Det mest beklagliga när man kommer upp i åren är inte att slutet närmar sig med stormsteg, utan alla politiska misstag som görs i ungdomlig yra. Vi måste hänga med i utvecklingen var det en politiker som sa om den heta potatisen Arbetsförmedlingens vara eller inte. Vad som händer med Af är det ingen som kan svara på i dag, folk har avskedats och en massa andra har hoppat ur galoscherna eftersom de inte längre passade.

Skadan är som jag ser det irreparabel, vilket är en katastrof för alla de som är svårplacerade och icke önskvärda på arbetsmarknaden. Det kan vara usla betyg eller handikapp av alla de slag som finns, det räcker att någon har en vacklande hälsa med risk för sjukskrivningar för att sållas bort. Faktum är ju att dessa personer, unga som gamla aldrig kommer att få en varaktig anställning vid något företag.

När arbetslösheten rusar i höjden måste de svårplacerade rensas bort från statistiken och det kan göras som en gång för länge sedan. Lösningen är att dessa personer får förtidspension, eller permanent sjukbidrag som det numera heter. Finns inte förutsättningarna skall inte heller dessa personer förnedras och tvingas stå med mössan i handen för att få en överlevnadsersättning. Det skulle dessutom bli billigare för inblandade parter, att administrera det hela kostar pengar, mycket pengar.

Som det nu är går en stor del av ersättningen för personer som hamnat i kvarnen åt till omkostnader för besök vid Af, eller resor till någon förnedrande påhittad aktivitet för de futtiga slantarna som de i nåd får. Naturligtvis borde politiker behandlas på samma sätt, det skall inte finnas någon säkerhet i att välja den politiska banan. Många politiker får det att låta som ett kall och då är det inte pengar som är avgörande för ett engagemang inom politiken.

Läste senast i dag en artikel där författaren ingående analyserat den senaste finanskrisen, men också tidigare. Det som utlöste kriserna hade  samma orsak nämligen hög skuldsättning, men det som verkligen var oroande var att det nu ser betydligt värre ut än tidigare. Utlånarna sitter i dag med säkerheter på ett betydligt större belopp än det verkliga värdet. Man kan förstå vad det innebär om lånebubblan spricker, vilket kan utlösas av någonting som bara händer.

Den hotande riksrätten för Trump innebär att den mannen kan ställa till med någonting ingen räknat med. Inte ens hans personal eller anhängare. Det är inte en fråga om det händer, utan när. Han reagerar som ett vilt djur som känner sig trängd och går till anfall. Det spelar ingen roll att det händer på andra sidan "pölen", det kommer att drabba även oss på ena eller andra sättet.

Det drar också ihop sig till att England skall gå ur EU. Skulle förvåna om det inte blir av och alla är lika ovetande om vad det kommer att innebära. För Englands del är det inte bara att kliva av, massvis med problem måste lösas och ingen har kunnat presentera några lösningar. Det kommer knappast att finnas någonting Great framför England, det får finna sig i att bli ett lilleplutt land bland många andra.

Frågan om Tyskland längre fungerar som Europas draglok är svår att besvara. Precis som i vårt land har den politiska kartan splittrats upp på grund av invånarnas missnöje med de styrande. Ser man det hela i stort finns risk att hela EU skakas i sina grundvalar. Framtiden ser definitivt inte ljus ut, men precis som ledare av medlemsländerna har de ingen lösning i sikte.

Problemet för de flesta länder är att de hamnat i en ekonomisk rävsax, eller fastnat med skägget i brevlådan när de tjuvlyssnat om andra länder har någon lösning att komma med. Vad jag fastnade vid i artikeln jag läste var att det inte är hur många nya jobb som skapas som ger stabilitet, det är medelinkomsten. Låglönejobb påskyndar en nedgång, det verkar som om de som förespråkar nyliberalism, missat den viktiga informationen.

Det slog mig att förespråkarna för Basinkomst/Medborgarlön nu måste tas på allvar och diskuteras av makthavande politiker. Om det går åt helsike är det i alla fall en plan B, nu finns ingen alls. Försök med statlig basinkomst har gjorts på några platser, men motståndet har gjort att det aldrig fått blomma ut trots goda resultat. Men kanske ändå det är där vi kan se lösningen på att kunna skapa ett hållbarare samhälle för framtiden.

Om alla har en ekonomisk plattform att stå på ger det kreativiteten utrymme och de företagsamma kan leva på det de tycker är roligt att syssla med. Det finns otaliga exempel på att folk inte behöver ha ett lönearbete, för myndigheterna som vill ha kontroll över invånarna ses det inte med blida ögon. Eftersom hela den offentliga sektorn leker företag utan att ha en aning om hur det fungerar, tror säkert invånarna själva skulle klara det bättre.