"Den svenska modellen" kallas det samarbete som din arbetsgivare och fackförbunden har. Det våra politiker omhuldar och hänvisar till som någonting fantastiskt är i själva verket en gammal uppgörelse som kom till för snart nittio år sedan. Man kan därför med fog säga att "Den svenska modellen" är en av orsakerna till att vårt land ser ut som det gör i dag. I negativ bemärkelse.

Med ett rättsystem på väg att haverera och ensidig bevisföring som förekommer i de tvister som uppstått och fortfarande uppstår med statliga myndigheter, har vi inte längre en fungerande demokrati. Vårt land har under åren formats till ett kontrollsamhälle styrt genom politisk makt där individen ses som försörjare av det skapade systemet.

Anders Borg gjorde det stora misstaget att beslagta pengar från trygghetsförsäkringarna, någonting som aldrig rättsligt prövats vilket det borde ha gjorts genom en anmälan av dåvarande oppositionen. På något underligt sätt har jag fått den uppfattningen att alla övriga partier inte fattade vad det handlade om och det är verkligen skrämmande.Vad värre är, det har inte rättats till.

Jag har läst och läser fortfarande alldeles för mycket för att det ska vara bra för min sinnesfrid, jag blir heligt förbannad alldeles för ofta över de upprepade misstag som görs av våra politiker. Vi har fortfarande kvar politiker som var aktiva under industrisamhällets dagar, det de har i ryggmärgen går inte att ändra på. Inte heller att de knappast uppgraderat sina kunskaper och står handfallna inför det nya som kräver högre utbildning att förstå.

När flyktingströmmen drabbade vårt land uppstod kaos, det politiska kontrollsystemet var inte anpassat efter att någonting drastiskt skulle kunna förändras. Från att ha varit ett relativt tryggt land att leva i, har vi hamnat i en situation då stölder och våld är vanligt förekommande. Antagligen har vi bara sett början på någonting vi äldre aldrig trott oss få uppleva.

Alla jag brukar prata med är överens om att det här kommer aldrig våra politiker att kunna lösa. Alla vi äldre har varit med om upp och nergångar, många av de i dag unga har aldrig varit med om att få börja om från början. Att spotta i nävarna och bygga upp det som raserats. Det är antagligen vad de kommer att ställas inför inom en snar framtid.

Våra politiker sitter fast i att så många som möjligt måste ha ett arbete, det är med skattepengar som makten kan behållas. När lågkonjunkturen slår till och en massa av de som blir av med sina jobb inte klarar av sina lån, startar det som ekonomer varnat för, bubblan spricker med en smäll som skakar om hela landet. Som det gjort många gånger tidigare, drabbas även de som aldrig tagit ett lån.

Jag har inte blivit klok på Riksbankens penningpolitik och att ha kvar minusräntan. För en stor del av svenska folket har det betytt kostnadsökningar genom inte minst fastighetsskatten. Med en hejdlös upptrissning av fastighetspriser har taxeringsvärdena rusat i höjden. Det är inte fråga om att det kan hända att bostadsmarknaden kollapsar som den gjort i andra länder, utan när. Men när detta händer kommer fastighetsägare som fortfarande har sina fastigheter kvar, att få fortsätta betala för ett högre värde än det som kommer att ligga till grund för ett nytt värde.

Bevisligen kan fastigheter tappa från trettio och upp till femtio procent av värdet på nolltid. Flera länder ute i Europa som drabbades vid finanskrisen har först nu börjar repa sig, det har med andra ord tagit nästan tio år. Och det är ett sådant scenario vi kan stå inför när en lågkonjunktur kommer. När hjulen snurrar som fortast är det lätt att någonting går sönder.

Vårt land blir knappast rikt på sina naturtillgångar, den enda tillgång som garanterar ett lands överlevnad är dess invånare. När invånarna behandlas illa ligger ett land risigt till, det skapar inte bara oroligheter, utan också att invånarna kräver en förändring. Den omställning våra politiker kommer att stå inför blir smärtsam för många, det är svårt att ställa om från att styra och ställa till att tjäna invånarna.

Svenska Akademien är ett utmärkt exempel på vad som kan hända om man klamrar sig fast vid det gamla och vägrar anpassa sig till nutiden. Av det jag kunnat läsa i utländska tidningar har skandalen skadat inte bara Nobels litteraturpris utan också vårt land. Ett fåtal personer som trott sig ha makt har lyckats förstöra ett av de få saker som gett eko ute i vida världen. Det är dags att skampålen återinförs i vårt land.

När vi ser hur rika blir rikare och fattiga fattigare i ett land som en gång sågs som ett föredöme, inser man att slutet är nära för det samhälle vi har. Hittade ett citat ur Koranen som stämmer bra med hur vårt samhälle och hur många människor och tyvärr även många i folkets tjänst via sina förtroendeuppdrag har blivit och det lyder så här:

Ni äro besatta av snikenhet efter mer och mer tills ni sänks i era gravar ... men på den dagen skall man fråga eder vad ni hava gjort med livets gåvor.