Någon tevetittare är jag inte, men ibland råkar jag se någonting från Löjliga familjens boning, det vill säga riksdagshuset. Nu senast såg jag en före detta militär som är på väg att förlora ett slag, kanske hela kriget. Jag har alltid förundrats över Jan Björklund som med en fältherres pondus pekar med hela armen, för att i nästa stund tvingas säga mittåt, eftersom han pekat åt alldeles fel håll.

Den nya partibeteckningen och loggan som skapar bilden av ett ståndaktigt parti, ger en skev bild av vad partiet egentligen kan uträtta. Som partiledare är Björklind definitivt förbrukad, trots att han nu mera har lite skäggstubb för att visa att han förnyats, blivit äldre och därmed klokare. Det sistnämnda är det hipp som happ med men en sak har i alla fall Björklund bevisat, han begriper sig inte på hur skolan ska kunna fungera.

Är verkligen våra politiker så korkade att de inte tar hjälp av expertisen, det vill säga lärarna? Istället för experimentskolor är det inte dags att ta till den gamla hederliga katederundervisningen? Med en duktig lärare och elever som lyssnar, reduceras också läxläsningen. Men först måste det naturligtvis finnas duktiga lärare och det sker genom att lärarnas status höjs. Ja, och bättre betalt förstås, för genom bättre löner höjs statusen och då finns möjligheter att slippa följa idiotiska kunskapskontors politiskt tillsattas krav på att allt ska dokumenteras. Hur fungerade skolan tidigare utan all den administration som nu tar musten ur lärarna?

Nåja, skolan är inte enda problemet, och de problem vi kan se inom alla viktiga områden beror på politisk klåfingrighet, de vill peta i saker de inte begriper. Någon har sagt att om inte kunskaperna räcker till ett välbetalt arbete inom det privata näringslivet, finns stora möjligheter inom den offentliga sektorn som byråkrat. Samma sak med de som satsat på den politiska banan.

Man kan säga att det inte är de mest välutbildade och smarta som hamnar i toppen på de offentliga verksamheterna, eller blir politiker. Folk tänker inte så mycket på hur vår byråkrati fungerar, men jag kan dra ett litet exempel som alldeles säkert kan användas som mall.

En företagare fick brev från skattemyndigheten att han skulle beläggas med bilförmån på grund av att han tillika med sin bilreparationsverkstad köpte bilar han rustade upp och sedan sålde. Han fick hjälp och svarsbrevet var skrivet på perfekt byråkratsvenska, det vill säga näst intill obegripligt. Handläggaren på skattekontoret läste det långa brevet och begrep inte ett dugg.

En som vill klättra på karriärstegen vågade naturligtvis inte erkänna att han inte begrep ett brev skrivet på svenska. Efter många om och men, vände han sig till sin chef. Chefen läste brevet och precis som handläggaren fattade han inte ett dugg. Chefen hamnade med andra ord i ett verkligt dilemma, han vågade inte som chef säga att han ingenting begrep. Han lämnade därför tillbaka det skrivna svaret och sa: Det var en intressant förklaring. Nå vad anser du? För att inte göra bort sig svarade handläggaren: Det låter vettigt.

Eftersom chefen trodde att handläggaren förstått texten sa han: Nå, då så, det är väl bara att godta förklaringen. Följden blev alltså att det inskickade förklaringen accepterades för ovanlighetens skull, vilket helt kan tillskrivas en svårbegriplig text. Men vad man kan lära sig av det här är att ingen öppet vågar erkänna att de inte begriper vad de ställs inför. Samma sak är det med våra politiker, de fattar beslut som de alldeles för ofta inte begriper vad de kan ställa till med.

Vi har anställda tjänstemän som förser våra beslutsfattare med beslutsunderlagen, vilka på grund av bristande kunskaper, inte genomgått konsekvensanalyser. Beslutsfattarna är inte bara hänvisade till vad andra kommit fram till (om man bortser från de politiska direktiven). utan också tvingas besluta utan att ha en aning om vad de beslutar. Egentligen.

Ett utmärkt exempel är jobbskatteavdraget som ansågs vara ett genidrag, men eftersom ekonomin inte medgav detta stora bidrag, blev Borg tvungen att skaka fram pengar på något vis. Genom att kalla jobbskatteavdraget för en skattesänkning och trygghetsförsäkringarna för bidrag fördes de allra flesta bakom ljuset. Ett mer oärligt (många anser det brottsligt) beslut har inte och kommer förhoppningsvis aldrig att fattas igen.

Allt det här göms bakom en byråkratsvenska som förfinats under åren och är i dag nästan obegriplig för "vanligt" folk, är naturligtvis meningen. De byråkrater som står bakom skrivelserna kan nämligen inte förklara i klartext vad det handlar om, då skulle svenska folket bara uppfatta det som rena dumheterna och gapskratta. De som fått ett utskick från en myndighet upptäcker att det är en allom omfattande mall som använts som skall vara vattentät, om det går så långt som till rättslig prövning.

Våra politiker har under åren lärt sig att använda ett språk som för tankarna till försvarsadvokater. Vad det handlar om är retorik, det vill säga göra svart till vitt och tvärtom och fungerar på samma sätt som ensidig bevisföring. Det som invånarna skall uppfatta som politiska debatter är i själva verket ett spel för galleriet. Det handlar om en uppvisning i hur de högavlönade politiska företrädarna trots meningsskiljaktigheter behandlar sina motståndare politiskt korrekt. De är ju arbetskompisar för tusan!

Läste om målvakten som fastnade i ett dopingprov och avstängdes med omedelbar verkan. Plötsligt stod denna målvakt utan inkomst, vilket visar hur det ser ut för de allra flesta i vårt land. Så icke för politiker, trots att de kanske bara varit i hetluften några år skall samhället ta hand om dem så de inte svälter. Jag har svårt att se skillnaden på en person som genom sitt arbete gått in i väggen och kanske aldrig kommer tillbaka i arbete och en avdankad politiker. Båda är förbrukade, men den avdankade politikern tas omhand och fortsätter leva gott på skattebetalarnas pengar utan motprestation.

Det här skapar avundsjuka hos de som nätt och jämt klarar av att hålla näsan över ytan. Det skall inte vara skillnad på folk och folk, men tyvärr har det blivit så i vårt land. Jag kan inte se det på annat sätt än att de ungdomsligor som växt upp som svampar ur jorden, är resultatet av de orättvisor som skapats av våra politiker. Vad det handlar om är unga människor som vill synas och vara en i gänget. I vårt land har det glömts bort vad den sociala gemenskapen betyder för människan.

Har hört flera politiker säga att arbetslinjen viktig för den sociala biten, det är därför arbetsplatser och vara i jobb är så viktigt. Många dumheter har jag hört i mitt långa liv, men det tar verkligen priset som det dummaste. Vem har tid att vara social på sin arbetsplats i dagens läge? Hur skall vårdpersonalen kunna få den sociala biten tillfredställd när de nätt och jämnt hinner dricka en kopp kaffe eller pinka? Och samma sak gäller för de allra flesta arbetsplatser numera, det är av den anledningen människor bränner sina ljus i båda ändar.

Vi har blivit ett land där människorna är jäktade och irriterade, det våld i hemmen som förekommer är det någon chef som skulle fått på käften istället. Och det är dit den Svenska modellen och arbetslinjen fört oss, vilket får mig att tänka på ett citat av Max Scheler: Blott lyckliga människor är goda. För att invånarna i ett land skall kunna känna lycka och leva i välmåga, gäller alltså att göra invånarna lyckliga, inte förbannade.