stora rubriker  vilket gjorde mig misstänksam, det öppnade nämligen oanade möjligheter att program kan skrivas utan de verktygslådor programmerare av kostnadsskäl måste använda, ny anpassad kod tar tid att skriva och kostar pengar. Men det är en säkerhetsrisk eftersom personer med inte rent mjöl i påsen, kan hitta luckor de kan använda för kapning av andra datorer för att länsa bankkonton mm. Naturligtvis finns en hake med i bilden, hundratusentals välbetalda programmerare världen över skulle mista sina jobb.

Det som gör att de rika blir rikare är att människorna förser dem med pengar genom sina jobb och konsumtion. Samma sak med länders ekonomi, där skatter och konsumtion är det som får allt att fungera. Men i takt med kostnadsökningar krävs att mer och mer pengar kommer in och att folk sätter sprätt på löningarna. Konsumtion är livsviktig, både för företag och regeringar.

Plötsligt har högteknologin visat sig erbjuda någonting som inte alls passar ihop med hur vår värld fungerat tidigare. Om smarta datorer och robotar tar över människornas jobb, tappar inte bara de rika, riskkapitalisterna och företagen utan även regeringar den makt de haft, att tvinga människor att arbeta för att överleva. Det hela står och faller med att det finns de som utför jobben och därigenom ses som skattebetalare och konsumenter.

Man kan därför förstå de rikas intresse för att staten betalar ut en grundlön till medborgarna, pengar som täcker de nödvändigaste behoven. Det skulle visserligen dämpa den överkonsumtion vi nu kan se, men med billigare arbetskraft i form av smarta datorer och robotar som dessutom snabbt går att reparera, skulle deras ställning ändå inte hotas. Men även i det resonemanget finns en hake, man vet inte vad som händer när människorna får tid att tänka.

En skrämmande tanke är om invånarna börjar intressera sig för vad våra politiker håller på med, de använder ju invånarnas pengar till att sätta press på invånarna. De har helt felaktigt tagit makten över trygghetsförsäkringarna som det en gång beslutades om skulle vara ett skydd för invånarna, vilket måste anses som helt galet. Pensionssystemet, också det ett skapat trygghetssystem har visat sig inte alls hålla måttet och lösningen våra politiker har att komma med är att alla måste jobba längre.

Att det blivit som det nu är beror på politiska misstag och felaktiga beslut som invånarna ställs inför att städa upp. Därför har många börjat tänka varför politiska företrädare ska ta hand om en så viktig bit som invånarnas pengar men inte kunna vara säkra på att de verkligen förvaltas på bästa sätt. Egentligen handlar det om en så enkel sak som mitt och ditt, men som våra politiker blandar ihop och använder till vad de anser behövs.

Tillsammans är vi starkare har ni säkert läst eller hört någon säga och så är det. De makthavande kan ingenting göra om de inte har folket med sig utan tvingas då ta skeden i vacker hand och försöka göra som folket vill. Det är inte bara logiskt, det är enda sättet att få ett land att fungera. Men för att det skall vara möjligt måste allt det gamla invanda bytas ut och nya friska krafter med kunskaper om allt det nya ta över. Där finns kanske en del av förklaringen till SD:s framgång, folk har tröttnat på de traditionella partierna som aldrig lyckas komma ur gamla uppkörda hjulspår.

Låter kanske som en enkel förklaring, men de gamla politiska företrädarna sitter fast i någonting de inte kan ta sig ur, nämligen det som sitter i ryggmärgen. Hela vårt politiska maktsystem fungerar som det alltid gjort, de små förändringar som gjorts beror på att vår värld förändrats och därmed påtvingats de politiska makthavarna. Av egen kraft klarar de inte av att åtgärda de samhällsproblem som finns, de sätter nu allt sitt hopp till att ett under skall ske.

Något under kommer knappast att ske, därför måste man se realistiskt på vad som kan hända. Man hör allt oftare olyckskorpar som kraxar att snart spricker bubblan och då ... Tänk om vi visste vad som skulle hända, då skulle hela vårt samhälle stanna upp. Än så länge finns det alltså hopp, men det är invånarna som måste ta tag i det hela för att en förändring skall vara möjlig.

Saknar de kloka människor som fanns en gång, men de skrev ner saker som när man tänker efter är självklara. Som exempelvis Cicero som kom med de här kloka orden: Det är skönt att göra ingenting. Vi behöver sträcka ut oss en stund i gräset, spänna av hjärna, nerver och muskler och låta rofylld kraft ladda upp vårt väsens batterier.

I en tid där vi skall påtvingas att använda elbilar förstår man också betydelsen av ett fulladdat batteri. En så enkel sak skulle motverka det som blivit en folksjukdom, psykisk ohälsa. Det handlar inte om psyket, det är batterierna som tar slut därför att de inte ges tid att laddas. Eftersom människan pressas att försörja både sig själva och vårt samhälle, är det vårt samhälle det är fel på. Det som måste förändras är alltså styrningen av vårt samhällssystem, först då finns en chans att invånarna mår bättre och får ett bättre liv. Skräcken för invånarnas oberäknelighet har redan gripit tag i våra politiker, det gäller att sätta ytterligare press på dem för att få till en förändring.