Direktlänk till inlägg 31 augusti 2009

Var finns den som kan dra igång frigörelsen från det politiska förmyndarskapet?

Av Sven-Erik Hemlin - 31 augusti 2009 06:10

Det märks att hösten smugit sig på. Nätterna har blivit både kyligare och mörkare, snart kommer första frostnatten som ett tecken på vad som väntar framöver. Ju äldre man blir, desto tydligare märker man av att snart två tredjedelar av året försvunnit i en svinblink. De månader som ligger framför oss fram till ljusare tider känns som en evighet, men kommer antagligen att gå lika fort.

Har funderat över varför vår finansministers försiktiga prognos om de närmaste åren, skiljer sig från vad bland andra bankerna tror. Någonting obehagligt verkar han ha i bakfickan, eller så är det en gardering för ett bakslag.

Att ekonomiska experter börjat prata om gröna skott, får mig bara att tänka på mordutredningen av Palmes våldsamma död, men då tändes ett ljus varje dag enligt dåvarande spaningsledningen. Tydligen tog det slut med ljusen, för vem som mördade Palme är fortfarande höljt i dunkel. Av den anledningen ska man inte hoppas för mycket på de gröna skotten en del kan se, en frostknäpp kan vara allt som behövs för att de inte ska slå ut i full blom.

Satt faktiskt och småskrattade för mig själv efter att ha hört vår statsministers minst sagt naiva uttalande om hur vårt land ska kunna ha en framträdande roll i framtiden. Ingenting pekar på att vårt land ska kunna bli ett föregångsland, snarare då ett varnande exempel hur det kan gå, om man försöka förändra ett samhälle för snabbt.

Apropå vår statsminister har han ett allvarligt problem att brottas med fram till valet nästa år. Vad jag kan förstå lyssnar inte ungdomarna till vad han har att säga, de äldre kanske försöker men hör inte vad han säger. Visserligen har han hela tiden talat tyst, omständligt och otydligt, men den plojen blir tröttsam i längden för de äldre.

Nåja, de kan ju läsa hans uttalanden i tidningen och där går inte hans budskap fram. Som det här med hur alliansens ser på vilka som ska premieras med skattesänkningar (eller är det nya Moderaternas åsikt som framförts?) har verkligen lyckats reta upp nästan alla pensionärer. Att vända de som avgjorde valet förra gången ryggen kan inte anses särskilt klokt. Det var ju de äldres misstro mot Göran Persson som var avgörande, inte vad alliansen gick till val på.

Visserligen finns samma misstro mot Mona Sahlin, men ett luttrat folk älskar att ge igen för gammal ost, så man vet aldrig. Eftersom ytterligare ett orosmoment i form av SD (som faktiskt ser ut att kunna nästla sig in i riksdagen) kan man räkna med att nästa val blir en riktig rysare för de etablerade partierna.

Jag funderar ofta över varför våld blivit allt vanligare, men eftersom allt säga vara politik, måste det bero på felaktiga politiska beslut. Det går inte som nuvarande regeringen gjort, indela ett folk i närande och tärande (läs- och skrivkunniga också, för den delen), för om det ska vara så är det politikerna som är de som verkligen tär på de otillräckliga skattemedlen. Jag har en känsla av att de politiskt aktiva inte tänkt i de banorna. De tror att de behövs, men vi skulle klara oss alldeles utmärkt utan. Det finns faktiskt välmeriterade och välutbildade människor som skulle kunna driva det här landet på ett affärsmässigt sätt, det är ju vad våra nuvarande politiker försöker göra men inte kan.

Enda möjligheten för landets invånare att bryta den makt politiker och byråkrater har idag, är att införa Medborgarlön. Det skulle dessutom göra Sverige till det föregångsland vår statsminister förutspådde att det ska bli, men jag blev inte klok på vilket sätt han menade att vi skulle bli det. Jag tror att införandet av medborgarlön är en betydligt enklare väg att gå, än den politiska visionen.

En utmärkt grogrund för krav på medborgarlön är alliansens omsvängning när det gäller att satsa på vuxendagis i AMS-regi för att sysselsätta de arbetslösa. Att tvinga arbetslösa att genomgå teoretisk utbildning kommer knappast att ge några politiska poäng. Snarare tvärtom eftersom många av de som blivit arbetslösa knappast känner för att sätta sig i skolbänken igen. Men det är klart, så långt tänker knappast en politiker, de måste ju dra alla över en kam för att få det att gå ihop när de klurar ut vad invånarna vill ha. Det är därför det alldeles för ofta visar sig att det mesta som det beslutas om att invånarna behöver, inte alls är vad invånarna vill ha.

Vad jag kan förstå återstår endast för invånarna att enas om vad de vill ha och på skarpen säga det till de politiska företrädarna. Den dag det händer, kanske de så kallade folkvalda förstår vad att leva i en demokrati innebär. I en fullfjädrad demokrati behövs inga politiska förmyndare, bara valda representanter som håller tummen i ögat på dem som får förtroendeuppdraget att se till att skattepengarna används på bästa sätt.