Senaste inläggen

Av Sven-Erik Hemlin - 10 mars 2019 18:24


Att ha levt i över åttio år betyder att man samlat på sig en massa erfarenhet, men tyvärr också fått vara med om vårt samhälles sönderfall. Vi gamlingar har också lärt oss att de politiker som säger sig brinna för att förändra vårt samhälle är de som ställer till störst förödelse. Den förändring de är ute efter är att bygga monument över sig själva utan en tanke på att de gör det på invånarnas bekostnad.


Flyktingmottagningen har försvarats vara en humanitär handling, samtidigt behandlas många av invånarna och då inte moinst de gamla och sjuka på ett sätt som knappast kan kallas humanitärt. Med lite sunt förnuft borde våra politiker insett att de orättvisor som skapats och de människor som farit illa genom deras beslut, blir de som på sikt kommer att få det politiska maktsystemet att falla. Genom att inte längre ha invånarna bakom sig har de politiska företrädarna spelat ut sin roll.


Det finns politiskt aktiva som insett vad som är på väg och hoppat av eller anslutit sig till den försiktigare arten av motstånd som reformisterna inom Socialdemokraterna måste ses som. Antagligen är det bara början. Men okunnigheten om vad invånarna vill ha gör att vi kommer att se politiker byta parti i hopp om att kunna fortsätta leva på invånarnas skattepengar. De kan ingenting annat och saknar den utbildning som krävs i det nya högteknologiska samhället. Lägger vi till den ekonomiska osäkerheten på grund av en alltför vidlyftig lånepolitik, kanske vi är tillbaka där vi en gång var, att alla betalar skatt efter bärkraft.  


Förändringar är någonting människan helst vill se komma i små doser, men den förändring vårt land genomgått har gått alldeles för fort och gjort människor osäkra, ja till och med rädda. Ovissheten om framtiden har skapats av våra politiker på grund deras oförmåga att lösa de uppkomna problemen och gör att skaran av fattiga växer. Ett problem som sopats under mattan är hur alla människor som lever utanför storstäder tvingas leva. Det har gjort att dessa människor fått nya värderingar som inte alls stämmer överens med våra politikers. Dessa människor känner sig grundlurade och vill ha ett friare samhälle där de kan vara med och styra hur de vill ha det.


Inte förvånade kan man höra äldre människor säga att om de hade möjlighet skulle de flytta till ett annat land. När man hör det går tankarna till den stora utvandringen från vårt land då många familjer och unga emigrerade för en bättre framtid. För äldre finns inte mycket framtid att se fram emot, det gäller att ta vara på den tid som står till buds. Jag kan inte heller se någon framtid för vårt land, jag kan bara se eländes elände som väntar.


Kan därför förstå att vår finansminister envist försöker försämra för de som efter pensionen flyttat eller vill flytta till andra länder. Pengarna kommer verkligen att behövas i statskassan framöver och de verkliga mjölkossorna när det gäller skatter är pensionärer. Vad vår finansminister försöker göra är att få åtminstone en del av de utflyttades pengar. De som flyttat eller är på väg att göra det har höga pensioner eller sålt sina bostäder till svindlande priser.  De som blir kvar har usla pensioner och i behov av dyrbar vård och omsorg.


Att klämma åt de som flyttat utomlands kan också ses ett försök att skapa avundsjuka hos de svaga grupperna, vilket är ett utmärkt sätt att lägga en rökridå över de verkliga problemen. Socialdemokraterna har sedan långt tillbaka utnyttjat denna taktik, men för de med ett arbete fungerar det inte. Många tidigare sympatisörer har fått det bättre genom jobbskatteavdraget och väljer istället partier som vill sänka skatterna ytterligare. Av den anledninge har SD sällat sig till Moderaterna, kanske för att aprtiet växt och många av partiets företrädare har höga inkomster. Jodå, det är alltid dumt folk som får betala och dumma svenskar finns det gott om sägs det.


Har svårt att förstå Socialdemokraterna som om partiet följde sin gamla ideologi skulle kunna säga sig företräda både de utsatta, de sämst ställda och pensionärer. Med tiden har det blivit tvärtom och partiet vänder sig nu till medelklassen. På samma sätt som en rädd hund skäller agerar våra politiker, de hotar invånarna istället för att göra någonting åt det verkliga problemet, vår alldeles för omfattande byråkratiska och administrativa kontrollapparat. Det är de som kostar invånarna pengar som behövs för at kunna skapa ett rättvisare samhälle. Vårt lands stora problem är vänskapskorruption och misshushållande med invånarnas skattepengar  


Det en gång lovprisade arbetarpartiets företrädare som genom sina löner måste räknas som medelklass, har blivit föremål för den beryktade svenska avundsjukan. Varför skall de ha fantasilöner och förmåner när en alldeles för stor del av invånarna tvingas leva under fattigdomsgränsen? Det framstår klart och tydligt att det saknas ett parti för den stora gruppen människor som inte får ta del av välfärdssamhällets förmåner och som spottar på de tvåhundra kronor som utlovats i pensionshöjning eftersom de varken gör till eller ifrån. Det skulle behövas en höjning med två tusenlappar för att kunna leva utan att tvingas försaka nödvändiga saker.


Våra politiker saknar förståelse för hur svenska folket tänker, nämligen att de ständigt körs över av politiska beslut. Våra politiker hamnar på mellanhand när allt fler kommer att kräva hårdare tag mot kriminella och religiösa fanatiker, vilket kommer att tvinga dem ta skeden i vacker hand. Att vända andra kinden till är inte vad som kan räta upp de oerhörda problemen, det gäller att sätta hårt mot hårt.


Tänk vad inkompetenta och konflikträdda politiker kan ställa till med. Det är inte bara hemkommande IS-anhängare det kommer att handla om det är också att inte hela landet får ta del av den välfärd vi sägs ha. Om inte de politiska företrädarna snarast gör så att de som har råd skall betala, kommer inte minst de regeringsansvariga att stå med ändan bar. Nåja, svenska folket vet vad det också måste sparas in på och det är en drastisk nedskärning av politiker, byråkrater och administratörer. Göder man den svenska avundsjukan måste man också vara beredd på konsekvenserna.

Av Sven-Erik Hemlin - 8 mars 2019 17:52

Vart är vår värld på väg när det vimlar av falska nyheter inte bara genom nättroll utan också genom vad politiker och forskare har att säga? Lögn och förbannad dikt är allt dom har att komma med var det en äldre man som sa. Det verkar inte minst gälla klimathotet där allt är baserat på ensidig bevisföring om vad som orsakar den globala uppvärmningen. Det mest naturliga borde vara att mäta solens aktivitet, den är ju vårt jordklots värmekälla.


Att haven värms upp och isarna i Antarktis smälter beror på ett varmare klimat orsakat av någonting. Boven borde då rimligtvis vara solen, men så enkelt får det inte vara. På något underligt sätt liknar det utredningen av Palme mordet, genom att satsa allt på en huvudmisstänkt går den skyldige fri. Någonting annat som kan misstänkas orsaka uppvärmningen än växthusgaser har inte presenterats, så sökandet efter bevis på vad som orsakar klimatförändringen kanske kommer när det är för sent.


Jakten på minskade utsläpp har bara lett till att fordonstillverkarna tvingats fuska eftersom deras forskning inte kunnat hålla jämna steg med de politiska krav som ställts. Dessa tillverkare är också pressade av riskkapitalister, ägare och aktieägare som vill ha utdelning på sina pengar. Med elbilar på ingående kan man räkna med att många gamla bilar kommer att hållas vid liv. Miljövänliga eller inte, det kommer att bli privatekonomin som bestämmer.


Elfordon är ett kapitel för sig, energiförsörjningen hänger inte med i den högteknologiska utvecklingen med fördyringar som följd. Nu börjar röster höjas att vi inte kan vara utan kärnkraften, men det är lite väl sent för det nu. Utbyggnad och nybyggnad av kärnkraftverk tar tid vilket gör att vi kan hamna i en situation då vi får elbrist. Att inte staten är den som är huvudansvarig för elförsörjningen måste ses som minst sagt huvudlöst.


Men det är många huvudlösa beslut som tagits i vårt land vilket vi kommer att få känna av framöver. Vad än våra politiker säger har flyktingsmottagningen förändrat vårt land för all framtid. Inte till det bättre kan man redan nu förutsäga, utan tvärtom har det placerat landet i utförsbacken. Med god hjälp av våra aningslösa politiker som tror att låglönejobb skall rätta till det hela, men det är helt i stil med det utopiska välfärdssamhälle de försökt skapa.


Istället för långsiktiga strategier för företagens överlevnad gäller nu för många vad de kan prestera under ett kvartal och förhoppningsvis kunna bättra på nästkommande. Vad som hänt har blivit en konkurrans som drivit företagen till en gräns det är fråga om att dö eller leva vidare ett tag till. Många företagsledare har i dag svårt att se in i framtiden, allt hänger nämligen på att människor världen över har råd att konsumera.


För att människor skall ha råd att konsumera krävs en inkomst, en av anledningarna till att arbetslinjen omhuldas av de makthavande. Just arbetslöshetssiffror anses mäta hur det går för ett land och makthavarna är snabba att ta åt sig äran när arbetslösheten sjunker. Samma makthavare presenterar nya skatter och avgifter för att rädda vår miljö därför att vi reser för mycket och smutsar ner miljön. Med andra ord bestraffas de invånare som måste ta sig till jobbet med sin bil. Blir någon klok på hur de makthavande tänker?


Trots alla lugnande besked från både regering och banker om att det inte finns någon lånebubbla, har människor av skilda anledningar blivit försiktigare, men också fått nya värderingar. Visst har allt tal om en kommande klimatkatastrof skrämt många, men skrämseltaktiken har visat sig få en helt annan effekt än vad politiska makthavare tänkt sig. En växande skara människor har insett att de måste se till att få njuta av livet innan det är för sent.


Läste nyligen att så många som runt en och en halv miljon människor i vårt land vantrivs på sina jobb, en signal om att många ser tröstlösheten i att gå till ett lönearbete. Vantrivs gör däremot inte de som jobbar inom den svarta marknaden i vårt land, med enorma intäkter från smuggelgods och droger som rör sig om många miljarder. Pengar som hjälpt till att hålla den ekonomiska tillväxten flytande, vilket skulle märkas om staten skulle få bukt med skurkarna.


I en intressant artikel kunde jag läsa om hur amerikanska folkets tankesätt är på väg att förändras. Nu handlar inte den amerikanska drömmen längre om framgång och rikedom, utan att få ett samhälle som tar hand om alla människor. Samma sak börjar breda ut sig även i vårt land eftersom den trygghet invånarna haft raserats genom politiska beslut.


Märker tydligt att folk har slutat lyssna på det våra politiker har att säga av den enkla anledningen att de ser hur allt har försämrats. Senaste valet ger inte rättvisa åt hur svenska folket egentligen tycker och tänker, ovanan vid att ifrågasätta vad de politiska makthavarna håller på med ändras inte i en handvändning. En utbredd åsikt är att inget parti är värt att lägga sin röst på, de är lika goda kålsupare allihop.


För alla oss äldre kan vi se att de kortsiktiga besluten drabbar många, för kortsiktiga beslut som kostar pengar gör att många äldre hamnar ännu djupare i fattigdom på gamla dagar. Av den anledningen ses MP som ett parti som inte ens borde vara i riksdagen. Även Socialdemokraterna ses med misstro hos de äldre eftersom partiet envist fortsätter samarbetet med ett parti som vägrar inse hur verkligheten ser ut för alldeles för många människor.


En lågkonjunktur behövs ibland för att få politiker att inse vad deras uppgift egentligen är. Alla bör vara medvetna om att en djup lågkonjunktur betyder att Istället för att jaga ekonomisk tillväxt, gäller det att jaga kostnaderna för att undvika dra på sig en sto statsskuld. Ett land med höga fasta kostnader sitter riktigt illa till om lågkonjunkturen blir långvarig. Och risken är stor att den kan bli långvarig eftersom vi övergått från att vara ett industrisamhälle till ett tjänstesamhälle som är beroende av att människorna har råd att köpa tjänster. Det som verkade vettigt för tio år sedan måste i dag ses som en dumdristig förhoppning.


Vårt omtalade tvåtredjedelssamhälle kommer att naggas i kanten vid en lågkonjunktur. Med antagligen runt en halv miljon nya arbetslösa blir det tungt för de som fortfarande har ett jobb att kunna försörja de övriga. Ett aber är naturligtvis att en mycket stor del av de som fortfarande då har ett jobb avlönas med skattepengar, vilket kan göra de mest optimistiska till pessimister när det gäller hur vårt land skall kunna klara ekonomin. Tidigare erfarenheter visar att vi kommer att få svårt att göra det, det är verkligen ett stålbad som väntar framöver.

Av Sven-Erik Hemlin - 2 mars 2019 11:04


Kan tyvärr inte se det på annat sätt än att våra politiker oavsett partifärg börjar bli en fara för riket och invånarnas säkerhet. Den kompromissregering vi nu har skyller på allt och alla att det inte går att genomföra önskad politik.  Ska det vara så svårt att sänga ut de som sympatiserat med IS, både de som på olika vägar tar sig hem eller de som stöttat dem? Varför inte lägga fram förslag som gör att de som är emot utsätts för invånarnas vrede?


Alla partier tycks vara överens om att pensionerna måste höjas, sjukbidraget släpar efter med flera år och samma sak med a-kassan. Visst kostar det några miljarder men tänk vilken nytta de kommer att göra. Många människor kommer att bli om inte glada så i alla fall lite nöjdare. Det går utmärkt att ta av pengarna som subventionerar elfordon, det är i alla fall bara välbeställt folk med höga löner och förmögenheter som har råd som köper elbilar.


Att använda eldrivna cyklar är till för mesar som inte orkar trampa, många miljöpartister har säkert en sådan och kondition därefter. Men ju fler cyklar som drivs med el, desto mer påfrestning på elnätet med höjda priser som följd. Det drabbar alla stackare som redan nu försöker spara på el genom att sitta i mörka hus och lägenheter. Tänk så tokigt det kan bli.


Men subventionerade fordon belyser också hur det ser ut för många. De sämst ställda får vara glada om de får ihop till en vanlig cykel, de som har snäppet bättre en begagnad bil för runt tio tusen. Inte en miljövänlig för det får de inte för de pengarna. Det är nämligen så verkligheten ser ut för minst ett par miljoner svenskar. Men det är klart, för en så kallad folkvald handlar det om småpengar så det är svårt att förstå problemet.


Problem brottas många med varje dag, men ju mindre pengar människor har desto större blir problemen. Det är av den anledningen allt fler insett att pengarna måste fördelas rättvist, alla så kallade reformer tas ju från de gemensamma medlen. Pengar till jobbskatteavdraget, ränteavdraget med mera ramlar inte ner från himlen om någon tror det.


Det har talats om snabbspår och höghastighetståg för flera hundra miljarder, men hur många har verkligen råd att åka med ett sådant? Jag har läst och hört talas om många äldre som inte ens har råd att åka "vanligt" tåg för att besöka barn och barnbarn. Sådan "lyx" skall tydligen inte äldre kunna unna sig.


 Men det är inte det värsta, det är barnfattigdomen. När pengar är orättvist fördelade drabbas barnen genom att föräldrarna inte har råd att låta dem vara med på fritidsaktiviteter. Man behöver bara använda sunda förnuftet för att inse hur de barnen kommer att bära med sig ett hat mot ett samhälle där de mobbats av staten för att tvingas bära slitna kläder, en mobiltelefon, eller kanske inte ens en cykel.


Naturligtvis kommer den dag då dessa unga på ena eller andra sättet kommer att hämnas. De kommer definitivt inte att lyssna på politiker utan följa sin egen väg. Det kortsiktiga tänkande våra politiker har gör att de kan få en erbarmlig ålderdom genom att deras pensioner tas ifrån dem av dessa "bortglömda" barn. Kanske får politiker hanka sig fram på en genomsnittlig pension, men det är osäkert om vårt land har några pensionspengar om tjugo år.


Det fantastiska är att vi inte ens vet om vår värld finns kvar om tjugo år. Om inte på grund av naturkatastrofer så av ett kärnvapenkrig, det vimlar av galningar som har röda knappar att trycka på. En trolig utveckling om man skall tro forskare är att vi kan få missväxt och hungersnöd och som en följd av torkan spricker vårt stackars jordklot. Att stjärnor och små planeter exploderar är vardagsmat i Universum.


Man skall inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten är ett mycket klokt råd, men det är precis vad våra politiker gör. De sätter upp mål hur vår miljö skall kunna räddas, men glömmer bort att vi är en flugskit på en jordglob. Vad vi gör i vårt land påverkar inte världen mer än en miljöpartists inbesparade fjärt om man ser det i det stora hela.


Det är med andra ord enbart löjligt att vårt land försöker ligga i framkant när det gäller att rädda vår miljö. Det enda Löfven kan tänkas få när de stora pojkarna träffas är en klapp på huvudet av Trump som kanske säger: Helledudande vilken liten duktig Hen du är. Ja, med Hen menar Trump naturligtvis då en duktig höna.


Nåja, i tider då alla skall vara feminister får Löfven inte ens vara tuppen i hönsgården, så statsminister han är får han bara vara en i gänget. Och vilket gäng han har omkring sig, de irrar som yra höns så snart det händer någonting. Om de lade guldägg kunde deras löner försvaras, men de vågar inte klämma ur några med risk att bli slarviga i ändan. Det blir de visserligen till slut i alla fall av allt sittande.


Men jag kan inte låta bli att tänka på den gamle satirikern Storm P som för runt åttio år sedan beskrev en politiker så här: Om någon ställer sig upp i en talarstol och säger att vi alla sitter i samma båt, vill den personen vara kapten och att vi andra skall ro. Inte undra på att svenska folket blivit tveksam, det är ju företrädarna som har betalt för att göra jobben åt dem. Ja, så var det tänkt en gång för länge sedan i alla fall. Det är ju invånarna som äger "båten".

Av Sven-Erik Hemlin - 27 februari 2019 10:59


När man börjar göra saker för att undvika titta på nyheter på teve för att undvika se och höra politiker, inser man hur snedvridet allting blivit i vårt land. Ministrar är slingerbultar som använder alla sina inlärda kunskaper i hur retorik skall användas, ingen människa blir klok på vad de säger när de slingrar sig undan heta potatisar. En del av dem är för det mesta osynliga, som exempelvis Morgan Johansson. Nåja, inte så konstigt eftersom han kanske finns någonstans bakom någonting, han är inte precis någon som höjer sig över mängden.


Men det verkar som om våra politiker trixat färdigt, till och med de tidigare lojala fackförbunden har dragit åt sig öronen. Man kan förstå att det är bättre att försöka smörja medlemmarna istället för ett parti som bara smörjer det egna kråset.


När fackförbund ställer sig tveksamma eller helt enkelt slutar ge bidrag till Socialdemokraterna måste det utläsas som ett misstroende. Anledningen för Kommunals del anges vara att de inte får valuta för sina pengar. Av den förklaringen drar jag slutsatsen att svenska folket borde sluta betala in skatter eftersom de inte får vad de betalar för. Eller i bästa fall levereras en sekunda vara som inte minst skolan och vården måste anses vara numera.


Försäkringskassan är verkligen ett utmärkt exempel på hur premier till trygghetsförsäkringarna missbrukas. Kunde läsa att någon lagändring inte behöver göras för att rätta till och återge läkarna deras status, det är bara för socialministern att dra tillbaka de direktiv som getts. Det är med andra ord inte Försäkringskassan som är boven, det är nuvarande och tidigare ansvariga ministrar. Måste vara bekymmersamt att leva med att vilja men inte kunna, som tyvärr är kännetecknande för många politiker.


Makten utgår från folket har jag hört sägas många gånger, men så fungerar det inte i vårt land. Våra politiker märker inte av de nya strömningarna runt Stureplan, det är ute i landet man märker tydligt det motstånd som finns mot de politiska partierna. Det talades om Annie Lööf som statsministerkandidat under förra året, nu står både Annie och partiet som en dålig usla på att inse vad invånarna vill ha.


Folk är innerligt trötta på konfrontationspolitiker som gapar och skäller. Ibland funderar man över om de råkar lyssna på fel partis sufflör, som i fallet M och KD. Men tillbaka till Centern som inte längre har någon bas bland svenska väljarna, det har hamnat mellan stolar i takt med att bönderna blivit färre. Nu uppfattas C med samma skepsis som MP och retar upp istället för engagerar. Det är sorgligt när partistrateger läser av hur invånarna vill ha det på fel sätt.


Signalerna till Löfven före valet var att klippa banden med MP som är ett rött skynke för många av de gamla trogna väljarna. Med ett nödrop undvek Socialdemokraterna att få skämmas igen, men när stridsröken nu börjat skingras är det många som inte kommer att stödja partiet vid nästa val.


Ingen verkar bli klok på vad Löfven håller på med inte ens LO har man kunnat läsa. Jo, han vill regera till varje pris men vinner inga politiska poäng med det. Tvärtom börjar han få en stor grupp emot sig som är mäktigare än vad han är som statsminister. Han är inte ens profet i sitt eget län så det gick åt helsike när han försökte hjälpa till inför valet.


Den kohandel Löfven hållit på med som utmynnade i januariöverenskommelsen, bäddade verkligen för SD. Det enda partiet som inte ställt till med någon skada för svenska folket. Man kan förstå att Åkesson inte ens behöver åka runt och tala till folket, det gör de andra partierna åt honom. Det verkar nästan som att han har M och KD på kroken och som får föra ut partiets politik. Om så blir fallet skall då M och KD kallas för rasister? Eller kan det vara så enkelt att de båda partierna insett vad en stor del av svenska folket tycker och tänker?


Ja, det är lite dimmigt där också för vilken politik har egentligen SD? Förklarar de sig som ett högerparti och anammar skattelättnader för de rika och åtstramning för de fattiga hamnar partiet snart under tio procent. SD har ju faktiskt kunnat lova förbättringar för alla eftersom de insett att de inom överskådlig tid knappast kommer att tillhöra den inre kretsen. Men just det visar också att vårt land inte fungerar demokratiskt, det har inte de övriga partierna fattat.

Av Sven-Erik Hemlin - 25 februari 2019 21:31


För några år sedan upplevde jag det som att det inte var många som ifrågasatte det samhälle vi fått. Jobbskatteavdraget gjorde naturligtvis sitt till, men det som hänt efter det är på grund av jobbskatteavdraget. Många har upplevt det som inte bara samhället förändrats utan också hur mångas liv förändras på grund av Försäkringskassan och pensioner och sjukersättningar som släpar efter. Har full förståelse för att alla de som gått in i väggen insett att livet och ekonomin förändrats. Det är inte bara arbetet som nöter, livet för många är mer komplicerat än vad det en gång var.


Inget ont som inte för någonting gott med sig brukar man säga, vårt hektiska samhälle har fått människorna att börja tänka. De drömmar om framtiden många i dag har är om personlig frihet. Den modrna människan är inte fri utan bunden till händer och fötter på grund av att de följt med strömmen. Många börjar se det som att tillräckligt bra ger tid till att ta hand om sig själva att ha ett bättre liv. Alla vet innerst inne att pengar inte ger lycka, det är bara en myt.


När man hör våra politiker tala om att vi måste jobba både mer och längre för att rädda välfärden är det dags att fundera. Som vårt samhälle nu ser ut kan man fråga sig vilket välfärdssamhälle som skall räddas, det politikerstyrda samhälle vi har är helt utan räddning. Anledningen till det är hur politiska beslut påverkat invånarnas liv negativt.


Staten kommunerna och landstingen har blivit en enorm börda för invånarna, men det är inte de som utför sina servicejobb som exempelvis lärare, läkare, sjuksköterska eller polis som är problemet, det är de politiska ledningarna. Det är fruktansvärt dyrt att försörja de som säger sig vara folkets företrädare. Någon tacksamhet visar inte de politiska företrädarna, istället beslutar de om höjda löner till sig själva och fördyringar för invånarna utan att be om lov.


För mig går inte det politiska styrelsesättet ihop eftersom de politiska företrädarna genom de tvångsåtgärder som skapats använder sina "arbetsgivare" som slavar. De själva har inget som helst ansvar som invånarna kan kräva från dem, det är obegripligt att svenska folket funnit sig i det så länge. Om jag inte har alldeles fel kommer svenska folket att på ena eller andra sättet ställa krav på att vårt styrelsesätt ändras radikalt.


Det politiska etablissemanget reagerar långsamt och det som är på väg att hända kommer därför en dag som en blixt från klar himmel för dem. Allting är politik sägs det och de nya idéerna om hur vårt framtida samhälle skall se ut kan man se genom att demokratirörelser blivit allt vanligare på nätet. När folk börjar tänka efter inser de att demokrati måste återinföras. Ett frö är sått, nu är det bara och vänta på vad som växer upp.


Våra politiker borde ha lärt sig läxan att det inte går att trampa på i de illaluktande ullstrumporna. Ian och Bert Karlsson var för tidigt ute, annars hade knappast SD hamnat i riksdagen. Precis som SD har behandlats löjliggjordes Ny Demokrati av de övriga partierna. Piratpartiet hade svårt att nå andra än de unga som begrep sig på vad företrädarna pratade om. De flesta svenskar visste inte ens vad Internet var för någonting. Många politiker visste inte det.


Ny Demokrati var först med att ifrågasätta invandring till ett land som haft hög ungdomsarbetslöshet i många år. Vad jag minns kallades de ändå inte för rasister men mötte hårt motstånd från inte minst Socialdemokraterna. De som börjat gräva i Socialdemokraternas förflutna är snart svartlistade för partiet är mäktigt, det har de som försökt fått erfara. Man kan misstänka att det finns ganska många lik i den rymliga S-garderoben.


Men så är det, inget parti är fläckfritt, men alla har varit måna om att skydda det politiska maktsystem vi har. Det här med att vara politiskt korrekt har ingenting med gentlemannamässiga handlingar att göra utan enbart att oavsett partifärg hålla samman mot de som vill ta makten ifrån dem. Man kan alltså förstå motståndet mot att släppa in SD.


Den sammanhållning man kunde höra när flyktingarna vällde in i vårt land var för att vara politiskt korrekt. Splittringen av alliansen har sett till att de flesta partier nu glömt bort att vara politiskt korrekt, men även SD har dragit sitt strå till stacken. I förlängningen är det här rena straffsparken för ett parti som vill återinföra demokratin i vårt land igen. Det är någonting de gamla partierna inte alls brytt sig om och därmed skapat orättvisor som de själva inte kan rätta till. Det har med prestige att göra, vem vill erkänna att de haft fel?


Träffar daglig dags personer som tidigare röstat på S, C, L och M som helt tappat förtroende för sina gamla partier. Vid nästa val kommer de att ställas inför att missnöjesrösta eller inte rösta alls. De flesta har sagt att det lutar åt att inte rösta alls under förutsättning att inte ett nytt parti de kan sympatisera med ställer upp. Det finns många människor som tänker så i dag.


Det här har inte att göra med förnyelse utan är helt och hållet resultatet av den inkompetens och handlingsförlamning välbetalda politiker uppvisar. För att ett nytt parti skall få vind i seglen gäller att locka till sig personer med kunskaper och lyskraft som frontfigurer. Det finns i princip inte många sakfrågor som måste åtgärdas, det räcker med att de som straffats under de senaste åren av vansinniga beslut hos Försäkringskassan får upprättelse och att vårt samhälle blir rättvisare. Frågan man då kan fundera över är hur många av dagens riksdagspartier som blir kvar, man vet aldrig vad folk tar sig till när de blir förbannade.

Av Sven-Erik Hemlin - 21 februari 2019 09:46


Jag har börjat fatta innebörden av att gå ner i viloläge, att helt enkelt koppla bort alla tankar om de dumheter som görs. Se på dem från ovan och skratta åt de personer som överskattar sin egen betydelse är lösningen för att få sinnesro. Det slår mig att vad våra politiker i själva verket försöker göra är att förhala den förändring som obevekligen kommer.


De flesta är säkert eniga om att politiker inte är ett yrke utan någonting de tagit på sig för att föra väljarnas talan. Misslyckas de med det skall de omedelbart ersättas med nya friska krafter mede en helt ny syn på hur de ständigt uppkomna problemen skall kunna lösas. För i den värld vi nu lever i gäller det att vara flexibel och kunna anpassa sig till vad de i snabb takt nya högteknologiska hjälpmedlen kan komma att ställa till med. Om det blir bra eller dåligt vet vi inte,, bara att det kommer att revolutionera vårt sätt att leva.


Smarta datorer och robotar blir hjälpmedel som gör att människor inte behöver jobba för att många saker och ting skall kunna utföras utan att nöta ut kroppar och psyken. De styrande tänker i banor som inte tillvaratar invånarnas intressen utan bara på den ekonomiska tillväxten. När det går ut över de grupper som anses tillföra minst genom låga inkomster, ålder eller sjukdom faller allt sönder och samman.


Ingen verkar tänka på att en smart dator kan matas med alla fakta och fungera som åklagare eller försvarsadvokat, där mål kan behandlas kan avgöras betydligt snabbare och troligtvis säkrare. En smart dator kan till och med hjälpa de styrande att täta till de kryphål som finns och som passerar det mänskliga omdömet. Men det mest fantastiska är att de smarta datorerna lätt kan ersätta de som kallar sig politiska företrädare.


Ingen säger det öppet men det finns en form av hatkärlek mot det stora landet på andra sidan "pölen". Man brukar säga att om Amerika får snuva får vårt land en rejäl influensa. Märkligt nog är det de sämsta influenserna våra politiker tagit till sig, inte minst att ju rikare en del blir desto bättre för alla. Det är faktiskt tvärtom har en del ekonomer kommit fram till, om inte de rika börjar dela med sig kommer de själva att bli fattiga.


Har en längre tid följt de nya strömningarna som orsakats av "envåldshärskaren" Donald Trump. Han har lyckats med att få de unga att se hur de inte vill ha det genom att krossa den amerikanska drömmen. Många unga har insett att de hamnat i låglönejobb men att de flesta kommer att fastna i dem. Ja, så länge de varar eftersom vi nu kan se början på en lågkonjunktur som bara väntar på att lägga i en högre växel.


Det är först när en lågkonjunktur inträffar som betydelsen av skillnader i inkomster märks tydligt. När arbetslösheten ökar och de små företagen tvingas slå handskarna i bordet. Det blir en kedjereaktion som påverkar hela samhället och staten, kommunerna och landstingen hamnar i en sits de inte kan hantera. Vad som  måste rättas till är nämligen de egna misstagen vilket skapar handlingsförlamning.


Egentligen är det skrattretande när vår regering talar om vad som skall ske om ett par år. Vi har nu en tandlös regering som tvingas slåss för sin överlevnad, men vad värre är för inte minst Löfven är MP:s medverkan. Har träffat många förtvivlade gamlingar som troget stöttat partiet sedan de fick rösträtt men nu fått nog. Kan förstå reformisterna inom partiet som tydligen insett det partiledningen inte gjort, att vårt politiska styrelsesätt är föråldrat.


Våra media och opinionsinstitut har stor del i att populistiska utspel får större gehör än de nödvändigheter som borde gå i första hand. Inför beslut ältar de makthavande vad som ger flest politiska poäng än vad som är bra för invånarna. De har varit så inne i kampen om makten att de inte insett att de helt förlorat kontakten med invånarna. Det våra politiker med utgångspunkt från sin drömvärld säger stämmer inte alls med den verkliga världen där en ständigt växande skara av invånarna anser att vårt samhälle blivit kass.


Skaran av missnöjda letar med ljus och lykta efter någonting nytt, de gamla partierna har spelat ut sin roll. Om avhopparna från MP eller de som vill reformera Socialdemokraterna kan dra till sig sympatisörer är svårt att säga, det är två partier på dekis det handlar om. Fram till nästa val gäller det att kunna presentera någonting hytt och som kan återinföra demokratin i vårt land. Ingen tycks tänka på det, men all makt ligger hos folket, det gäller att en ledargestalt kommer fram för att få folket med sig. Finns det någon sådan?

Av Sven-Erik Hemlin - 9 februari 2019 14:37


Satt och försökte tänka tillbaka på hur det kan ta tid att kunna se konsekvenserna av beslut som fattades i en tid som inte alls stämmer överens med den vi nu lever i. Svårigheten för de politiska beslutsfattarna är att kunna se de långsiktiga konsekvenserna. Göran Persson har fått kalla fötter på grund av beslutet att göra om pensionssystemet och konfiskera ett stort antal miljarder. Staten var i desperat behov av pengar vid den tidpunkten, men vid bättre tider skulle de ha betalats tillbaka.


Så blev det inte på grund av regeringar som strävat efter makt och glömde bort vilka de representerade. Sedan dess har politikers löner ökat och under samma tid har deras väljare fått det sämre. Det har skapats ett samhälle där orättvisorna börjar spegla vardagen i ett samhälle som blivit hårt och kallt. Vi har fått ett samhälle som allt fler inte vill ha.


Osäkerheten om vad som kommer att hända betyder att våra politiker måste vara ytterst försiktiga, det som anses vara rätt i dag kommer inte att vara det om några år. Enligt elbolagen ligger vi nu på gränsen när det gäller att klara elförsörjningen, det borde ha kunnat förutses av makthavande politiker. Istället uppmuntras ett allt elintensivare samhälle, eller snarare är det den tekniska utvecklingen som styr det hela.


Just nu styrs våra politiker av den klimatförändring som på olika sätt visat sig runt om i världen. Solpaneler och vindsnurror är ett komplement till elförsörjningen, inte en långsiktig lösning. Nu börjar forskare till och med tvivla på det de kom fram till för tio år sedan. Det som gjorts borde ha minskat problemet men istället ser det ut att förvärras.


Vårt lilla jordklot är bara en del i ett enormt universum som av någon anledning visat sig vara möjlig att bo på. Tyvärr gör giriga människor allt för att utnyttja och förstöra de tillgångar vårt lilla klot har. Det har blivit överbefolkat vilket medfört svält och krig för att decimera antalet. För att rädda vårt jordklot kommer människorna att tvingas bekämpa de giriga som suger ut alla övriga.


Vad som väntar framöver är konfrontationer av olika slag, men eftersom de fattiga är betydligt fler är det en hopplös kamp de rika har framför sig. Det märks tydligt hur hotet om en kommande lågkonjunktur påverkat aktiemarknaden, det läge vi nu är i kan ses som lugnet före stormen. Problemet med en lågkonjunktur är nämligen att den kommer smygande så att vi inte upptäcker allvaret förrän det är för sent.


Tidigast märker vi hur småföretagen får allt svårare och antalet konkurser börjar redan oroa ekonomer. Man kan tycka att det inte skall vara något stort problem, vilket våra politiker inte heller tycker. Men det är starten på hur det hela sprids genom hela vårt samhälle som satsat allt på ekonomisk tillväxt genom att så många som kan måste jobba. Det finns inget som helst säkerhetsnät när fallet kommer och arbetslösheten ökar. Skattebortfallet för staten, kommunerna och landstingen kommer att bli förödande.


Det spelar ingen roll om ett beslut om snabbtåg för flera hundra miljarder kommer att tas, det kommer inte att bli någonting av det. Vad de politiska makthavarna visat är att det finns pengar att använda till ett ändamål, det finns med andra ord tillräckligt med pengar till att förbättra för de sämst ställda. Ett snabbtåg skulle varken göra för eller till för vår miljö, men för de sämst ställda invånarna skulle det göra stor skillnad.


För mig är det inte förvånande att vårt land halkar efter i den högteknologiska utvecklingen, inte heller att Europa om cirka tjugo år hamnar på dekis. Det slog mig att våra politiker faktiskt är på väg att avskaffa det politiska styrelsesätt vi har. De kommer att få god hjälp av de unga som insett att som deras föräldrar levt vill de inte leva. Det de unga reagerat emot är att deras liv styrs av de som skall vara politiska företrädare och så vill de inte ha det.


Med den hawaiiregering vi nu har är det läge för att kräva förändring. Det vi har är en tandlös regering som tvingas vara populistisk och stryka alla medhårs. Men undantag av SD förstås som skulle visa sitt rätta jag om de fick komma med och bestämma. Inom SD finns många som då skulle hamna i rampljuset och försvinna i takt med avslöjanden.


Faktum är att SD har en minimal bas att stå på, troligtvis tre fjärdedelar av sympatisörerna är människor som har det svårt men inte får någon hjälp och därför missnöjesröstat. Skulle trygghetsförsäkringarna återställas och pensionerna höjas för att vara i takt med tiden, skulle inte SD ha många sympatisörer kvar. Av många äldre ses SD som enda sättet att kunna protestera mot det politiska etablissemanget.


Att Socialdemokraterna missat det förstår jag, partiet har under många år visat att de helt övergett sin gamla ideologi. Kan inte se det som annat än att den revolution som nu sker inom partiet skulle ha gjorts för länge sedan. Vi får se vad den nya parollen blir efter att den snedtänkande politiska ledningen fått träda tillbaka. För visst är det ledningen inom Socialdemokraterna som vägrat lyssna på vad invånarna vill ha.


Socialdemokraternas överlevnad finns inte inom toppen av partiet, skall det städas så måste nya friska krafter plockas fram. Löfven har visat att det inte behövs någon politisk vana, det som nu händer inom politiken följer ingen regelbok eller politisk korrekthet, utan det är fritt fram hur politiken skall framföras. Det räcker faktiskt att så snabbt som möjligt rätta till alla fel tidigare regeringar gjort och det är uppenbart för alla som inte är heltidspolitiker vad som blivit fel

Av Sven-Erik Hemlin - 26 januari 2019 22:02

All stress  och jäkt är på väg att göra många människor sjuka men också klokare. Läste om en som slutat sitt jobb på grund av utmattningssyndrom och kommit underfund med att ha sparat massvis med pengar. Det var ett val mellan att inte helt slås ut genom utbrändhet eller leva ett vettigt liv. Det är många som börjar se på sina liv på det sättet, de ser ingen ljusning framöver. Hur lång tid kommer det att ta innan skaran av de som frågar sig om det verkligen är värt att arbeta växt sig så stor att våra politiker utmanövreras?


En gång i tiden var det så i vårt land att familjer klarade sig på en lön, men så gick kvinnorna ut i arbetslivet för att få det bättre ekonomiskt, nu är båda tvingade att arbeta för att det skall gå ihop. Men svårt samhälle har förändrats och det är vanligt att familjer splittras med följden att det i dag finns många ensamstående med barn. Det är någonting som inte passar in i den mall som gällt för våra politiker under alla år. Resultatet har blivit en skrämmande hög barnfattigdom och hur det ska lösas kommer det säkert att startas många utredningar om.


En åldrande befolkning varnades det för länge, länge sedan, då var det den stora gruppen fyrtiotalister som oroade ekonomer. Men de akuta problemen var viktigare och politikerna kunde inte se några politiska poäng i att börja gardera sig. Själva hade de sitt på det torra, men det är nu konsekvenserna börjar bli akuta. Och det är det som är vårt lands stora problem. Det kan inte vara så att politiker ska ha bättre pensioner än de som jobbat ihop till deras löner. Det bästa vore ju om alla får det genomsnitt som räknas fram för det är ju invånarnas skattepengar det betalas ut ifrån.


Det är inte meningen att de politiska företrädarna skall ha ekonomisk trygghet säkrad, det gör att de inte kan se de problem de med låga inkomster har. Under åren har skaran av företrädare vuxit som en del av hur partierna försvagats. Det har skapat en demokratisk beslutsprocess som till och med pyttesmå partier ges möjlighet att få igenom sina hjärtefrågor som de sedan kan skryta över.


Arbetslinjen är minst sagt idiotisk. Det kostar pengar att ha ett jobb, hårdast drabbas de inom låglöneyrkena eftersom alla fördyringar drabbar dem hårdast. Har inte en aning om hur många som tvingas pendla till sina jobb, vilket bestraffas istället för att premieras när det gäller avdrag för resor. Många av dessa pendlare skulle om de ser på vad det blir kvar netto, börja fundera över vad de håller på med.


För alla de som tvingas ut i onödiga jobb för att hålla arbetslöshetsstatistiken nere, är det både förnedrande och olönsamt. En sista (får vi hoppas) desperat åtgärd är att reformera Arbetsförmedlingen. Det är vårt politisk maktsystem som måste reformeras, det är det som skapar alla problem som ständigt skapas.  


Det är svårt att bli klok på hur det här landet fungerar, men landets invånare kan två sina händer i alla fall. Om vi lärt oss någonting om hur vårt fantastiska demokrati fungerar är det att den inte fungerar alls. De enda som tycks vara glada över att vi äntligen har en regering är Socialdemokraterna, alla andra är sura över att det blivit som det blivit.


Kristersson vill man klappa på huvudet och trösta, det är inte lätt att vara liten i en vuxenvärld. Av det nya arbetarpartiet blev ingenting och samarbetet med KD ser många trogna väljare som att de lika gärna kan rösta på SD. Det är inte lätt att vara partiledare för Moderaterna, det är då ett som är säkert. I en taxi på väg någonstans muttrar han säkert på sitt mantra: Skattesänkningar, skattesänkningar, skattesänkningar ... Det var ju det som skulle hålla ända in i kaklet.


På vänsterkanten är Sjöstedt lika besviken, vad har alla övriga partier emot honom? Tja, det är ju inte bara de andra partierna, över nittio procent av svenska folket vill inte heller veta av honom eller partiet. Det kan bli så om man är felprogrammerad från början, det ger ett tunnelseende. Måste bli tröttsamt att sitta och titta på en affisch med Lenin eller Mao på. Det som är dött är dött, det är inte mer med det. Vi är inne i tvåtusentalet då allt förändras i snabb takt, hade de döda haft rätt hade inte vår värld sett ut som den gör. Eller kan det vara så att de nu levande har fel ...?


Men socialismen är inte död, men i vår moderna tid ser det helt annorlunda ut. Unga kvinnor stormar fram inom politiken och de gamla rutinerade rävarna har blivit tagna på sängen. De har inte hängt med i den snabba utvecklingen och trots att de säger sig vara feminister tänker de fortfarande som mansgrisar. När hela deras tidigare trygga tillvaro hotas har det uppstått panik. Alla dessa välbetalda människor som hänvisar till sin sociala kompetens som de kallar erfarenhet för att det skall låta finare, har börjat inse att de står kvar på perrongen och tåget har gått.


Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards