Oplanerat som vanligt satte jag mig ner framför datorn och lät tankarna flyta fritt. Det finns så mycket som snurrar runt i huvudet, det är lätt att bli yr i huvudet av den politiska karusellen. Det verkar som om våra politiker själva också blivit det, för det de har att säga blir snurrigare och snurrigare.

Folk fattar inte, var det en politiker som sa. Förstår fullt och fast varför,  det våra politiker talar om är fullständigt obegripligt. De talar om saker de vill göra för att förändra landet, men att förändra utan att veta hur det kommer att bli är att utmana ödet. Såg en bild av Annika Strandhäll där hennes ansiktsuttryck visade att hon inte fattat vad minskade sjuktal skulle innebära. Jag lider verkligen med de människor som utses av sina partier till förtroendeuppdrag de inte vet hur de skall utföra, eller i okunskap kan ställa till med. 

Om allting annat misslyckas, varför inte gå tillbaka till när det fungerade? Efter alla misslyckade förändringar är folk nöjda med om dekan få tillbaka det som de en gång hade. Trygghetsförsäkringar värda namnet, en någorlunda fungerande skola, vård och omsorg, varför inte också patrullerande poliser på gatorna. Det var så vårt samhälle såg ut innan politiska beslutsfattare raserade allt som byggts upp.

Den som försöker förändra ett samhälle till att passa de politiska makthavarna gräver sin egen grav. Förändringar utan folkets stöd är med andra ord ett utmärkt sätt att begå politiskt självmord, ändå är det vad våra politiker håller på med. Det må krigas hur mycket som helst om makten, men effekten blir kanske att de nya demokratirörelserna, eller något nytt parti som för invånarnas talan kommer att leda fram till en samhällsförändring. Men folk är trötta på politiker och skulle vilja ha en helt annan styrelseform än politiskt styre.

Dessutom är det ett otroligt dyrt sätt att styra landet, kommunerna och landstingen, vi har politiska företrädare på bekostnad av för lite personal som skall utföra jobben. Varför ingen politiker tänkt på det är ofattbart, men det har blivit alldeles för många som avlönas med skattepengar. Lärare, läkare, sjuksköterskor och övrig personal inom vård och omsorg på golvet är de som behövs och poliser förstås. Ett samhälle där våldet blivit vardagsmat sätter press på både poliser och vårdpersonal.

Jag har svårt att se politiska företrädares roll i det moderna samhällsmaskineriet. En ytterst ansvarig som utses som folkets kontrollant att allt fungerar bör räcka mer än väl, allt övrigt skall kvalificerade anställda ta hand om. Vad de olika verksamheterna kostar är kända varför fördelning av pengarna inte behöver göras av politiskt tillsatta, det finns kunnigt folk att anställa till det. Dessutom är det då möjligt att kräva ansvar och att sparka de som inte sköter jobbet, det går inte med våra så kallade politiska företrädare.

Men det här är antagligen någonting som kommer att lösa sig självt inom bara några år. Naturligtvis betyder den snabba tekniska utvecklingen att landets sätt att styras kommer att förändras. En dag har vi kanske rent av direktdemokrati där befolkningen genom en knapptryckning visar tummen upp eller ner om det som skall beslutas. För bara några år sedan skulle jag skrattat åt mina tankar, nu har jag insett att det är vad vi kan vänta oss.

Det mest kittlande i de här tankarna är att det kan vara verklighet inom bara några år, kanske till och med jag får uppleva det. För att ens komma på de här tankarna krävs att ha läst och följt med i det som hänt de senaste fem åren. Enbart det senaste året har sjumilakliv tagits när det gäller de smarta maskinerna, det vill säga datorer och robotar. De kan redan i dag ersätta miljontals människors arbeten, det är lite som att vänta på att någon trycker på den röda knappen som startar ett atomkrig.

Vid de första allvarliga tecknen på en avmattning av konjunkturen kan vi vänta oss att många företag kommer att göra inbesparingar genom att minska antalet anställda. I det läget kan vi vänta oss stora problem eftersom arbetsmarknaden fortfarande styrs av vad som måste ses som uråldriga lagar och regler, men maskiner och robotar kommer inte att omfattas av dem. Hur företagen i förlängningen räknar med att kunna sälja sina produkter till människor med en betydligt försämrad ekonomi är en annan femma, det är deras problem.

Men som alltid är det pengar som är den egentliga makten, politiker är bara ett redskap de kan manipulera efter sina syften som är att tjäna mera pengar. Att politiker representerar folket är en missuppfattning eller snarare en skapad myt, de försöker i möjligaste mån stryka de mäktiga rika medhårs. Men hur mycket påverkar de rika vårt lands ekonomi? Egentligen? Majoritetsägarna i de stora företagen hotar med att flytta sina pengar och företag, men det blir som att börja om på ny kula och en osäker framtid. Grannens gräs är inte grönare, det ser bara så ut.

Satt och småskrattade för mig själv när riksbankschefen talade om att räntehöjning  är att vänta. Kan förstå den vånda, den som kommer att sitta som finansminister får att uppleva  inför räntehöjningar och att tvingas skära ner på räntebidraget. Naturligtvis kommer det att påverka många invånares privatekonomi,  vilket i sin tur kommer att påverka konsumtionen. Det får mig att tänka på den gamla ramsan, katten på råttan, råttan på repet ... och så vidare. Ingen kan förutsäga följdeffekterna eftersom det kommer att få följdverkningar inom många områden.

Jag kanske målar fan på väggen, men kan se ett scenario där långsiktig planering inte längre gäller utan det istället kommer att handla om brandkårsutryckningar. Aktier som tidigare var långsiktiga placeringar fungerar i dag som vilken spelform som helst och det är de små aktörerna som i slutändan står som förlorare. Tyvärr är även en stor del av pensionspengarna i farozonen utöver det som giriga pensionsmäklare försnillat.

Känns obehagligt när bilden av vårt land växer fram där de som kan försöker sko sig så länge det går. Dessutom har vi fått en okontrollerad arbetskraftinvandring, tiggare och flyktingar i en omfattning som till och med skulle ha märkts i det stora landet Amerika. I det läget ges subventioner till de som har råd att köpa dyra elbilar eller elcyklar! Och detta beslut fattades av en regering med uppgiften att förvalta invånarnas skattepengar på bästa sätt.    

Vårta politiker skall vara försiktiga med vad de säger, de skall inte säga mer än vad de kan stå för. Men går det att få stopp på våra pratglada politiker som utan skamkänsla lovar vad de vet att de inte kan hålla. Henry Delaune skrev en gång: Tänk allt du säger, men säg inte allt du tänker. Ord är inte rök i vinden – de är ting med makt och verkan till gott eller ont.

Antagligen skulle jag ha hållit det jag skrivit i dag för mig själv, men det är för sent att ändra på det nu.