Mörbultat är bara förnamnet för hur jag känner mig. Det kommer efter som Arbogaöl brukar man säga, men störtdykningen i björkhäcken har orsakat en ömhet i kroppen som är betydligt mera smärtsam än en baksmälla. Nåja, frugan har insett att det inte fungerar att ge fina vinkar om vad som behöver göras, det räcker med att jag stönar lite vid förflyttningar över golvet för att det som behöver göras ska få vänta.

Hursomhelst är det nu dags för tredje delen av min sommarföljetong, har du inte hängt med så titta tillbaka innan du fortsätter att läsa.

*

– Nå morsan, hur tycker du att han verkar? sa Hubert och trummade med fingertopparna mot bordsskivan. Ja, om han skulle raka sig och klippa håret.

  – Verkar inte vara mycket krut i honom. Men han verkar snäll i alla fall.

  – Precis, så tänkte jag också när jag såg honom, sa Hubert. Skulle kunna vara nånting för Lisa att pyssla om under mörka vinterkvällar. Måste väl vara ganska trött på att glo på teve med oss vid det här laget.

  – Jag håller med dig, men det är inte bara för Lisa att norpa åt sig den här grabben, som du tydligen tror. Förresten, det är det faktiskt, eftersom det finns karlar som velar i en halvtimme för att välja slips, men det tar bara en sekund för dom att välja fruntimmer. Men han är kanske förlovad eller rent av gift. Har du tänkt på det?

  Hubert lade pannan i djupa veck. Ringar i öronen hade han haft, men vad han kunnat se i hastigheten, inga på händerna.

  – Nää, det tror jag inte, sa han efter en stund. Förresten, det kan väl Lisa luska ut.

  – Vad ska jag luska ut, farsan? sa Lisa, som kommit ut från det Hubert kallade kontoret med Magnus i hälarna.

  Kontoret hade med all säkerhet hundra år bakåt i tiden varit en pigkammare. Det var alldeles för litet att använda som sovrum för någon i familjen, men tillräckligt stort för att ha en bokhylla, en stol och ett bord att ställa datorn på. Men många decimeter över var det inte att röra sig på.

  – Sånt du behöver veta naturligtvis, sa Hubert undanglidande och blinkade med ena ögat mot sin dotter. Sånt man bör ta reda på, förtydligade han det hela.

  – Han är varken gift eller förlovad. Inte har han sällskap med nån tjej heller. Det var väl det som ni pratade om antar jag, sa Lisa och Magnus ansikte färgades rött. Jag frågade honom alldeles nyss, la hon till.

  – Nånting ditåt var det vi pratade om, sa Hubert. Hur gick det med Ericsson och Telia, förresten? la han till.

– Ericsson hade gått ner lite, så jag köpte femtusen. Telia har inte rört på sig, så jag köpte femtusen såna också. Förresten passade jag på att sälja nåra andra skvättar som legat till sig på samma gång. Jösses, vad dom har gått opp senaste veckorna. Det blev väl bortåt en fyrahundra tusen i förtjänst på dom.

  – Tala inte om det. Fy fasiken vad kommunalgubbarna och den där finansministern vi har med pipskägget i nacken vad han nu heter ska bli nöjda, sa Hubert och ruskade bedrövad på huvudet.

  Magnus stirrade på Hubert som om han sett en cirkuselefant sitta vid köksbordet. Men det han egentligen såg, var en man som nyss fått veta att han kammat hem nästan fyrahundra tusen, men såg ut som om han förlorat ett par miljoner. Det var det jäkligaste ... Han kom av sig när Lisa sa:

  – Vi sticker ut en stund. Tänkte visa Magnus runt lite.

  – Är ni tillbaks till middan? sa Helga.

  – Beror på, sa Lisa svävande och log. Vem vet vart vi hamnar nånstans.

  – Suveränt vart ni än hamnar, sa Hubert. Det är ju så vackert väder.

  Hubert såg de två försvinna ut genom dörren. Makligt reste han sig från bordet och gick fram till fönstret. Hans hustru stod där redan och han lade armen runt hennes axlar. Båda såg efter de två ungdomarna när de sneddade över gårdsplanen och gick upp mot skogen. Den unge mannen skyggade till som en unghäst, när Lisa tog hans hand och drog honom med sig.

  – Morsan, vi kan nog inte vänta oss att Lisa får ihop det med den där i brådrasket. Den där vet då ta mig fasiken inte hur man gör, sa han och suckade.

  – Det visste inte du heller, sa Helga. Men så där tafflig kommer jag inte ihåg att du var. Lisa brås på mig, så vi får väl se hur det går.

*

Nästan vimmelkantig av både mottagandet på gården och Lisas fullkomligt ogenerade sätt att behandla honom, kisade Magnus försiktigt på henne. Att den nedre halvan av henne var välformad hade han redan sett och överdelen var inte sämre. Från sidan kunde han se hur hennes bröst mjukt buktade ut under den tröja hon i all hast tagit på sig.

  Solen värmde och han knäppte upp jeansjackan. Det kändes både ovant och oroande att gå hand i hand med en fullkomligt främmande tjej, med det gick ovanligt fort för honom att vänja sig vid det.

  Den första biten utefter den slingrande stigen var han inte medveten om det intensiva fågelkvittret runt omkring, men efter en stund hörde han tydligt den kör av olika läten fåglarna gav ifrån sig. Doften av skog blandat med ruttet gräs, var en sällsam doftblandning han aldrig känt tidigare. Och mitt i allt detta en svag parfymdoft från Lisa, som gjorde honom yr i huvudet.

  – Hör du fåglarna? sa Lisa. Finns inget underbarare än att gå ut så här när solen skiner och fåglarna kvittrar. Man vill kvittra och sjunga själv en sån här dag. Man blir glad helt enkelt. Känner du det så också?

  – Uppriktigt sagt, vet jag inte, sa Magnus och strök sig med den fria handen över pannan. Han hade blivit skickad att spela in allt som aktiefenomenet skulle kunna tänkas kläcka ur sig och hamnat på ett ställe som minst av allt liknade en plats där en börsklippare höll till. Dessutom hade han redan fått en inblick i på vilka lösa boliner aktieaffärerna gjordes. Det var inte klokt helt enkelt.

  – Vet du inte om du känner dig glad?

  Lisas fråga fick honom att tänka efter. Var han glad? Han kunde inte ens tänka klart, när han hade henne så nära. Om det var något han kände, var det knappast något han kunde tala om för henne. Därför sa han lamt:

  – Jo, det gör jag nog.

  Han vred huvudet mot henne och drunknade i hennes grönskimrande ögon, som var riktade mot honom. Kanske just därför hördes hennes röst som om den kommit långt ifrån när hon sa:

  – Tänk om du kunde stanna nåra dar. Det är ju onsdag idag, så varför kan du inte stanna tills på måndag?

  – Jag måste... Nä, det går inte... Orden tog slut när han såg hur hon log mot honom. Han darrade till när hon lyfte händerna och lade dem mot hans kinder. Det fanns inget utmanande i hennes sätt att lätt stryka över hans skägg, ändå gjorde det hans ben ledlösa som kokta spagetti.

  – Är det nåt speciellt du måste göra?

  Frågan fick hennes friska andedräkt att smeka hans ansikte, så nära honom var hon. Han såg en skär tunga pila fram mellan hennes vita tänder och slicka de blodröda läpparna. Med något som nästan började likna panik tänkte han: Kom ihåg varför du är här. Du ska spela in vad Hubert säger. Men på något underligt vis, trängdes det undan av redaktionschefens sista ord: Det får ta den tid det tar, om det så tar en vecka.

  – Inte är det nåt speciellt jag måste göra. När jag tänker efter är det säkert ingen som kommer att sakna mig antar jag, sa han och kände sig plötsligt glad inombords. Under några dagar tillsammans med Lisa, skulle han kanske våga ...

  Längre kom han inte i sitt tänkande, för Lisa strök honom hastigt och fjärilslätt över kinden med fingertopparna.

  – Om du ska stanna nåra dar, måste du lova mig en sak, sa hon.

  – Det beror på vad det gäller, sa han.

  – Jag vill att du inte ska tala om för farsan att jag varken köpte Ericsson eller Telia, sa hon. Du förstår, jag har inte köpt nånting han har sagt åt mig att köpa på länge. Hade jag gjort det, hade vi varit utfattiga.

  – Visst, det kan jag väl lova, sa han. Det din farsa inte vet om, mår han inte illa av.

  – Kors då, precis så säger morsan också, sa hon. Du kommer inte att ångra dig om du stannar nåra dar, la hon till och hennes leende fick honom att snabbt stoppa ner handen i byxfickan.

*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...