Det är vitt utanför fönstret, de långa kalsongernas natt har börjat på allvar. Det är svårt att tänka långsiktigt när de kortsiktiga problemen överskuggar allt. För många äldre kan snö och halka betyda brutna armar och lårbenshalsar, om de är självgående vill säga för många äldre är inte det. Men även unga riskerar att råka illa ut under den tid som ligger framför oss. Tiden allt måste hinnas med trots halka och elände förändras inte, det kommer inte minst hemtjänsternas personal att få känna av.

Nåja, ute på hal is är verkligen våra politiska partier. Av ett val som verkligen chockade de politiska partierna står vi inför att få en regering som oavsett hur den kommer att se ut, inte kan utföra någonting långsiktigt. Dessutom kommer tveksamma beslut att väcka folkstorm och braskande rubriker. Kanske får vi se fler brinnande bilar än marschaller när den mörka tiden nu är över oss.

Vi har nämligen hamnat i en situation när till och med det en gång stora partiet kämpar att hålla det av även de övriga partierna avskydda SD bakom sig. Naturligtvis kan det göra att SD växer, eller att många av de som röstade på partiet vid senaste valet ändrar sig. Vem vet, de kanske väljer sofflocket istället därför att inget av partierna talat eller talar för deras sak. Än så länge har inte invånarna kommit underfund med vilken sakfråga som är viktigast, det är på så många områden det fungerar uruselt.

Förr eller senare tvingas de makthavande inse att de måste följa folkviljan, att fortsätta som tidigare skapar ännu mer irritation. Förmodligen kommer en ny regering att ta till sig den nya larmrapporten om klimatet, det kommer antagligen att ta död på politiska beslut som inte varit långsiktiga. Många beslut har varit kortsiktiga eftersom de styrts av lobbyister som talat om vad det skulle innebära ekonomiskt för båda parter, det vill säga företagen och regeringen. Den viktigaste delen som inte ens nämnts är vad som måste rättas till för att inte skada fler invånare än som redan skett.

Nyliberalt tänkande vad det egentligen är för någonting har ställt till det så att de makthavande måste tänka om. Behoven är ganska lika för de flesta, de vill inte att deras liv skall kompliceras mer än de redan fått känna av. Löfven och partiet fick på ett smärtsamt sätt erfara hur det går när invånarna retas upp. Det är rent ut sagt idiotiskt att födande kvinnor tvingas åka tio mil eller mer till ett BB, men så självklara saker kommer beslutsfattarna underfund med när det är för sent.

De stora sjukhuskomplexen har spelat ut sin roll om de överhuvudtaget haft någon. Specialistsjukhus strategiskt placerad som komplement till små sjukhus med husläkare som man förr sa skulle ha varit betydligt effektivare Större sjukhus blir dessutom lätt en koloss på lerfötter och anledningen till det är politisk styrning trots att det krävs en väloljad organisation för att det skall fungera. Jag håller det för omöjligt att politiska ledningar kan hålla i trådarna, det krävs att hela personalstyrkan får vara med i all planering som  rör respektive avdelningar. Man kan inte blanda de vårdbehövande hursomhelst, varje avdelning har sin specialitet.

På något underligt sätt får de stora sjukhusen mig att tänka på de enorma köpcentra som hamnat utanför stadskärnorna.  På sjukhusen anses ju vad som tidigare hette patienter numera vara kunder. Genom nedläggningar och satsningar på de större sjukhusen har det inneburit långa resor för många. Det har skapats både fördyringar i form av resor och en belastning på miljön.

När det gäller köpcentra uppväger inte det något billigare priserna dyrare drivmedel, men det har vi än så länge inte kunnat se effekten av, men det kommer. Men den skada dessa stora köpcentra orsakat kommer inte att kunna repareras i en handvändning eftersom affärerna i centrum tvingats lägga ner. De har inte bara haft de stora köpcentra att slåss emot, utan också internethandel och stigande hyror.

Nu gapar många affärslokaler tomma på många platser vilket knappast ger några hyresintäkter och inte heller skattepengar till kommunerna. Många städer gjorde misstaget att göra gågator, de räknade aldrig med att affärerna i centrum kunde försvinna. Men eftersom människan inte bara är stressad utan också bekväm av naturen, är det affärer där bilen kunnat parkeras utanför dörren som dragit längsta strået. Man kan säga att kommunledningars övertro på att kunderna vill promenera runt  på gågatorna, istället gjort att de blivit en bidragande orsak till butiksdöden i centrum.

Det här visar hur lite förtroendevalda på kommunal nivå använt sunda förnuftet, det är det enda de kan förlita sig till. Om de själva gillar att promenera är ens ak, men det är lite som att en del gillar surströmming och andra inte. Man kan med fog säga att de förtroendevalda utgick från vad de själva tyckte var bra, men det visade sig att de var tämligen ensamma om det.

Det är lite av pudelns kärna när det gäller hur invånarna numera ser på politiker, de vet inte och bryr sig inte heller om hur invånarna vill ha det. De väljer den enkla vägen att genom makt tvinga invånarna att anpassa sig till fattade beslut. Det handlar om makfullkomlighet och har ingenting med demokrati att göra. Det är inte de politiska företrädarnas uppdrag att förändra för invånarna efter partiernas eller de egna ideologierna, det är att anpassa samhället efter invånarnas behov..

Hur kan en regering överhuvudtaget komma på idén att på konstgjord väg med hjälp av Försäkringskassan få ned statistiken för sjuktalen? Det är en regerings uppgift att se till att invånarna får vad de betalar för, nämligen den sjukförsäkring som betalas in. Om inte de pengarna räcker måste det sparas in på det som kostar pengar men inte hör sjukförsäkringen till. Om inte våra politiker som säger sig vända på alla stenar kommer underfund med att det är stenvändarna som kostar pengar, finns inget hopp för vårt land.

Kan de politiska partierna inte enas om vad de måste göra för landet och invånarnas bästa, kommer med all säkerhet våra politiker tvingas genom en skärseld. Om det är makten som är så viktig, varför riskerar de då att SD kommer att bli landets största parti. Som jag ser det är det ingen omöjlighet eftersom invånarna tröttnat på att få betala notan för alla politiska misstag som gjorts.

Kan förstå om våra politiker känner sig förorättade över den misstro de nu får möta, de har ju gjort så gott de kunnat. Men okunnigheten om hur beslut ställt till det för stora grupper av invånarna är oförlåtligt eftersom de skall företräda folket på bästa sätt. Johan Wolfgang Von Goethe skrev några sanningens ord som våra politiker bör ta till sig. Glöm aldrig att ju sämre ni behandlar människorna desto sämre blir de och ju mer ni tror dem om ont desto mer kommer de att bli onda.   

Hur tror våra politiker att de arbetslösa, sjuka, sjukpensionerade, gravt handikappade som behöver hjälp dygnet runt och pensionärer ser på dem? Det förakt som man allt oftare hör över de så kallade politiska företrädarna är självförvållat, det finns ingen ursäkt för vad de orsakat en stor del av svenska folket.