Det stora felet med vårt land ligger rakt framför ögonen, men bara ett fåtal ser det. Eller snarare är det så att de ser vart felet ligger, men inser att de inte kan göra någonting åt det. Inte ens om de brinner för att förändra och ger sig in i politiken. Många av de som provat på politiken har efter kort tid tröttnat, det är som att springa med huvudet före mot en vägg. Det är så våra politiska partier fungerar.

Vårt land har utsatts för många politiska samhällsexperiment, det har fört oss till någonting som kan beskrivas som ett byråkratiskt kaos. Enklaste sättet att få rätsida på alla skrivbordsprodukter som visat sig inte fungera i verkliga livet, är att dessa idéer skrotas i ett tidigt skede. Men så har inte skett och som alltid inom politiken, måste även de mest vansinniga förslag sätta sig, vilket är ett populärt försvar av felaktiga beslut i hopp om att det ska fungera.

Det vi nu kan se inom skolan, vården och polisen är resultatet av en alldeles för lång väntan på att de felaktiga besluten ska sätta sig. Det enda som hänt är att allt som var tänkt att sätta sig, hamnat mellan två stolar. Det är tomrummet mellan stolarna som först skulle ha rättats till så att det inte kunnat hända. Inte det lättaste eftersom tomrummet skapats genom politiska beslut.

Det stora felet är med andra ord våra så kallade förtroendevalda politiker, vilket en ökande skara insett. Av den anledningen har misstroendet mot allt vad politik heter skapat en rejäl spricka i hela vårt samhälle. Den största skadan är att många tappat framtidstron, de har istället börjat se kommande växande problem. Folk börjar bli medvetna om att de kommer att få betala för det som de redan betalat för.

Vad vi kan vänta oss framöver är "duttande" med pengar för att gjuta olja på vågorna, men det fungerar bara så länge vi inte drabbas av en ekonomisk tsunami på grund av någonting som händer utanför vårt lands gränser. Det slog mig att en enda person som visste hur en slipsten ska dras genom att skapa ett världsomfattande företag, hade insett vad som krävdes för att vårt land ska kunna överleva i framtiden. I sitt testamente gav Ingvar Kamprad pengar till att utveckla Norrland.

I den nya högteknologiska värld som ligger framför oss kommer storstäderna att vara de stora förlorarna. De har växt ur kostymen för länge sedan och det har blivit så många sömmar i kostymen genom alla ändringar att den kommer att spricka. Framtiden ligger alltså i att människorna sprider ut sig i vårt avlånga land istället för att klumpa ihop sig i storstäder, så långt har ingen politiker tänkt.

Runt om i världen finns samma problem, ju större städerna blir, desto större blir problemen. Det mest negativa är anonymiteten, att människorna inte ses som unika individer utan bara som en i mängden. Förhoppningsvis lönsam för staten, kommunerna och landstingen. Mycket av det vi kan se i dag i form av skadegörelse och attacker på blåljuspersonal beror på att dessa unga personer vill synas genom braskande löpsedlar och inslag på teve. Det bevisar att de finns till och de gör det genom att ställa till skada.

Naturligtvis ska det som händer i vårt land ses som ett stort politiskt misslyckande, det är ju de politiska beslutsfattarna som anger spelets regler. Felaktiga beslut och att hota med piskan istället för att dela ut morötter, kan inte få annan effekt än det vi nu kan se. Det är tydligt att många börjar känna sig inträngda i ett hörn och har börjat slåss för att komma ur det.  

Den räddningsplanka andra länder börjat utforska och till och med provat på är vad som kallas Basinkomst eller Medborgarlön. Än så länge har det bara provats i liten skala, men resultaten har visat sig positiva. I vårt land har inte ens detta varit uppe till debatt i Riksdagen och anledningen är rädsla för att inte kunna behålla den politiska kontrollen över invånarna.

En statlig individuell grundinkomst utan krav på motprestation är ju tvärt emot hur vår jobblinje ser ut, där krav ställs för att få ut ett överlevnadsbidrag för de som av skilda anledningar inte kan jobba. Ett system som kostar oerhört mycket pengar inte minst för administration, men som av våra politiker tydligen anses vara värt pengarna. Ett minst sagt märkligt tänkande eftersom det är kostnaderna som måste skäras ner och skattepengarna ska användas på bästa sätt för invånarna.

För och nackdelar med en statlig grundlön finns naturligtvis, men de fördelar ekonomer kommit fram till är att det visat sig att människorna som amfattas av försöken blivit friskare. Vad de också kommit fram till är att de pengar som behövs för att genomföra detta, kan ske genom omfördelning av de pengar som i dag är i omlopp inom vår byråkratiska kontrollapparat. Fördelen med en grundlön är att fall av depressioner har minskat och små samhällen har fått nytt liv. Tänker man på alla de glesbygder som avfolkats på grund av felaktig politik, inser man vad en statlig grundlön skulle innebära för dessa orter.

Och kanske var det vad Kamprad tagit till sig. Med pengarna kan Norrland bygga upp sitt eget servicenät som besparar invånarna på de små orterna resor på många mil för att köpa drivmedel eller handla mat och andra förnödenheter. Det skulle säkert också locka företag som inser vilka enorma utvecklingsmöjligheter det finns. Istället för nedgrävda fiberkablar skulle master sättas upp som klarar av det kommande snabba 5G nätet.

Det skulle med all säkerhet locka storstadsbor till ett liv med livskvalitet istället för det mördande tempot de tvingas leva med varje dag. En mycket stor del av Miljöpartiets väljare finns i storstäder konstigt nog, de skulle ges en chans att få uppleva frisk luft och se utrotningshotade rovdjur på nära håll. Vad de kan ställa till med också, för den delen. De skulle då också se att det inte finns varken bussar eller tunnelbana att ta till, på många ställen är det snöscooter eller bilen som gäller.

Men den stora vinsten är naturligtvis den trygghet en grundlön skulle innebära för alla de som tvingas välja mellan att vara arbetslös, eller pendla tjugo mil till jobbet varje dag, I takt med ökande befolkning i glesbygder kan också nya jobb att växa fram. Många människor i dessa trakter tvingas vara uppfinningsrika och innovativa och måste uppfinna saker som underlättar dagliga livet.

Det finns med andra ord en dold innovativ reserv som aldrig utnyttjats. Samma sak hittar vi bland arbetslös ungdomar som trots urusel utbildning i många fall är tekniska genier. Dessa unga har lärt sig leva på minimalt med pengar, men om vårt land hamnar i kris är det alla dessa som är överlevarna. Det är därför våra politiker måste vara rädda om dem. Bästa sättet är att ge dem en statlig lön, utan några som helst krav på motprestation.

Framtiden handlar med andra ord om att människan får friheten att anpassa sina liv till att göra saker smarta robotar och maskiner inte kan göra. Men för att det ska vara möjligt måste människan ha fritt spelrum att utnyttja sin kreativitet, inte snärjas eller rent av hindras av en byråkratisk kontrollapparat.