Gråvädret ersattes av klar himmel och kallare väder. Luften borde kännas frisk och klar, men trots att termometern inte visar många grader, upplevs det som mycket kallare. Det här året har varit solfattigt i vårt län, sommaren bjöd aldrig på någon riktig värme och höstrusket med regn och grått väder kom tidigt. Man talar om klimatkris och att jorden blir varmare och det kanske händer framöver, men risken att det blir kallare och blötare är nog lika stor.

Blir glad när den Unga Greta med gråten i halsen skäller på makthavande i alla länder, de behöver en avhyvling eftersom de har varit med om att förstöra vår värld och då inte minst för människorna. Hon är för ung att begripa hur hon manipuleras av krafter som är ute efter att tjäna snabba pengar, för det börjar bli bråttom. Dansen runt guldkalven kan ta slut inom loppet av bara några dagar.

Finansministrar och riksbankschefer strävar åt var sitt håll, den ena samlar pengar på hög som en ekorre nötter inför vintern, den andra vill få fart på slöseriet så att inflationen stiger. Problemet för de båda är att de gamla ekonomiska teorierna inte längre gäller, några nya revolutionerande finns inte.

Man tager vad man haver sa Kajsa Varg och det är precis så det gick till efter finanskrisen, det blev kortsiktiga lösningar med hjälp av gamla ekonomiska teorier för att mildra skadeeffekterna. Men tydligen missat det som de gamla ekonomerna ansåg inte skulle kunna införas, nämligen minusränta.

Styrräntan används i tider då de behövs för att få fart på konsumtionen, nu infördes minusränta trots hög konsumtion. Har läst massvis med artiklar där ekonomer försöker tänka om, det vill säga försöka bli klok på hur det kunnat spåra ur som totalt och vad man kan göra åt det. Som det ser ut finns bara en lösning, alltihop måste spricka och vi får börja om från början.

Riksbanker som varit fristående för att vara en garant för en sund penningpolitik har tvingats anpassa sig efter vad politiska beslut ställt till med. Trump försöker till och med styra sin centralbank för att kunna använda den som sin egen. Risken att det kunde hända hade de gamla ekonomiska teoretikerna inte ens kunnat tänka sig, eftersom det ställer allting på huvudet.

Vad som förbryllar är att det hela trots allt rullar på, mycket tack vare kryptovalutor som ersätter reda pengar. Jodå, det fungera som kryptonit på Stålmannen, ingen tycks ha fattat det trots att det är en guldgruva för svarta pengar. Valutan kan användas till omstörtande verksamhet och ingen fattar varifrån pengarna kommer. Men det är också en fantastisk nödlösning därför att de förmögenheter de rikaste har överstiger det som finns i kontanta pengar. Ser man till de förmögna i vårt land finns det mesta bara på papperet för många i form av uppblåsta taxeringsvärden som belånats till max. Det kan bli så när ett lands valuta blir Monopolpengar.

De som fortfarande har låga taxeringsvärlden i dagens läge är de stora vinnarna om bubblan som banker och experter säger att inte finns spricker. Skulle svenska folket börja oroa sig även över att lånebubblan spricker och dessutom ett samhälle i förfall, skulle det ta hus i helsike. Bara tanken att svenska folket skulle dra åt svångremmen och samla i madrassen som ger samma ränta som i bank, skulle det snabbt gå utför.

Många små och medelstora företag klarar inte av en nedgång i konjunkturen, butiksdöden skulle få ett ansikte. Butiker har ju på bara några år blivit omoderna men får fungera som skyltfönster för produkter som kan köpas billigare på nätet. Precis som mycket annat i vår moderna värld påverkar invånarnas köpvanor hela vårt samhälle i slutändan.

Vårt land var inte moget för den förändring som skett med privatiseringar och utförsäljning av statliga företag. Kan förstå tanken bakom att skolor och sjukvård inte skulle vara statens problem, det skulle ge makthavarna möjlighet att spendera pengar på reformer som skulle locka sympatisörer. Reformer som invånarna själva får betala på ena eller andra sättet.

Vad som hänt är nästan lite skrämmande, en mycket stor del av invånarna har genomskådat hur det politiska maktsystemet kunnat överleva under alla år. Vad vi egentligen ser har ingenting med partisympatier att göra, det är en uppmaning till de gamla partier att nu får ni fan i mig skärpa er! Det kan förklara varför till och med en minister i en utfrågning av en frustrerad programledare blev avsnäst att inte ens svara ja eller nej. Tacka fan för det, de vet inte vad de skall säga för de har inte fattat vad som händer.

Det är ju Löfvens svåra dilemma, han fattar inte vad som händer och har inte en aning om hur det kunnat bli så förbannat komplicerat. Inte heller fattar han att folk inte nöjer sig med en förbättring om några år, de skall ske snabbast möjligt. Vad som måste till för att få snurr på nödvändiga beslut är att skära ner antalet inblandade. Halvera riksdagen så snabbt som möjligt och rensabort statliga verk som inte längre behövs.

Företag i kris är medvetna om att administrationskostnaden måste hållas nere, i vårt land har den offentliga administrationen ökat enormt de senaste tio åren. Det är dags att staten sparar in på sina utgifter och fasta kostnader, istället för att leta skatteintäkter.

Det gnälls på SD från alla håll och kanter, men egentligen borde många tacka partiet för att det väckt upp de övriga partierna ur en långvarig Törnrosasömn. Invandrings och flyktingmottagning har av prestigeskäl försvarats av partierna, de välkomnade dem till och med. Så här i eftertankens kranka blekhet när löpsedlar basunerar ut kommuner och landsting i kris och offer för den ökande kriminaliteten föresöker alla skylla på varandra.

När tjänstemannaansvaret togs bort var det fritt fram för regeringen och offentliga tjänstemän att agera utan ansvar. Man kan säga att de blev intelligensbefriade eftersom de inte behövde tänka på konsekvenserna av fattade beslut. Den nuvarande regeringen behöver inte ens starta en utredning för att komma fram till att landet blivit ett gökbo.

De rika lägger sina "ägg" för att andra skall föda deras ungar, det är så det går till i verkligheten nu för tiden både för småfåglar och människor. En Spansk vän frågade om vårt land blivit ett dårarnas paradis och jag kunde inte mer än ge honom rätt. Men det har naturligtvis med den intelligensbefrielse som gör att de inte fattar konsekvenserna.

Vad de rika inte räknat med var att det finns en risk att lägga sina "ägg" i fel bo, de hade räknat med att det skulle vara som på trettiotalet då kapitalisterna stod på nazisternas sida. Men Åkessons parti har visat sig vara fel "bo" eftersom de upptäckt att det finns färre kapitalister än fattiga. Följden har blvit att partiet öppet börjat flirta med de svaga grupperna och det som förr kallades arbetarklassen. En enormt stor grupp som gjorde att sossarna trots alla misstag kunnat hålla sig kvar som största parti under åren.

Varför sikta mot trädtopparna när man kan sikta mot stjärnorna? Åkesson tycks ha någonting de andra partiledarna inte har, en förmåga att tala till invånarna på invånarnas språk i klartext. Och det är definitivt inte omöjligt att partiet blir störst eftersom sossarna och mittenpartierna vimsar runt för att få stöd hos medelklassen. Vänsterpartiet utgör inget hot, med hjälp av missnöjda sossar kan de nå runt tio procent under en tid, inte mer.

Kan förstå Sjöstedts ilskna utbrott eftersom han genom att flirta med LO hoppats få dess medlemmar med sig. Men icke sa Nicke. Det nya arbetarpartiet är tydligen SD, om man skall utgå från hur många av LO:s medlemmar som sympatiserar med partiet. Att det blivit så får man en känsla av att det handlar om missnöje och en betalning för gammal ost som fått både LO-medlemmar och pensionärer att rösta på SD.

Socialdemokraterna har svikit de som en gång stöttade dem, det har varit alldeles för många löften som inte infriats och är därför på väg att falla på eget grepp. Just nu kan man säga att partiet hamnat i brygga och en pressad Löfven kommer att tvingas sluta förhandla och istället staka ut en klar egen politik. Kan förstå om han upplever det som ett val mellan pest eller kolera, men gör han ingenting går det snabbt utför för partiet.

För att rädda partiet måste Löfven kapa samarbetet med MP och säga tack och hej då till C och L. Att makten kanske ryker allvärldens väg är ändå ett billigt pris för att på nytt bygga upp förtroendet för partiet hos invånarna. Ingen vill ha en vindflöjel som statsöverhuvud, det ska vara en som pekar med hela armen vilken riktning landet skall gå. Som vägvisare har våra politiker alltid lyckats styra in invånarna på vägar som inte nått ända fram.

Satt en bra stund och funderade över varför jag tycker synd om Socialdemokraterna och insåg att det är för att jag alltid vill försvara de svaga och utsatta i vårt samhälle. Under Löfvens ledning har partiet blivit svagt och alla problem (även självförvållade) förvärras genom klantiga uttalanden. Jag kom fram till att det inte är Socialdemokratin det är fel på, det är företrädarna för partiet. Om det handlat om exempelvis fotboll hade jag rekommenderat att byta ut hela ledartruppen. De som är på planen gör så gott de kan, titta bara på skolan, vården och polisen.

Kanske har jag på grund av åldern blivit nostalgisk, i min ungdom levde vi om inte alla, så i alla fall de flesta lyckliga trots låga löner. Lycka har alltså inte med pengar att göra, men det borde alla veta. Som det blivit i vårt land var det också en gång i tiden, en majoritet av landets invånare oroar sig för att pengarna skall räcka till, de övriga att pengarna skall förränta sig. För att alla skall kunna leva lyckliga gäller det att majoritetens önskemål måste tillfredsställas och inte minoritetens, som varit de stora vinnarna under tvåtusentalet.

Några vinnare är knappast alla de som gått in i väggen tack vare att de osjälviskt ställt upp för sina arbetskamrater. Inte ens ett tack från de makthavande, vilket är det misstag och som lett fram till den kris det politiska etablissemanget nu upplever. Vi vet inte hur många som slagits ut för resten av livet, utbrändhet i ett samhälle som inte har förståelse för att människor kan bli sjuka, får också dessa människor att tänka om. Är det värt att slita ut sig för statens, kommunernas och landstingens bästa? Naturligtvis inte viket får många att tänka i nya banor.

Troligtvis har vi nu sett början på nyliberalismens död och förhoppning om början på ett rättvisare samhälle. Alla broar är brända så det finns ingen annan väg att gå. Löfven har svårt att från den skyddade verklighet han lever i kunna se den verklighet som alldeles för många tvingas leva i. Alla de som ser och upplever den tuffa verkligheten som den är, tycker den är kass. Riktigt, riktigt kass.