Har vanan att skriva med flyt och aldrig läst igenom vad jag skrivit. Det som till slut blir ett inlägg är helt beroende på vilket humör jag är. Har sällan någon anledning att tycka att allt är toppen, har varit med för länge och sett hur svenska folkets utnyttjas i inte alls ädla syften. Det är makten som skall vinnas eller försvaras, invånarna är bara en bricka i spelet.

Efter att vårbudgeten presenterats spekuleras det om att regeringen sparat det bästa till hösten lagom till valet. Kanske inte speciellt klokt eftersom mycket kan hända på den relativt korta tiden, vi har nämligen rört oss i okänd terräng under ganska lång tid. Efter att under flera år haft minusränta, anser ekonomiska experter att vi har ett viktigt verktyg mindre om vi drabbas av en lågkonjunktur och en sådan kan komma som blixt från klar himmel.

Jag för min del blir aldrig klok på valutamarknaden och definitivt inte på varför vår svenska krona rätt som det är faller i värde. Vår finansminister framhåller stup i ett att landets ekonomi är stark och det är inte länge sedan det pratades om att kronan var undervärderad. Internationella valutamarknaden och våra egna experter verkar inte ha samma syn på vår stolta valuta.

Vår svenska krona har tappat rejält mot dollar och euro vilket naturligtvis påverkar importvaror som blir dyrare och påverkar priserna i affärerna. Det i sin tur drabbar konsumenterna och då inte minst de sämst ställda grupperna. Fördyringar för med sig minskad konsumtion som ställer till oro om framtiden, det handlar inte om att människorna självmant drar ner på konsumtionen utan att de inte har råd.

Men det är klart, med perspektiv på vårt land kan utländska ekonomer anse att vårt land inte är rikt, eftersom det fattas pengar till det mesta invånarna betalar skatt för att få utfört. Ändå har det snålats med löner så till den milda grad att många välutbildade slutat inom de offentliga verksamheterna och övergått till bättre betalande arbetsgivare. Men just att utföra saker i invånarnas tjänst är ju vad skatter är avsedda för. När det sägs att intäkterna är för små, är det i själva verket kostnaderna som är alldeles för stora i förhållande till intäkten.

Det är alltså att börja i fel ände när våra politiker säger att fler måste i arbete och att vi måste jobba längre för att välfärden ska kunna bevaras. Hotet mot vår välfärd är alla som har politiken som levebröd, men också en alldeles för stor och förlamande byråkrati. Vad det handlar om i vårt land är att alldeles för många avlönas med skattemedel.

En dag kanske våra politiker inser att det invånarna betalar för att få utfört av staten och de offentliga verksamheterna kostar alldeles för mycket. Att skattepengarna urholkas av kostnader som inte skatterna är avsedda för. Pensioner, sjukersättning och a-kassa betalar invånarna för att få, det är inget bidrag som Moderaterna vill ha det till. Jobbskatteavdraget de genomförde är definitivt ett bidrag, det kan aldrig bortförklaras.

Det är det verkligt stora problemet som måste lösas på förhållandevis kort tid är att det privata näringslivet krympt personalmässigt och de offentliga verksamheterna växt. Ja, inte inom vården, omsorgen och polisen förstås, där fattas det folk. Problemet med skattefinansierade löner är att det uppstår ett glapp mellan vad som betalas ut och vad som kommer tillbaka. Automatiskt uppstår då att intäkter måste letas fram för att finansiera lokal-, personal- och administrativa kostnader. Den enklaste vägen som valts är och har varit att belägga allt vi behöver med skatter och avgifter. En smygbeskattning med andra ord.

Hör varje dag människor som sett att enbart avgifter och skatter fördyrat deras elräkningar, renhållning och vattenavgifter med runt femhundra kronor i månaden. Lägger man till att drivmedel blivit dyrare, så naturligtvis blir det mindre att konsumera för. Miljöavgifter av alla de slag kommer att påverka vårt land i negativ riktning betydligt mer än vad våra politiker ens kunnat ana.

Det har under flera år varit svårt att planera privatekonomin långsiktigt, eftersom det har dykt upp det ena beslutet efter det andra som fördyrat för invånarna. För alla de som inte har några marginaler och redan skurit ner på till och med nödvändiga saker, är det här förödande. Våra politiska beslutsfattare ligger hela tiden steget efter, det vill säga lovar rätta till längre fram trots att  behoven är akuta.

Förtroende för vad våra politiker kan uträtta möts därför med misstro hos de drabbade, vilket säkert har stor del i de svängningar vi kan se i opinionsmätningar. Ändå är det knappast de svagaste grupperna som blir tillfrågade och av den anledningen vet inget politiskt parti hur de kommer att rösta vid höstens val. Läget är ungefär som de överraskande valutgångarna i England och Amerika.

Blev minst sagt förbannad när vår finansminister nämner den Svenska modellen som vårt lands guldägg, men som inte är värt ett ruttet lingon när den nya högteknologiska utvecklingen börjar användas fullt ut. Har inte hört någon politiker nämnt eller kommenterat att gamla affärer som funnits i årtionden nu tvingas slå igen. Förändringens vind sveper över hela världen och oroväckande många stora affärskedjor har tvingats stänga filialer och satt till alla klutar för att inte gå under, genom att satsa på e-handel. Det i sin tur bäddar för ännu färre affärer och därmed asrbetslös butikspersonal.

Oavsett vilken bild våra politiker kommer att måla upp inför valet i höst, tänk efter vad de kända bröderna Marx klassiska yttrade betyder: Vem ska du tro på, mig eller det du ser med egna ögon?